Timrå IK

Jaha, Anaheim utslagna inatt...kan vi vänta oss ett pressmeddelande inom kort tro..?

Dream Team: Vilka underbara nyanser du har i dina inlägg, Anders. Jag ler inombords när man läser din beskrivning som du målar upp.

Jag hade ju inte "förmånen" att vara med under det "goda" 80-talet. Kan inte skryta med att ha sett Bergnäset hemma.

Men inte fan var det väl så himla mycket bättre säsongen 92/93 när man som 8-åring började pallra sig upp till Timrå Isstadion. Egentligen en ren och skär slump som jag kan tacka Hans-Gösta Wikberg. Utan honom hade jag aldrig blivit den jag är idag.

Efter mycket tjat en eftermiddag vid köksbordet i det Wikbergska hemmet på Ringvägen övertalades jag att följa med honom och barnbarnet Mikael Sjöström för att se Sundsvall/Timrå Hockey. Ingen höjdare precis.

Det enda jag minns från den matchen var att det blev storstryk, 1-6 har jag för mig och att Micke vann 100kr på matchlotten samt att Kirunas andremålvakt hade ett för mig då coolt namn.

JÖRGEN PIKKARAINEN!

Sen kommer man ju ihåg storheter som Hans Wallson, Ulf Marjavaara, Ola Stöckel, Jonas Blanck, Jan-Ove Metsävainio, Fredrik Lindmark etc.

Min första idol förutom Anders Wikberg var Stefan Sohlin. Fast jag minns även när hans vapendragare, Fredrik Cedervall faktiskt fick hålla nollan i en match mot Vännäs hemma (8-0) efter att han motat smått fantastiska 18 skott.

Några som minns Surf-Eriks då? Ja kompbandet i spapshjälmar som underhöll publiken i Play Off-matcherna mot Mora IK?

Eller da do run run run da do run som fitigt vevades i högtalarna eller den där käcka slagdängan "du som ligger mitt i vägen, våga välja växel och visa vad du kan...."

De mumsiga kexchokladbitarna eller Ploppbitarna som vann jämt och ständigt på chokladlotteriet för blott en krona styck.

Roma IK från Gotland med Patrik Backlund mellan stolparna och med storheter som Ratko Burger och Alexei Salomatin som Sundsvall/Timrå lade på rygg via 2-1 i sudden death (Peter "den store" Smedberg) avgjorde och sedan vann man returen nere på Gotland och Visby med 5-4.

Paddan: Intressant, men jag litar nog mer på tidningen än eurohockey.net i det här fallet.

Frella: Enligt den här artikeln skall nästa klubbadress vara Vita Hästen inte TIK.

Frisco: Ok, men nog tror jag TIK har någon plan för honom utöver att spela i J-20. Särskilt som det verkar som att man skeppar Jonas Lindström som också är 86:a.

Frella: Plocka hem och låna ut? Eller är det nån ny ungdom som skall in i laget?

Frella: Grundserien kan han spela. I serien får lagen använda sig av 5 förstaårsseniorer, 3 överåriga spelare, samt 1 överårig målvakt.

Spanarn: Med tanke på att han är 86a så är han ju för gammal för J-20...

Idag finns följande på Eurohockeys transfersida:

"Posted 27/5/2006: Mikael Nyberg (F)
From Linköpings HC to Timrå IK
Added By: Henrik Lundqvist, Status: Confirmed
from juniors"

Antar att han skall tebax till J-20..?

dahonk: Jaså, Ögat kunde tacklas? Det måste ha varit en lyckoträff. Han var väl en i raden av de talanger som kom fram som lät sig själva gå under till "förmån" för diversa onyttigheter. Ibland sorgligt, ibland til det bättre.

På tal om matcher man minns, så ramlade precis den berömda tioöringen ner. Säsongn 1985/86 så hade vi ju ändå fortfarande kvar en bit av stoltheten sedan vi spelat i elitserien, så vi tog oss tack vare en andraplats bakom Skellefteå till Allsvenskan efter jul. Där fick vi möta storheter som Västra Frölunda, Huddinge, S/G 83 och Hammarby. Bajen hade ju liksom oss åkt jojo mellan serierna, så man var faktiskt ex-elitseriemässiga den här säsongen, men särslikt bra det var man nog inte.

Var Timrå nåt bra då? Njae, inte direkt. Det var väl ungefär det vanliga. Vidare till Allsvenskan tack vare ett mediokert motstånd i norrettan, och sedan hade vi ändå spelat klart tack vare en placering bland de två sista lagen i Allsvenskan. Så även detta år, då. Vilken match var det jag tänkte på nu då? Jo, den var mot Hammarby, i Allsvenskan, på hemmais, och ladan, god för 8 000 plus, var ju som vanligt fylld till bristningsgränsen. 708 arma stackare gästade tillställningen, mig inräknad, då jag i vanlig ordning hade sålt matchprogram före matchen. Dessa stackars hockeysupportrar tvingades genomlida en av de värre utspelningar som skådats i Timrå Isstadion. Ja, jag vet, nu glömmer jag bort mötet med S/G 83 i Allsvenskan samma år, när vi på hemmais torskade med 2-16! Men vi glömmer den. Varför det då, undrar ni alla kritiskt? Jo, det är för att mötet med Bajen hade ett kul slut, det var nog inte lika kul att åka hem efter den värsta slakten ever i hockeysammanhang på hemmaplan mot S/G.

Nåväl, mot Bajen skämmer A-laget ut sig å det värre slaget, så när bortalaget stänker in 0-5 i början av den andra perioden, då väljer nog en stor del av publiken att åka hem. Jag klandrade dom inte då, men jag kan nog gissa att en del av dessa nog ångrade sig när man kommit hem. För givetvis så slappnade Hammarby av efter det femte målet. Japp, det här var ju klart! en ledning med fem baljor mot det här säckgänget släpper vi ju aldrig! Men jo, det var precis vad som hände! För Timråmål efter Timråmål började falla, och innan matchen var till ända så hade vi inte bara hämtat in underläget, nej, vi hade även tagit ledningen och stod till slut som vinnare med i sammanhanget rätt otroliga 7-6! Hur gick det i serien då? Jo, ni gissade rätt. Segern mot Hammarby var vår enda seger i Allsvenskan, och vi kom sist, helt i sin ordning.
Ett vackert minne detta, mitt i all bedrövelse, från de dagar när man ännu inte var en helt övertygad hockeysupporter. Nu hade jag följt laget ända sedan jag blev så pass gammal att det var nån idé att gå. Jag var tio år när laget spelade inför 7 500 pers i elitserien, t.ex. hur lätt var det att göra sig själv rättvisa när man skulle se nåt då? 

Det fanns i det här skedet alltså vissa tvivel kvar att övervinna, och jag kan nog inte ännu idag riktigt svara på varför jag fastnade som jag gjorde blott två säsonger senare, med i stort sett samma utseende på laget vad gäller satsning (läs: brist på satsning). Men fast det blev jag, och det är väl tur att man som Timråfanatiker har den förmånen att ha fått gå igenom detta totala mörker. För oj vad det kändes becksvart där ett tag. Men det har man kanske inte riktigt hajat förrän idag. Ja, nu när man ser på det hela utifrån, s.a.s, med lite perspektiv.

Men vaddå, det var ju vardagen som den såg ut. Munen rättades i vanlig ordning efter matsäcken. Vi bjöds på förrätten, tack vare att innehållet i densamma var lika dassigt urvattnad som det toapapper jag just snöt mig i. När sedan huvudrätten skulle avnjutas, ja, då hade vi missat att man både måste salta och peppra anrättningen för att det ska ge det minsta eftersmak. Efterätten då? Nej, den fick vi inte ens känna lukten av. Där var det lappat med både klädnypor, nubb och spik, så den kom vi inte åt, på många många år.

Gud vad underbart det var/är att vara Tikare!

Ingen som kommer ihåg när Anders Broström åkte framför TIK-klacken och visade fingret ?

dahonk: Ett annat TIK-minne är de krönikor som Sjögren skrev, otroligt roligt att läsa varje gång.
Sedan undrar jag om någon statistik gubbe här inne vet måtten på Rikard Rauge i Vita hästen kommer ihåg play off matcherna mot dem i slutet av 80-talet. Det var med skräck blandad förtjusning man såg Rauge på isen (lite freakshow...)

ett av dom, tror det var 96/97, när andreas öhgren fick in en fruktasvärt klockren tackling som han av någon anledning fick matchstraff för. kommer inte ihåg motståndet..

Springsteen: Du snackar bara smörja!

kidcox: Stephen Foyn! Stephen Foyn! Stephen Fooooyn!

Foyns Spiseria
Klokkergårdveien 32
1711 Sarpsborg

Springsteen:Varken som målvakt eller tränare ................

ernie eagle: Nicklas thoren plattsade aldrig ockh det vet du också !!!!

Bo Bly: Ja få se, det var väl säsongen 01/02, våren 2002 alltså. Jag var 18år.

ernie eagle: När han la upp takTIKen.

Bo Bly: När jag jobbade hos Niklas eller när han var tränare i TIK?

ernie eagle: Hur gammal var du då?

Mina bästa minnen är helt klat Stephen Foyns svarta Orbit , Kjell Dahlins fula pappegoja bur till galler och Bulla Bergrens solsåkningar med lätt vickande överkropp.

Per HApps: Det var inget större fel på Niklas Thorén vill jag poängtera. En jävligt skön som inte föll i god jord hos Timråledningen.

Jag tänker inte dra några detaljer, men jag vet spelet bakom kulisserna och vad som föranledde till Thorén valde att lämna hockeyn för gott och bli egen företagare igen.

Det pågår ett rävspel bakom stängda dörrar dit få nycklar passar och som gärna mörkläggs och tystas ned. Det är allt jag tänker säga.

Har dessutom haft förmånen att samarbeta med Niklas på WeCall.

Kan förövrigt tala om att det var Thorén som lade upp taktiken i bussen på väg till bortamatchen mot Södertälje då ingenting tycktes fungera och hade a personal talking with every player face-to-face men Niklas fick aldrig någon ära för detta. Timrå vann med 1-0!

Vilka som rubrikerna dagen efter var Nubben, Smedberg, Freddan och Ed Ward!

Så nu vet ni det!

Per HApps: Just det ja

73Sjöbba:
Niklas Thorén var tränare år två då vi åkte ner i kvalserien. Den mannen skulle aldrig har fått komma i närheten av Timrå Ik's A-lag.

Jag är tyvärr för ung för att minnas de rikiga matcjerna på 70-80 talet. Men jag har hunnit med en jävla massa bra minnen med TIK iallafall!! Men jag tycker det är skammligt att ett av de shysstaste minnen med TIK inte är med i denhär tråden nämligen nångång runt slutet på 90 talet början på 2000 talet. När isen SPRACK i Leksan!! Ca 1 meter i diameter och hål ända ner till betonggolvet. Ett annat minne som också är från samma match om inte jag minns fel är när daljävlarna hivar upp en folkorkester bestårnde av Fiol, Nyckelharpa å hela köret å spelar folkmusik över hela arenan! Vi TIKARE trogna den goda rytmen efter allt trummande börjar dansa på läktaren vilket resulterar i att golvet sviktar. Ett annat inte lika trevligt minne är från LHC då nån jävla skinhead vakt kommer å skriker åt mig (då ca 10 år gammal) att jag inte får stå på den platsen jag har ställt mig med flaggan! (Vem minns inte borta stå i gammla stångebo arena? va va den?? 10 kvadrat?) Varpå min far skriker välkommen till DDR å vakten svarar att "du ska fan inte komma här å kalla oss nazistjävlar för då ska jag fan släpa ut dej härifrån". Så man har hunnit med endel med våra rödvita hjältar! Men den största händelsen för mig va nog när vi hade en träningsmatch i sandviken å jag var väll runt 10-11 år och kommer på nå vis in i koridoren där alla spelare har omklädningsrum och lyckas få typ halva lagets autografer. Däribland Zäta. HUr stort var inte de på en skala för en då 10 årig grabb. En god vän till mig fick vid samma tillfälle Zätas första signerade Detroit tröja. Samma år han vart draftad av dem första gången. Se vad många minnen som poppar upp när man sitter å flowskriver om saker som har hänt i livet! HAr även vart väldigt underhållande att läsa andras minnen hoppas denna tråd håller länge så man får läsa om flera roliga minnen.
Tills dess!

ONE SOLUTION - REVOLUTION



Peace Niggaz

Dream Team: Intressant statistik.
Såg bättre ut för Sundsvall än jag hade förväntat.

Även jag, Hellge har ett Timrå-minne. Detta var från förra vintern:

Det sägs att man inte ska styra barns lek för mycket. Men va fan, ibland måste man ju. För när min son och grannens pojk skulle spela landhockey föreslog grannpojken att han skulle vara MODO och min son Timrå.

Det är just i sådana lägen man som pappa måste gå in och styra leken, nån jävla ordning får det väl ändå vara. Mina barn får göra mycket, men aldrig leka att de är Timrå. Det är mycket mindre allvarligt att de svär åt granntanterna eller kastar sten på bilarna eller leker med uran.

# nr 1. Lär aldrig barnen leka Timrå.


Jag kanske kommer med ännu ett senare om jag får.

Bo Bly: heh den var jag på. (om det är kvalseriematchen hemma i ladan någon säsong tidigare du syftar på)

73Sjöbba: Jag har varit på Timrås hemmamatcher sen 75-.
Det finns en match det var magisk stämmning.Dubbelt så bra än Nyköpings matchen och det var Rögle hemma när Lars-Eje coachade
bort en 2-0 ledning.

Per HApps: Förklara.

Ett bra minne(kanske inte det bästa) var i höstas med x2000 till centralen och kanske 400 supportrar med dom som uppslöt där. Det var mäktigt.

Ett annat var kvartsfinlalen på 6 perioder mot Luleå när Markus Åkerblom avgjorde runt 23.30 tiden på kvällen. Det ryktades även att Micke Lind hade kramp i fingrarna och inte kunde släppa klubban.

Manderville's mål i numerät underläge 3 mot 5 på Norrena

Det finns många kanonminnen.

Per HApps: Inger:)

Bo Bly:
Detta är i alla fall inte mitt bästa TIK-minne.
Finn ett fel. ;)
www.wecall.se/ledning.htm

El Maco: Fjudas var i alla fall med på tågresan till Gävle
iförd Timrå tröja med 27 Nänzén.

Bo Bly:
Japp, dom är duktiga på att kröka rygg. tss tss

RocknRolf2: Det enda sundsvalls supportrarna är outstanding på
är krökning.Men är det en merit?

Det senaste derbyt i tävlingsmatch var 2000-01-15, då Timrå vann med 9-2 i Gärde, Micke Lind gjorde 6 poäng (!). Innan dess hade Timrå vunnit under hösten med 2-1 i Timråladan där Z avgjorde.

Moverare: Om det nu gick att missförstå det jag sa tidigare så var jag på den matchen. Att jag var på alla hemmamatcher gör liksom att derbymatcherna två mil söderut kändes lika självklara.

Har du förresten koll på statistiken i mötena melan Timrå och Sundsvall? Om inte du har det så kan jag bistå med lite fakta. Om vi går tillbaka ända till säsongen 1937/38 då Vivstavarvs IK, Östrands IF och Heffners deltog i vad som kallades Medelpadsserien. De första matcherna spelades ändå inte förrän 1938, och det var GIF Sundsvall som stod för motståndet. Den serien var väl mer att likna vid träningsspel, för trots att lagen in här var väldigt långt från högsta serien så fick man ändå spela kvalspel till SM, mot storheter som IK Hermes, Nyland och IK Göta.

Det spelades även DM - ett slags mästerskap också det - och då det i mina rullor står väldigt tydligt omnämnt om finaler och sådant så får man väl förmoda att det var väldigt ärofullt att gå vinnande ur den striden. Landskapsmatcher var också vanliga, och där kunde vi säsongen 1940/41 se Medelpad stå som vinnare mot Ångermanland med siffrorna 4-1. Detta var väl i vänskapens tecken, och kanske främst tänkt som ett försök att utveckla och bredda hockeyn, för specielt stor var den inte.

Om vi går fram några år, till säsongen 1942/43, så märker vi att intresset att spela hockey, eller rättare sagt viljan att driva ett hockeylag hade minskat drastiskt. Från att det deltagit ett tiotal lag i den serie jag omnämnde tidigare, så var det blott tre, nybildade Wifsta/Östrand, Heffners och Skönvik/Sund, som kände sig manade att delta. Men faktum är att även hockeyn i Timrå hängde på en skör tråd här. P.g.a stor besvikelse över att man blivit orättvist behandlade i SM-spelet så övervägde man faktiskt att lägga ner hockeyn helt. Som tur var så kom man till insikt, men som sagt, här var det nära.

Inte förrän säsongen 1948/49 lyckades W/Ö spränga sig in i det nationella seriesystemet. Detta efter två års förhandlingar! Snacka om att klubbarna runt Stockholm och i de södra delarna av landet inte såg vackert på att släppa in de norrländska lagen i seriesystemet!
Div. 3 Uppsvenska norra, hette serien, men det tog inte många säsonger innan vi runnit igenom ända upp till Division 2, serien näst under högsta serien. Här fick vi möta storheter som Leksand, Brynäs och Strömsbro.

Det skulle gå några säsonger ytterligare tills vi hade spelat upp oss i finrummet. 1956/57 var vår första säsong i den högsta serien, och där stannade vi under 19 säsonger, med spel om SM och annat trevligt.

Oj, jag flöt visst ut här. Jaja, så kan det gå. Jag började att tala om derbyfakta, och här har du dessa. Trots att ni startade upp med hockey redan 1952 så möttes vi inte i tävlingssamanhang förrän säsongen 1975/76. De siffror jag har baseras alltså på de möten som ägt rum allt sedan dess.

Timrå IK - Sundvall Hockey

Möten totalt: 45
Segrar för Timrå: 26
Oavgjorda: 5
Segrar för Sundsvall: 14
Publiksnitt, Timrå: 2 939
Publiksnitt, Sundsvall: 2 222
Möten totalt: 48

ernie eagle: Jag vill minnas att vi fick ett bra mottagande av NH90s supportrar när vi mötte dom utanför hallen, men däremot kommer jag ihåg att en överförfriskad (hoppas jag :-) Nyköpingssupporter gick ut på isen efter slutsignalen och visade snasen.

ernie eagle: Var det inte då Fjudas Nänzén, då i Bobcats, hängde med på supporterresan? Eller var det en annan SSK-match?

Det jag minns bäst från maskeradresan var Jimmy U som stålmannen. Han kunde fylla upp trikåerna han. SSK-matcherna i allsvenskan och kvalserien var jävligt roliga på läktaren. TIK08 hoppade ibland på supporterbussen norrifrån, några gånger i egen hyrd buss, men oftast med lokaltrafiken ut. Halva SL-bussen full med SSK:are, halva med TIK:are.
"En klack i bussen - det finns bara en klack i bussen..."

Min första match i ladan då Timrå gått upp i elitserien :D

-Robban-: Nä, det var Tranås och det var i miiten av mars 1956. Som 11-åring då minns jag att det var en extra chans som plötsligt uppstod pga ett sens beslut att man skulle lägga om seriesystemet.

Det hade hunnit bli mildväder och isen gick knappt att åka på utan man sprang på skridskorna.

Ett kul minne var att Lennart "Picke" Andersson gömde pucken i tekningspunkten så domaren hade svårt att hitta den.

Sören Boström "sprang" in 5 mål och vi vann med 10-0 och saken var klar.
Allsvenskan nästa.

ernie eagle: Jag var präst och frälste alla i bussen.

-Gurra-: Nu när du snackar om Södertälje och bortmatcher fick en sådan där flashback igen.

Minns du maskeradresan till Scaniarinken i hockeyallsvenskan -99 när Micke Lind var kungligt bra och isens gigant och jag stod på läktaren utklädd till Zeb Macahan.

Det var på Christer Jensens inrådan jag valde denna utstyrsel. Du vinner grislätt Sjöstedt!

Tror du det?

Jag vet!

Okej då kör vi på det då, svarade jag. Till saken hör att Harriet Engström inte hade några boots i min storlek som outfit till kläderna så jag fick stövla in på Petterssons och köpa cowboyboots för 600kr enkom för maskeradresan.

Är man seriös eller är man SERIÖS?

Ännu ett kvitto på min paroll - allt eller ingenting!

Och de som var ännu festligare var väl när vi kom till Uppsala eller vad vad det var och vi parkerade bussen några hundratal meter bort från hamburgerbaren (låter det vara osagt som det var donken eller MAX) och hinner inte mer än ut ur bussen för det stannar till en bil på andra sidan vägen som tutar som besatt, fönsterutorna vevas ner och någon vrålar i höga skyn - ZEB MACAHAN! ZEB MACAHAN! ZEB MACAHAN!

Oh my good! Tvingades vinka kungligt och bjuda på några dansstegoch då visslade de av förtjusning.

När man väl sedan kom in på restaurangen glodde alla med betoning på alla barnfamiljerna på mig.

Det var lite olustigt!

El Aka Ali: Jag träffade "Honken" för nåt år sedan och tog upp den där historien. Då flinade han bara och sa att han inte mindes.
-
Angående målet i Linköping så har jag det på video. Pucken skulle ha gått utanför om inte målvakten gjorde en skridskoparad och styrde den i mål.

Laken: Snackar vi supporterminnen så slår ju den resan och den stämningen ut precis tamefan allting. Intrycksmässigt rankar jag nästan den högre än självaste avancemanget mot NH90 hemma t.o.m. just av det skälet att det var så oväntat.

I en direkt avgörande match med en biljett till Elitserien i potten så förstod ju varenda som¨har någon som helst feeling för hockey att det skulle bli fullsatt.

Men vem hade ens i sin vildaste fantasi kunnat drömma om 850 Timråsupportrar i Västerås och en förkrossande seger med 5-0.

Helt jävla otroligt alltså. Jag fick gåshud. Jag rös av välbehag. Så vackert att inte tårarna var långt borta.

Ni som missade den matchen, säger jag - stackars jävlar! Det var POESI.

Konstnärligt på alla sätt och vis.

Frågan är väl om det ens går att kopiera det vi gjorde då? Skall väl vara en avgörande finalmatch på bortais då?

Men....näe! Jag tror inte det! Jag har iaf ett säkert kort i bröstfickan att berätta för barnbarnen om när den tiden är kommen.

RocknRolf2: Alldeles korrekt av dig. Det var säsongen innan Peo Larsson kom till klubben.

Och ishallen i Nyköping hette Rosvalla Ishall. Numera heter den PEAB Arena.
En riktig skithall med vägbelysning. Man kände sig som en fängelsekund inskuffade i en bunker under jorden. Inte vet jag ifall det ville vara gästvänliga mot oss "skoterraggare" och "lappdjävlar" genom att återskapa nån slags känsla från en norrländsk gruva, men de misslyckades kapitalt!

Inte blev de bättre att ett gäng snorungar iförda NH90-mössor, gympadojjor, damasker, hockeybyxor häcklades oss bortasupportrar. Hade de inte varit för att var jusat bara barn så hade man ju skickat på dem en fet smäll.

Jävligt ohyfsat var det iaf och de tycks ha dålig barnuppfostran i Nyköping.

Rättelse 1: Det stod 0-6 på matchtavlan efter 1:a perioden mellan Grums-Timrå i den Allsvenska hockeypremiären, 0-8 efter 2:a och slutligen fick de förödmjukade Grumsstackarna spräcka nollan när Timrå slog av på takten.
Mattias Bosson debuterade och Jocke Nilsson höll hov.

Rättelse 2: Backen i SAIK med tröja nr.5 som var så storväxt och som du efterlyste namnet på heter, NIKLAS SÖDERSTRÖM!

Så där ja, då var det sagt!

Keep up a good work!

ALLTID RÖTT, ALLTID RÄTT ;)

El Aka Ali: Jag har också en liten historia angående nämnde Larsson. Jag har hört att "Honken" skrek nu kommer Ove igen ! Snacka om att man lusläste allt rörande Timrå ! En annan grej som det talats om här är ju det att man fick ringa in till ST i periodpausen...Upptaget,tut,tut,tut alla ville ju veta resultatet efter varje perre. Speciellt bortamatcherna ! Sen kommer jag ihåg som liten parvel när Timrå mötte Brynäs och man stod invid sargkanten bredvid fotografavspärrningen. Hur som helst det var ju nåt speciellt i dom matcherna, vid en teknings situation ropar jag "Ful-Salming"
åt Börje som då spelade i Brynäs, varvid Börje åker upp mot sargen och ger mig en blick som får mig att sakta krypa ner bakom plexit liite lätt "byxis" om man säger.

El Maco: 19:57 mot Lkpg, var väl bortamatchen där Bossom slog in avgörande tror jag? Är nog min favorit oxå. Var på plats och minns hur han fick pucken i mitzon och sakta åkte mot blå och två backar. Han tänkte nog bara spela av och vara nöjd med oavgjort men hela (lilla) klacken skrek "Skjut!" och det var som om han hörde det och lite uppgivet tänkte "ja, vafan har ni sagt det så...", klippte till - och så gick den in (mellan benen på keepern har jag för mig), från utanför blå. Den alltid lika gnälliga Lkpg-publiken försvann direkt, surare than ever.