Tarasov: Jag får känslan av att det har varit massa skitsnack och nonchalant inställning hos vissa spelare. Jag tror det han menar är att från och med nu är det färdiggnällt, nu spelar vi för emblemet och vill man fortsätta gnälla är det fritt fram att lämna.
{5647}: Hahaha. Börjar bli några roliga formuleringar nu...
Jag kan bara inte förstå varför man sätter en person som är svag i skrift och inte tycks kunna så mycket ishockey på att skriva matchreferat. Jag förutsätter hon har massor av andra förmågor, men när detta är det enda man ser samtidigt som Martin kör MODO Channel så blir det väldigt märkligt.
Sven Tuta: Känns som att silkesvantarna har åkt av nu. Han känns väldigt rak och tydlig i sitt ledarskap. Tror även det är smart att erbjuda folk att gnälla direkt och gör de inte det så förväntar han sig att alla är med på banan.
Man undrar lite vad Styf har pysslat med egentligen.
{5647}: Njä. Det kunde inte bli sämre. Även om vi fortsätter torska så kommer jag inte klandra dem för att de agerade. Möjligtvis för att de inte agerade tidigare.
{9315}: Nej, det faktum att han har fått sparken från de enda två svenska klubbarna han har tränat är ju oroväckande. Men samtidigt kan det väl knappast bli sämre som du är inne på.
Tarasov: Nu väntar jag spänt på kvällens matchreferat. Känner att jag behöver ett gott skratt:
"MODO HOCKEY inledde svagaste då MODO HOCKEY tillbringade många tid på MODO HOCKEYS hemmaplan där oxå MODO HOCKEY släppte in första skotten och MODO HOCKEY ligger under efter att Mora IK skjutit skott och skjutit målet på MODO HOCKEY bakom chanslösa Anthony Peters i MODO HOCKEY mål och hans lagkamraterkompisar i MODO HOCKEY bara kunnat titta på mål när målerna tjöts."
Robin Ztorken L: Som jag skrev häromdagen. Den vanligaste anledningen att folk säger upp sig är att man är missnöjd med ledarskapet.
Det är lätt för oss att säga att de borde "kämpa för bygden" etc. men de är trots allt vanliga människor med känslor som alla andra. Att så många underpresterar skriker bara att folk mår dåligt och då måste man se över ledarskapet.
Werner: Mmm jag skiter i om Widebro har lovat att hålla sig borta från det sportsliga. Skriv under en executive order och rädda klubben innan det är för sent.
Rytter: Nej, det är inte en efterhandskonstruktion. Notera hur jag listade både Gagnon och Mikkelson som osäkra kort, och att 3 av 5 spelare jag listade var centrar.
Med facit i hand så var Gagnon en jätteflopp, Tjernström platsade inte och Aagaard fungerar inte som center (visade sig dock ha andra färdigheter). Så att vi skulle få problem med centersidan kom inte som en överraskning.
Sedan var såklart Peters en felbedömning och man kan argumentera att Hedberg, Svenningsson och Olhaver borde varit med.
Likväl dissade jag blivande lagkaptenen och tilltänkte förstecentern, samtidigt som jag var lyrisk över till exempel Corrado (så det där med att jag garderar mig genom att klaga på allt är bara trams). Så vad vill jag säga med detta? Hur fantastisk jag är på att EP-scouta?
Nej, det handlade bara om erfarenhet och sunt förnuft. Det finns notoriska, vinnarskallar, men de allra flesta behöver en morot. Det kan vara att spela till sig ett bättre kontrakt, få publiken att jubla, vinna matcher tillsammans med sina polare etc. Är det då rimligt att förvänta sig att kanadensare som lirat inför fullsatta läktare i NHL, ska få en nytändning vid 34 års ålder av att spela i små islador utan publik, hundratals mil ifrån släkt och vänner?
Det var även därför jag missade att nämna Hedberg, Svenningsson och Olhaver. För det är spelare som skulle haft mycket att vinna på att göra en stark säsong i HA och därför hade ett personligt incitament att prestera på topp.
Kontentan är att vissa av flopparna var lättare att förutse än andra. Jag kanske gör en sammanställning senare där jag listar alla utländska 34+-värvningar MoDo gjort under 2000-talet så kan vi gå igenom hur många som har lyckats.
{5647}: Problemet är att laget inte saknar kvaliteter (även om jag inte skulle klaga över en ny center). Om det nu är omöjligt att få in en riktig coach, hade jag helst sett spelare som jobbar 100% i varje situation och hatar att förlorar.
Jag är övertygad om att sådant smittar av sig, precis som att jag är övertygad om att lite tumult efter avblåsning, open-ice-tacklingar etc. också ger energi. Men tyvärr gäller även det motsatta, dvs att om någon plufsig nordamerikan som lever på gamla meriter går direkt in i förstakedjan, så kan det säkerligen paja moralen ännu mer.
JoseGonzales: Tyvärr har du nog rätt. Processer kan fungera, men då krävs det mer än "Låt oss göra lite inventeringar och omvärldsanalyser, så tar vi ett avstämningsmöte om två veckor".
En rimlig process vore till exempel att låta alla nyförvärv genomgå ordentliga läkarkontroller så att vi kan sluta köpa trasiga spelare.
{9315}: En sak jag har lärt mig är att folk som pratar om "processor" har noll koll. Numera är det ett nyckelord jag aktivt kikar efter för att bedöma en persons trovärdighet.
Om man ställer en rak fråga till någon i stil med "Tänker ni rekrytera?" och man får ett svar som lyder "Vi är inne i en process för att utveckla verksamheten. Vi är medvetna om att supportrarna är otåliga, men detta måste få ta sin tid så att det säkert blir rätt", då vet jag att personen bara vill skjuta ansvaret ifrån sig. Processen att hitta en ersättare till Frank slutade med en kommunikationsansvarig som inte kan skriva korrekt svenska och inte tycks kunna grundläggande ishockeyterminologi.
Jag är så evinnerligt trött på process-snacket. Tidigare har jag tänkt på processer ungefär som Henry Fords löpande band, men idag är det en kvasidisciplin för människor som saknar reell kompetens, alternativt tycker det är pinsamt att svara "Det är panik och vi har ingen koll på läget".
puffe: Nej, du har såklart rätt. Det är såklart en ren slump att ett lag som BIK Karlskoga ligger i toppen år efter år, medan MoDo gång på gång tycks gå över ån efter vatten och alltid misslyckas.
Nucky: Jag gissar att man hade som ett tänkbart scenario att säsongen skulle bli inställd, vilket iofs inte var fel. Men det är plågsamt uppenbart att man inte har lyckats anpassa sig. För detta kommer ju säkerligen hålla i sig även nästa säsong.
Björklöven hade mycket spel på bortaplan, men en "starkt" insats av Peters räddade oss:
"Björklöven öppnade andra perioden med powerplay och stark offensiv med mycket spel på bortaplan men Anthony Peters gjorde en starkt målvaktsinsats hjälpt av ett bra försvarsspel och höll periodens nolla."
Alltså... Det kanske inte är jag som hänger med i kidsens språk, men jag behövde nog läsa följande mening fem gånger innan jag lyckades förstå den:
"MODO Hockey vände på steken med ett starkt anfall och skott på mål och efter en utvisning mot Björklövens Daniel Norbe fick MODO spela fem mot fyra där Patrik Karlkvist satte 2-3 25:52 med assist från Michael Boivin och Adam Rockwood vilket blev den nionde raka matchen med Poäng från Karlkvist."
Det är ingen en häxjakt mot Julia, utan en fråga vad i hela friden MoDo pysslar med. Jag håller med Monno om att det finns viktigare saker, men varför inte låta Poffa eller Edlund skriva referaten i sådana fall? Jag vet att jag låter elak, men det ändrar inte det faktum att detta är pinsamt dåligt.
Tarasov: Ja, den där läsningen gjorde mig ju inte direkt muntrare. Får hoppas att hennes styrka ligger i annat än att skriva matchrefererat. Märkliga syftningsfel, obefintlig kommatering och allmänt konstiga meningar. Lite som läsa en uppsats från mellanstadiet. Naturligtvis lite överdrivet, men det är ungefär såhär referatet är formulerat:
"Matchen öppnade tungt och Tingsryd sköt mål men MODO visade att man är med i matchen och gjorde 1-1 vilket blev Wallinders första mål i Allsvenskan och därefter präglades perioden av massa chanser för MODO men det ville sig inte och perioden slutade 1-1 och i andra perioden dominerade Tingsryd matchbilden och Tingsryd tog ledningen och MODO lyckades inte skjuta mål och sedan fick de powerplay men inte heller där lyckades de skjuta mål".
Nu är ju inte matchreferat på hemsidan det viktigaste, utan snarare att kunna bygga upp nytt intresse runt MODO Channel, men likväl tar jag för pannan när Widebro talar om den breda kompetens de söker och det resulterar i att kvaliteten på svenskan håller sämre klass än de flesta inlägg på Hockeysnack.
{9315}: Jag väljer att vara mer optimistisk, det gick trots allt väldigt snabbt att bygga upp intresset. Efter de första åren i HA var jag helt ointresserad, kollade knappt resultaten. När sedan Enström valde att återvända och talade om hur kul det var att spela i MoDo igen, så smittade det av sig direkt.
Men, MoDo måste inse att det krävs hård arbete hela tiden. Man kan inte slappna av och börja fuska bara för att det går bra för stunden, vilket är något jag har tjatat om i snart ett år. Soffbiljetter var en bra idé för att ta igen förlorade intäkter mot Björklöven, men knappast en stabil inkomstkälla i längden. Andra lag har åtminstone placerat ut utskrifter av riktiga människor på läktarna, men MoDo har struntat i alla sådana initiativ helt och förlitat sig på att fansen och sponsorerna ska finnas där oavsett - Precis som man resonerade åren efter guldåret.
Vi har tydligen efter alldeles för lång tid ersatt Frank, men hittills har jag inte läst en enda artikel av ersättaren (minns inte ens vad hon heter) eller ens läst en presentation hemsidan. Allting vi gör för tillfället osar losermentalitet. Det ska vara coolt att representera MoDo, något man är villig att gå ner i lön för att få möjligheten att göra. Det är inte omöjligt.
{8879}: Dålig stämning är något som kommer krypande och ofta är det först efteråt när man har fått lite distans som man inser vad som egentligen var fel.
Utan att vara någon psykolog, gissar jag att det fungerar ungefär såhär på individnivå:
1. Man får ångest och tappar självförtroendet när saker å ting börjar gå dåligt. 2. Man bestämmer sig för att gå all-in, ge järnet, täcka varenda skott man kan och slita tills mjölksyran är så påtaglig att man knappt kan gå. 3. Man gör detta i X antal matcher, men laget förlorar stort ändå. 4. Irritation väcks gentemot lagkamrater, som man anser inte kämpa lika hårt som man själv. 5. Man inser att man kommer gå in i väggen ifall man pushar sig själv ännu hårdare och inser att man måste distansera sig själv från situationen för att inte gå ner sig fullständigt. Känslan är hopplös och det känns som att den enda lösningen är en ny säsong och troligtvis en ny klubb.
Jag har sett det här i arbetslivet massvis av gånger, och bisarrt nog kan 30 personer vara missnöjda parallellt, utan att lyckas pinpointa att det är chefen som är problemet förrän låååångt senare.
Det är lite som att man ofta behöver distans för att inse hur dåligt ett förhållande var. Det kan ju nämligen vara så att Styf är väldigt lyhörd ifall någon av spelarna kommer med synpunkter, vilket skapar en illusion av bra ledarskap.
Detta är redan spekulationer och jag har ingen aning hur stor del Styf har i detta, men jag känner oavsett att det är lite som att byta målvakt. Ibland måste man göra det bara för att väcka laget. En ny röst som kommer in och andas optimism och kanske kan få spelarna att må bli bättre i vardagen skulle nog inte skada.
{8879}: Karlkvist känner ju Styf sedan tidigare, klart han inte kommer säga i klartext att "Vår tränare suger". Men läser man mellan raderna så är det likväl det han säger. Om någon hela tiden fuskar med bytena, så är det ju upp till tränarna att hantera det, antingen genom att snacka med spelaren eller genom att markera med en bänkning.
Det är klart ifall det blir osämja ifall vissa spelare kan komma undan med en dålig attityd utan att det blir några påföljder. Även om irritationen riktas mot just den spelaren, så är det likväl ett ledarskapsproblem.
Att vara chef för en grupp där alla är superkompetenta och superbästisar är inte vidare svårt...
{8879}: Och ändå glömde du den mest talande kommentaren:
"Jag är inte dummare än att jag fattar att ni försöker, men det ser viljelöst ut."
– Det förstår jag och det är lätt hänt då man har en spelplan men inte går efter den, då blir det långa snurr i egen zon och det blir trötta buggar på vissa och andra kommer inte ens in i matchen, säger Patrik Karlkvist och fortsätter:
– Alla där inne vill, det kommer aldrig att försvinna ur en hockeyspelare. Men det är ojämnt fördelat på istiden, att nån sticker på ett byte och då får två stanna kvar och då kan de som bli kvar ha känningar i nästa byte. Men nu spekulerar jag bara.
Tycker det osar osämja och brist på harmoni i truppen, vilket tyvärr ofta är ett resultat av dåligt ledarskap.
Rytter: Frågan är ju om det vi bevittnar är någon sorts kollektiv protest. De flesta av de mer etablerade spelarna är säkert inställda på att spela någon annanstans nästa år ifall inte klubben rycker upp sig. Om hela laget egentligen skiter i om klubben missar slutspel eller rent av åker ur, så skulle det förklarar varför det ser ut såhär.
Kanske är det bra spelet mot Timrå och Björklöven någon sorts obskyr signal att det inte är truppen det är fel på, eftersom de minsann klarar av att spöa även de bästa när de väl försöker.
Jag vet inte. Det hela känns väldigt märkligt. Men känslan är att spelarna inte riktigt bryr sig, och det är ofta ett tecken på dåligt ledarskap, det har jag sett i min karriär också. Det är lätt för företag att säga "Nu måste alla kämpa ÄNNU hårdare så att kunderna blir nöjda", men om man redan känner sig missnöjd med sin situation kan det närmast kännas provocerande och leda till att man blir mer nonchalant inställd till allt.
{7639}: Charlotte ställde till det rejält för Svartvadet. Jag var extremt kritisk till Pers arbete som GM, och är det fortfarande, men med tiden har jag insett att det fanns förklaringar till varför hans lagbyggen såg ut som de gjorde (t.ex. varför han inte kunde behålla Kabanov etc.) som var direkt kopplade till Charlotte.
Han gjorde likväl ett uselt jobb, men är övertygad om att det hade sett annorlunda ut om han fått jobba med Widebro istället.
digitalbath: Det där är väldigt intressant. Det borde vara uppenbart vid det här laget att MoDos experiment sällan lyckas. Charlotte Gustavsson som helt saknade kunskap om ishockey, men istället fokuserade man på att hon var kvinna. Visionerna om att vi ska satsa mer "nordamerikanskt" har alltid gått åt pipan, utom möjligtvis under Näslund-åren.
Till slut verkade det som att verkligheten började komma ikapp. Man anställde Sundlöv och satsade på talangfulla svenska spelare i rätt ålder som låg på gränsen till SHL. Man minskade glappet mellan juniorverksamhet och elitverksamhet. Visst, allt var inte perfekt, men det började kännas hyfsat stabilt. Sedan fick man in Hellkvist som började ställa krav och kunde bygga självförtroende hos spelarna vilket blev pricken över i:et.
I våras, när Hellkvist lämnade, drog jag paralleller till Oskarshamn, hur de gick upp säsongen efter han lämnat dem. Jag kände mig oerhört trygg i det fundament vi hade lagt. Det kändes som att vi skulle kunna stoppa in i princip vilken tränare som helst och ändå bli ett lag att räkna med. Ack så fel jag hade.
För experimenten är tillbaka. Vi värvar skadebenägna kanadensare i slutet av karriären. Danska akademiker som säger sig vara intresserade av att lära sig "lite taktiskt spel också". Före detta juniorer som gjort någon obskyr resa i Schweiz. En finsk tränare som knappt kan prata engelska och som fått sparken av sin tidigare klubb under turbulens. Vi slår oss för bröstet och skryter om hur våra lån, till skillnad från konkurrenternas, minsann är signade för hela säsongen, men där samtliga ändå lämnade. En rad spelare har nu lämnat, och de ersätts med... nya experiment. Inlånade juniorer som nött bänk stoppas direkt in i förstakedjan. Den tilltänkte kreativa tilltänkte förstecentern placeras i en brunkarkedja.
Det är helt galet hur MoDo lyckas göra det enkla så fruktansvärt komplicerat. Varför inte bara värva en etablerad tränare, behålla Björklund med flera som stomme, locka till sig talangfulla juniorer från resten av landet som sett resan som Sellgren, Norlinder, Berglund, Hedberg mfl har gjort och sedan utnyttja den ekonomiska överlägsenheten med att fylla på med allsvenska toppspelare och 1-2 nordamerikanska jokrar. Vi hade kanske inte kunnat utmana Timrå, men hade varit ett givet topp-6-lag.
Padrone78: Det är lite för mesigt nu. Som någon sa så är det kanske det faktum att vi inte har publik på matcherna som gör att det får gå såhär långt.
Hade man märkt hur publiksiffrorna hade droppat till 500 per match och haft klingande burop i var och varannan match hade man nog insett allvaret tidigare.
Det känns som att "strategin" är att ge det hela mer tid och hoppas att det löser sig. Men som sagt, definitionen av galenskap är att upprepa samma experiment gång på gång och förvänta sig olika resultat.
Jag är inget fan av aktivism, men kanske lite aktivism skulle behövas nu. Lite öppna brev till Widebro, fler som mailar in sin kritik, företag som sätter press etc. Jag accepterar att vissa säsonger inte blir som man tänkt, men när problemen är uppenbara från första matchen i kombination med att ekonomin sägs vara den bästa i ligan, ja, då kan vi helt enkelt inte acceptera att bli totalt utspelade av Tingsryd i omgång 35.
Jag skulle vilja ha ett kraftfullt uttalande från styrelsen nu, där man entledigar Styf och tydligt deklarerar att detta är en följd av att säsongens resultat har varit oacceptabla. Att MoDo har som tydlig målsättning att ta sig tillbaka till SHL och att man kommer göra vad som krävs för att uppnå det.
Rytter: Tycker förstakedjan har blivit inkapabel att skapa tryck i anfallszon efter att man stoppade in Niederbach där. Förstår inte varför man inte nyttjar att Karlkvist och Rockwood har fin dynamik.
Rytter: Han fick väl någon smäll? Kanske fått känningar och klev av som försiktighetsåtgärd.
Får otäcka flashbacks från Charlotte-tiden, när det var uppenbart att förändringar behövde göras, men hennes resonnemang var "Vi är ju så bra i vissa matcher, så jag kände hela tiden att snart vänder det!".