Thomas Johansson är orolig inför framtiden. Klubbarnas ekonomi ser betydligt dystrare ut nu än på länge. Skälet är de skenande spelarlönerna. Johansson tror att det redan nästa säsong kommer att vara skillnad på spelarnas löner och säger sig också vara positiv till lönetak.
Han säger också att det kanske kan vara Frölunda som kan fortsätta betala höga löner. Jag tror det finns fler.
Det finns 3-4 lag som har ekonomiska muskler och med lätthet skulle kunna fortsätta med denna lönekarusell ett par år till. Sannolikt blir det också så att det kommer bli en elitserie med några riktigt bra lag och resterande får kämpa för sin överlevnad.
Det är vad jag tror.
250kg kärlek skrev:"Thomas Johansson är orolig inför framtiden. Klubbarnas ekonomi ser betydligt dystrare ut nu än på länge. Skälet är de skenande spelarlönerna. Johansson tror att det redan nästa säsong kommer att vara skillnad på spelarnas löner och säger sig också vara positiv till lönetak. Han säger också att det kanske kan vara Frölunda som kan fortsätta betala höga löner. Jag tror det finns fler."
Enda sättet att få någolunda kontroll över löneutvecklingen är att gå tillbaka till det gamla "Utbildningsbidraget".
En spelare måste vara en värdeinvestering för klubbarna. Ett kapital som klubbarna sedan får ta del av när spelaren går vidare.
Ett tariffsystem som sätter värdet på spelaren i egenskap av dennes meriter och erfarenhet och i och med det begränsar löneutrymmet samt sätter nivåer för mindre aktraktiva spelare.
Som det är nu så gäller plånbokens lag och hela marknaden är enbart spelarens. Därför får man också oskäliga löner för en stor del av spelarna.
Fast det värsta är ändå att förädlingsvärdet i den egna produkten helt har försvunnit. Vi kan ju faktiskt ponera i ett sammanhang, där ett lag kör med 5 egna juniorer och faktiskt går i konkurs några år senare samtidigt som de egna produkterna placerar sig 1-5 i NHL:s poängliga.
Vi går mot en utveckling där endast de rikaste klubbarna egentligen har någon nytta av egenproducerade spelare. Resten av klubbarna får finna sig i att vara gratis farmarklubbar för framtidens världsspelare samt försöka spika ihop något hållbart av det som finns kvar på en redan sonderad och överbetald spelarmarknad.
Gör man inte något åt detta NU, så har vi nog inte mer än högst 5-6 år kvar av en "kvalitativ" ES, där jämnheten varit signumet sedan starten för över 30 år sedan. Sedan är den förmodligen helt ekonomiskt körd eller så starkt segregerad att det generella intresset får sig en rejäl pungspark.
250kg kärlek:
Utbildningsbidraget i sin gamla form försvann genom en kupp som genomfördes av bl. a lobbande journalister och Challe Berglund (SICO-talesman). Man skapade en opinion som enbart såg nackdelarna och inte en enda av det betydligt fler fördelarna.
Man skall väl också ha klart för sig att det inte finns något perfekt system när det gäller att få en balans i spelarnas värde och klubbarnas ekonomier.
Egentligen fanns det bara en större nackdel med det gamla systemet. Den gjorde vid vissa tillfällen en del äldre spelare "livegna". Spelare som enligt tariffsystemet nått längst upp, men som på grund av sin nedåtgående trend hade förlorat en del i marknadsvärde. Dessa spelare sökte ju sig då utomlands eftersom inga svenska klubbar var villiga att betala transfersumman.
Detta hade väl egentligen lätt kunnat lösas genom att man infört en free agent-regel vid 28 år exempelvis.
Fotbollen har idag ett utbildningsbidrag som i stora delar är identiskt med den som ishockeyn förkastade.
Länk till ES-boken där ärendet debatterades när det var aktuellt:
http://www.hockeysnack.com/elitserien/utbildningsersattningen-uppsats/index.php
T T: Bra svar och bra att de svarar kanske. Uppenbarligen blev de störda av Expressens artikel och gjorde något åt det.