RavenLord: Jag uppfattade aldrig nån publiksiffra, men er vinst var helt odiskutabel. Fortsätter ni på detta vis blir kvalserien en veritabel lummelunda. Stabil defensiv och ett effektivt utnyttjande av de chanser som uppstod. Visserligen skulle ett normalt TIK ha malt ner er, men det förtar inget av er prestation idag. Bara att lyfta på kepsen.
Ice Tea: Kapanen lämnades ensam vid åtminstone två, tre av målen. Ingen skugga må således falla över vår finske hjälte då han var den ende som åtminstone var något så när med i matchen.
SMÅLAND: Jag har inte läst vad som har skrivits tidigare ikväll.
Redan vid lunch fick vi som åkte med sponsorbussen reda på att NHL-förhandlingarna hade återupptagits och att Aki och Kipper inte skulle spela pga uppsagda försäkringar och ev NHL-spel.
Detta förklarar dock på intet vis dagens genomklappning. Alla som känner mig vet att jag är den sista att sluta heja på laget, men idag orkade jag inte ens lämna Brynäs pub inför 3:e perioden.
Lumber Jack: Jag gillade aldrig Potatishandlaren. Mest pga Lassgårds lite tillgjorda dialekt. Däremot älskade jag Kejsaren av Portugallien. Ingvar Hirdwall är f.ö en av mina absoluta favoritskådespelare.
Huge: Det jag försökte visa var att slutända används då något konkret tar slut och slutände vid t.ex skeden. Åtminstone om man får tro min till åren komna ordbok.
Men det var då inte den lättaste sporten att titta på. Jag har nu sett ungefär en kvart och det känns inte som om de har spelat mer än par tre minuter.
Med tanke på den rivalitet som har vuxit fram klubbarna emellan i kombination med att Pappa Hallin har skrämt igång spelarna får SSK min stackars lilla peng.
Jag tycker att Jimmy gjorde en fin insats ikväll. Han stod väl lite felplacerad på Foppas mål, men det var å andra sidan en riktig stänkare. Sedan verkade han ha lite svårt då det snurrades som värst runt buren. Det blev en del märkliga returer där. Han kompenserade dock detta med flera fina räddingar i övrigt.
Med tanke på att mötte en seriens vassaste kombinationer ( Foppa och Weinhandl) ger iaf jag honom med beröm godkänt.
El Maco: För att knyta ihop musik, New York och litteratur kan Please kill me av Legs McNeil och Gillian McCain vara värd ett försök. Den skildrar den musikscen i New York som ledde fram till punken. Rätt intressant även om man mot förmodan inte gillar den sortens musik.