Timrå IK

Tom Topp: timråhockeyn har blivit lite tråkig. Det där man föll för en gång i tiden, ständiga underdogs som inte ber om ursäkt för nånting, det finns inte idag.

Det var kul att se Manderville tackla Norrena sönder och samman och det var VÄRT matchstraffet han fick. Det var kul att se Per Styf gnugga foppas tryne i isen. Det var kul att se Hallin buffla framför kassen.

Det är inte så kul att se timråspelare klappa en motståndare på axeln och be om ursäkt när man råkade krocka framför kassen. När såg man en timråspelare slå av klubban mot målburen i frustration senast?

Känslorna måste tillbaka till omklädningsrummet och dom måste följa med ut på isen. Denna likgiltighet och passivitet som vi ser nu, det kan ta oss en bra bit neråt i tabellen. Och alla som tänker att Timrå är ett givet slutspelslag, tänk igen. Vi har 8 poäng ner till plats 11 i tabellen.

Vår snittpoäng senaste
15 matcherna: 1,53
10 matcherna: 1,20

Vår snittpoäng första
10 matcherna: 1.60
15 matcherna: 1,53

Vi trendar neråt, sista 10 matcherna ligger vi på plats 11 i tabellen med en mer vinst är dom 3 lagen under oss. Vad är problemet med det? Två av dom tre lagen är Växjö och Luleå, lag som definitivt förväntas klättra i den tabellen. Man kan säga att vi just nu är beroende av att vi har lag ovanför oss som överpresterat senaste 10-15 matcherna och förväntas dippa senare.

Bra spelare som spelar dåligt, match efter match talar ju sitt tydliga språk. Behövs någon ny bakom rodret som får dessa spelare att växa och bli bättre, som finns där >för< spelarnas skull.

Matchen igår är svårsmält. Det känns ledsamt och som många är inne på, uppgivet.

Man kan räkna ut med en halv kromosom och en handfull hjärnceller att det inte är god stämning i laget då det ser ut som Digerdöden på isen. Första perioden den här säsongen utan ett skott på mål och ett totalt fall sedan nyheten om Ante gick ut. Luften ur.

Positivt dock är väl att det roddades om i PP där vi nu kan hota från båda sidor, jag förväntar mig dock att en sån idé bör kläckas tidigare än när 2/3 av säsongen har passerat, av en coach med SHL-mått.

En annan positiv sak är att Didde snart är tillbaka, en bra injektion som behövs.

Jag minns en intervju med Hartmann för några år sedan, där han och Kajsa Kalméus tog en fika på Café Charm i stenstan. Där berättade han om hur bra stämning det var i Timrå, och hur "hemma" man kände sig som spelare. Jag fick en känsla av att det fanns en stolthet att representera klubben som behandlade en så väl. Den känslan upplever jag inte längre, det är helt ärligt bättre energi i intervjuer med spelare och ledare i IKO, Luleå eller HV, vilket är rätt talande.

Jag förväntar mig att det ageras i dagarna av Timrå, kanske till och med idag. Giftet måste ut ur ådrorna, och känslan av att det är kul att gå till jobbet måste åter infinna sig.