Peja

SuneMangs: I det stora hela var fördelningen av PP:n helt orimlig sett till händelserna på isen. Då menar jag alla händelser sammantaget. Det släpptes massvis på deras spelare och togs på precis allt på Brynässpelarna. Kellehers utvisning var direkt felaktig och gav Västervik en fribiljett in i matchen.

Nu var Västervik visserligen extremt dåliga i powerplay, men all denna tid i boxplay gjorde det mycket svårare för Brynäs att få igång sitt spel. Trots 4 mål på 3 perioder gjorda och massvis med tid i boxplay missade Brynäs faktiskt flera jättelägen. Det hade blivit betydligt fler än 4 mål framåt om man fått spela mer 5 mot 5.

5-4-seger i sudden hemma mot Västervik. Kopacka segerskytt.

Tydligt att den här serien inte blir någon dans på rosor.

SuneMangs: Det är en avslagen match som är jämn eftersom Brynäs inte är riktigt påkopplade och domarna bara dömer åt ena hållet. Men det är såna här matcher där Brynäs måste ta 3 poäng om man ska vinna serien.

Trallgöken: Flygis har jobbat som snickare efter tränaruppdragen. Har sett honom på läktarna i Gavlerinken många gånger.

SuneMangs: Säsongsinledningen påminner mig lite om när Brynäs spelade i Allsvenskan 1996.

På den tiden spelade 12 lag i elitserien. Upplägget var att 2 klubbar hamnade i Allsvenskan efter 22 omgångar och de övriga fortsatte i en fortsättningsserie.

Brynäs kom sist i elitserien och hamnade i allsvenskan. Där fick Brynäs och Rögle möta de 8 bästa lagen från olika div1-serier i en serie över 18 omgångar.

Brynäs vann allsvenskan med stor stil. Man tog 34 poäng, hela 12 poäng mer än tvåan Södertälje.

Då skulle Brynäs och Södertälje göra upp om en elitserieplats i en matchserie bäst av 5. Trots att Brynäs hade 17 raka segrar inför matchserien vann SSK med 3-1 i matcher.

Efter förlusten fick Brynäs fortsätta spela om den andra elitserieplatsen. Där lyckades Brynäs ta sig vidare, men det satt hårt inne.

Nu var upplägget så pass annorlunda att man inte kan jämföra med den här säsongen rakt av. 1996 var Brynäs en av de stora guldfavoriterna och hade en kanontrupp, men spelmässigt ser jag vissa likheter.

Brynäs hade mycket skickligare spelare än många lagen man mötte. Bland annat tryckte man dit jumbon Surahammar med hela 15-3 i Gavlerinken (tänke inte skriva Läkerol Arena, för det var innan man byggde om...). Trots detta fick man pisk av SSK i slutspelet och fick kämpa in i kaklet för att stanna kvar i elitserien.

Truppen 1996 är fortfarande en av de bästa Brynästrupper som jag har sett. Sundlöv vaktade kassen. På backsidan hade man spelare som Scerban, Melkersson, Micke Lindman, Per Löfström, Klockare och en ung Brian Rafalski. Framåt hade man hur mycket fire power som helst; Jonas Johnson, Peter Larsson, Ove Molin, stjärnan Greg Parks och de blivande NHL-spelarna Andreas Dackell & Fredrik Modin, för att nämna några. Och i båset stod Tommy Sandlin, tills han fick sparken och ersattes av Flygis.

{10299}: Min poäng är att man kanske inte ska börja spekulera om poängrekord innan Brynäs ens har mött ett annat topplag. Det är ganska tydligt att AIK, Mora och Västerås är bra allsvenska lag men inte kommer att tillhöra den absoluta toppen, därav mittenlag. Det är inte läge att få hybris efter tre spelade matcher.

Silfver: Inför säsongen lät det på Svedman som om det ingår i kalkylen att kunna värva under säsongen. Han sa att de kollat på hur andra gjort. Det är nog bara om man skulle få riktigt dåliga publiksiffror som Brynäs skulle överväga att framgå den planen.

Jugge: Det är lätt att säga år #1 efter SHL-degradering. Nu är Brynäs i mångt och mycket fortfarande en SHL-klubb och har en fallskärm. Om Brynäs inte går upp kommer nästa degraderade lag att göra entré med en stor fallskärm, året efter ytterligare ett och så vidare. Det gäller att gå upp snabbt om man inte ska fastna.

Jag skulle inte säga att Gällstedt, Masken och Molin är en "reset". Däremot har man haft ett pragmatiskt approach och antagligen gjort det bästa av situationen.

Däremot får man ett positivt flow av att vinna matcher, och det har jag sagt hela tiden. Campese och andra som inte jobbat med sporten hade säkerligen varit kvar och hyllats om resultaten på isen hade kommit. Det handlar till stor del om att satsa på rätt sportslig kompetens. Det var knappast någon större organisatorisk skillnad året före eller efter Bulan, men alla var ju nöjda och glada när Brynäs nästan vann guld.