Haha. Hittade klippet :) Från expesten: LULEÅ. En dryg vecka in i SHL-säsongen pratar hela ligan om Leo Komarov.
Motståndare har kallat honom för fjant, hemmapubliken älskar honom – och som så ofta förut målas han ut som en buse.
Så vad är det för statistik som får honom att le?
Varför bor han i Linus Omarks hus?
Och finns det för få Leo Komarovs i dagens hockey?
– Ibland kan det se dåligt ut hur jag uppför mig, säger Komarov.
I början av september åkte Luleå Hockey till Mikkeli i Finland för att möta Jukurit i CHL-gruppspelet.
Sportcheferna Stefan ”Skuggan” Nilsson och Ulf Engman, som gått in i säsongen utan att ersätta Linus Omark och Pontus Andreasson hade ett annat uppdrag utöver själva matchen när man satte sig på flyget till Helsingfors den här helgen.
De skulle äntligen gå i hamn med ett nyförvärv.
Inte vem som helst.
Finländske veteranen Leo Komarov.
Klubben hade varit på Komarov, och haft en dialog med honom under stora delar av sommaren.
– De hade varit intresserade länge, men jag ville vara öppen och ärlig mot både Luleå och andra klubbar som var intresserade. Jag siktade på NHL. Jag ville ha den där Stanley Cup-ringen, förklarar Komarov.
Det är en minst sagt meriterad spelare som landat i Luleå.
Vi slår oss ner i det minsta möjliga utrymmet i Luleå Hockeys omklädningsrum. Det är ett par barstolar och ett bord format som en hockeyplan som man kan rita på.
Är det här Linus Omark höll powerplaymöte förra säsongen, kan man fundera.
Eller där man plockar in spelarna när man vill skälla lite, skojar presschefen Robert Hedlund.
Hur som helst, det är då han kliver in, Leo Komarov, mannen som kommit att sätta ett ordentligt avtryck under inledningen av SHL-säsongen.
Mannen som vet hur man vinner.
Två KHL-titlar, ett VM-guld, ett OS-guld och långt fram i Stanley Cup med två conference-finaler.
– Att vinna med ett klubblag är ändå det största. Man är tillsammans under en hel säsong. Men det är klart att OS-guld, det spelas bara vart fjärde år, också väger tungt. Att vinna med ett lag man varit med under en hel säsong är en helt annan känsla. Sedan vill jag lyfta fram att vi blev trea när alla de bästa var med 2014.
Ser du NHL som uteslutet efter denna säsong då?
– Det finns alltid en möjlighet, men det gäller att vara realist också. Jag är inte direkt ung och måste göra en bra säsong här. Det är för tidigt att säga. Jag vet att jag vill vinna Stanley Cup. Det är något som jag saknar.
Luleå var den klubben du kände för mest när NHL-möjligheten inte dök upp?
Som jag sa, så visade de tidigt ett intresse. De ville verkligen ha mig, och visar uppskattning för den spelare jag är. Jag hade kontrakt med Sankt Petersburg i KHL egentligen, men fick bryta det när världsläget är som det är och det är jag glad för. Då försökte jag kolla var det fanns plats. Egentligen var det hela Europa jag tittade mot då.
Var det lätt att bryta kontrakt i KHL?
– Jo, men det gick bra. Det var skönt att det löste sig. Det var just efter OS. Världsläget blev som det blev och jag tänkte bara åk härifrån.
Brynäs var väl också med, va?
– Ja... Eller jag vill inte prata om klubbar så. Jag hade bra samtal med ”Bulan” och ”Skuggan”. Sedan pratade jag givetvis med Omark mycket. Vi känner varandra bra. Min spelstil passar bra här. Dessutom var det en utmaning för mig att komma hit. Man får en liten nytändning av att se nya arenor, åka andra resor. Det blir lite som att gå en en autopilot om man reser till samma ställen hela tiden.
Leo Komarov har inte spelat särskilt många matcher för sitt nya lag.
Men det är ingen överdrift att han redan nu satt ett starkt avtryck.
Han har utmärkt sig i det fysiska spelet och banar verkligen vägen med sitt spel. Det är ingen man av de stora orden. Han låter spelet på isen tala.
Han bildar förstakedja med två spelare i form av Einar Emanuelsson och Juhani Tyrväinen som redan har hög status i bland Luleåsupportrarna.
Vad Leo Komarov ska göra i den kedjan är ganska tydligt.
Nyttja sin kropp, sin tyngd, och gör det jobbigt för motståndarna.
Det tog 21 sekunder av SHL-säsongen innan han delade ut sin första tackling mot HV71, i andra matchen mot Rögle tog det 37 sekunder och mot Brynäs i den tredje matchen, så satt den första proppen efter 33 sekunder.
Men supportrarna verkar redan gilla dig skarpt.
– Det är bra! Jag har haft en tendens lite överallt att få fansen med mig. Men de gillar väl min spelstil och att jag spelar för laget. Jag har min roll och de som pratar om mig får gärna göra det, men jag gör bara mitt jobb. De verkliga kungarna är Jagr, Ovechkin och sådana spelare. För mig känns det som bäst när laget vinner, säger Leo Komarov ödmjukt.
Svarar på anklagelsen om ”fjanteri” Lite så är han.
Han vill utmärka sig på isen och göra allt för sitt lag.
Men mer blygsam utanför.
Leo Komarov har noll behov av att hävda sig själv som person.
Han vill vinna titlar, spela bra hockey och bli uppskattad för sitt hockeyspel.
Men finns det för få Leo Komarov i dagens hockey?
– Jag har väl en speciell spelstil, jag tycker om hockey, och blir det matchdag, så kanske jag blir lite aggressiv och behöver få i gång mitt huvud. Men om det finns för få av min sort, det är inte jag rätt man att svara på. Jag känner att jag ändå spelar med stor respekt för medspelare, motståndare och domare. Det försöker jag hålla stenhårt på, säger Leo Komarov.
Under matchen mot Rögle var det kanske första gången som folk började lägga märke till Leo Komarov. Då Komarov ställde sig framför hela Röglebåset och höjde fingret som någon form av varning till Röglespelarna och kanske främst storstjärnan Daniel Zaar.
Han försöker inte spela hockey i alla fall. Han får fokusera på fjanteriet, sa Röglebacken Erlend Lesund i C More.
– Det är en del hur jag är. Det är min spelstil, men hockey är hockey och jag vågar lova att det kommer bli mycket sådana situationer när jag är inblandad. Det är så jag är.
Du har åtminstone satt ett väldigt avtryck.
– Det är faktiskt ingen överraskning för mig. Det är kanske bara så att folk här i Sverige inte riktigt vetat vem jag är. Det kanske de borde, för jag har spelat på hög nivå i många år.
Leo Komarovs ryska bakgrund Den ödmjuke 35-åringen pratar helt flytande svenska.
Han är uppväxt i svensktalande staden Nykarleby i västra Finland.
Men föddes 1987 i estländska staden Narva.
– Jag är faktiskt född i dåvarande Sovjet om vi ska vara petiga, flikar han in.
– Sedan är min pappa ryss och min mamma estländska.
Känner du dig rysk?
– Jag är uppväxt i Finland. Vi flyttade dit. Jag är en finne. Har gått skolan där och varit med i den finska armén. Men jag har ett ryskt pass också, så mina rötter är ändå ryska och jag kan språket. Men jag är uppväxt som en finne.
Innebär det att du bastar varje dag?
– Det beror lite på. Men det är alltid bra att ta en bastu!
Din svenska är fullständigt briljant.
– Det är inte så konstigt. I Nykarleby pratar 95 procent svenska, och jag gick i svensk skola, mina vänner pratade svenska. Jag är uppväxt med att ha kollat på SVT och TV.
”Då var det stökigt” Redan 2009 fick Leo Komarov möta Norrbotten.
I Moskva.
Som ny i Dynamo Moskva så blev han sambo med två välkända herrar, som har en stor historia i Luleå.
Succéradarparet Johan Harju och Linus Omark hade värvats till Moskva efter att de gjort 104 poäng i Elitserien året innan.
Eller ”The Övertorneå Connection”, som de kallades.
– Då var det stökigt, skrattar Komarov.
– Men det var bra. Det var en bra upplevelse. Det var ett av mina bättre år. Jag var ung, det var en stor liga att komma in i, och vi bodde tillsammans.
Hade ingen av er skaffat partner?
– Jag hade, och Omark var väl på gång med sin nuvarande fru. Men det var riktigt roligt och lärorikt. Det blev mycket kul i det huset.
Linus Omark, som valde att nyttja sin klausul han hade i kontraktet och vända tillbaka till Geneve i Schweiz hade en stor del i att Leo Komarov kom till Luleå.
Så bra att han nu hyr ut sitt hus till familjen Komarov, som består av fru och två barn.
– Jag lovar att jag ska ta hand om det, så gott det går. Men det var en anledning också. Jag är mån om att familjen ska trivas. Jag fick ett bra erbjudande om att ta Linus hus när han var i Schweiz. Det var värdefullt och en viktig del i beslutet.
Hur gör du på julen om Linus vill hem till huset?
– Jag kanske åker till Finland. Annars får vi väl ha en stor familjefest i huset på julafton.
Din fru Julia är väl gammal tennisspelare, förresten?
– Jo, det stämmer!
– Men nu är hon för gammal för det, hon är ju i min ålder. Jag spelade också en hel del tennis, men nu blir det bara padel. Vi är ett väldigt bra padelpar måste jag säga.
Leo Komarov fick lugna ner hetsen Den breda svenska hockeypubliken har kanske upptäckt Leo Komarov först nu.
Men för de som följt den internationella hockeyn är han en välkänd spelare.
Några upptäckte säkert honom 2015. Under hockey-VM i Tjeckien.
Om inte annat så vet den svenska domaren Mikael Nord vem Leo Komarov är sedan dess.
Det svenska domarparet Mikael Nord och Tobias Björk gav då Komarov ett matchstraff för en tackling mot ryske spelaren Jevgenij Medvedev.
Det visade sig vara felaktigt och de svenska domarna skickades hem från turneringen.
De hånades sedan i sociala medier och stämningen blev hetsig.
Mikael Nord har senare i programmet ”Wikegård vs.” berättat om den fina gesten han senare fick av Leo Komarov som beklagade den hetsiga stämningen och även skickade en signerad matchtröja för Toronto Maple Leafs på posten till den svenska domaren.
– Jag har sett inslaget på C More. Jag minns händelsen bra, kanske bättre än någon annan. Ibland kan det se dåligt ut hur jag uppför mig. Vissa kanske tycker jag är kaxig och så, men jag har stor respekt för alla. Inte minst för domarna.
De har ett tufft jobb.
– Det har de. Men jag är också en som kan vara på domarna mycket. När jag var yngre så kunde det påverka mig i flera dagar. Men nu så spelar man, sedan går det någon timme och om de gör fel så gör de fel. Det är människor som har sina familjer och jag har stor respekt för domarna. Det som hände på VM var fel, men jag kunde inte vara hundra procent säker heller. Det är alltid lättare att bedöma när man kollar på video, och klimatet på sociala medier kan bli onödigt hett.
Varför gjorde du den gesten till Mikael Nord?
– Man ser vad som skrivs. Det blev jävligt många rubriker. Jag ville lugna ner situationen. Jag ville inte att han skulle få ta så mycket. Nu har det gått bra för Nord och han har fått en bra karriär. Man måste inse att alla människor gör fel, och det ska bli roligt att träffa honom. Jag vet tyvärr inte när han ska döma oss.
Komarov drömmer om SM-guld med Luleå Leo Komarov kommer till ett lag som längtar efter guld.
Luleå Hockey har inte vunnit det svenska mästerskapet sedan 1996.
Då med Jarmo Myllys i laget.
En finsk ikon som Komarov har koll på.
– Man brukar alltid säga ”never forget 95” i Finland när Jarmo Myllys namn kommer på tal, och syftar till när Finland blev historiska i Globen 1995 och vann VM för första gången.
– Jag vet inte hur många unga som minns honom, men han var stor och jag vet hur stor han är här också.
I Luleå är det väl mer ”Never forget 96”.
– Det kan jag tänka mig. Vi ska göra allt för att vinna. Jag känner på killarna inne i omklädningsrummet att det fortfarande är en bitterhet efter förlusten i våras, så de vet vad som ska göras, men det är många bra lag som man får ha stor respekt för.
Du vet hur man vinner.
– Det har blivit att man fått vinna. Vi har bara mött några lag så här långt. Jag tyckte Rögle var jättebra, HV har en annan spelstil och så spelar Brynäs på sitt sätt. Vi har tio lag jag inte ens mött. Vi har en bra chans och är ett bra lag, vi ska jobba för att ta oss till slutspelet och sedan tar vi det därifrån.
– Jag är väl medveten om hur mycket den här staden längtar efter att få vinna. Vi ska gå för det, lovar Leo Komarov.
Erkänner att jag frekvent lägger inlägg som klandrar förbundet och domarna. Men det innebär inte att jag inte kan se bra insatser av dessa när så sker.
Och nu har det hänt.
Från och med ikväll kommer domarna att kunna kommentera domslut direkt till publiken och lagen via högtalare. MYCKET BRA!
Jugge: Yep. Vid sidan om smeknamn ser jag också annat, t ex att du var en av de som inte hängde på drevet och ville bränna Örebroflickorna på mål. Det uppskattas.
pyts: Komarov har verkligen blivit intressant för media och låter sig gärna intervjuas. Är lite av en gullunge för media nu och det är trevligt, även om vi vet hur snabbt de vänder om de kan hitta något att köra anti-Komarovdrev för.
Hittade parallellt med sexpressenartikeln en liknande i aftontrasan där Komarov är hur skön som helst. Tycks ha både en härlig inställning till lagspel, trivas med Bulan och laget och Luleå, samt avspänd och cool. En efterlängtad motpol till alla trista spelarintervjuer där de bara svarar "Nej, men..." medan de letar tillämpbar floskel.
Några ord av Komarov saxade från trasans artikel: • Det finns profiler. Och så finns det Leo Komarov, 35. – Hockey är inte hela världen. Nu tar vi några öl, glömmer matchen och går vi vidare, var finländarens budskap efter lördagens seger mot Brynäs. Bara tre SHL-matcher har Leo Komarov hunnit spela, men den tungt meriterade forwarden har redan hunnit sätta rejält avtryck. I samtliga tre matcher har den 95 kilo tunge finländaren delat ut en tung tackling redan i matchens första byte. I premiärsegern mot HV71 var det just hans fysiska spel som stack ut. Mot Rögle var det hans trashtalk med ett flertal Röglespelare som hamnade i fokus. ”Jag får betalt för att stå där” Och mot Brynäs kom första SHL-målet, efter att han stått parkerad på sitt kontor framför motståndarmålvakten. – Ett ganska typiskt Komarov-mål, jag får betalt för att jag ska stå framför mål. Jag försökte styra med klubban, men pucken tog på min skridsko. Jag står där jag ska stå, ibland slår den mig i baken eller på benskyddet eller något. Ibland kommer en retur jag kan ta hand om. Jag har stått där hela mitt liv där. Vissa gånger studsar det på mig och in, ibland inte. Nu blev hans 3–2-mål mot Brynäs också matchavgörande, men det där med mål och poäng tycker han är rätt ointressant. – Roligt förstås att göra första målet och att vi vann, men mål och poäng betyder ingenting för mig. Jag får inga bonusar för mål eller poäng. Gör jag 0+0 och vi vinner är jag gladare än om jag gör hattrick och vi förlorar. Så är jag uppväxt, jag bryr mig inte. Så länge vi vinner är jag nöjd.
”Såg att någon börjat gråta i tidningen” Meritlistan är imponerande med nio säsonger i NHL och sex i KHL. OS-guld och rysk mästare två gånger. Han är Luleås tyngsta värvning inför den här säsongen och har lyfts fram som en stjärna: – Tror vi ska ta bort den där stjärnstatusen direkt. Klart att jag har spelat i Toronto och Islanders, men stjärna behöver man inte kalla mig. Jag är grovjobbare och spelar hårt och så ser vi i april eller maj vad som har hänt. Onödigt att börja skriva något nu. Jag såg att någon Röglespelare hade sagt något. Vi spelar ut säsongen och så vilar vi. Och därmed är Komarov inne på det heta efterspelet mot Rögle, där det var en del hårda ord både under och efter matchen. Efteråt valde Komarov att inte kommentera något, men nu säger han: – Det är ganska mycket skriverier. Jag tror de som känner till min spelstil och de som känner mig inte är överraskade, jag har min egen stil. Jag tror ingen ska ta det på så stort allvar, utan det hör till att jag gillar att snacka och sedan får vi se. Röglespelarna var inte lika imponerade. – Han ville slåss med hela vårt lag, sa Daniel Zaar. – Han får fokusera på fjanteriet. Han är inte en så farlig spelare, sa backen Erlend Lesund. – Jag såg att någon börjat gråta i tidningen, kanske bättre att hålla sånt för sig själv. Det som händer på isen händer där och så går vi vidare, säger Komarov.
Hyllar SHL som liga Själv tycker Komarov att det är mycket intressantare att prata om hockeyn och inte det som sägs vid på och eller vid sidan av – och att man inte ska ta det som händer på för stort allvar. – Jag tror vi gör för stor grej av det här med exempelvis filmningar. Vi måste kolla mer på matcherna, hålla på och fokusera på öronskydd, halsskydd och diving. Men vad fan, njut av hockey. SHL har jävligt bra spelare det här året, det är roligt att vara här och nivån är hög. Dina intryck av SHL så här långt då? – Fan, farten är helt otrolig. Rögle hade många skickliga spelare och spelade snabbt. Klart att det är stor skillnad med den stora isen, så du får en annan hockey. Hade jag varit tio år yngre hade det här varit den bästa ligan i världen att spela i för vi tränar riktigt hårt, mycket is och mycket fys. Men som 35-åring är det inte lätt att komma in varje dag…, säger Komarov, som även upplever en stor omställning utanför isen: – Luleå är en lite mysig stad, jag har bott i Toronto och New York tidigare, så det finns inte så mycket att göra men jag vänjer mig. Jag ska försöka få över familjen och leva ett normalt liv. Får du några lättnader i träningen av Thomas Berglund då? – Ja, det har varit helt okej, jag har kommit in sent så jag behöver samtidigt en del träning. Jag gillar ”Bulan”, vi kör hårt det vi kör. Alla jobbar hårt och det ser vi på matcherna. Sedan får vi se vad resultat blir i slutet av säsongen, men vi försöker jobba hundra procent varje match och det börjar med träningarna.
Förstår beslutet att spela i KHL Leo Komarov är en person som inte saknar åsikter och när det gäller de utländska spelare som valt spel i KHL, trots Rysslands krig mot Ukraina, har han en lite annan ståndpunkt än många andra svenskar och finländare. – Det där är en fråga som är svår att svara på. Jag förstår dem, det är pengamässigt. Alla får välja själva. Jag är ganska neutral, jag är på deras sida om de behöver. Jag vet att många är mot dem men jag förstår dem också. Det är en svår situation. Men det var inget alternativ för dig? – Nej, jag hade två år kvar på kontraktet (med SKA St Petersburg), men i dagsläget känns det bättre att spela här. Sedan går han in i omklädningsrummet för att duscha och sedan ta bussen från Gävle till Arlanda, där Luleå övernattade innan flygresan hem på söndag morgon: – Nu tar vi några öl och glömmer matchen (mot Brynäs) och så går vi vidare. Hockey är inte hela världen, det som händer på isen händer där. Det hör till, säger han med ett leende.
Peja: Ja, överraskande att Östersund inleder Allsvenskan med vinster. Blir väl svårt för dem att fortsätta men trevligt om de gör det. En annan överraskning i topp kanske är Kristianstad men de tycks ha ett starkt lag och kanske håller på att arbeta sig till att bli en ny uppstickare från sydligaste syd a la tidigare Karlskrona, som dock behandlades som skit av ligan och förbundet som knäckte Kronan ekonomiskt. Men en SHL-framtid för tre skånska lag vore en oväntad utveckling, om vi om några år har sex skånska derbyn per säsong med i stort sett cykelavstånd för spelarna.
Personligen vill jag ju ha så många Norrlandslag som möjligt uppe i högsta ligan och när nu Timret tycks etablera sig skulle ju BurkÖlen och MooDoo stå på tur, men främsta hindret är förstås DIF.
Vilket/vilka lag skulle det helst se ta steget upp till SHL nästa säsong?
Sven.Savage: Otrolig allsvensk omgång igår. Tror det är viktigt för Östersund att plocka så många poäng som möjligt i inledningen, varenda poäng kommer bli viktig om de ska undvika kval. Annars är det ju intressant att SSK kunde studsa tillbaka, de har floppat så många år nu att man unnar fansen framgångar nu, men känslan är ju att deras trupp är alldeles för svag. Det finns några bra toppspelare men inte så mycket mer än så. Särskilt den här säsongen räcker det inte, ruggigt liga denna säsong.
Jugge: Mycket tacksamma att du tog dig tid att delge oss din ovärdeliga visdom och speciellt att du hade vänligheten att presentera dina remarkabla slutsatser på ett sådant elegant sätt.
Sven.Savage: Ja, situationen med Shinnimin senast var ett utmärkt exempel på hur en alldaglig situation helt kan urarta på en sekund, och som följd släpps en fördoms-tsunami lös som utplånar all form av rim eller reson.
Bachada14: Ja, det finns en hel del både kunniga och trevliga skribenter på den pölserliga sidan men också ett stort antal som snabbt går bananas i gemensamma drev, något vi såg när de gick efter Shinnimin och nu efter dessa två flickor. Pölsan är Pölsan, helt klart.
Sven.Savage: Oj, Brynäs har bajsat i blöjan. Vad är nästa steg för SHL, zooma in valfritt fyllo med riktad mikrofon på dyrt säsongskort och anmäla? Nä, då har man tomma läktare snart.
Och, ja just det. Den Stora Händelsen i hockey-Sverige senaste dygnet.
Det handlar om två flickor som är födda och har bott hela livet i Örebro. Utbildade till fick/damhockeyspelare av Öret och säkerligen stadiga i hemmaklacken för Öret under åren.
De är 16 respektive 17 år gamla. Till den här säsongen värvades de till DamPölsan och har hunnit spela 1-2 matcher för laget, den yngre tillhör junislaget, men också varit utlånade till Sandviken någon match.
Och nu kommer det. Igår möttes herrlagen Pölsan och Öret i den övliga arenan. Flickornas vänner från Öret kommer över för att heja på sitt lag och flickorna ansluter för att träffa sina kompisar. De ser matchen tillsammans med Öretklacken, har Örethalsdukar på sig.
Plötsligt blir de infångade av SeMers kamera (se länk) och när de upptäcker det tjoar, tjimmar och skrattar de, håller upp halsdukarna, slår sig för hjärtat. När de lämnar tillbaka halsdukarna gör en av flickorna en gest, svårt att säga vad det gäller. Min gissning är den att hon gestikulerar till en kompis i öretklacken att "vi hörs på telefon" men bland pölsorna tolkas den som att hon ger fingret till Pölsaklacken.
Kul grej? Unga flickor som skojar lite?
Tycker man inte i Pölsan. Saken läcker ut på 24.00 på Hockeysnackets Pölsasida inklusive länk till filmbevis och vreden pulserar nästan som vore de två Shinnemins. De flesta anser att flickorna omedelbart ska sparkas av Pölsan. Men ingen går så långt att de föreslår att de ska hanteras som den Gävliga Bocken vid juletid.
En skribent informerar mitt i natten omedelbart klubben Pölsan och kräver åtgärd. Så här får det inte gå till. Pölsan skojar man inte med!
Jaha?
Storm i ett vattenglas? Eftersom det inte gäller Luleå kan jag ha svårt att bedöma saken då jag inte är känslomässigt engagerad men när jag hörde om händelsen tyckte jag mest att det retade till skratt och dessutom att jag hade lätt att förstå två unga flickor som mötte upp med de vänner de haft hela livet fast de gissningsvis för någon månad sedan flyttade till Gävle. Och har Pölsan ingen humor?
Skulle gissa att om det gällt Luleå hade de fått uttala sig via hemsidan (eftersom grejen blev offentlig) och förklara att de bad om ursäkt. Hade träffat vänner och bekanta de haft hela livet, sett matchen från deras läktare och skojat med lånade Örethalsdukar när de blivit upptäckta. Men att de inte skulle göra om det.
Och sedan hade saken varit ur världen. Ungdomligt oförstånd, inget brott mot de tio budorden. Och gissar att så hade det hanterats i de flesta klubbar.
Men nu har straffet kommit. På hemsidan förklarar Pölsan bra skrivet och förstående men stänger ändå av dem 2 veckor respektive 4 veckor.
Jahaja. Pölsan driver man inte med. I alla fall herr-Pölsan. I damlaget gissar jag att man skrattar åt det hela men så har också damer vanligen mer sunt förnuft än män. Mikko Manner tillfrågas av det gävliga dagbladet och tycks vara lika förnuftig som vanligt.
eltifoso: Landslagsjannes "patenterade dragskott" ja. 3 dm ovan isen invid stolpen, vanligen på vaktens klubbhandssida. Ja, det var en njutning. Kul också att han fick avsluta med att bilda backpar i Luleå med sin systerson, Lill-Nisse som nyss lyckats bli av med AHL-platsen hos Rangers för att försöka slå sig in i Dallas Stars.
Under Luleås närmare femton år i ekonomiskt svårt läge (sedan ni fintat bort oss i finalen 1997 som blev starten på er motsvarande långa tid i toppen) och väl Osten förköpt sig när ingen stoppade honom, räddades vi kvar i Elitserien eftersom ett antal trotjänare blev oss trogna år efter år. Det gällde Skuggan, Ågi Åkerström och landslagsjanne vars tröjor kommer att pryda taket på Delfinen men också Bulan och närmast därefter Burra Burström. Känns fint att se dessa hjältar hyllas.
Sven.Savage: Hedersamt och välförtjänt att hissa er #7 Som motståndsupporter minns jag med fasa hans tysta skott från blå, som mer än sällan inte upptäcktes innan de var i maskorna
Så uppmärksammar vi att amerikanska ambassaden uppmanar alla amerikanska medborgare att snarast lämna Ryssland med anledning av Putins upptrappning genom att mobilisera 300,000 soldater från reserven - första gången en sådan mobilisering sker i Ryssland sedan andra världskriget:
Message from the US Embassy in Moscow:
“U.S. citizens should not travel to Russia and those residing or travelling in Russia should depart Russia immediately while limited commercial travel options remain.”
13 amerikaner spelar i KHL. Får se hur många som följer uppmaningen.
Vi har ju också sex svenskar som för närvarande avlönas med trettio silverpenningar i KHL. Blir intressant att se hur de nu gör.
TILLÄGG: Regeringen körde pressmöte vid 18-tiden och lär ha påstått att US kom med detta redan i mars, och nu bara upprepade detsamma. Kan det stämma tro?
Och lite i skymundan har norra damettan kommit igång. Det är den serie där Luleå och DaMooDoo deltar i med varsitt hobbylag, för att det ens ska bli en serie, eftersom våra klubbars Riktiga lag spelar i SDHL.
De enda klubbar som kunnat vinna kvalplats till SDHL har varit DamApan och DamÖlen vilket slutat med att DamApan fått kvala och skändligen misslyckats år efter - på så sätt följt traditionen för herrlaget med svenskt rekord i misslyckade kval.
Senast hade DamApan en rejäl chans att ta sig upp då de mötte landets genom tiderna mest misslyckade lag i SDHL - Göteborg, som bara tagit 3p under säsongen. I blygden ljuger man ju gärna bort förluster och i detta fall spred de "informationen" om att Göteborg fuskat och köpt in tjeckiska landslaget inför kvalspelet. Vilket var lögn förstås: Göteborg hade inte köpt in en enda spelare efter jul. DamApan dög inte helt enkelt.
DamApan bildades ju på krav av Apans sponsorer och den motvillige ApPea påstod att nu skulle de bli NORRBOTTENS (!) och Västerbottens egna lag med bara egna spelare från den utvidgade blygden.Ljug, som vanligt. Nu har de börjat köpa in spelare från Tjeckien och flera från Kanada men de är förstås chanslösa att ta SDHL.plats till våren. Den platsen kommer att gå till Fiskrenset som nu, när de till slut tar in damhockey, fixat till ett lag som kommer att gå hela vägen förstås och spelar i SDHL 2023-2024.
Men låtsasserien Norrettan har alltså dragit igång och nu har de fyra klubbarna fått sällskap av DamTimret, som likson DamApan och DamÖlen har rätt tillkvalplatsen, om de blir bäst av de tre nämnda.
Hittills har vi bara tre matcher spelade i Damettan. DamApan har slagit DaMooDoo borta medan hobbylaget från Luleå slagit både DaMooDoo och DamTimret borta. He he. Det innebär en tabell som Luleå toppar vilket får folk i blygden vid eldarna i oljefaten att må illa på kvällarna.
pyts: Ja! Fick också medlemsutskicket nyss och det ska bli en ära att få se Elitserien SHL:s meste spelare landslagsjannes #7 komma upp under taket tillsammans med #12 Johan Strömwall, #35 Jarmo Myllys, #4 Stefan ”Skuggan” Nilsson och #28 Roger Åkerström. Tycker för övrigt att Bulans tröja saknas där uppe.
Det kommer alltså att ske 10 december innan vi möter Malmoe i Delfinen och hoppas gissningen och hyllningen då följs av en kanonmatch av laget som Läjkers efter den vackra och känslosamma hyllningen av Hallam och inte den pinsamma kollaps som ett annat lag på sedan Elitserien/SHL:s störste filmare och värste fuskare skämt ut sin klubb genom att bli tröjhissad.
När det gäller Shinnimin finns förvisso bland supportrar och säkert också i övriga föreningen en olust med anledning av att han kopplas till förstärkningar i sådan omfattning. Det är inte något man gläds åt i Luleå.
Men Tyrre är en annan sak, en helt annan. Han är sn stor hjälte i Luleå och uppskattad av alla. Han spelar tufft fysiskt och ofta på gränsen och ibland över den och åker på utvisningar. Förra året åkte han på i snitt två minuter utvisning per match i SHL men också nästan en poäng mål/asist per match och när han skadade axeln kunde han inte spela sin vanliga, tuffa hockey i finalserien mot Warulfven och var kanske/troligen den avgörande faktorn till att vi förlorade eftersom Limpanlinan försvagades utan Turres murbräckor.
Nej, Tyrre släpper vi aldrig. Snarare skulle vi vilja ha 20 Tyrrar i laget, kompletterande Lassi med spaden;-)
Peja: Jo, viss risk för Djurgårn att tappa stilen på sikt om de inte snabbt kommer upp igen.
Den negativa utvecklingen för Bajen, Tälje och Gnaget som sedan länge inte kan utmana om topplaceringar i Allsvenskan ens exemplifierar ju det.
Men det finns en skillnad. Tälje har ju helt tappat den hockeykaraktär de historiskt hade och i staden kommer de flesta inte ens ihåg att de varit en gedigen hockeyklubb. När det gäller Bajen som under några år var på gränsen etablera sig kunde de aldrig stoppa all drain av spelare, tränare och ledare som Djurgårn snodde och klubben har ju fullständigt prioriterat sparkbollen framför hockeyn. Gnaget likadant – har alltid varit en i första hand sparkbollsklubb och även om de för typ 30-40 år sedan hade stark hockey en period har det därefter havererat – firma-grupper har tagit makten i klubben och nu och i fortsättningen gäller bara sparkboll.
I Djurgårn har hockeyn haft en stark ställning t.o.m. gentemot sparkbollen och klubben har haft en stor supporterbas som brinner för hockey och som under säsonger då gårdarna utmanat i toppen på Elitserien SHL fyllt Hovet och där etablerat ett mer välfungerande tryck från läktarna än man kunnat se i någon arena i hockey-Sverige, där ”klacken på den stora kortsidan haft 2-2 500 fans med väl genomtänkta och framförda ramsor och sånger vilket ofta kunnat få med slipsplatserna på båda långsidorna och skapa ett imponerande tryck som bara funnits där. Visst kan lika många hemmasupportrar ”låta” i andra arenor men att det kommer ut som buanden, vrål och ramsor ingen kan orden till ligger många nivåer det mer professionella agerandet från gårdarklacken.
En annan fördel för Djurgårn är förstås det enorma upptagningsområdet med massor av bra klubbar i stadens utkanter som år efter år genererar en stor mängd talanger som ska sugas upp någonstans och för dessa är förstås Djurgårn drömmen även om även Gnaget lyckas sno en del. Men ett bekymmer är att de talanger DIF fiskar in ofta blir så pass bra att de snabbt åker över Atlanten och etablerar sig för lång tid i NHL. Det innebär att DIF nästan varje år måste fylla på laget med många nya spelare vilket gör det oroligt och klubben har som få andra flera gånger gått från bland Sverigetopp ett år till riktigt svaga nästa år.
Och till råga på allt har Djurgårn jämfört med andra lag bland Sveriges elit väldiga problem i form av logistiskt stöd av kommunen och brist på ekonomiska resurser. Överraskande utveckling när klubben under gamla tider kunde rekrytera toppspelare från övriga Sverige och ge dem bättre ekonomiska villkor: numera är det tvärtom och Djurgårn kan inte ens ekonomiskt konkurrera med köpkraften hos nyetablerade köpeklubbar från sydbotten som har muskler att sno åt sig tidigare djurgårdare som DIF vill ha tillbaka/behålla. Stödet från kommunen är obefintligt och snarast går Djurgårn back på interaktioner med kommunen som överlag under det blå styret haft åsikten att sport, kultur och liknande får gå på ideell basis för att den politiska ledningen ska få loss pengar att sänka skatter. Detsamma gäller tillgång till arenor att spela och än mer träna i där Stockholm har extremt usla förutsättningar jämfört med många andra klubbar utanför Stockholm där kommunerna är stolta och stödjande för sin hockeyklubb.
Så på sikt kan man fråga sig vilken framtid som väntar Djurgårns hockey? De har fördelar och nackdelar att hantera och när de lyckas kan det bli riktigt bra men när de inte lyckas lurar kollaps vilket de båda degraderingarna från Elitserien SHL på senare år tydligt visar.
Vore ju konstigt om inte Stockholm och Djurgårn skulle kunna tillhandahålla en klubb uppe i landets högsta serie men det har blivit svårare och svårare under senaste decennierna.
För mig personligen vore det förstås en stor lycka med Djurgå¨rn tillbaka. Visst, numera kan jag se alla Luleås matcher på nätet, men inget slår ju att uppleva hockey liva på arena. Jag har ju då och då lyckats resa runt i landet till olika arenor när Luleå spelat borta där, men förr såg jag ju alla matcher mot Djurgårn, Gnaget och Tälje där Luleå spelade borta. På senare tid har det bara blivit Djurgårn-Luleå på Hovet men det har varit högtidsdagar som inetts med härliga måltider inklusive tjeckisk pilsner med gårdarkamrater - sådana som kan hockey på riktigt - med förematchdiskussioner följda av kort kommunalresa ner till Hovet och njutning. Det är förstås borta nu. Har lyckats köra liknande emellanåt när Luleå-Djurgårn spelat damhockey men match på Hovet när det nästan är folktomt blir inte samma sak.
Kan de gå upp direkt nu? Kanske. De har ju några starka spelare att leda laget och visa vägen men räcker det? Förra gången de åkte ur behövde de ju två år för att komma upp igen. Som Allsvenskan sett ut brukar det ju bli BurkÖlen eller kanske om MooDoo kan konkurrera, som är de lag DIF måste ta i kvalfinal för att lyckas. Liten chans att något annat lag kan nå finalen också men det är osannolikt. Skulle DIF kunna stå emot det lokala stöd BurkÖlen eller MooDoo kan tänkas mobilisera om de når kvalfinal? Kanske, kanske inte. Vi har ju sett väntade storlag haverera i nerviga kval tidigare och det kan ske igen. Lite av tjusningen med hockeyn😊
Peja: Tyrväinen är fan värre just pga att han spelar fult också. Shinimin filmar ju bara. Men ja, båda är en skamfläck och det är helt obegripligt att Luleå inte tar tag i det. Bulan säger ju att han inte vill ha någon i sitt lag som filmar ändå sker det i parti och minut.
Sven.Savage: Djurgården och deras fans har skapat ett skönt drag runt klubben inför den här säsongen, men AIK och SSK är ju alldeles för svaga för att kunna utmana mer än i enstaka matcher. Tror det är galet viktigt för Djurgården att gå upp direkt, draget som de lyckats skapa kommer nog inte ”överleva” mer än ett år i Allsvenskan. De borde bemästra konkurrenterna ganska enkelt i det så kallade slutspelet om nyckelspelarna är skadefria.
eltifoso: Jo, och Vennerfrö skriver artiklar under rubriken "Stockholmshockeyn är tillbaka" och njuter av matcher mellan Djurgårn, Gnaget och Tälje. Övriga lag "från landet" skiter han ju ändå i, fast Trottoarkanten skulle han förstås gärna se i samma serie som Stockholmslagen; en förhoppning som kan infrias snabbare än man tror. Trottoaren har ju för vana att kliva av Elitserien SHL med jämna mellanrum;-)
Blister Brigade: Lite är det väl framgångens förbannelse. Warulfven hade ju många år då de vanligen vann serien, gick till final och ofta vann. Och hade få tillgång till en mycket större arena som de fyllde i flera år. Men sedan tappade de i publiksiffror och folk väntade sig att laget skulle vinna allt så de kunde bara uppfylla förväntningarna eller misslyckas.
Sedan påstår jag förstås att jag tror att folk tröttnat på den sektliknande mentaliteten, men vad vet jag?
Trist är det att hockeyn får så lite åskådare i Schtan. Det är förstås ett allvarligt problem och på sikt går det ut över hockeyn och ekonomien rejält.
Men har inget recept för hur de skulle kunna ändra på det. Vore jag ansvarig tror jag att det enda vore att ta reda på det genom en bred intervju av målgruppen. Fråga de som kommer OCH de som inte kommer varför det är så och vad som skulle få dem att ändra sig. Ett bekymmer är förstås att det kostar pengar och kanske viktigare att sänka priserna för att fylla läktarna för att produkten skulle förbättras för SeMertittarna varifrån klubben ändå får 3-4 ggr så mycket per match jämfört med biljetter från arena med lapp på luckan.
Den efterlängtade förstalinan för Pölsan fungerade tydligen som de hoppats på, vinner skotten med 40-15, men ändå först 8 sekunder innan full tid då de avgör och tar första trepoängaren. Kan tänka att det jublas i gävliga kretsar nu.
eltifoso: Tänkte också på att det påminde om den matchen. Rejält med länge, men när målen bara hamnat i egen bur la ni av med motståndarna körde vidare i samma tempo och målen rasade in.
Håller med om att det är knepigt med så lite publik och de flesta betalande tycks vara tomma stolar. Delar av matchen var det bara tillresta ulfvasupportrar som hördes. c:a 5-8 000 på övrigs arenor. 3867 i Apschtan dvs <3 000 när de tomma stolarna räknats bort.
En Ulf följer en Apa, håller klubban lätt mot vänster vads utsida och gissa vad? Benen försvinner plötsligt för Apan och Ulfven visas ut.
Det där anser jag var en riktig filming. Här skulle man önskat alla attacker på filmaren från media. Istället för häxjakten på Shinnemin när Rödin kämpade sin klubba mot Shinnemins båda skridskor.
Den ruskige filmaren heter Arvid Lundberg, en ren approdukt från blygden och liksom flera andra apor utbildad av Fläskberget i det effektiva fusket "benen försvinner" - ingen mjäkig sen och mjuk förstärkning där inte. Men äckligare.
I detta nu har vi spelat drygt 33 minuter med 20 utvisningsminuter. Det är herrar Öhlund-Björk som är zebror och får de chansen visar de ut hela tiden som vanligt. Just nu är det Apan som spelar PP - och där kommer 3-0.
eltifoso: Men Satan vilket attackspel ni fick igång framför allt under tre minuters PP varav 5 mot 3 under en minut. Skotten haglade på Söderström och hu det inte blev flera mål för Ulfven där vet jag inte.
Och strax därefter åker Apan för sex man för helvete och Ulfva-PP igen!
Men mitt allt har ni släppt två (!) frilägen för svingerli som Tomkins stabilt räddat.
eltifoso: Ser att ni ändå vann skotten 9-12 men ni hade väl räknat med att Tommy Söderströms efterföljare Gustaf Glipan Lindvall skulle stå.
Nu kommer väl målet iaf när ni lirar 5 mot 3. Men Apvakten Söderström är riktigt bra. Nyss ett helt öppet läge halva buren tom och Söderström simmar på isen, men slänger upp stöten och klubban i luften och just där råkar Ulfven skjuta.
Vilket av följande alternativ bör en klubb i SHL helst undvika?
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern?
38% (22)
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds?
26% (15)
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av?
21% (12)
Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"?
· 
· 
· 
· 
· 
· 
Från expesten:
LULEÅ. En dryg vecka in i SHL-säsongen pratar hela ligan om Leo Komarov.
Motståndare har kallat honom för fjant, hemmapubliken älskar honom – och som så ofta förut målas han ut som en buse.
Så vad är det för statistik som får honom att le?
Varför bor han i Linus Omarks hus?
Och finns det för få Leo Komarovs i dagens hockey?
– Ibland kan det se dåligt ut hur jag uppför mig, säger Komarov.
I början av september åkte Luleå Hockey till Mikkeli i Finland för att möta Jukurit i CHL-gruppspelet.
Sportcheferna Stefan ”Skuggan” Nilsson och Ulf Engman, som gått in i säsongen utan att ersätta Linus Omark och Pontus Andreasson hade ett annat uppdrag utöver själva matchen när man satte sig på flyget till Helsingfors den här helgen.
De skulle äntligen gå i hamn med ett nyförvärv.
Inte vem som helst.
Finländske veteranen Leo Komarov.
Klubben hade varit på Komarov, och haft en dialog med honom under stora delar av sommaren.
– De hade varit intresserade länge, men jag ville vara öppen och ärlig mot både Luleå och andra klubbar som var intresserade. Jag siktade på NHL. Jag ville ha den där Stanley Cup-ringen, förklarar Komarov.
Det är en minst sagt meriterad spelare som landat i Luleå.
Vi slår oss ner i det minsta möjliga utrymmet i Luleå Hockeys omklädningsrum. Det är ett par barstolar och ett bord format som en hockeyplan som man kan rita på.
Är det här Linus Omark höll powerplaymöte förra säsongen, kan man fundera.
Eller där man plockar in spelarna när man vill skälla lite, skojar presschefen Robert Hedlund.
Hur som helst, det är då han kliver in, Leo Komarov, mannen som kommit att sätta ett ordentligt avtryck under inledningen av SHL-säsongen.
Mannen som vet hur man vinner.
Två KHL-titlar, ett VM-guld, ett OS-guld och långt fram i Stanley Cup med två conference-finaler.
– Att vinna med ett klubblag är ändå det största. Man är tillsammans under en hel säsong. Men det är klart att OS-guld, det spelas bara vart fjärde år, också väger tungt. Att vinna med ett lag man varit med under en hel säsong är en helt annan känsla. Sedan vill jag lyfta fram att vi blev trea när alla de bästa var med 2014.
Ser du NHL som uteslutet efter denna säsong då?
– Det finns alltid en möjlighet, men det gäller att vara realist också. Jag är inte direkt ung och måste göra en bra säsong här. Det är för tidigt att säga. Jag vet att jag vill vinna Stanley Cup. Det är något som jag saknar.
Luleå var den klubben du kände för mest när NHL-möjligheten inte dök upp?
Som jag sa, så visade de tidigt ett intresse. De ville verkligen ha mig, och visar uppskattning för den spelare jag är. Jag hade kontrakt med Sankt Petersburg i KHL egentligen, men fick bryta det när världsläget är som det är och det är jag glad för. Då försökte jag kolla var det fanns plats. Egentligen var det hela Europa jag tittade mot då.
Var det lätt att bryta kontrakt i KHL?
– Jo, men det gick bra. Det var skönt att det löste sig. Det var just efter OS. Världsläget blev som det blev och jag tänkte bara åk härifrån.
Brynäs var väl också med, va?
– Ja... Eller jag vill inte prata om klubbar så. Jag hade bra samtal med ”Bulan” och ”Skuggan”. Sedan pratade jag givetvis med Omark mycket. Vi känner varandra bra. Min spelstil passar bra här. Dessutom var det en utmaning för mig att komma hit. Man får en liten nytändning av att se nya arenor, åka andra resor. Det blir lite som att gå en en autopilot om man reser till samma ställen hela tiden.
Leo Komarov har inte spelat särskilt många matcher för sitt nya lag.
Men det är ingen överdrift att han redan nu satt ett starkt avtryck.
Han har utmärkt sig i det fysiska spelet och banar verkligen vägen med sitt spel. Det är ingen man av de stora orden. Han låter spelet på isen tala.
Han bildar förstakedja med två spelare i form av Einar Emanuelsson och Juhani Tyrväinen som redan har hög status i bland Luleåsupportrarna.
Vad Leo Komarov ska göra i den kedjan är ganska tydligt.
Nyttja sin kropp, sin tyngd, och gör det jobbigt för motståndarna.
Det tog 21 sekunder av SHL-säsongen innan han delade ut sin första tackling mot HV71, i andra matchen mot Rögle tog det 37 sekunder och mot Brynäs i den tredje matchen, så satt den första proppen efter 33 sekunder.
Men supportrarna verkar redan gilla dig skarpt.
– Det är bra! Jag har haft en tendens lite överallt att få fansen med mig. Men de gillar väl min spelstil och att jag spelar för laget. Jag har min roll och de som pratar om mig får gärna göra det, men jag gör bara mitt jobb. De verkliga kungarna är Jagr, Ovechkin och sådana spelare. För mig känns det som bäst när laget vinner, säger Leo Komarov ödmjukt.
Svarar på anklagelsen om ”fjanteri”
Lite så är han.
Han vill utmärka sig på isen och göra allt för sitt lag.
Men mer blygsam utanför.
Leo Komarov har noll behov av att hävda sig själv som person.
Han vill vinna titlar, spela bra hockey och bli uppskattad för sitt hockeyspel.
Men finns det för få Leo Komarov i dagens hockey?
– Jag har väl en speciell spelstil, jag tycker om hockey, och blir det matchdag, så kanske jag blir lite aggressiv och behöver få i gång mitt huvud. Men om det finns för få av min sort, det är inte jag rätt man att svara på. Jag känner att jag ändå spelar med stor respekt för medspelare, motståndare och domare. Det försöker jag hålla stenhårt på, säger Leo Komarov.
Under matchen mot Rögle var det kanske första gången som folk började lägga märke till Leo Komarov. Då Komarov ställde sig framför hela Röglebåset och höjde fingret som någon form av varning till Röglespelarna och kanske främst storstjärnan Daniel Zaar.
Han försöker inte spela hockey i alla fall. Han får fokusera på fjanteriet, sa Röglebacken Erlend Lesund i C More.
– Det är en del hur jag är. Det är min spelstil, men hockey är hockey och jag vågar lova att det kommer bli mycket sådana situationer när jag är inblandad. Det är så jag är.
Du har åtminstone satt ett väldigt avtryck.
– Det är faktiskt ingen överraskning för mig. Det är kanske bara så att folk här i Sverige inte riktigt vetat vem jag är. Det kanske de borde, för jag har spelat på hög nivå i många år.
Leo Komarovs ryska bakgrund
Den ödmjuke 35-åringen pratar helt flytande svenska.
Han är uppväxt i svensktalande staden Nykarleby i västra Finland.
Men föddes 1987 i estländska staden Narva.
– Jag är faktiskt född i dåvarande Sovjet om vi ska vara petiga, flikar han in.
– Sedan är min pappa ryss och min mamma estländska.
Känner du dig rysk?
– Jag är uppväxt i Finland. Vi flyttade dit. Jag är en finne. Har gått skolan där och varit med i den finska armén. Men jag har ett ryskt pass också, så mina rötter är ändå ryska och jag kan språket. Men jag är uppväxt som en finne.
Innebär det att du bastar varje dag?
– Det beror lite på. Men det är alltid bra att ta en bastu!
Din svenska är fullständigt briljant.
– Det är inte så konstigt. I Nykarleby pratar 95 procent svenska, och jag gick i svensk skola, mina vänner pratade svenska. Jag är uppväxt med att ha kollat på SVT och TV.
”Då var det stökigt”
Redan 2009 fick Leo Komarov möta Norrbotten.
I Moskva.
Som ny i Dynamo Moskva så blev han sambo med två välkända herrar, som har en stor historia i Luleå.
Succéradarparet Johan Harju och Linus Omark hade värvats till Moskva efter att de gjort 104 poäng i Elitserien året innan.
Eller ”The Övertorneå Connection”, som de kallades.
– Då var det stökigt, skrattar Komarov.
– Men det var bra. Det var en bra upplevelse. Det var ett av mina bättre år. Jag var ung, det var en stor liga att komma in i, och vi bodde tillsammans.
Hade ingen av er skaffat partner?
– Jag hade, och Omark var väl på gång med sin nuvarande fru. Men det var riktigt roligt och lärorikt. Det blev mycket kul i det huset.
Linus Omark, som valde att nyttja sin klausul han hade i kontraktet och vända tillbaka till Geneve i Schweiz hade en stor del i att Leo Komarov kom till Luleå.
Så bra att han nu hyr ut sitt hus till familjen Komarov, som består av fru och två barn.
– Jag lovar att jag ska ta hand om det, så gott det går. Men det var en anledning också. Jag är mån om att familjen ska trivas. Jag fick ett bra erbjudande om att ta Linus hus när han var i Schweiz. Det var värdefullt och en viktig del i beslutet.
Hur gör du på julen om Linus vill hem till huset?
– Jag kanske åker till Finland. Annars får vi väl ha en stor familjefest i huset på julafton.
Din fru Julia är väl gammal tennisspelare, förresten?
– Jo, det stämmer!
– Men nu är hon för gammal för det, hon är ju i min ålder. Jag spelade också en hel del tennis, men nu blir det bara padel. Vi är ett väldigt bra padelpar måste jag säga.
Leo Komarov fick lugna ner hetsen
Den breda svenska hockeypubliken har kanske upptäckt Leo Komarov först nu.
Men för de som följt den internationella hockeyn är han en välkänd spelare.
Några upptäckte säkert honom 2015. Under hockey-VM i Tjeckien.
Om inte annat så vet den svenska domaren Mikael Nord vem Leo Komarov är sedan dess.
Det svenska domarparet Mikael Nord och Tobias Björk gav då Komarov ett matchstraff för en tackling mot ryske spelaren Jevgenij Medvedev.
Det visade sig vara felaktigt och de svenska domarna skickades hem från turneringen.
De hånades sedan i sociala medier och stämningen blev hetsig.
Mikael Nord har senare i programmet ”Wikegård vs.” berättat om den fina gesten han senare fick av Leo Komarov som beklagade den hetsiga stämningen och även skickade en signerad matchtröja för Toronto Maple Leafs på posten till den svenska domaren.
– Jag har sett inslaget på C More. Jag minns händelsen bra, kanske bättre än någon annan. Ibland kan det se dåligt ut hur jag uppför mig. Vissa kanske tycker jag är kaxig och så, men jag har stor respekt för alla. Inte minst för domarna.
De har ett tufft jobb.
– Det har de. Men jag är också en som kan vara på domarna mycket. När jag var yngre så kunde det påverka mig i flera dagar. Men nu så spelar man, sedan går det någon timme och om de gör fel så gör de fel. Det är människor som har sina familjer och jag har stor respekt för domarna. Det som hände på VM var fel, men jag kunde inte vara hundra procent säker heller. Det är alltid lättare att bedöma när man kollar på video, och klimatet på sociala medier kan bli onödigt hett.
Varför gjorde du den gesten till Mikael Nord?
– Man ser vad som skrivs. Det blev jävligt många rubriker. Jag ville lugna ner situationen. Jag ville inte att han skulle få ta så mycket. Nu har det gått bra för Nord och han har fått en bra karriär. Man måste inse att alla människor gör fel, och det ska bli roligt att träffa honom. Jag vet tyvärr inte när han ska döma oss.
Komarov drömmer om SM-guld med Luleå
Leo Komarov kommer till ett lag som längtar efter guld.
Luleå Hockey har inte vunnit det svenska mästerskapet sedan 1996.
Då med Jarmo Myllys i laget.
En finsk ikon som Komarov har koll på.
– Man brukar alltid säga ”never forget 95” i Finland när Jarmo Myllys namn kommer på tal, och syftar till när Finland blev historiska i Globen 1995 och vann VM för första gången.
– Jag vet inte hur många unga som minns honom, men han var stor och jag vet hur stor han är här också.
I Luleå är det väl mer ”Never forget 96”.
– Det kan jag tänka mig. Vi ska göra allt för att vinna. Jag känner på killarna inne i omklädningsrummet att det fortfarande är en bitterhet efter förlusten i våras, så de vet vad som ska göras, men det är många bra lag som man får ha stor respekt för.
Du vet hur man vinner.
– Det har blivit att man fått vinna. Vi har bara mött några lag så här långt. Jag tyckte Rögle var jättebra, HV har en annan spelstil och så spelar Brynäs på sitt sätt. Vi har tio lag jag inte ens mött. Vi har en bra chans och är ett bra lag, vi ska jobba för att ta oss till slutspelet och sedan tar vi det därifrån.
– Jag är väl medveten om hur mycket den här staden längtar efter att få vinna. Vi ska gå för det, lovar Leo Komarov.