Brynäs IF

Davey85: Hade vi kunnat få tillbaka poängen som limpan ensam slarvat bort före jul så skulle vi vara mer eller mindre safe nu.

Farsang: Birger och Kvist är inte på Shl-nivå i dagens läge, däremot ska de inte kritiseras, de jobbar och gör vad de kan. De riktiga syndabockarna är med få undantag våra tilltänkta sjärnspelare.

Sett till hela säsongen så tycker jag att Limpan, Dima, Palve och Rödin tyvärr bidragit med mycket negativt.

Sen har tränarna sin del, de är inte heller godkända.

Från Sasse i GD "Alcén sa också att han jobbade fram till midnatt, han blev erbjuden spelare, men nivån på de som fanns var inte tillräckligt bra."

Jag såg att någon annan också lagt märket till detta. Menar man då att man på riktigt blev erbjuden spelare som är SÄMRE lämpade för spel i Brynäs än Birgersson eller Kvist? Det har jag otroligt svårt att förstå.
Det låter ju förfan som att man blivit erbjuden spelare från Oppala Dragons eller Huge Sharks. Helt otroligt.

Jobbocop: Jag såg precis Alcen och Padel-Honken glida förbi i Alcens nya bil. De log och skrattade.
Så då blev det till slut ett nyförvärv trots allt.
Kul!👍

Jag som alla andra har förstås ställt mig frågan. Vad är det som gör att Brynäs år efter år får kämpa med kvalspöket i stället för att drömma gulddrömmar den här tiden på året?
Mer specifikt, varför kan vi aldrig sätta ett bra grundspel? Varför blir laget så ängsligt i så många situationer?
Som jag ser det så har det alla en gemensam nämnare och den är:
Vi har aldrig låtit tränare, ledare och lag få reda ut problemen, lära sig, växa och bli starkare. Istället har vi år efter år när laget inte presterar som vi förväntat oss sparkat tränare och/eller andra ledare för att på så vis låta någon annan reda upp skiten.
Det har gjort att spelarna dels får en uppfattning att det är någon annans fel, dels tror jag det leder till en ängslan att ”nu ryker tränarna” så fort det går emot. Men framför allt, vi får aldrig in i kulturen att vi lär oss av motgångar och blir starkare. En stark kultur byggs ju i regel av hur man hanterar motgångar. Det har det här laget aldrig fått lära sig det. Vi har lärt oss, vi ger någon annan ansvaret så löser det sig.

Det ligger också djupt i supporterkulturen där många egentligen inte håller på något annat än klubbmärket. Inte på spelare, ledare eller andra representanter för klubben. ”Lösningen” ligger alltid i att få nya spelare och/eller ledare. I klubbar med stark supporterkultur så håller man förstås även på sina spelare och ledare men i denna klubb så finns det t o m ”supportrar” som hånar spelare efter att de gjort misstag.

Mycket av allt detta, tror jag, kommer av att vi aldrig gjort upp med det faktum att vi var en storklubb men att vi nu är en klubb som har stora problem. Vår förväntan borde sättas i nivå med var vi befinner oss som klubb. En klubb med kass ekonomi, rätt bra ungdomsverksamhet och en halvdan spelartrupp. Vilka mål sätter vi då? Hur ska vi nå dem? Hur ska vi göra för att bli bättre nästa år och året efter det. Sen gäller det att visa tålamod och mod. Modet att våga tro på det man bestämt.

För oss supportrar innebär det att stötta spelare och tränare i de perioder av motgångar som alla lag alltid kommer att gå igenom. Inte ständigt ropa efter att någon annan ska lösa problemen.

Kan laget bättre än de visat hittills? Ja för fan!
Kan vi supportrar stötta laget bättre? Ja för fan!
Är det Oskarshamn som vi ska slå idag? Ja för fan!