MoDo Hockey

Idbyn: På Juniorsidan tycker jag man är helt fel ute, förstå mig rätt. Alla som kommer in på Modos hockeygym är duktiga hockeyspelare för sin ålder men min personliga åsikt är att alla spelare de senaste åren är stöpta i exakt samma mall.

Alla är ungefär lika långa, lika snabba, lika starka, lika tunga. Alla är ok med puck och har fina grundskills, det ser snyggt ut då dom åker runt koner. Alla har haft en ganska fin resa fram till hockeygym, stjärnor i sina lag, legat långt fram i skytteligor på småcuper och har fått vara lite småpåvar.

Att Modo kan plocka in sådana spelare ger såklart framgångar på juniorsidan men hur många kommer att vara beredda att göra det där extra för att ta sig hela vägen?

Jag tycker Modo har gjort det lätt för sig.

Jag vet att fler och fler klubbar tittar efter andra värden numera och skiter i om killen dom tar in spelat i ett U16 eller U17 landslag, klubbarna vill se bortom detta.

Personligheter, vem har åkt 10 mil tur och retur till träningarna hela uppväxten och tycker fortfarande hockey är det roligaste som finns, vilka klarar sig på högsta nivå trots att dom är sena i puberteten eller små. Vilka lever på speluppfattning och vilka lever på tidig fysisk och koordinatisk utveckling, vilka behöver mamma och pappa för att driva sin dröm, vilka är beredda att offra allt, vilka bryr sig mer om sina lagkamrater än sig själva. Vem är bäst när det gäller, vem är elakast, vem kan krypa under skinnet på motståndare, det finns tusen frågor att ställa.

I dessa frågor man hittar man framtidens seniorspelare.

Många av våra gamla "stjärnor" skulle idag aldrig kommit in på Modos Hockeygymnasium, dom skulle inte passat i mallen.

Som sagt det är lätt att plocka i hop ett bra J18 lag från ett gäng femtonåringar men det är ohyggligt svårt att plocka ihop ett bra seniorlag från ett gäng femtonåringar.

hanzon:
Jag är förmodligen en av Sedinarnas största fans, de trollband mig som små med sitt unika spel. Deras uppvisningar i tex MoDo-cupen är ett sådant där hockeyminne man aldrig glömmer. Det är skickliga killar som tagit vara på sin talang och varit goda föredömmen i alla lägen.

Men jag är också enormt orolig för att Sedinarna inte riktigt förstår vilken hemsk sits hockeyfansen i Nolaskogs sitter i. Killarna har varit borta från Sverige i arton år och under tiden har klimatet runt hockeyn ändrats radikalt:

- Arenabyggen
- Importspelare
- TV-avtal
- På väg mot en stängd liga
- Husum fabriken är finsk, Hägglunds blev BAE och kommunen bränner Etanol.
- Modo har inte längre två hallar bredvid varandra (enligt mig en förutsättning för drag runt en stor verksamhet)
- Nästan inga gamla modo-iter är numera aktiva i föreningen.
- Barnen har två lägen runt hockey, elitsatsning eller tv-spel. Det är skiktet därimellan som blir betalande supportrar.
- Spelarna i ett hockey-gymnasium kräver lön för att bli utbildade.
- Juniorer rör på sig allt tidigare.

Nedan är lite utdrag om hur de istället resonerar:

-------------------------------------------------------------------------------------------------

- Jag hoppas att något gott kommer fram av detta, kanske bra att ta ett steg tillbaka och börja om.

- Kanske lika bra att få börja om, bygga från grunden i stället för att varje år "fuska" för att få till nåt, säger Henrik Sedin till SportExpressen sedan laget i hans hjärta ramlat ur SHL.

– Att trappa ner i Modo känns inte aktuellt. Tycker vi att vi är tillräckligt bra för att fortsätta spela ett år till blir det härborta, säger Henrik Sedin till Expressen.

– Man har fått något att bygga vidare på nu och jag hoppas att talangerna stannar i Modo för att komma upp i A-laget, som vi gjorde.

På frågan om vad som måste göras nu i Öviksklubben, svarar Danne:
- Jag tror att kontinuitet är viktigt. Det går inte att byta tränare och general manager varje år. Låt dem jobba vidare på det man startat.
Henrik Sedin:
- På något sätt måste man få juniorer att stanna i Modo och inte försvinna till SHL.
Krävs det en storstädning nu?
- Nej, jag tror ändå att man måste försöka behålla Micke Sundlöv och förhoppningsvis Hans Särkijärvi. Lite kontinuitet behövs, säger Henke.
------------------------------------------------------------------------------------------------

I skenet av den förändring som skett tycker jag deras åsikter är naiva. Enbart kontinuitet och juniorsatsning tar inte upp lag i SHL längre. De krävs enskilda individers briljans och lojalitet, tex Jeremy Colliton, Per-Olof Ejendal, Nubben och Jonathan Dahlen.

Jag är också rädd för att de dissar MoDo som någon slags lojalitetshandling mot Vancouver Canucks ( www.theplayerstribune.com/en-us/articles/daniel-and-henrik-sedin-dear-vancouver )

Jag har skrivit det förrut, en MoDo-comeback från Sedinarna är förmodligen det enda som ger MoDo en rejäl chans att gå upp. Tycker det är snudd på egoistiskt av dem att inte ens överväga en comeback. En hockeykultur håller på att dö ut, medans de ligger på sofflocket.

Det kanske är hårt skrivet att kalla idolerna för naiva och egoistiska, jag har ju ingen insikt i hur skadade de är, eller om de verkligen har försummat sin familj. Det kanske verkligen behöver betala tillbaka med år av kvalitetstid, men jag skulle tippa att de varit med familjen lika mycket som gemeneman har.

Därför hoppas jag verkligen att de tänker om, och att de gör sin plikt, ta ett snack med Tobias Enström och Tobias Viklund. Tänk:

"With great power comes great responsibility".

Jag hoppas att Sedinarna nästa säsong åtminstone kör ett liknande upplägg som Brashear hade. Jag misstänker att de har Jagrs fysik, så säsongen efter skriver de på ett riktigt kontrakt och spelar upp MoDo med dunder och brak. Det kommer vara ett av svensk hockeys största ögonblick, och de kommer för alltid bli ihågkommna som killarna som räddade världens häftigaste hockeybyggd.