solbacken: Själv klev jag in på jobbet i tioårsåldern som programförsäljande barn- och ungdomsspelare. Då fick man ju vara kvar och se matchen efter avslutat förvärvsarbete. Nej, jag menar såklart inte ett jobb men vad man köpte in på var hur ishockeyn formade en som människa. Det var ju som en liten knodd på läktaren man fick höra alla sanningar berättas och lära sig av detta. Precis så sant och troligt som det nu var värt.
Ett av mina allra första hockeyminnen var i kvalserien säsongen 1980-81. Leksand hemma och drygt 7000 i publiken. Dom kom från Elitserien - en serie vi hade varit på flykt ifrån under tre säsonger, vilket på den tiden med dåvarande Timråmått mätt, var ovanligt. Leksand förlorar bara den här matchen i kvalspelet och vinner serien klart. Förutom att det var jävligt trångt tog jag med mig "krossa Leksand", från klacken och Timrå tar sig som vi alla vet också upp, bara för att få bevittna en ordentligt svag säsong och den där "oerhört långa" frånvaron från Elitserien på tre år skulle visa sig bli en helt annan riktigt bitter sanning då det skulle ta 19 långa och mörka år innan Timrå IK skulle få spela elitseriehockey igen.
solbacken: Mm, såg min första med min far. Kan ha vartåt 82. Bulla spelade på backen. Osäker på årtalet dock. Kan ha varit tidigare. Jobbade ett tag på -90 talet på Sunds Defibrator, Valmet idag. I packen jobbade en kille som jag tror hette Söderlund eller ngt sånt. Han spelade med Lill-Strimma. Jag fick hör sen massa historier. Bla om när Timrå spelade ett DM mot Modo. Matchen började typ 10:00. Ingen Strimma var där i 0930. Han kom direkt till match, bakfull som Satan, gjorde typ 7 mål och Timrå vann.
När det gäller Westfält så måste jag säga att jag känner mig oerhört trygg när han är på isen. Han kommer nog aldrig bli någon poängmaskin, men han gör inga misstag heller! Vinner puckar,tar bort spelare och bäddar för lagkompisar!
Jag såg min första match mellan Timrå- Brynäs 68 på uterinken.
Timrå hette väl Vifsta Östrand på den tiden.
Så gammal är man.