Metal Guru: Äntligen....nu kommer det man väntat på. Nu skall det bli ordning i hockeyn igen. Och vansinnigt spännande. Det blir omöjligt att tippa matcher i fortsättningen. Det borde dra publik till och med i Stockholm:-)
Anledningen till att jag ställde frågan från början är att jag var nyfiken på att se hur "het" elitserien är på de olika orterna. Har nu roat mig med att räkna ut beläggningen i % på alla arenorna. Med reservation för att rätt max antal platser har angivits i den här tråden.
Beläggning över 90% får väl anses som godkänd och Djurgården ska ha lite bättre procent eftersom man spelat en eller ett par matcher på Hovet men jag räknade rakt av på Globen. Trots detta så lär man nog parkera i botten på tabellen.
Albert Hall: Tror att det är sagt att LHF egentligen inte ska ta in fler än 5 800 pers. På grishumparmatcherna sväljer hallen fler eftersom en större yta kan utnyttjas av publiken. Fast det är ju rätt sällan Plannja behöver fler platser än så. I alla matcher förutom möjligen deras SM-finaler räcker Pontushallen mer än väl. Om de sedan kunde lära sig att acceptera det och flytta tillbaka till Pontus vore det ännu bättre eftersom isen då kunde förväntas hålla en någorlunda godtagbar standard. Nu är den ju rent ut sagt usel dagarna efter en grishumparmatch.
Vid en av matcherna i höst (ids inte nämna mot vilket lag) så var det fullspikat i Coop Arena, exakt 6000 betalande. LHF fick kritik efteråt för att det var för mycket folk och att säkerheten äventyrades. Jag tror inte det kommer att tillåtas så mycket igen. Men 6000 är nog trots allt den siffra som borde vara den riktiga.
fille: Nja, det var fullsatt, officiellt 8500, mot Frölunda, och lite mindre mot HV (det är nog den matchen du tänker på). Dock ligger verkligt max på mer än så, men 8500 är siffran som gäller.
Vet att ni kommer hänvisa till den där hemsidan med alla arenor igen men jag liter inte riktigt på den informationen som finns där då det i flera exempel är gamla uppgifter.
Det här måste vara Sveriges största mötesplats för hockeyintresserade. Därför passar det extra bra för mitt ärende.
Jag är chefredaktör och ansvarig utgivare för en sportsida på internet. Det är en ambitiös sida, som redan finns uppe sedan en tid tillbaka och som jag nu försöker förstärka med ett antal nya hockeyskribenter.
Smygreklam är nog inte så populärt hos moderatorer och administratörer, så om ni vill få reda på sidans adress kan ni kontakta mig på nedanstående mailadress.
Intresserad av att skriva? Skicka en intresseanmälan till: [email protected]
Et tu Brute: Speciellt som det är en sak som de stora tabloiderna ständigt brukar påpeka och basunera ut, men som sagt inte ett ljud. Detta kommer kanske på tal när de stora junior turneringarna drar igång. Sv. Hockey förbundet kommer säkert att hävda att de är oansvariga och lägga skulden på detta på Sveriges alla hockey klubbar.
Portello: Helsike vad det värvas runtom i Sverige nu då. Går knappt en dag utan att någon klubb har kontrakterat en ny NHL spelare eller att ett namn ryktas till en klubb. Själv är man nöjd att ens eget lag inte behöver värva i nuläget i alla fall. Alla friska och spelar bra.
Et tu Brute: Lobbyism är bara det ett knepigt kapitel i sig, hur knepigt blir det då inte om man blandar ihop två olika ämnen... knepigt, och väldigt intressant.
Hockeyhögstadie finns även bland annat i Linköping sedan några år tillbaka, så Jkpg är inte direkt unikt. Men jag håller absolut med om svårigheten i att definiera var en spelare primärt utbildas.
NHL-lockouten vore även den intressant att studera, eller dess effekter.
Lobbyverksamhet är väl annars något man närmast kommer att tänka på när det gäller ensidigheten i rapporteringen om utbildningsersättningen. De ekonomiska särintressena förstärker dessa misstankar.
Själv kittlas jag av tanken på en fri marknad och vad det skulle kunna innebära i spelarväg. Däremot är jag ganska övertygad om att det skulle ställa till med ännu större ekonomiska besvär för flertalet klubbar och Cirkus Concurse är det sista jag vill veta av. Dessutom är det nådastöten för de mindre klubbarna. Ett sådant system garanterar ju att de inte får ett nickel. Skall vi följa EU-lagstiftning så är det minst lika olagligt med transfersummor nedåt i serierna som det är inom en och samma grupp.
Sedan har heller ingen lyckats lägga fram ett vettigt förslag till hur man enbart premierar i utbildningssyfte. Det hela är ganska diffust, hockeyskolan?, pojklagsklubben? Hockeygymnasiet? juniorklubben? första laget man gör seniormatcher med?. Här i Jkpg har vi numera också hockey på högstadiet. Friskolan Prolympia erbjuder hälften hockey av idrottstimmarna. Det är väl inte omöjligt att denna skola som drivs i vinstsyfte är intresserad av diverse premier?
Ola Svanberg, Johan Fransson är väl juniorer som redan förra säsongen spelade till sig ordinarie platser i A-laget? Det hela handlar ju om att hålla en viss nivå. Olika lag kan ju ha olika målsättning med pågående säsong. Svanberg och Fransson är duktiga därför spelar dom. Av någon annan anledning kan man inte matcha juniorer i ES. Det har väldigt lite med utbildningsersättningen att göra. Håller de inte måttet så ersätts de av någon annan...svensk eller utlänning.
Ja, Robert Nilssons 7 matcher i Fribourg är nog det enda jag kan komma på de senaste 8 säsongerna. Iaf om vi pratar "unga lovande".
Det hela är som demokrati, finns fan inget vettigt att rösta på. Ändå får man väl anse demokrati vara att föredra framför alternativen :-)
Et tu Brute: ...och sannerligen ett imponerande svar! ;) Jag är impad över att du tagit dig igenom uppsatsen så pass grundligt.
Givetvis finns det (som alltid) massor att utöka med och vrida och vända på i snudd på oändligt mycket, en jämförelse med fotbollen hade t.ex. varit intressant. Jag skulle gärna forska inom ämnet, men en kandidatuppsats räcker tyvärr inte särskilt långt... ;) Jag ska i alla fall försöka besvara några av dina åsikter i alla fall, kommer säkerligen att missa massor.
* Utbildningsersättningens syfte är, enligt skaparna, att ersätta småklubbar. Att det sedan inte fungerar så i verkligheten konstaterar jag, liksom du gör.
* Aspekten med ekonomisk styrka hos de olika föreningarna är en annan sak jag i själva verket hade med i ett stadium av uppsatsen, men tvingades sålla bort av olika skäl, ex. för att mitt syfte inte inkluderade sådana resonemang.
* Gällande utbildningsersättningens effekt på Elitserien konstaterar jag att den har varit begränsad, precis som du säger. Däremot i hockeyallsvenskan har effekten varit tydlig.
* Gällande att föreningarna inte vill ha in juniorer så tror jag inte att så är fallet. Exempelvis har jag bevittnat ett föredrag av LHC:s sportchef Johan Hemlin där han betonade vikten av ungdomsverksamheten, inte minst för att det är mycket billigare att få fram egna produkter till A-laget än att värva utifrån.
* Robert Nilsson är det kända fall jag exemplifierat med när det gäller unga som tvingats "bort". Det finns säkerligen fler, jag vet några "halvgamla" f.d. LHC:are som lämnat landet av detta skäl.
F-n, jag borde lobba för att Hockeyligan, SIF och SICO bekostar en forskarutbildning åt mig, så kan jag studera massa intressanta saker mer i detalj. :P
Vissa saker har jag dock väldigt svårt att ta till mig, nämligen det att du angriper "utbildningsersättningen" som något som i realiteten skulle vara konstruerat för att betala ersättning till de klubbar som utbildat spelare. Detta är i gränszonen till naivt.
Att det däremot bryter mot EU-rätten på ett otal punkter är ju helt uppenbart. Lika uppenbart är det då att inte längre kalla ett transfersystem för just transfersystem, då detta anses olagligt. Utbildningsersättning blir ju mycket bättre, då det rent juridiskt inte bryter mot några lagar eller förordningar.
Vad är den egentliga skillnaden idag, mot hur det såg ut innan Bosman? Enligt mig är den skillnaden nästintill hårfin. Den enda väsentliga skillnaden är att övergångar idag regleras via fastställda tariffer. Och det är på inget sätt nytt att klubbarna får betala övergångsersättning (utbildningsersättning) när kelgrisen återvänder hem till moderklubben, så har det varit genom hela ES historia. Det är alltså inget konstruktionsfel i "utbildningsersättningen" eller transfersystemet, om man nu inte envisas med att se det som ett slags rättvist system för utbildning av spelare.
Under en stor del av utbildningsersättningen historia har det varit väldigt tyst om dess för eller nackdelar. Rent generellt har klubbarna värnat om den under denna tid då den stått för stabilitet och trygghet. Dessutom har den en lönebromsande effekt till många klubbars glädje. Pengar som nu går rundgång i form av utbildningsersättning hade defintivt "investerats" om vi haft en fri marknad och då hade vi haft betydligt högre spelarlöner än vi har idag. Därför är det inte så konstigt att just SICO är de som är mest emot systemet. Vore väl tjänstefel av en fackföreningen att inte tillgodose sina medlemmars intressen?
Hade också varit intressant att se vissa frågeställningar grupperade på ES-lag med god ekonomi och de som kämpar vidare med nollresultat och bibehållen licens som vision. Är ganska övertygad om att man där hittar både en stark majoritet för och en lika stark majoritet emot utbildningsersättningen. Det hela är en fråga om olika ekonomiska särintressen och inget annat. En svensk hit och en svensk dit och ett visst antal utlänningar i ES är att göra det lite lätt för sig när man sågar utbildningsersättningen i sin helhet.
Några jämförelse kanske kunde vara på sin plats. Hur kan det komma sig att fotbollsallsvenskan har både ett högre numerärt antal utlänningar och ett skyhögt högre procenttal än ES? I fotbollsallsvenskan existerar ju inget utbildningsbidrag.
När det gäller fotbollsallsvenskan är det inte så svårt att se helheten och liksom utlänningarna i ES så spelar de knappast för "peanuts". Inte heller här handlar det om att man tar in utlänningar på "lovande" svenska juniorers bekostnad. Man tar helt enkelt in dem för att de är bättre än det som finns att tillgå på den inhemska marknaden, allt i den målsättningen att man skall ställa ett så slagkraftigt lag som möjligt på benen.
Utlänningsinvasionen i allsvenskan har först och främst sin grogrund i en stärkt ekonomi. Publikunderlaget i allsvenskan har ökat med nästan 100% sedan 1998. Förmodligen har vi också en ökning på reklam och sponsorintäkter i samma storleksordning. När klubbarna får kulor så handlar dom, oavsett utbildningsersättning eller inte.
Faktum är att vi haft en liknande utveckling i ES om än inte lika markant. Första säsongen med Bosman, 96/97, så snittade ES 4 493. Efter detta har man ökat samtliga säsonger och förra årets snitt låg på 5 743. En ökning på närmare 30% och även här rullar det på reklam och sponsorsidan.
Det finns dock en väsentlig skillnad. I fotbollsallsvenskan spelade knappt en enda utlänning 1998. I hockeyn slogs det rekord, 96/97, i kölvattnet på Bosman hade vi 65 spelarimporter. Knappast något vi kan beskylla utbildningsersättningen för. Det handlar istället om avregleringen av utlänningskvoten på EU/EES-spelare. Det är den största anledningen till hur många utlänningar vi idag har i ES. Under de följande 7 säsongerna sjönk sedan utlänningstalet och pendlade oftast mellan 45-55 spelare. Förutom förra säsongen då vi slog rekord igen, med massa "nyrika" klubbar.
Jag tror inte att ett slopande av transfersummorna kommer att inverka nämnvärt på antalet utlänningar i ES, möjligen då i de lägre divisionerna. Snarare blir det så för ES att vi kommer att få hit bättre och namnkunnigare utlänningar. Med mer pengar konkurrerar vi bättre med Schweiz, Tyskland och numera Ryssland också, där flera av europas bästa spelare håller till, just för att det är där som pengarna finns.
Man kan fråga folk på två kontinenter och de flesta är rörande överens om att ES tillhör världens 5 bästa ligor. Hur ES ser ut idag är alltså ett konkurrensvapen mot övriga bättre ligor. Det är attraktivt att spela i ES. Den kan vara en av de bättre språngbrädorna till NHL. Ett mer försvenskat ES lär knappast stärka aktierna. Det finns ingen filosofi i ES-klubbarna att först och främst fostra in juniorer eller andra svenskar. Det är precis som i fotbollen, det gäller att ställa ett så slagkraftigt lag som möjligt på benen. Till skillnad mot fotbollen kan man också vinna SM-guld i en av världens bästa ligor. Det gör att hjulen kan snurra och pengarna räcker till ytterligare en säsong.
"När sedan systemets välfärdsförluster för spelarna visar sig i form av att unga, lovande svenska spelare mot sin vilja tvingas utomlands beroende på systemet blir det sammantaget uppenbart att systemet inte lyckats uppfylla sitt syfte på ett tillfredsställande sätt."
Kan du ens nämna en handfull "unga lovande svenska spelare" som tvingats lämna Sverige på grund av "utbildningsersättningen"?
Här finns helt klart en grupp som kommer i kläm. Men i min bok är de knappast "unga lovande". Istället handlar det oftast om en spelare mellan 26-32. De äldre är i utförsbacke, de yngre oftast "vandringspokaler", f.d. lovande. Gemensamt har de en eller ett par vassa ES-säsonger vilket genererat en förhållandevis hög månadslön. Ihop med utbildningsersättningen hamnar de lätt i kategorin där det sannolikt kan tänkas att det kostar mer än det smakar. I det stora hela spelar dock väldigt lite svenskar utomlands på grund av utbildningsersättningen. Istället handlar det om ett betydligt lukrativare leverne än att slita häcken av sig för värma bänkar i ES.
För det första så vill jag understryka att mina inlägg inte är personliga mot dig och kritik mot ditt sätt att se det, utan det är mina allmänna funderingar. Försöker tala så generellt jag kan.
Vidare: Jag är övertygad om att en tränare skulle bli våldsamt sur på sin spelare om han tillät en motstådnare snirkla sig runt i maka takt för att göra mål i stort sett ostört. Självklart är orderna att göra det som krävs för att stoppa honom. Då menar jag inte något som renderar fängelse i en civil domstol efteråt. Jag menar att spelaren skall använda klubban eller händerna för att haka eller hålla fast. Förr gick det att göra det utan att åka ut, till en viss gräns. Med nolltolerans går det inte att göra så.
Tufft spel och hårda närkamper vill vi alla ha. men ändå, jag vill veta exakt vad man menar med det, från tränarnas sida. Att hakningar och crosscheckingar hör till spelet? Hur skall man definierar det i regelboken i sådana fall och hur definieras det i regelboken idag?
Står det någonstans i regelboken eller i någon regeltokningspolicy att hakningar och crosscheckingar hör till spelet i annan benämning än att det renderar utvisning. Eller är det bara ett tyckande som vi har?
Min grundtanke är om det är spelförstörande saker som skall tillåtas till en viss gräns för att det skall bli tufft och hårt, eller om man skall fokusera mera på tillåtet schysst spel, där tacklingar och närhet till motståndaren är det viktiga.
Förstår jag debatten rätt så tvingas man inse från alla håll att spelförstörande moment skall tillåtas igen, därav slopandet av nolltolerans -av spelförstörande moment.