Smokey

Jag tillhör troligtvis helt klart numera en av "grågubbarna" här på Hockeysnack. Vetefan när det blev på detta vis...

Känner mig som en liten Krösamaja ibland när jag går loss som mest. Framför allt i kritiken mot "surjämten" Roger.

Vaknade i natt med ett primalskrik inlindad i svettiga lakan! Trevade efter min Explorer på nattduksbordet. Den var inte där. Inser att jag drömt eller på något vis kanske i nattmarans famn analyserat Timrås säsong...

På ett hörn i mardrömmen var den kända 70-talsprofilen Röd-Lotta från Sundsvall med. För andra "grågubbar" som var med på den tiden Lillstrimma fortfarande levde och stod i, spelade Röd-Lotta i samma division som "Marabou" och "Gubben i hörnet".

Röd-Lotta var enligt myten som jag minns, en dam i lång mörkblå kappa som döda med en handväska fylld med tegelsten. I drömmen var hon nära släkt med Modano... Svammel. Ursäkta. Bot och bättring!

Det var nog mer ångestanalysen av säsongen som fick mig att skrika.

Det känns som om vi lirat med lera upp till knäskydden övre del. Det har varit mycket stolpe ut. Mycket typ:

- Tänk om vi vunnit precis den matchen, då hade vi ökat publiksnittet.

Nä! Torsk på fel ställe "lixom".

Eller ekonomin... Eller värvningen av den där märkliga jänkaren med mördarkepa... Lirade typ 1,5 minuter innan han spårlöst försvann som en av karaktärerna i filmen den Sista Färden... Eller när Roger tog time out och micken var på i båset. Han kallade spelarna för nummer... Brrrrr.

Eller alla dessa gånger när det i matchstaterna sett ut som om vi kört charader på nyvakna yra höns som aldrig sett en puck tidigare i livet...

Är det här "grågubbar" föds? Förr matades kanske dessa med spruckna varmkorvar i papper på läktare av typ ohyvlade bräder. Det spelade ingen roll om vi gick upp i Elitserien. "Grågubbens" dom var ändå hård och brutal:

- Vi har aldrig haft något försvar.

Eller blir man "grågubbe" med åldern?

Förlåt oss våra synder. Vi vill bara älska Timrå IK så jävla mycket att det ibland spårar ur.

Amen.

Roger & co behevöver inte ändra på ett skit i Timrå IK.

Roger behöver inte få nöjda glada individer, utveckla spelare, utveckla gruppen, tänka taktiskt, vara strateg, gatsmart, medial, finurlig, glad, sur eller vad fan som helst.

Vinner Timrå IK, gärna någorlunda rätt matcher, då är allt frid och fröjd.

Är, eller har, läget varit så i år?

Några små funderingar och frågor som infinner sig:

- Har vi överlag vunnit de viktiga matcher som troligtvis skulle ha ökat på hemmasnittet i nästa match?

- Har vi ändrat spelform när vi uppenbart blivit sönderlästa och analyserats av andra lag under resans gång?

- Har vi börjat kötta och dundra fysiskt ont när Roger snackat om det?

- Har vi genomtänkt och i samförstånd med Roger försökt att fingertoppsvärva inför slutspurt och slutspel?

- Ser det ut som om truppen mår bra och funkar så gott det går i alla delar?

Jag har säkert missat någon fråga. Är svaren på dessa frågor av karaktären "possitiva" i förhållande till de förväntningar och realistiska förhoppningar man i dagsläget kan önska av Timrå IK?

Då är allt frid och fröjd i min bok.

Jag är bara en enkel supporter som offrar rätt mycket tid på det anrika klubbmärket.

Älska Timrå IK!