Älskar Hellqvist tonträff och exakthet. Han har har en sällsynt förmåga att beskriva "var vi är på väg", och "exakt var är vi nu". Känns som han är påkopplad sin vision 24/7. Han sover, skiter och äter sin målbild. Kan inte få nog av karln. Jävligt inspirerande med kompetens.
Måste förnya min prenumeration på allehanda.se och Modo Premium, men till dess är det nån som kan ge en kort sammanfattning om vad han tyckte om senaste matchen? Vad är han nöjd med? Vad var han mindre nöjd med?
Flera av forumets analyser pekar på att Modos trupp i bästa fall är på ungefär samma nivå som förra säsongen, men att vi med hjälp av ny tränarfilosofi kanske kan utveckla LAGET till att prestera bättre, och på så sätt nå en annan höjd.
Vill peka på ytterligare en sak (bortsett det faktum att våra yngre spelare förhoppningsvis har en progressiv utveckling en säsong senare);
Och det är dräneringen av toppspelare från våra konkurrenter. Ingen har missat Timrås rovjakt efter allsvenskans topp-profiler. Visst, vi har också drabbats, men - relativt sett - är min känsla, att om vi har en jämnbra trupp på pappret, i förhållande till 17/18, så har flera lag i mellanskiktet försvagats. Läs Almtuna, Västervik, Oskarshamn, Pantern, Vita Hästen.
Bara en känsla. Spaningen kanske borde vidimeras med en uppställning, men jag ids inte. Sammanfattningsvis; Modo känns redan nu - relativt sett - starkare inför nästa säsong.
J F K: Jo, men tycker ändå liknelsen håller. På den arenan vi pratar om, världens största klubbar, så har Barcelona bevisat att man med fokus på scouting av ungdomsspelare, kombinerat med en talangfabrik, kan nå väldigt lång. De skiljer sig från andra, och det är förmodligen förklaringen till varför de också varit de skördat stora framgångar. Och om jag minns rätt, så är laget utan egna produkter, utslagna ur Champions League.
Modo kan bli hockeyns motsvarighet till Barca. Om man får fortsätta att vara naiv ett tag till.
J F K: Jo. Det är den realistiska hållningen. Och jag håller förstås med.
Samtidigt, så har vi. precis som du beskriver, vågat göra annorlunda tidigare. Firma Forsberg/Melinder vågade och gjorde nåt ingen annan gjort. Deras visioner då är nu en standardverksamhet i alla elitklubbar med självaktning. Och vi är inte annorlunda än någon annan. Bara lite sämre kanske?
Håller också med om att det är svårt att revolutionera inom träningslära och pedagogik. Spetskunskaperna finns överallt. Däremot är jag övertygad om att man det mer eller mindre bra. Bara för att recepten på en omelett finns tillgängliga för alla, så blir inte alla inte mästerkockar. Allting kan behandlas lite, lite bättre. Och en klubb som har det som sitt främsta konkurrensmedel. Som äter, skiter och sover talangutveckling. Och som t.o.m. betalar det yttersta priset i form av att alla spelare ska passera akademin, kommer förstås bli bättre än andra. Tänk Barcelona (även om jag vet att de förstås i sin värld, då och då rekryterar en världsklass-spelare).
Vill man - och stryk under VILL - vara Sveriges främsta plantskola, då ska man också vara tydlig med vad man tror på. Och walk the talk. Det kommer att attrahera spelare, talanger, och tränare som tror på samma sak. Att om jag vill utveckla mig själv att nå min potential, så finns ingen bättre miljö att göra det än hos Modo. Ungefär så. De har t.o.m. en policy att inga spelare rekryteras än de som kommer från akademin. De är jävligt annorlunda.
Att göra ett strategival liknande det naiva förslaget i min tråd, och verkligen tar konsekvenserna av det - fullt ut - så är det i sig självt revolutionerande. Och vi kommer bli bättre än andra på att laga omeletten.
Och faktiskt, är här tycker vi olika, så tror jag att förutsättningarna för att påbörja en sån här resa är enklare i HA än i SHL.
Slås ibland av tanken varför Modo inte längre är den "plantskola" som vi en gång i tiden var kända för. Visst, konkurrensen har ökat med fler gymnasium. Men egentligen, har vi - bortsett en gyllene generation där vi spottade ut NHL-spelare - verkligen varit särskilt dominerande?
Däremot tilltalas jag av tanken. Tänk att stoltsera med en av de främsta hockeyakademierna, och mest "hemvävda" representationslaget. Och i den andan roade jag mig - givet att ambitionen är detta - att fundera vad som krävs för att ta sig dit.
I grunden måste det vara att verkligen välja det som strategi. Och leva den fullt ut. Och det jag landar i är en grundmurad policy; - Rekryteringsbasen får enbart bestå av den egna akademien, och återvändare. Sundlöv och andra efterträdare får INTE ta andra genvägar.
En konsekvens å ena sidan, blir att A-laget inte blir lika konkurrenskraftigt (inledningsvis) och allt vad det innebär. Men det kanske vi har råd med i hockeyallsvenskan?
Men andra konsekvenser av en sådan strategi är att vi MÅSTE a) Utveckla hela klubbens förädlingsförmåga av talanger. b) Utveckla vår förmåga att scouta de största och mest utvecklingsbara talangerna. c) Utveckla vår förmåga att odla och bibehålla relationer med MoDo:iter som lämnat klubben för större uppgifter.
Vi kommer förstås bli den klubb där flest talanger släpps fram till A-laget. För vad annat kan man göra när det är förbjudet att göra annat? Spelare som växer med uppgiften, och utvecklas snabbare och bättre än i andra miljöer. En sådan klubb blir attraktivare för en 16-åring som står i vägskälet, och över tid kommer vi locka till oss de största talangerna på nytt.
Istället för att ägna all tid att leta och övertyga spelare på transfermarknaden, så ägnar vi all energi till att utveckla vår akademi. Systematiskt. Steg för steg. Och förmodligen investera mer pengar i fler platser för att hitta den optimala balansen mellan intag, och slutligen förädlade SHL (och NHL)-spelare.
En stor fördel med den "egna produkten" är att de vant sig vid klubben, lärt sig älska den, och dessutom hunnit med tvåtusen träningstimmar, i den spelfilosofi som klubben valt att spela efter.
Och publiken, tror jag, skulle älska det. Kommer ihåg när Malmö, av ekonomiska skäl släppte fram ett gäng juniorer - "Baby Redhawks". Det blev valpigare. Men det blev fartfyllt. De blev ostabilare. Men de sålde ut arenan. Och appropå läktare och publik. Även här tycker jag man behöver ändra synsätt. Publiken är inte "kund". Laget är inte "produkt". Det är en enhet. Läktarkultur och laget är ett. Vi är MoDo. Även här kan klubben jobba mer tillsammans. Varför inte organisera "läktarträning" för ståplats under försäsäsong? Kraftsamla. Jobba tillsammans. Att möta MoDo är också att möta en fullsatt Lya. En best med fradga.
Vill man på riktigt bli - en plantskola. Att till motsats till andra klubbar, bli självförsörjande av spelare. Då är det precis det man behöver bestämma sig för att bli.
Naivt? Absolut.
Men jag tror på att man ska följa sin övertygelse. Full ut.
· 
Måste förnya min prenumeration på allehanda.se och Modo Premium, men till dess är det nån som kan ge en kort sammanfattning om vad han tyckte om senaste matchen? Vad är han nöjd med? Vad var han mindre nöjd med?
Var han sur eller glad?