hellge: Och Muslimska Brödraskapet vill ha frihet och demokrati?
"Bland de demonstranter som Sydsvenskan talar med under fredagen märks ingen stor oro för att Brödraskapet ska ta över deras uppror. – De är ju en av de viktigaste oppositionsgrupperna i landet – och nu har vi nytta av all hjälp vi kan få, säger en kvinna som inte vill uppge sitt efternamn. "
Tyvärr luktar det bara allt mer Iran 1979 om det här.
Fast kollar man på hur Brödraskapet agerat hittills har de varit mycket avvaktande.
Själv hoppas jag på en muslimsk stat efter turkisk modell. Turkiet har ju kopierat den franska grundlagen där religiös inblandning i politik är förbjudet. Kanske vore det något för USA att annama.
Annars är Egypten det viktigaste arabiska landet där många trender och traditioner startat. Och faller Mubarak finns det risk, eller kanske rättare sagt chans, att de övriga mer moderata arabstaterna också faller. Libanon, Jordanien borde ligga i pipeline.
Men vad händer om Saudi faller? Ett land som redan har Sharia och som är världs-bundis med amerikanerna.
hellge: Ja, livsfarlig utveckling - speciellt som Israel alltid sitter med fingret på avtryckaren.
Kanske det vore lika bra om Yellowstone flög i luften så alla kylde ner sig litegrann? :)
Om man vill pricka av händelseförloppet i Iran 1979 jämfört med Egypten 2011 så är hela det första nedanstående stycket från Wikipedia redan på plats, skillnaden nu är väl att Brödraskapet är mycket mer organiserat än vad fundamentalisterna var då...
"Revolutionen kan delas in i två sammanhängande faser, under den första fasen bestod motståndarna till monarkin av socialister, liberaler och islamister tillsammans. Målet var något diffust eftersom exempelvis medelklassen och liberalerna ville ha en konstitutionell monarki efter svensk modell medan islamister och socialister ville införa republik, i islamisternas fall en islamsk republik.
I den andra fasen föll alliansen samman, hizbollah (Guds parti) konsoliderade sin makt genom att förbjuda andra partier en efter en och förföljelserna var i full gång. Genom taktiska drag från islamisterna blev den nya konstitutionen en seger för de ultrareligiösa och Khomeini utsågs till s.k. rahbar (Revolutionens Ledare). Förföljelserna mot oliktänkande, monarkister, liberaler och socilister, var i full gång och Irans begravningsplatser blev fyllda till brädden. Efter revolutionen har mer än sex miljoner iranier tvingats lämna landet pga förtrycket. Den sociala, ekonomiska och kulturella konsekvenserna av revolutionen har varit förödande för landet."
Nä, nu tar jag och ser på lite Mad Men istället, amerikanskt 50-tal - det var grejer de'.
hellge: Jag avvaktar innan jag säger bu eller bä. Om det hela leder till demokrati och välstånd och ökad stabilitet i världen så skulle det ju vara fantastiskt, men det finns inga garantier att så blir fallet. Vad händer t ex med kopterna om det blir total anarki i Egypten?
Det känns spännande och skrämmande på samma gång. Det känns dock inte som sakernas tillstånd nått ett irreversibelt läge. Om ett par veckor kan allting vara som vanligt igen. Den som lever får se.
Wayne Gresky: Så här har jag kläckt ur mig på ett annat forum i denna fråga. Och som alltid missar jag inte en chans att vika in lite Hawkwind här och där, för att ge tyngd åt mina tankar.
------------------------------- Man sitter med sin -ism i dess lilla tårtbit, och ser hur andra -ismer i sina respektive tårtbitar gör dumma saker mot människor i ens egen tårtbit - och kräver respekt och rättelse.
Men reser man på huvudet och ser sig omkring skulle man se att alla -ismer i alla tårtbitar kan kräva lika mycket respekt, lika mycket rättelse från alla andra.
Ställer man sig däremot på en pall, och ser runt omkring sig med lite helikoptervy, skulle man se att allt respekt- och rättelsekrävande vore helt meningslöst för vi har helt andra problem att ta tag i av en helt annan dignitet för vår överlevnad;
Därför skulle det vara rätt förlösande om det Egyptiska folket skulle få ett bättre liv av dessa dagars händelser, utan att den minsta -ism vore inblandad.
· 
"Bland de demonstranter som Sydsvenskan talar med under fredagen märks ingen stor oro för att Brödraskapet ska ta över deras uppror.
– De är ju en av de viktigaste oppositionsgrupperna i landet – och nu har vi nytta av all hjälp vi kan få, säger en kvinna som inte vill uppge sitt efternamn. "
Tyvärr luktar det bara allt mer Iran 1979 om det här.