Snacka om att vi hyllas av C-More-studion i pausen.
”Spelar Timrå vidare efter den här fantastiska modellen, då kommer det att tas pinnar och dom kommer att vara med i kampen om att undvika kvalplatserna”.
Jobba! Vi kan! Vi vill!
Nu är det vi supportrar som ska lyfta laget och individerna! Det är bara att kämpa på.
Kan du beskriva det? Du skriver att du inte tillhör "lallarna". Vad menar du? En realist? Vad betyder det? Att Inge Hammarström inte kan påverka precis det här anfallet som laget i rödvita dräkter med ett stort TIMRÅ på bröstet just genomför?
Förklara det för mig. Jag förstår inte. Men skulle gärna förstå varför jag kallas "lallare"?
Och att nostalgi och romantik ofta står högre i kurs än verklighetsuppfattning? Vad betyder det?
Att Timrå IK:s historia inte har med resultatet att göra?
Jag har åkt på timråmatcher i över 30 år. Jag har lidid. Jag har älskat. Jag har svurit. Jag har slagit vad. Ställt mig i vinterdis iklädd timråtröja vid en avkroksväg 60 mil bort med tummen ute för att hinna till nedsläpp 8 timmar senare i Timrå. Hann fram. Vann 50 spänn från en björklövensupporter som inte trodde jag skulle klara att lifta till Timrå. Gjorde det inte för pengarna. Jag har haft perioder när jag tagit bilen och åkt 45 mil enkel resa för att se årets första hemmamatch uppe i Timrå. Kollat klart och åkt hem igen då jag skulle jobba dagen efter. Jag har varit hardcore enligt en del.
Mitt lag har aldrig vunnit SM-guld. Är brynäsare lyckligare för att dom aldrig åkt ur högsta serien? Är dom "lallare" eller realister? Men historien och nostalgin... Funderar om det inte är den som är kittet och magin i supporterskapet?
Jag har åkt på semester mitt i sommaren under 90-talet i en röd t-shirt med ett fett TIMRÅ IK på bröstet. Okända människor har kommit fram och börjat prata hockey i Småland, Skåne och på andra platser. Timrå väckte och väcker fortfarande uppmärksamhet. Är jag en "lallare" då?
Nu börjar jag bli en gubbe.Det trodde jag aldrig. Men så är det. Jag minns med vemod när tjejer i Karlskoga, Nyköping, Gävle, Huddinge och Göteborg bjöd oss TIK:are på efterfester bara för att vi var så "jävla mycket rätta virket" och snyggast i hockeysverige. Men jag hade fan hellre vunnit ett SM-guld, även om en del gävlebrudar var sjukt snygga. Där är jag avundsjuk på en del andra klubbar det kan jag erkänna;)
Jag tycker med ålderns framfart att ståplats börjar bli stökigt. Rätta virket högljudda och spelet så jävla mycket snabbare. Men jag kommer att dö som stolt timråsupporter. Och spelar man, eller har man spelat, tränat eller varit ledare i Timrå IK, då har de flesta en plats i mitt hjärta. Felpassningar eller NHL-hjältar. Alla behövs för att magin ska uppstå.
Och jag förstår nog till och med "realisternas" frustration. Och jag respekterar faktiskt er fanatism. Men ibland brinner det till. För oss alla. "lallare" eller inte.
Här har ni näven! En och en kan vi spy ner en back eller tränares misstag, storlekar, PP och domarinsatser...
Men tillsammans kan vi uträtta stordåd! Det är den enda sanningen.
KulltorpsOlli: Men herre gud. Vi lyckades snubbla oss upp i SHL något år för tidigt. Ta oss ur en osannolik brygga med ett skapligt HA-gäng mot ett SHL-lag. En ekonomi i kaos. Vi var hatade av politiker och nerskrivna i media. Ändå tog vi oss upp i SHL. Det är skitsvårt att bygga ett lag. Men vi började med att skaka om. Visst har vi brister. Visst är vi typ ” sista” laget in. Vi fick skänka miljoner i fallskärm. Yrvaket försöka få ihop ett lag från beräknad HA till oväntad SHL. Vad tror du? Bagdad Bob? Bevisligen handlar hockey jävligt mycket om psykologi. Vad ger dig rätten att håna oss som kämpar och tror? Vi som hatar stolpe ut och enstaka misstag. Tror du en hockeyspelare växer av hån och häcklande från egna supportrar??? Det tror inte jag. Du kan lika mycket som du mellan raderna hånar mig dra åt helvete. Varför ska jag respektera dig? En uppblåst besserwisser kan vinna NHL. Men jag är stolt över att stå bakom mitt lag i alla lägen. Det är mitt kall. Det är vad jag kan göra. Att på 0,7 sekunder rädda två poäng. Det är själ! Att aldrig sluta tro. Det är det jag respekterar. Vad respekterar du?
KulltorpsOlli: Du hade fel. Vi tog i alla fall två poäng mot typ NHL-Brynäs. Du kan väl ändå erkänna att vi vann? Eller? Jag är så jävla less på alla som spyr på laget i mitt hjärta. Vi kan fortfarande ta poäng mot alla SHL-lag. Men vi behöver stöd! Tro! Och hopp! Alla jävla spyor kan vi vara utan! ÄLSKA TIMRÅ IK! Det gör skillnad.
uhahl: Men håll käften. Timråspelaren ligger halvdöd och kan inte resa sig. Det är solklart att vi är en spelare kort på grund av skada. Brynäs får spela 5 mot 4. Den som säger att Timrå är en nivå under Brynäs har hävligt fel. I dag torskar vi på grund av ETT slarv och ett helt gäng märkliga domarinsatser. Vi är inte mycket sämre än Fucking Jävla Brynäs. Punkt.
Man märker rätt tydligt ibland att hockey är mycket psykologi. När man har 4,5 minuters PP framför sig då lägger man 3 minuter på burskydd och 45 sekunder på yrspel. Märkligt.
Fanns nog en del frustration i laget när vi borde haft en solklar utvisning med oss när klubban slogs ur näven. Därefter åker frölundaspelarna och petar på Svedberg hela tiden när han har pucken. Olyckligt matchstraff. När vi borde haft PP innan. Jävla hockey.
Alltså, finns det något jobbigare än en kommentator i en SHL match som låter som en svensk tv-kommentator när typ Tre Kronor spelar? Snubben måste ha både frölundamössa och halsduk.
Men nu när vi ändå ligger rätt långt ner i tabellen. Kunde det vara läge att prova någon annan anfallstaktik än att åter och åter och åter och åter åka upp och dumpa puck, eller att hela tiden köra fast mot sargen?
Vi kan ju inte direkt bli mycket sämre.
Och det här med att vanemässigt ta burskydd i PP! Snälla Freddan! Förbjud detta.
Vi har en underbar klack. Den ”sjätte” spelaren gör sitt.
Brynäs ska enligt rykten köra ett mastodont ”tvåantifo” som ska slå allt man tidigare skådat!
Enligt säkra källor ska brynässpelarna redan ha tränat hårt på att ta sig in och ut ur bockstjärten. Vissa av de storväxta backarna fick tydligen smörjas in i vaselin för smidigare entré;)
{297}: Otroligt nervöst och oroligt. Hur många uppspel har vi obegripligt tappat med spelvändningar 3 mot 2 som följd? Hur många missade backuppspel över blå?
Nu känns båda lagen vara livrädda för att tappa poäng...
Såg att Hugo Enock fått en kontrakt med värdens bästa hockeylag. NHL får ursäkta. Hoppas han får en fet lön. Det är han värd. En av krigarna som faktiskt var med och tog oss upp i ångestens finrum. Glömmer aldrig hans farsa som åkte på alla grabbens matcher från typ Långtbortistan. Respekt.
Sjukt. En hel arena som sitter tyst och skäms över sitt eget lags urusla insats. Möjligtvis en Oscarsnominering för årets filmning... Och ändå leder kaffebönorna med 1-0. Suck.
Ibland är ishockey sjukt enerverande och orättvist.
Jag skiter faktiskt om vi förlorar drösvis med hockeymatcher i SHL.
Men jag skiter inte HUR vi förlorar hockeymatcher i SHL.
Att likt virriga höns bjuda på regelbundna plattfall i match efter match ger en obehaglig och galen känsla av genomklappning och mental härdsmälta.
Det här laget tränar på heltid. Grunderna i hockey borde dom kunna. Följa instruktioner från tränare? Borde fungera. Taktik borde man kunna nöta in som olika mönster. Ser vi några spår av det?
Jorå. Ibland gör vi faktiskt det. Men, sedan kommer misstagen. Gärna i flock. Därefter kommer paniken. Alla dessa burskydd och märkliga uppspelsvägar rakt åt helvetet. Torsk i tekning efter tekning. Backar som glömmer allt vad markera och försöka vara på rätt ställe innebär.
Blankt i pallet helt enkelt.
Kalla in en psykolog. Hitta rätt mål. Och om någon inte KAN eller VILL försöka spela hockey? Mindre tid eller ingen alls på isen under match tills detta beteende förändrats eller försvunnit.
Fin artikel om en riktig hjälte och hårding i Timrå IK.
Tänk att jag fick chansen att vara med och spela fotboll på en gräsmatta (med fyra solstolar i plast som målstolpar) hemma hos ”Bulla” när laget det året hade inkilningsfest för årets spelare och en massa annat löst folk.
Jag blev med i ett av lagen. Den flintskallige Kalle Koskinen var i det andra laget.
Det blev hårdare och hårdare. Zäta klev av för att han var rädd för skador då han skulle resa vidare till Detroit.
Publiken skvätte öl och skrek. Koskinen kom fri och jag körde en perfekt glidtackling. Bollen bort. Även Koskinen som försvann in i några trädgårdsbuskar.
Alla skrattade hysteriskt. Koskinen kom ut med gräs på flinten.
Vi fortsatte spela.
Fattade ingenting. PANG! NÅGON JÄVEL KÖRDE IN EN PANSARBIL PÅ GRÄSMATTAN! Och på mig... Jag låg i gräset helt utslagen och stirrade upp i det blå. Kalle Koskinen tittade flinande ner på mig.
Jag försökte säga något svammel om att snälla Koskinen, det där var inte snällt typ...
Han stirrade med ögon man aldrig glömmer och väste:
-Jag är inte Koskinen, jag är TONY ADAMS!
Konsensus är att några öl på en lagfest kan ge en märklig supporterstory. Och att man ska hålla sig på sin nivå. Annars gör det riktigt ont:)
Har ni några bra TIK-storys på lager?
Så här i deppiga tider kan det behövas något som livat upp.
{297}: Svedberg har blandat och gett. Han kommer garanterat att växa in i det här och bli avgörande på ett positivt vis.
Endera räddar han oss precis från att behövs kvala, eller så spikar han igen i kvalet. Förstemålis med rutin from hell säger jag. Brattis är seriens bästa andremålvakt! Han ska hållas varm och ges förtroende.
Vägrade så klart att titta på matchen i kväll. En jinx som funkade och jag behövde inte slänga någon tv genom väggen!
Blir utskriven från hockeypsyk senare i afton.
Någon annan som har problem med skummet i mungiporna när man gnager på valium stora som hockeypuckar?