FH - avdammad

Dessa kan jag leva utan i den rödvita dräkten:

Andreas Molinder. Ingen fart, ingen teknik, inget skott, ingen energi.

Crippe: Han lider av dåligt självförtroende och inget lyckas och vi har inte råd med att ”vänta in” hans tillfrisknande.

Nils Bäckström: Slarvig rent allmänt vad gäller uppspel och markeringar.

Sterner: Ett namn som förpliktigar. Han har inget som morfar hade. Noll attityd, slarvig och saknar blick för spelet.

Rent allmänt så kan ju ingen undgå att se att vi befinner vi oss i en kollektiv själförtroendekris, som också verkar ha nått tränartrojkan. Någon form av injektion måste in innan det är för sent. Vi behöver spelare med erfarenhet, skicklighet och ATTITYD och glöd. Spelare som kan lyftas av motgångar. Spelare som växer när det går tungt och kliver fram. Jag tycker att det saknas i dagens lag. De med rutin har helt enkelt inte den personligheten. Jonte, Crippe, Hagos och t.o.m. Pelle Hallin försvinner in i den gråa anonyma massan.  Jag minns när vi säsongen 2000/2001 tog in Mikael Lindholm som då var i slutet av sin karriär. Han gjorde inget mål på sina 14 matcher, men han var en ledare i båset och jag minns fortfarande hans glödande blick när han blev förbannad på lagkamrater som inte tog i, eller motståndare som försökte trycka ned oss. Det kombinerat med en spelskicklig Linkantyp och en målskytt borde göra susen. Med dessa tre så tror jag att en hel del av våra spelare kan vakna upp och få energi igen. Sen måste vi träna PP dygnet runt inklusive skotträning. Yared Hagos påminner mig ibland om Tomas Holmström (ja ni läste rätt). Taskig skridskoåkning, skral teknik, inget vidare skott, men med mycket vilja. Någon kom på att Tomas skulle parkeras framför målet och raka in returer som ersättare för Dino Ciccarelli. Det enda som behövdes var mod, smärttålighet, kraft och vilja. Jag tycker att man ska träna en första PP uppställning med Hagos i den rollen. Han ska stå där parkerad framför målet och ta stryk och raka in returer.

Nog om detta.  Jag tror fortfarande att vi kan överleva För det finns potential i den här slokörade gruppen och jag tror fortfarande på Monthén. Han behöver bara några spelare som visar vägen på isen.

El Macos lyftande av nygamla ramsor fick mig att minnas en del ramsor från 70-talet, varav de flesta var extremt enkla. Den vanligaste var nog "Timrå hej -hej, hej, hej". Inget större poetiskt djup.... Den andra som jag minns var mer ovanlig och mer avancerad (nåja). "Gör som Döbeln sa vid Jutas här ska jävlaranamma skjutas"! Timrå, Timrå, Timrå. Den tredje var var att helt enkelt utdraget sjunga Tiiiiimråååååå. Den sistnämnda var maffig när hela hallen hängde på. Allt behöver inte vara så komplicerat när det gäller ramsor.

Historielektionen slut. Over and out.

Var är RocknRolf2 när man för en gång skull behöver honom?

En klassisk skitmatch och jag förmådde ändå se alla 60 minuterna. Varför då kan man undra? Jo det var taffligt och felpassen haglade som jag vet inte vad. Sebbe Erixon ägnade sig åt konståkning och Friberg sköt passningar som en vindögd knivkastare. Men i allt detta elände så fanns det själ och hjärta i form av Yared Hagos och Johan Andersson. Jag kände att jag inte kunde knäppa av TV:n. De där killarna hade bestämt sig för att slita och kämpa trots att de just för kvällen hade sällskap med ett gäng huvudlösa kycklingar. Respekt grabbar!