Sidan uppdateras nu automatiskt med de nya inlägg som skrivs.
Josefsson2: Och du försöker bevisa att Djurgården stängs av för "skitsaker" med Janne Viktorssons livsfarliga tackling på Belov och Nilssons optikeringrepp? Verkligen.
Eftersom du försöker bevisa något så får du stå för matematiken. Bevisa att DIF fått mer avstängningar någon enskild säsong än vad Timrå fått på de senaste fem åren. Nej, bemöda dig inte, det klarar du inte. Men redovisa gärna exakt antal avstängda matcher för DIF och TIK säsong för säsong. Visa gärna siffror inklusive och exklusive Oduya, han kan möjligen vara en förklaring om ni "vinner" den tävlingen.
Sen vill jag inte göra dig besviken men jag tror du har för höga tankar om vilka känslor DIF väcker ute i stugorna. Jämför jag kvartsfinalupphetsningen i samband med matcherna mot Luleå och Linköping så är det här ingenting. Det finns ju liksom inget att hetsa mot. Genomsnittsdiffaren viker ju ner sig så fort hockeyn/handbollen/innebandyn/whatever förlorar och är jävligt snabba att spotta på sitt eget lag. Det är ju fotbollen som räknas. Då är å andra sidan chauvinismen på topp.
Lasse Anrell är i alla fall en jävla bonnläpp, det håller jag med om.
Josefsson2: Exakt vad är din poäng? Allt är en kånnnspirasjon från bönderna bah. Tjenare, tjenare. Här "hetsas" inte mot DIF. Här konstateras att Marcus Nilsson gjorde en jävligt svinig, farlig och feg sak och ska stängas av.
Metal Guru: Men, du, lägg pucken i en påse vetja. Såna där chipspåsar brukar ju funka och är tydligen väldigt populära också.
Var det inte förresten FOX som använde chip-tekniken för att lättare kunna följa pucken för uppenbarligen väldigt ouppmärksamma amerikaner?
Josefsson2 skrev:
"Däremot finns det ett intensivt hat mot Djurgården på alla nivåer och i alla led som leder till så fort DIF gör något så passar man från alla håll och kanter på att dela ut så många pungsparkar som möjligt."
Det är möjligt att det ligger något i det. Själv upplever jag det som det skett en större förändring med DIF det senaste decenniet. I nästan hela mitt hockeyliv har DIF stått för något annat. Ett föredöme, både på planen som organisationsmässigt, något att ta efter, något att försöka nå upp till.
Sedan ungefär när Ingvar "Putte" Carlsson försvann ut i pereferin har den bilden sakta men säkert vittrat sönder. För 10 år sedan hade DIF aldrig tagit strid, eller satt sig i försvarsställning för sådana skitgrejer som är mer eller mindre vardagsmat nu.
Wikegård gnäller mest av alla, mest gnäller han över andras gnäll. Om inte disciplinnämnden åtgärdar DIF:s anmälan mot Ledin, ja då skall gåsarna plockas ändå. Om Lintner blir tagen med hela armen i kakburken...om herr Nilsson blir tagen med fingrarna i någons ögon...
Det är ju dampgrejer som man aldrig skulle förknippat DIF med för inte allt för länge sedan. Men när efterdyningar och tillhörande mediadrev anses som lök på laxen när det gäller att stärka den inre känslan och lagmoralen, så är väl detta bara ett par avsnitt av en långkörare?