Bragd-Birger

Lumber Jack: En ny tur med danmarksfärjan, kanske..?

halvdan: Ja, visst är hemmapubliker märkliga? Inte ens en gammal hederlig tandmörsare får man göra, då vrålas det.
Fatta att alla publiker blir enögda när dina 'hockeyspelare' kommer på besök.

Paddan: Att lilla Timrå skulle ha en chans mot Världens Bästa Klubblag är en vacker - men ack så orealistisk - dröm. Ingen bitterhet över detta dock. När ni längtat och pratat om detta i över tio års tid unnar jag er denna triumffärd. Vi får vara glada över vinster mot Luleå och Brynäs istället.

Nya spelare till Real-Modo i natt. Därmed kan vi konstatera två saker:

1. De börjar leva upp till epitetet, och
2. 'Världens bästa klubblag' visade sig sämre än ett allsvenskt Mora toppat med några slovaker.

Då fanns det trots allt en positiv sak med den här lockouten: myten är avlivad.

Metal Guru: Nu är kursiveringsmannen igång igen. Du är verkligen en festlig snubbe, helt ärligt alltså.

Metal Guru: Jösses amalia. Ordet 'terrier' har helt plötsligt fått en ny innebörd. Och jag som tyckte att Warrenkommisionen tog i när dom tog 26 volymer på sig att säga att Lee Harvey Oswald sköt Kennedy.
Jag vet inte vad som krävs för att du ska hålla dig lugn - men jag håller med i allt. Dumma dumma mig. Go Mora!

Lumber Jack: No offense, men...det där var inte sådär jättedjupt. Ur ett tankeperspektiv alltså.

På tal om bitter/avundsjuk, har inte du ett eget världslag att pyssla med?

TIK-Supporter: Artistskatt och förmögenhetsskatt är två skilda saker. Förmögenhetsskatt betalar spelaren själv när han har varit här i sex månader, om han är svensk vill säga.
Artistskatten däremot betalas av klubbarna, när en utländsk spelare varit i Sverige längre än 6 månader. Typ.

Lumber Jack: Tja du. Vad är egentligen skillnaden mellan Christian Sjögren och Marian Hossa? I ett lite mer filosofiskt perspektiv alltså.

Metal Guru: Tolkar ditt inlägg som en omskrivning av 'Bragd-Birger, mitt ljus och ledstjärna, tack vare dig har fjällen fallit från mina ögon'.
Rocka på själv. Kör för guldet!

Metal Guru: Aha. Så debatteknik innebär att man hittar på två ståndpunkter och sedan tvingar någon att välja försvara en av dom? Intressant. Ska gärna göra det, men först vill jag att du väljer en av m i n a punkter, samt förklarar dig villig att gå i döden för dess riktighet.

1) Människor med udda utseende (såsom puckelrygg eller onormal kroppsbehåring) bör betala straffskatt för den olust dom åsamkar andra.

2) Siljansbygden bör förklaras 'sanitär olägenhet', och utsättas för en kraftig asfalteringsinsats.

Välj och försvara.

Smokey: Vår enade front gör mig fuktig i ögonvrån. Vi har alla ett ansvar för våra barn, de mindre bemedlade, i deras stapplande försök att tolka omvärlden. Tala om för dem hur saker och ting egentligen är.
Annars är ju risken att dom tror att det är så här saker och ting är. Att det alltid ska vara sötebrödsdagar och regnfria skyar.
Det finns ett liv efter Marian Hossa. Hans namn är Håkan Bogg.

Metal Guru: Men jag måste säga att jag impas lite av att du suttit och sökt på tidigare inlägg. Samt delar den njutning du måste ha känt när du hittade vad du sökte, kursiverade citatet samt med ett lätt darrande pekfinger tryckte på 'Skicka meddelande'-knappen.
Ett stort ögonblick. Inte bara för dig, eller Janne Josefsson, utan också för Hockeysnack som företeelse.

Metal Guru: Släpp falsetten, dra en treo. Handlar väl inte om dubbelmoral här. Jag skriver ju att jag ser Mora som ett symptom på en sjuk säsong. Måhända provocerande, men knappast något att tappa kroppsfunktionskontrollen över.

Smokey: Om jag inte visste bättre skulle jag tro att du är en smula sarkastiskt. Och visst, ålrajt. Jag har nog dom skeva glasögonen på mig. Men faktum är att jag snart lägger ner den här säsongen.
Det pirrar jävligt lite. Vilket jag hatar, eftersom jag älskar det. Pirret alltså. Hellre en streckkamp ett vanligt år, än en topp-trea i år.
Jag blir ljummet nöjd vid vinst, lika ljummet småirro vid torsk. Följer Kipprusoffs/A-K:s kontraktsäventyr smågäspande. Njuter av Zätas konster, men det är som vuxenorienterad underhållningsfilm. Inte på riktigt.

Äh vad fan. Hoppas att Mora får sitt guld. Om inte annat så för skadeglädjen när 'Världens bästa klubblag!' fått korten synade.

Metal Guru: Jo faktiskt. Lunchen alltså. Ser att det hela utbrutit i ett enda stort myskalas av samförståelse, harmoni och male-bonding. Vågar man sig på ett avvikande inlägg månne?

Ålrajt, så här. Jag har som sagt full förståelse för Moras situation. Klart att dom gör som dom gör, eftersom dom plötsligt har möjlighet att göra det. Inget olagligt i det. Knappt ens omoraliskt. Alla försöker, mer eller mindre. Mora har gjort det ganska mycket, och vad det verkar så går telefonledningarna heta därborta comb-over-country. So fuckin what, är det ett potatisår bör man ha grepen till hands.

Men. Aber. Det luktar pajaseri över hela skiten. Hela serien egentligen, och hur mycket clownnäsa det är på sporten vi alla älskar just nu sammanfattas, i mina dumma koögon, av just Mora. Det finns helt enkelt inga regler längre. Oavsett vilket lag du började säsongen med har du möjlighet att köpa ett SM-guld. Handlar bara om vilja och risktagande.

Mora började ju serien jävligt punkigt. Vi snackar Ramones, vi snackar Timrå i kvadrat. Bogg, Skrbek, Sandberg, Bergqvist...idel nobodys/leftovers var 'grabbarna som skulle göra't '. Klart det vibbade i den lediga tummen. Klart man ville att storlagen skulle få sig en välbehövd arbetarkänga i fläskbaken.

Nu har dom vibbarna lagt sig. Inte eftersom mitt Timrå är hotat, fuck it, jag hotas hellre av Mora än Modo. Det är bara det att...punken är borta. Det svänger inte ett skit. Nu är det LHC/Percys Pågar som lirar signaturmelodin.
Att ni moringar älskar det lika mycket som malmöiter och LHC-are gjorde/gör är begripligt. Jag tycker dock det hela är meningslöst.
Återigen: men Mora är egentligen bara en symbol för hela skiten. En symbol som jag inte kan känna någon som helst sympati för, längre.

Poffa: Förutom att dalmålet kanske sitter aningens fel i just det här läget.

Bittert? Tja...som Jimmy säger, hade misslyckade lag som SSK, Brynäs eller Modo sagt samma sak hade det ekat lite mer partsinlaga. Nu blir det i a f lite mer tyngd bakom.
Pajaseri är det. Klart Mora tjackar loss. Klart Simons kammar sin lugg med stolta drag, efter att ha genomlidit en ordinarie silly-season där varje telefonsamtal slutade med en gapskrattande spelaragent.
Men ändå. En säsong där ett medelmåttigt allsvenskt lag kan köpa sig ett SM-guld luktar ofräscht. Jag förstår inte charmen i det.

Albert Hall: Vackert skrivet. Det är alltså en slags altruistisk hembygdspatriotism som är anledningen till att 'Luleå väljer talanger från närområdet'. Låter troligt. De flesta lag, inklusive Timrå, har ju sådant som en vision, men Luleå går alltså ett steg längre. 'Visst, vi kommer förmodligen åka ur serien men...inga jämrans utbölingar här inte. Pengarna får ligga och förränta sig. Gusten ska stå i mål, och ska vi ha någon backup utifrån får det fanimej vara en skadebenägen jävel, så att han inte norpar förstespaden'.
Vackert var ordet.

knaskamilla: Aha. Så det är därför du tjatar sådär, för att vi borde vara vana vid det? Möjligen kan man tänka sig att en större grad av ovana infinner sig om...ja, du kan säkert tänka resten själv.

knaskamilla: Du verkar ha en fixering vid Hedströms ettårskontrakt. Inget fel i det, människor går i gång på så konstiga saker. Men det blir förstås lite tröttsamt för oss andra när du med tvångsmässig autism påpekar samma sak, gång på gång på gång...bara en liten hint, i all välmening.

Koskinen och Kapanen i startblocken, en godbit med ljuv eftersmak. Behovet av tvåkommasju millar känns plötsligt lite krystat. Frågan är om man kan få Kippru-/Berg på en korttidare till, dvs fram till transferfönstret i januari. Ingen optimal lösning för dom om man tror på en helsäsongslockout, men om man vibbar positivt i NHL-förhandlingarna, så...kanske? Timrå skulle i a f skrocka förnöjt över något slikt.

Om nu lockoutdravlet tar slut blir det myspys i det birgerska pörtet. Jädrars, sicken hönsgård. Synd om Mora kan man tycka, som går ifrån topp5 i elitserien till dito i NHA. Eller så garvar man lite, och passar på att samtidigt mysa över länsgrannarna som plötsligt inte har kvalitet ens på pappret.

Vad gäller Timrå, så...känns det i o m uppgiften om K & K helt lugnt. Visst, om Kippru drar och Kapanen tidigast kan vara tillbaka någon månad senare så svider det. Men vad fan. Life's a bitch, and to slutspel går vi ändå.

NuMo: Häcklandet blir ju så otroligt mycket roligare tack vare din, och övriga Tummenupp-ares, reaktioner. Om era underläppar inte skulle agera Pavlovska Sue Ellen-hundar så fort Foppa kom på tal i annat än hyllande ordalag vore det hela ungefär hälften så roligt.
Kanske är jag dum nu som förstör lite av mitt eget nöje, men...bit ihop. Sparka på en hund, eller nåt.

Enos Pork: Det må komma som en chock för dig, men sedan en ganska lång tid - ungefär så länge som vägnät och 'Djävulsmaskiner' (fordon som går själva, utan hästar) funnits - kan man söka sig en make/maka bortom den gräns som apostlahästarna sätter.
Detta är numer så vanligt att man nästan kan kalla det kutym.
Vissa orter stretar dock emot. Och visst, vem är jag att sätta mig till doms över andra. Vissa praktiska fördelar finns det ju. T ex så slipper man ju gå igenom krångliga procedurer såsom 'namnbyte', eller köra 'varannat år - firande' med släkten.

NuMo: Inavel producerar även människor med fantastiska banjoegenskaper. Ofta väger dock de negativa effekterna över. Men visst är naturen oerhört gynnsam i vissa, väldigt enstaka fall.

NuMo: Förutom i Timrå då, möjligen.

Enos Pork: Oj, ursäkta. Jag menade givetvis ' i små glesbefolkade samhällen med inavelskaraktär.' Rätt ska vara rätt.

NuMo: Varför förutsätter du att det inte ligger något i nidbilderna mot Foppa? Om någon råkar gilla känslan av att gå omkring i högklackat - fast denne är född som man - så kanske det är något man ägnar sig åt i avskildhet. Särskilt i små, glesbefolkade samhällen tenderar ju människor med avvikande särdrag bli socialt utstötta.
Nu säger inte jag att det ä r så i Foppas fall, men ovanstående resonemang stämmer ju faktiskt väldigt bra in på honom.
Dvs:
A) Han bor i Övik, och
B) Han visar sig inte offentligt i högklackat
samt
C) Han lider av 'Lill-Babs-syndromet'

Modin är lite av ett mysterium. Vara ur form är en sak, men att glida runt som en jämrans Markus Näslund är något helt annat. Handlar det inte om någon typ av fysisk defekt utgår jag från att det blir en del tuggknoppande för hans del framöver.

I övrigt så, va fan. Som tidigare påpekats, Timrå har en förmåga att utgöra tämligen sorgliga figurer efter ett landlagsuppehåll. Nerträning eller mental slapphet, oavsett vilket så är det klart att speeden kommer tillbaka. Är dock lite impad av den enorma frustration vissa kan uppbringa efter två plattmatcher, som föregåtts av en närmast osannolik matchsvit. Själv kan jag icke annat än förvånat konstatera resultaten. Å andra sidan - jag har sluppit se skiten. Lätt att vara blassé framför texttv:n.

Redax 2: Exactemente!
Fatta vilken cirkus det blir - om nu lockouten varar hela säsongen - sista transferfönstret. Julhandeln kommer att framstå som ett under av återhållsamhet.
Lyxångest!

Är nog och trampar samma cynismens stigar som Redax. Skulle klubben hamna i akut ekonomisk kris och framtiden stod på spel, då skulle jag gladeligen lätta på lädret. Nu handlar det trots allt om lyxproblem, under en pajassäsong när vilket lag som helst kan köpa sig ett guld. Har inte Timrå råd att ha kvar Miika och Berg, så...va fan. Det är väl bara att tjacka nytt.

Kickan: En inte alltför vågad gissning är väl att det är just det som är meningen?

El Maco: Men Lahtinen brukar väl inte skippa träningar för att gå ett par rundor i solen?
En sak har dom gemensamt dock. Båda gjorde något stort för sina klubbar för ett par decennier sedan.

El Maco: Eller varför inte ett gäng golfklubbor?

Smokey: 350 tikare räcker nog inte. Eller så är dif:arna så uppgivna och masochistiskt lagda att dom applåderar den som pissar på dom.
För det var sannerligen inte mycket till match. Dif var lika nära segern som jag är en plats i förstafemman.

Timrå är nästan för bra i år. Börjar hålla med det där färjestadmongot som inte ville ha några skitlag i sin arena. Det fanns ju noll nerv i gårdagens tillställning. På den nivå som Timrå spelar nu tarvas det två för en tango. Vad Djurgården höll på med begriper jag inte, men det som snarare ut som Torsk-på-Tallinn-Roland än Petra Nielsen, om man så säger.

Har märkligt svårt att känna mig bekväm i rollen som supporter till ett topplag. När jag såg barnfamiljer med slokande Dif-flaggor hasa hemåt med tunga steg fick jag nästan en klump i magen. Hamnade bredvid några gubbar på tunnelbanan som åkt ända från uppsala. Så sympatiska i sitt vemod att jag blev gråtmild.
Fan vilken mes man är.

Alltså, hur svårt kan det vara. Örnjäveln lär inte försvinna, uppenbarligen shoppar kidsen rövarna av sig på slikt. Vackert så, bättre än tändargas och flygplanslim.

Men! Varför varför varför ska det vara så svårt att få fram en classic-line? Så länge JAG kan gå stolt i en tröja av klassiskt snitt så skiter jag högaktningsfullt om resten av världen går i örnditon. (Lögn, jag skulle bli asprovocerad.)
Uppenbarligen är örnen här för att stanna. Vi kan skriva 300 miljarder tallinlägg i gästboken, det kommer icke att förändra ett skit. Jag vägrar dock att tro att föreningen inte skulle vara intresserad av att ta fram lite nostalgiprylar om det innebär en massa extra deg. Plus att det ytterligare förstärker Timrås varumärke, förankrat i både då- och nutid.

Så, supporterklubbare och folk med insyn: hur går diskussionerna egentligen? Dryftas frågan på något sätt?

Gratulerar å det ödmjukaste. Känns ändå skönt att poängen stannar inom familjen.

Ålrajt, töser och pågar. Åter derbydags! Än en gång tvingas våra rödvita hockeyhjältar bege sig norrut för ett nappatag med våra mindre bemedlade länsgrannar.

Men Örnsköldsvik. Ahh. Denna juvel i bibelbältets tiara. Platsen där män är män, och korna håller sig undan. Där du ännu i våra tidevarv, sent om sommarkvällarna, kan sitta på din veranda och höra det avlägsna plinket från hundratals banjos. Platsen där 'söndagsmåltid i familjens sköte' och 'parmiddag' ofta syftar på samma sak.
Där moderna påfund som 'god personlig hygien' och 'Alfabetet' ännu icke fått fäste.

Så ni som ska upp och titta på matchen: passa på att se er omkring. Ta kontakt med en inföding. I utbyte mot något ätbart (en skorpa, några russin el dyl) kan du säkert få höra någon spännande historia om hur det var i svunna tider. Eller själv få räkna mannens fingrar och inse att det där med 'fem på varje hand, tralalala' inte är någon universiell lag.
Var betänksam med kameran dock. Enligt den lokala folktron är denna 'ett djävulens påhitt som tar själen ut av'n!'.

"Hur ska vi göra med Nanne som värmning innan match?"..."Det är en tradition som ska leva vidare"...hmm. Undrar vad vär kommunistsyster Gudrun skulle tänka om hon läste den omröstningen.

Moverare: Känns otroligt skojigt. Eller, som vi brukar säga: Timrå = Plantskola.

Frisco: Det känns väl konstigt att skriva om morgondagens match i en tråd som ligger helt fel i tiden. En niopoängsvecka kan knappast innehålla match mot Timrå.

AM: Och Modo har också en ny ser jag.

Per HApps: Klassiskt propagandatrick. I dessa positivismens tidevarv måste man skrika ordentligt för att få in folk på den rätta, ångestbeströdda stigen.

Per HApps: Jag tycker Mullback ska ha en eloge. Det är fan inte lätt att hitta anledningar till hockeyångest. Nu kanske just det här exemplet blev lite krystat, men uppsåtet var förmodligen gott.

Haha, sicken tråd. Skönt att se hur idrotten förbrödrar och utmynnar i kramkalas.
På tal om modoiter, det sägs att fjällämmeln går att reta upp så mycket att den får en hjärtattack och dör. Bonuslikhet: dom är bara riktigt många sisådär vart tionde år.

I övrigt känns det som en ynnest att få följa Den Stora Hemkomsten från första parkett. Alla dom här larger-than-life-snubbarna som, trots att dom spelat i NHL, egentligen aldrig riktigt lämnat Modo. Som ringt varandra tre, fyra gånger per dygn bara för att gemensamt fantisera om den dag då dom åter ska spela samman. Som febrar för bygden, tapetserar sina vardagsrum med övikskartor och börjar gråta nostalgiskt när någon busvisslar efter en taxi.

Och nu är dom här! Foppa, Näslund, Sundström, Sedinarna, han vahetere trojalirarn...en veritabel godispåse för den kräsne hockeygommen. Särskilt kul är det att kedjan med de tre förstnämnda är återupplivad. Här kan man verkligen snacka om nostalgi kombinerad med klubbkänsla. Modo kallar, vi kommer. Precis som vi alltid sagt och lovat. Lite förmögenhetsskatt? Inga problem, man kan icke tjäna både Gud och Mammon.
Man blir fanimej gråtmild.

Hade egentligen velat skriva mycket mer, men jag känner liksom...snörvel. Det är poesi.

Bragd-Birger: Vem stoppade in ett 'tar jag' för mycket i mitt inlägg? Sabotage!

Här var det gemüht, må jag säga. Lite andra bullar det, jämfört med dom man hittade inne på Pengapungens forum. Nu är inte jag någon psykolog, men...det verkar nästan som om det fortfarande finns en smula agg kvar sen vårens stjärtsmiskning.

Nåväl, chans till revansch för filbytarna redan i afton. Men så illa ska det väl näppeligen behöva gå. Historien har ju visat att Hockeyguden - föga förvånande- klart favoriserar våra rödvita hjältar framför Klart-stan-ska-ha-ett-hockeylag-HC. Låt oss hoppas att det fortsätter så.

Som alla vet finns det en mängd olika kategorier att dela in motståndarlag i. Bra lag. Irriterande lag. Småäckliga. Allmänt onödiga. Intetsägande. Osv. Själv tar jag förbehåller jag mig lyxen att ha ytterligare en kategori, betecknad 'Lag som är obeskrivligt motbjudande och i lag bör förbjudas'. Och se, just där återfinner vi kvällens gäster.

Den enda substansen jag kan finna i Z:a syndromets negativa effekt på Timrå är väl just matchningen. Speltiden för Krykov är garanterat betydligt mindre på dessa första fem matcher jämfört med fjolårets. Sannolikt också Hagos.
Måhända fösvårar det processen att 'pressa' kroppen i form. De senaste två säsongerna har det ju liksom icke varit något snack, med endast tre centrar i truppen tvingades man till speltid/ansvar oavsett vad man tyckte om det.

Förlust mot Mora, hmm...känns ju inte riktigt stabilt kanske. Men ändå lite småmysigt. Det gamla Timrå mot det nya. Eleven övertrumfar Mästaren...osv. Det är nya tider sannerligen.
Följer Moras kamp med stort intresse. Målisen har man, kämpatakterna och lagandan likaså. Frågan är hur långt det räcker, detta enkla faktum att man sannolikt är det enda laget som är beredda att offra en tandrad för ett mål i omgång 7?

Och Modin är klar. Det är väl kul så klart, men min njugga inställning till NHL-andet kvarstår. Är det riktigt på riktigt detta?

Knylan: Sen ska vi inte glömma att Timrås klack är ett släkte som verkar ha en fetisch för självspäkning. Även de ggr då jag varit uppe och tyckt att det varit ett sjuhelvetes drag (jämfört med andra arenor) tenderar eftersnacket att gå i negativismens tecken.