Jag orkar inte, eller som Raskens Ida på plågad, utsvulten grötig småländska stönar när koa dött, barnen tappat bort sina signerade hockeykort och brunnen sinat:
- Ja tyar icke mer!
All förbannad glädje, framtidstro och positivitet på det här annars mer dysantropiska forumet, det känns fan som när de intagna baxat medicin-skåpet på psykavdelningens låsta avdelning och spontanknaprat nävar med roliga piller.
Besinna er! Bered en väg för ångest och elände!
Jag bettar min sista uppstekta pölsa på tvåsiffrigt i arslet för att få lite frid i svärtan;)
· 
OBS!!! Ironi OBS!! Ironi OBS!! Ironi OBS!!!
Fast det lär inte ske