Timrå IK

{9908}: Det här med fullsatt läktare, det är därför jag är inne lite på ”psykologspåret” för min egen del. Det är en speciell hatkärlek till Modo. Man vill att dom ska finnas där och röra upp känslor men samtidigt ogillar man dom starkt, mycket av anledningarna du säger. Det är en självgodhet som är på astronomisk nivå.

Vissa pratar om brynässupportrar på samma sätt och man kan väl säga att har man bott i Västernorrlands nordligaste delar så är det väl den där ”brynäskänslan” x5 mot Modo.

{297}: Alltså jag vill ändå hävda att rivaliteten med Modo varit rätt gedigen sedan 90-talet. Kanske bara är min upplevelse, men det var då jag som 6-7 åring fick upp ögonen för Timrå. Väldigt många polare höll på Modo även fast de hade 0 koppling till Övik, och upplevde nästan att vi timråiter var minoritet bland kompisarna.
Redan då fanns ju en stor nonchalans från dem, att Modo är störst bäst och vackrast.

När vi sedan blev bra på 00-talet brann de ju i ögonen på en när de gjorde flera plattsäsonger (före+efter guldet), där de konstant blev räddade av foppacash eller att Peter själv snöra på sig grillorna. Det är väl egentligen inte deras fel, men den här hånfullheten som alltid fanns att man konstant blev räddade på något sätt, generera ett riktigt rivalhat åtminstone från mig.

Var väl fullsatt varenda match mellan lagen, tills vi båda började åka ur och spelade i olika serier. Mot vilket annar lag har vi denna trackrecord?
Att vi historiskt inte alltid varit värsta rivaler bör ju ha mycket att göra att Timrå har en rätt knepig historia med gällande namnbyten och samarbeten. När Lodjuren var med i bilden är det klart att de tog upp mycket fokus.

Även jag har väl glömt bort denna rivalitet lite. Mycket eftersom det varit ett tag nu av olika serier, och när vi väl spelat i samma är det väl typ 1 säsong vi faktiskt tävlade mot varandra? Annars har den andra varit ljusår bättre, och haft något annat hatobjekt som hotar ens avancemang.
När jag tänker tillbaka på gångerna vi åkt ur slutspel, blivit degraderade, eller hotade av konkurs, så är fan modoiterna de värsta med skadeglädje. Finns såklart neutrala shyssta människor i deras led med, men helvetet vad jag fått hån från bekanta och obekanta modoiter som vet att jag dör för Timrå IK genom åren.

Rivaliteten finns, den är på riktigt, och den kan vara rätt omfattande. Men man luras av att den vilat några år nu, pga omständigheter.

Marodören: varje gång (båda gångerna) vi åkt ur så har det varit väldigt mycket hån från modoiter. Speciellt första gången. Samma modoiter som nu sitter och tycker det är förjävla konstigt att ingen hejar på dom i kvalet mot djurgården. Jag undrar varför? Det var inga leksingar här inne och hånade. Det var knappt några Brynäsare som hånade. Det var nästan uteslutande modoiter och sånt glömmer man inte i första taget. Visst var man yngre då det begav sig och vi åkte ur första gången så det var ju mer känslor och mindre logik men det säger rätt mycket om en individs karaktär när man vill trycka in kniven och vrida om i någon som redan är nere för räkning.