FH - avdammad

Marcus: Jag är född och uppväxt i Sundsval, men båda mina föräldrar är födda i Timrå.Min mormor och morfar bodde också i Timrå. Jag tillbringade mycket tid där under min uppväxt och det var en självklarhet att gå till ladan och se matcher.Timrå IK var en stor och viktig del av min uppväxt och det var så uppenbart när man gick i Vivsta hur mycket laget betydde för människorna från bygden. WÖ Kalle var den som personifierade engagemanget på den tiden i med och motgång. Sen gick det mesta mot och aldrig i mina drömmar kunde jag tro att Timrå IK åter skulle få glansdagar. Gamla och unga supportrar samlades i den eufori som varade några år år, nu i backspegeln känns den tiden nästan overklig. När jag läser insändare och Facebookkommentarer idag inser jag att den där tiden är för evigt borta. Timrå IK betyder uppenbarligen ingenting längre för många.Frustration måste tas ut på någon och i Timrås fall är det tydligen det som i alla år kännetecknat den här lilla kommunen. När de hugger med svärdet inser man för sent att man huggit av sin egen arm.

Cyklob: Min lekmannatolkning är att det är kört. Kommunen har ur deras synvinkel agerat smart och Timrås a-lag offras på bålet. Just nu får jag sådana mörka tankar som att slå ihop med Sundsvall och lämna Timrå för gott. Timrå kommun förtjänar inte ett hockeylag.

El Maco: Kan den här outfiten passa om Johnny Cutz får äran att spela på invigningen av Tvättbjörn arena?

El Maco: Fixar Stigge detta så borde kommunen åtminstone döpa en stig till hans ära.

Det har gått hysteriskt bra en tid. Tur att grabbarna preparerat sig ordentligt mot pollenallergihotet.

Hockeyfebern börjar så sakteliga komma tillbaka.

Det mesta är sagt. Det var som att åka känslomässig berg & dalbana, med den skillnaden att vagnhelvetet verkade ha fastnat i startläget. Men det tog sig... Jag vill också passa på att hylla El Maco. Här sitter vi, en ganska ansenlig mängd Stockholmssupportrar, med stort hjärta för vårt Timrå. Visst det var en mardrömsinledning som kan sänka den mest optimistiska själ, men när den mexikanska hamburgaren dök upp efter första perioden lyckades han väcka liv i gamnackarna och klacken blev till just en klack. Tack Maco!

El Maco: En enda stor nostalgitripp. Var som att besöka Nyköping på 90-talet. Säga vad man vill om den här serien, men det är charmigt att besöka små hockeyorter där hemmpubliken  inte går bazooo om de förlorar. Allt är snällt och vänligt. Vid varje powerbreak gled en kostymklädd man ut på isen och försökte egga publiken kompade  av dunkande rytmer från högtalarna. Raka motsatsen till spontan stämning, men oerhört kul. Hade aldrig hänt i SHL. Matchkvaliten var också perfekl. Så låg nivå att bortaklacken jublade när någon rödvit av en händelse hittade rätt med en passning, eller när en TIK försvarare  "nästan"  lyckades tackla någon vid sargen. Möjligt att allt handlar om förträngning, men jag tyckte det var lajbans.

Ingen slump att den pågår och sannolikt avgörs under påskveckan antar jag. Kunde Jesus ta några spikar så kan väl vi.

 

 

Dessa kan jag leva utan i den rödvita dräkten:

 

Andreas Molinder. Ingen fart, ingen teknik, inget skott, ingen energi.

Crippe: Han lider av dåligt självförtroende och inget lyckas och vi har inte råd med att ”vänta in” hans tillfrisknande.

Nils Bäckström: Slarvig rent allmänt vad gäller uppspel och markeringar.

Sterner: Ett namn som förpliktigar. Han har inget som morfar hade. Noll attityd, slarvig och saknar blick för spelet.

 

 

Rent allmänt så kan ju ingen undgå att se att vi befinner vi oss i en kollektiv själförtroendekris, som också verkar ha nått tränartrojkan. Någon form av injektion måste in innan det är för sent. Vi behöver spelare med erfarenhet, skicklighet och ATTITYD och glöd. Spelare som kan lyftas av motgångar. Spelare som växer när det går tungt och kliver fram. Jag tycker att det saknas i dagens lag. De med rutin har helt enkelt inte den personligheten. Jonte, Crippe, Hagos och t.o.m. Pelle Hallin försvinner in i den gråa anonyma massan.  Jag minns när vi säsongen 2000/2001 tog in Mikael Lindholm som då var i slutet av sin karriär. Han gjorde inget mål på sina 14 matcher, men han var en ledare i båset och jag minns fortfarande hans glödande blick när han blev förbannad på lagkamrater som inte tog i, eller motståndare som försökte trycka ned oss. Det kombinerat med en spelskicklig Linkantyp och en målskytt borde göra susen. Med dessa tre så tror jag att en hel del av våra spelare kan vakna upp och få energi igen. Sen måste vi träna PP dygnet runt inklusive skotträning. Yared Hagos påminner mig ibland om Tomas Holmström (ja ni läste rätt). Taskig skridskoåkning, skral teknik, inget vidare skott, men med mycket vilja. Någon kom på att Tomas skulle parkeras framför målet och raka in returer som ersättare för Dino Ciccarelli. Det enda som behövdes var mod, smärttålighet, kraft och vilja. Jag tycker att man ska träna en första PP uppställning med Hagos i den rollen. Han ska stå där parkerad framför målet och ta stryk och raka in returer.

 

Nog om detta.  Jag tror fortfarande att vi kan överleva För det finns potential i den här slokörade gruppen och jag tror fortfarande på Monthén. Han behöver bara några spelare som visar vägen på isen.

Smokey: Rytter är ädel. Hade inte Modo brutit överenskommelsen, så hade han ändå stridit för Frölundas rätt att verka enligt de marknadsekonomiska spelreglerna. FART OF HOCKEY är att gratulera.

El Maco: Kopplat till 1972 och det El Maco skriver. Det var i det slutspelet som den berömda grindsprängarmatchen i Timrås lada ägde rum, då minst 11000 personer trängdes i ladan (bl.a. undertecknad). Timrå vann som bekant den matchen och det var också Brynäs enda förlust under slutspelet.

John K: Han gick en endagarskurs i "positive thinking" och har därefter tappat förmågan att skriva.

El Macos lyftande av nygamla ramsor fick mig att minnas en del ramsor från 70-talet, varav de flesta var extremt enkla. Den vanligaste var nog "Timrå hej -hej, hej, hej". Inget större poetiskt djup.... Den andra som jag minns var mer ovanlig och mer avancerad (nåja). "Gör som Döbeln sa vid Jutas här ska jävlaranamma skjutas"! Timrå, Timrå, Timrå. Den tredje var var att helt enkelt utdraget sjunga Tiiiiimråååååå. Den sistnämnda var maffig när hela hallen hängde på. Allt behöver inte vara så komplicerat när det gäller ramsor.

Historielektionen slut. Over and out.

John K: Jag tyckte det var en megatrist match. Men kan ändå hålla med om epitetet "en av de mest underhållande 0-0 matcher som TIK presterat" eftersom det knappt finns några att jämföra med.

El Maco: SMHI har stort helgmöte om vädret tillåter.