Sven.Savage: Bulan verkar kunna få vem som helst att backchecka och komma in i systemet, i alla fall innan den här säsongen. Blir spännande att se hur nästa tränare kan hantera er trupp om den är ungefär likadan som nu, det är tydligt att exempelvis Bromé inte är en kopp te som faller alla tränare i smaken.
Angående finländska spelare så är väl mina resonemang och funderingar av flera olika arter och olika subsegment:
1) Ytterst få SHL-lag anlitar finländska tränare och det gick åt skogen för Brynäs med Mikko Manner. Han som handplockade flera finländska spelare, han som ju hade stenkoll på spelarnas kapacitet och karaktär, men kanske hade han inte tillräckligt koll på SHL, dvs den miljö som de hämtades in till, och gjorde därför missbedömningar?
2) Förr i tiden värvade alla i Sverige många spelare från Liiga, nu är det betydligt ovanligare. Det är egentligen bara enstaka klubbar som blickar mot Liiga, men fler och fler verkar göra det nu. Kanske på grund av en kombination av flera lyckade värvningar därifrån och att Liiga nog blivit bättre på senare år? Precis som SHL har nivån gått upp på grund av att färre importer spelar i KHL.
3) D’Astous symboliserar kanske mest av alla hur avskräckta många SHL-klubbar har varit att värva från Liiga. Han fanns fortfarande kvar på marknaden när Brynäs gick upp i SHL och Modo-connectade Persson på Hockeynews skrev skrytsamt och snudd på hånfullt om att Modo minsann var en av klubbarna som tackat nej till D’Astous. Jämförelser gjorde med Rögle-floppen Gregoire, till synes mest med nationaliteten och positionen som argument. Nu är D’Astous ordinarie i Tampa Bay.
4) För Luleå specifikt handlade mitt resonemang mest om det verkligen skulle gå att förvandla bygget till ett guldlag genom att ta in killar från Liiga, en kille som fick kicken från Örebro och en gammal nordamerikan som missade stora delar av föregående säsong på grund av en nackskada. Att det gick att bygga ett guldlag på det sättet är intressant, med tanke på hur restriktiva många andra SHL-klubbar har varit med att värva spelare med de profilerna.
5) Relevansen av finländska landslagsmeriter. Kopplat till #1. Brynäs hade faktiskt flera väldigt (lag)meriterade finländare som i princip har medelmåttor i SHL. Samma sak med Tommi Tiikka i HV71. Svenska spelare med samma lagmeriter som några av Brynässpelarna (vunnit både OS och VM) hade otvivelaktigt varit bättre, särskilt då spelarna inte var särskilt gamla.
Lulessss: Höken bekräftade i en podd allt handlade om barnens skolgång om den gick att lösa, tror det är svåra nöten att knäcka iom Lugano ligger i det italiensk språkiga delen av Schweiz!
Vilket av följande alternativ bör en klubb i SHL helst undvika?
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern?
38% (22)
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds?
26% (15)
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av?
21% (12)
Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"?
· 
Angående finländska spelare så är väl mina resonemang och funderingar av flera olika arter och olika subsegment:
1) Ytterst få SHL-lag anlitar finländska tränare och det gick åt skogen för Brynäs med Mikko Manner. Han som handplockade flera finländska spelare, han som ju hade stenkoll på spelarnas kapacitet och karaktär, men kanske hade han inte tillräckligt koll på SHL, dvs den miljö som de hämtades in till, och gjorde därför missbedömningar?
2) Förr i tiden värvade alla i Sverige många spelare från Liiga, nu är det betydligt ovanligare. Det är egentligen bara enstaka klubbar som blickar mot Liiga, men fler och fler verkar göra det nu. Kanske på grund av en kombination av flera lyckade värvningar därifrån och att Liiga nog blivit bättre på senare år? Precis som SHL har nivån gått upp på grund av att färre importer spelar i KHL.
3) D’Astous symboliserar kanske mest av alla hur avskräckta många SHL-klubbar har varit att värva från Liiga. Han fanns fortfarande kvar på marknaden när Brynäs gick upp i SHL och Modo-connectade Persson på Hockeynews skrev skrytsamt och snudd på hånfullt om att Modo minsann var en av klubbarna som tackat nej till D’Astous. Jämförelser gjorde med Rögle-floppen Gregoire, till synes mest med nationaliteten och positionen som argument. Nu är D’Astous ordinarie i Tampa Bay.
4) För Luleå specifikt handlade mitt resonemang mest om det verkligen skulle gå att förvandla bygget till ett guldlag genom att ta in killar från Liiga, en kille som fick kicken från Örebro och en gammal nordamerikan som missade stora delar av föregående säsong på grund av en nackskada. Att det gick att bygga ett guldlag på det sättet är intressant, med tanke på hur restriktiva många andra SHL-klubbar har varit med att värva spelare med de profilerna.
5) Relevansen av finländska landslagsmeriter. Kopplat till #1. Brynäs hade faktiskt flera väldigt (lag)meriterade finländare som i princip har medelmåttor i SHL. Samma sak med Tommi Tiikka i HV71. Svenska spelare med samma lagmeriter som några av Brynässpelarna (vunnit både OS och VM) hade otvivelaktigt varit bättre, särskilt då spelarna inte var särskilt gamla.