Sidan uppdateras nu automatiskt med de nya inlägg som skrivs.
Är den största meriten att man spelat många säsonger så blir det väldigt många namn i taket till slut.
Jag skulle önska att taket ska vara för väldigt få utvalda och att det ska vara väldigt bra spelare där. Jag tycker det är sådär som utomstående och se namn som Mats Andersson och Stefan Jakobsson i taket i Linköping t ex även om de säkert var viktiga för klubben.
Mats Näslund är dock inte given i min bok, mest för sin korta Timråtid. Påminner lite om att Modo har Anders Hedberg uppe.
Jag hade valt Bert-Ola Nordlander som nästa namn. Han spelade totalt åtta VM och två OS. Som W/Ö-spelare gjorde han sju säsonger och vann bl a VM-guld 1962 när han representerade klubben. Han gjorde också nio säsonger i AIK och är hedrad där. Moderklubben är dock vår klubb.
Sedan vette tusan om det inte räcker med namn däruppe tills Henrik Zetterberg ska upp. Det finns många värd att hylla men som sagt, i taket ska man ha varit väldigt bra för att vara.
Så tycker jag. Mest intressant vore att höra vad Timrå tycker. Det var ett ganska fattigt pressmeddelande.
Tommy Sjödin har många utomstående säkert inte ens koll på att han är Timråprodukt och var bosatt i kommunen och spelade för Timrå under hela sin uppväxt. Säkert många som tror att han är från Gävletrakten och har Brynäs eller någon mindre Gävleklubb som moderklubb.
Men i Tommys fall så blir man varm i hjärtat av att läsa att han inte har glömt sina rötter och att känslorna fortfarande finns kvar för moderklubben. Både på Twitter och Facebook brukar han vara aktiv med att skriva hur glad han blir när Timrå IK vinner matcher. Otroligt värmande att läsa faktiskt.
Zetterberg lär vi tyvärr inte få se spela i Timrå igen då han väl har kontrakt med Detroit ända fram till 40-års åldern. Något jippoarrangemang på någon försäsong däremot lär vi få se han i. Han har redan ställt upp på liknande arrangemang två gånger och han lär på egen hand ha lockat åskådare till Eon Arena bara genom att vara med på isen.
Men trots det så förstår jag att nummer #20 är reserverat för Zäta. Lokal produkt som är det bästa som har kommit fram från juniorlaget dom 20 senaste åren. Var som 19-åring en av nyckelspelarna i laget som tog tillbaka föreningen till elitserien och fortsatte sedan på den inslagna vägen med att vara en av lagets viktigaste spelare i dom två elitseriesäsongerna som han spelade innan det var dags att bli proffs i NHL. Var även kanske hela seriens bästa spelare under lockoutsäsongen 04/05. Det är få spelare som har Zetterbergs jämnhet och som kommer upp i samma höga nivå match efter match.
Egentligen så är väl Pääjärvi den största talangen. Men han kan man säga värvades till A-laget trots att han kom hit som 16-åring för att gå hockeygymnasiet och där tanken var att han skulle spela i J-20 laget åtminstone sin första säsong här. Lander var nog även han än större talang som junior än Zetterberg. Egen produkt rakt igenom dessutom men hur mycket jag än önskar det så tror jag inte att Lander kommer att bli lika bra som Zetterberg. Inget konstigt med det då Zetterberg är och har varit en av världens absolut bästa spelare i flera år nu.
Men precis som att #20 är reserverat för Zäta så tycker jag att #51 ska vara reserverat för Anton Lander. Inget ont om Mattias Nilsson. Hade hoppats på mer den här säsongen men förhoppningsvis så kommer han att visa att det var rätt beslut att förlänga hans kontrakt. Men det känns bara konstigt att se någon annan med #51 på ryggen i Timrå än Anton Lander. Till skillnad från Zetterberg så tror jag att Anton kommer att hinna flytta hem innan det är dags att lägga av och avrunda karriären med 1 eller 2 säsonger i Timrå IK.
Av alla 80 och 90 talister som har tagit sina första skär i Timrå IK så måste Lander tveklöst vara den största talangen. Man hörde talas om namnet redan när han gick i åttan och spelade TV-pucken med 89-kullen.
Förmodligen den med allra störst Timråhjärta av alla pojkspelare som börjat sin karriär i Timrå IK. Och det går ju inte annat än att älska honom både som spelare och som person. Hjärtat, kämpaglöden, mognaden, ledaregenskaperna, tuffheten. Ja det är bara några få ord som beskriver Lander.
Det är absolut ingen slump att det var har Anton som sköt oss till slutspel i sista omgången uppe i Luleå som 18-åring och säsonger efter var den som avgjorde sista matchen hemma mot Djurgården som gjorde att vi slapp spela ett ångestfyllt kval.
Är verkligen otroligt glad över att han äntligen har etablerat sig i NHL och Edmonton. Skönt att han inte gav upp drömmen och drog till KHL eller Schweiz för att tjäna pengar utan att han stannade kvar och fortsatte kriga. Blev såklart även naturligtvis glad över att höra att Mårts valde att ta med han till VM-truppen. Verkar som att vi får ihop ett intressant lag så det ska bli kul med VM men att Lander ska vara med ökar mitt intresse för tuneringen enormt mycket.
Jag tror att Lander kommer att göra ett bra VM och bli en ny favoritspelare för många vanliga hockeyintresserade där ute i landet. Finns det folk som har glömt bort hans namn under dom fyra åren som han har krigat på där borta i Nordamerika så kommer dom garanterat att bli påminda om det.
Annars har vi Djurgården med 7 pensionerade nummer. När det gäller hela hockeyvärlden så gissar jag att inget lag lag är värre än Montreal Canadiens med hela 15 pensionerade nummer. Har ingen större insyn i den klubbens historia faktiskt men jag undrar om det inte emellanåt händer att folk inom klubben i nutid ibland funderar på om verkligen alla spelarna har gjort tillräckligt för klubben för att förtjäna äran att få sin tröja hissad och sitt nummer pensionerat.
Sure, känner till det mest grundläggande som att det är klubben med flest Stanley Cup titlar och att det var där Patrick Roy startade sin NHL-karriär. Men mycket längre än så sträcker sig inte mina kunskaper.
Nu är Mats Näslund lite före min tid men självklart är jag stolt över att en Timråprodukt har haft en sådan framgångsrik karriär efter att han lämnade moderklubben. OS-Guld, VM-Guld, Stanley Cup mästare, mästare i Elitserien två gånger med mera. Självklart ska hans tröja finnas inramad nere vid ståplatsentrén. Det finns väl ingen som har något att protestera mot det?
Ska en tröja hissas så är det ett smart val att göra det i samband med att vi anordnar en landskamp. Väldigt bra tillfälle att göra reklam för världens bästa klubb då en stor del av publiken säkert inte är inbitna Timråiter eller ens håller på Timrå över huvud taget.
Men som många andra så tycker även jag att det kanske borde ha varit någon annan som fått äran att bli utvald. Robban Carlsson och Pär Styf må vara värvade utifrån men det är två spelare som jag tror alla förknippar med Timrå väldigt mycket. Frågar man valfri Timråanhängare vilka spelare som dom mest förknippar med klubben under 2000-talet så tror jag inte att någon inte kommer att nämna Robban och Styf. Dom var båda med och tog klubben tillbaka till Elitserien för 15 år sedan och var sedan klubben trogen tills dom slutade sina respektive karriärer och båda bidrog med massor under sin tid i klubben.
Markus Mathiasson är en personlig favorit som åtminstone jag alltid kommer att förknippa väldigt mycket med Timrå IK. Synd att han spelade lite för få säsonger i klubben för att på allvar bli ett aktuellt namn för diskussionen.
Hade det varit upp till mig så hade jag nog valt Styf. Gigant på elitserienivå med ett fruktat slagskott som var fullt förtjänt av att få spela 4 matcher i Tre Kronor när han var som bäst. Tyvärr så var han väldigt skadedrabbad dom tre sista säsongerna vilket satte stopp. Främst tappade han på skridskorna och rörligheten. 10/11 som blev hans sista säsong vill man helst glömma. Det dyraste laget vi har ställt på isen som floppade totalt. Men sista matchen på säsongen blev ändå en minnesvärd historia där en 19-årig Anton Lander (såklart, vem annars?) fixar nytt elitseriekontrakt för klubben och räddar oss från negativt kval. Sett till just den matchen och lättnaden när matchen var över så tycker jag att det var ett någorlunda värdigt avslut på karriären trots allt.
Hellre det än att han hade kört på i två säsonger till och tvingats avsluta med att vara med om att åka ur Elitserien.
Redigerad kommentar
Min slutsats för egen del är att fotboll inte ens kommer nära hockeyn ur underhållningsvinkeln. Tempot på isen tacklingarna och målen i hockey slår fotbollen varenda dag i veckan i min bok.
Jag säger inte att fotboll är helt ointressant, absolut inte men om jag skall jämnföra så vinner hockeyn på tko!
Jag har dock för starka minnen av hur vi inte klarade av att ens etablera tryck på motståndarna under ett pp de sista 3 åren i elitserien. Taffligheten med puck i egen zon. Alla missade markeringar och känslan av förnedring och otillräklighet...
Jag saknar verkligen inte högstaligan... Jag trivs bra i ha där vi kan spöa alla lag!
Bygger man upp Timrå ik nu på rätt sätt och ger fan i att börja shoppa spelare till höger och vänster så kan jag börja hoppas på spel i högstaligan igen med. Men inte som någon jävla slagpåse. Det slutar alltid med dåliga publik siffror och dålig publicitet i riksmedia...
Men så ser det knappast ut i all fotboll. Se bara på ett lag som Häcken. Där snackar vi klass! Det var bara deras ineffektivitet som räddade Giffers den här gången, samt Leos individuella prestation då så klart.
Det är som att se ett hockeylag som inte klarar av att ta sig genom mittzonen med pucken...
Vad är det som ska hända hela tiden egentligen? Rörande diskussionen fotboll vs hockey alltså. När det händer i fotboll så händer det verkligen. Ren magi många gånger. I hockey ser man inte alltid skogen för alla träden. : )
Det händer ju mer på uppvärmningen i en hockeymatch (även utan André Deveaux) än det gör under en hel fotbollsmatch.
Redigerad kommentar
Simmalugnt: Va tusan! Ta er samman! SHL behöver Timrå lika mycket som Leksand! Kämpa!
Detta är i min mening den tyngsta tiden på hockeysäsongen. Man kan tycka att jag borde kunna njuta av SM-finaldrabbningen mellan Växjö och Skellefteå, istället gör det så jävla ont. För jag vet att om någon vecka står ett lag, en hel arena, en hel jävla stad där och får uppleva den största glädje man kan uppleva. Något många av oss skulle offra oerhört mycket för. Ja, jag är avundsjuk. Så innihelvete avundsjuk. Samtidigt gnager funderingarna, får jag någonsin uppleva detsamma under min livstid? Troligen inte, men man hoppas ju. Man måste hoppas annars är det ingen idé att fortsätta.
Ta videon nedan som exempel.
hubbenorlen: Behöver ej göras, tydligen. Eje Lindströms #8 (som hänger i taket idag med Strimma) används ju som bekant av en spelare som kan bli föremål för något liknande om något år också. Allt sånt här görs väl på lite feeling helt enkelt. #20 får ju inte användas i A-laget men används i ungdomslagen. Brynäs ångrar sig nog som verkar ha pensionerat 10 st nummer om man går efter Eliteprospects, nu när det visar sig att många skiter i pensioneringen och bara nöjer sig med tröjhissning. Är inte Västerås och Rögle också två såna klubbar som har orimligt antal hissade tröjor? Jag har för mig det.
I vilket fall som helst så behöver detta bli mer av en tradition men det behöver samtidigt inte bli på så blodigt allvar. Jag var på en match i serielunken i Hovet för några år sen, AIK-Växjö tror jag, där man körde en ceremoni innan där man hyllade deras materialare som varit med i väldigt många år. En tydlig karaktär som varit i föreningen länge. Det var en ceremoniell tröjhissning då men den sitter inte kvar efter det. Så tycker jag att man ska jobba. TIK har redan idag väldigt mycket memorabilia runt om i korridorerna i Eon men man kan jobba mer officiellt. En ceremoni innan en match med lite stående ovation gör mycket för att visa på vilken kultur och tradition som finns inom föreningen. I samband med detta så invigs då en monter där bilder och övriga grejer finns att beskåda. Såna som Pär Styf, Robert Carlsson och Jocke Nilsson tycker jag definitivt är spelare som ska hyllas. Det finns massvis. Spelare som kan ha fått kids att fatta tycke för Timrå IK helt enkelt, såna som varit kulturbärare. Micke Lind är också en sån spelare som var idol för otroligt många på den tiden.
Redigerad kommentar
Brukar inte numret pensioneras när tröjan åker upp i taket?
Timrå IK har blivit tilldelad en landskamp, den första sedan 2006 tror jag. Man vill göra detta till något speciellt vilket inte minst blir tydligt då man marknadsfört den sedan i höstas redan. Vi har en spelare som gått genom föreningen hela vägen till Stanley Cup och som dessutom är medlem i den mycket begränsad skara som vunnit SM, VM, OS OCH Stanley Cup.
Matchen som spelas handlar inte om Timrå IK även om vi står som arrangörer. Jag förstår att man tar tillfället i akt, det är ju lite glest i taket ändå. Att då lyfta fram Pär Styf för sitt oslagbara utvisningsrekord i TIK med fyra A-landskamper I DET HÄR SAMMANHANGET hade blivit konstigt.
Själv vill jag skicka upp Täppas i taket..
Det är han väl värd :-)
Jag har ingen superkoll på vilkas tröjor som generellt hissas i andra klubbar, men nog tror jag att lång tid i klubben går före stjärnstatus som uppnåddes i andra klubbar.
PR-mässigt är det så klart bra att vi förknippas med en sån spelare som Näslund, men de flesta i Sverige förknippar nog honom med Brynäs, Montreal och Malmö snarare än Timrå.
Och om jag vore Styf så skulle jag nog undra varför alla mina säsonger i klubben inte var lika värdefulla som Näslunds händelsevisa födelse i staden plus ett par a-lagssäsonger.
bobrov:
Håller fullständigt med dig! Mats N. har en stor diger + lista med Timrå ik. Upp med tröjan i taket! Placera den lite undanskymt bara!
Kongo: Det finns ingen fd. TIK spelare som kommer upp i Mats meritlista inte ens Zäta Jo NHL-mässigt slår Zäta - Mats sen i övriga kategorier är och förblir han chanslös, Mats Lista : SM-Guld - VM - Guld - OS-Guld och vunnit nhl, de ni sug på den mina vänner, Zäta är kung men meriter är meriter trots allt. UPP MED TRÖJAN I TAKET!!
hubbenorlen:
Om en spelare i en förening uppvisar ett stort klubbhjärta och är trogen föreningen lång tid.... sån spelare vill jag i alla fall hylla... där tror jag vi är ganska överens om!
JobbaPuck: Angående värvningar från Norge är nog denna back rätt intressant, Daniel Sörvik. Gjorde 58 poäng för Vålerenga på 45 matcher fördelat på 19 mål och 39 assist dock bara +/- 2 vilket borde betyda att Han är rätt dålig defensivt men betydligt vassare framåt. Kan nog va rätt dyr dock med tanke på OS och VM spel för Norge.
Om det är för att visa uppskattning till trotjänare och undvika att minnet av dem bleknar hos fansen, så ser jag inget konstigt med att hylla en sån som Styf eller Robert Carlsson. De tillhör ju dem som spelat flest matcher för klubben. De var också oerhört omtyckta av fansen. Två kriterier jag tycker är nog så goda anledningar till en hissning.
Om anledning är att visa omvärlden vilka storheter vi haft i klubben så blir det hela ett PR-event. Och då kommer man bli tvungen att hylla spelare som gjort merparten av sina matcher i Sverige i en annan klubb, eftersom många blivande stjärnor lämnade Timrå även på den tiden.
Det finns inga enkla riktlinjer att gå efter, känner jag.
Redigerad kommentar