Olle: Jag är också mest förvånad, så här efteråt. Vad var det som hände egentligen? Foppa testar foten, bestämmer sig för att det känns tillräckligt bra för att göra ett försök i NHL, spelar två matcher som går helt ok...varpå han kastar in handduken.
Om det nu var foten som inte höll, vad var det som hände på dom här två, tre dagarna som han inte upptäckt tidigare under säsongen? Han kan väl knappast ha missat att maxbelasta foten under träning, för att verkligen se dess status? Den har krånglat i åtta fucking år. Nog borde han känna den rätt väl vid det här laget?
Förklaring nr 2 - att han upptäckte att han inte kunde spela som han ville därute är också lite märklig. Det gick ju som sagt helt ok, och ingen förväntade sig att se samma Foppa som för tio år sedan. Eller vad tänkte han själv? Blev han verkligen tagen på sängen över faktumet att spelet går fort nuförtiden, och att han knappast skulle kunna skrinna runt folk som i fornstora dar? Trodde han att han skulle återuppta sitt gamla poängsnitt och bara tugga på igen?
Jag har största respekt för Foppas hockeymässiga bedrifter. Han är en av våra största, och sett till Star Quality ligger han i den yttersta hockeytoppen i min bok. Fram till för åtta år sen, vill säga. Därefter har det mesta kring Foppa handlat om huruvida han kan spela, hur många procent av sin förmåga han kan spela på, hur bra han kan bli igen...osv. Det sägs att man ska se hans ständiga comebackförsök som ytterligare ett tecken på hans storhet. Den logiken har jag svårt att förstå. Visst, snubben älskar hockey. På dom stora arenorna. I NHL, i landslaget osv. Han vill vara där på scenen, vinna och få sin hunger mättad. Förståeligt, och en egenskap han delar med många prestige- och karriärdrivna människor i andra branscher. Men lika lite som Percy Barnevik är sugen på att hoppa ner och driva 'Hasses Rör och Montage' av kärlek till entrepenörskap är Foppa sugen på att lira i dom icke strålkastarupplysta sammanhangen.
Var det själva avslutet han var ute efter? Ögonblicket då han får sitta på ett nordamerikanskt podium och summera sin karriär inför världspressens ögon? Också helt förståeligt i s f. Bekräftelse och värdiga avslut är något som är honom väl unnt. Däremot blev ju tajmingen lite fel. Han är borta från NHL i tre år, och den stora majoriteten får väl förmodas betrakta hans NHL-karriär som avslutad. Så kommer han tillbaka, spelar två matcher...och håller presskonferens om att han lägger skridskorna på hyllan.
Summa summarum. Foppa hade som hockeyspelare allt, förutom två saker. 1) en kropp som pallade hans spelstil och 2) förmågan att sluta på topp (Foppa slutade betydligt närmare botten än toppen). Det sistnämnda betyder inte att jag föraktar honom som person eller tycker att han är patetisk, däremot väger jag in det när jag summerar hans karriär. Och jo, lite svärtar det allt hans storhet. I min bok alltså, och den förmodar jag är av obetydligt intresse för vare sig Peter eller någon annan. Men folks eftermäle bestäms i andra ögon. Två av dessa är mina, och så här tänker jag.
RocknRolf2: Sluta med Prozacen nu, du rubbar hockeysnackscirklarna!
Sen tycker jag att om (OM!!1) Timrå går till slutspel så...borde vi få ett safe-card gentemot HV. Seriöst, vi kan fan inte möta dom vartenda jävla år. Get a life!
Men murrimurr så härligt det här var då! Nio raka jävla poäng! Man kan säga mycket om Timrå, men det här med att lägga sig och dö verkar inte riktigt vara melodin. Fan så imponerande! Helt plötsligt känns den där bannern här ovanför inte lika provocerande längre. Eller, jo på sätt och vis. V i ger upp betydligt lättare än laget...
Ja, det här trodde man ju inte när man satt och skräck-scoutade Växjö för ett par veckor sen. Och nej, ingenting är det minsta jävla trollfitteklart än. Men nog fan ser det lovande ut. Vi ställer en fråga, för att slänga sig med travspråk. Vad replikerar VF, Modo, AIK och SSK?
Och, det är fan sjukt när man jämför med förra säsongen. Man har hela tiden haft känslan av att det är betydligt brunare i år än då. Men, när man kollar tebaks noterar man att vi då, efter 48 spelade matcher, låg på 60 pinns. Hela 5 färre än i år. Sjukt!
Klart är i a f att laget förtjänar fet respekt för det man presterat den senaste tiden, med kniven så hårt pressad mot strupen att blodpärlorna sipprat fram. Enormt imponerande. Det kan fan gå, det här!
Nu är det perfekt tajming med FBK-matchen. En tumme med fru Fortuna där, eftersom laget skrinnar in för fulla läktare med tre boostande segrar i ryggen. Det finns således alla förutsättningar för en riktig holmgång.
Puh, jag är helt matt. Vågade i sista sekunden aldrig ta hem matchen. Fick plötsliga ryck i mitt högerknä, och tog det som ett tecken på att en ytterst förnedrande förlust var under uppsegling. I helvete det var! Även knän kan ha fel, tydligen.
Som sagt, hörrni. Visst fan är hockey en underbar sport! Nu kör vi!
bisterfinnen: Skador hör ju till sporten. Det vet inte minst jag som timråit hyfsat väl. Och får jag, i det här kritiska skedet av säsongen, välja mellan att möta ett lag som är skadedrabbat nu eller skjuta upp matchen tills alla spelare är med tar jag det förstnämnda, alla dar i veckan. Hockey handlar om stolpe in, marginaler och opåverkbara faktorer. Inte enbart i det som händer på matchen, där och då. Och jag tar gärna alla positiva faktorer i mitt lag, och dom dåliga hos motståndaren.
Men sen vill så klart alla alltid att motståndarna är som allra bäst, när man precis vunnit över dom. Jag skulle t ex älska att spela final mot ett Modo toppat med alla NHL-proffs, där det presteras en fantastisk ishockey...men som ändå slutar med att Timrå vinner den sjunde avgörande. Självklart.
Frölunda får svårare att undvika kval/gå till slutspel med sina två skador. Timrå försvagas än mer när Sebbe är borta. Tough shit. Hoppas ni kan finna någon som helst glädje ändå i ert slutspel, om ni går dit.
bisterfinnen: Hm. Du sitter alltså och funderar på hur många timråiter som var skadeglada över Pyrret och Hahl, så att du själv kan vara...skadeglad gentemot dessa? Apropå det där med att fokusera på att stötta det egna laget?
Men, det här med skador och önska andra olycka. Jag förstår inte riktigt logiken. Timrå möter LHC i kväll. Jag önskar självklart att Timrå ska göra en fantastisk match. Vad gäller LHC hoppas jag på det motsatta. Jag vill att Norrena ska ha en dålig dag i buren, att Johansson är sliten efter Tre kronor och spelar sämre än normalt, att tjeckerna vaknat på the lazy side...osv. Om jag strax innan nedsläpp får höra att ett par av nyckelspelarna är skadade och inte kan spela, hur ska jag reagera? Genom att bli ledsen över att Timrå inte får möta bästa möjliga motstånd, eller att 'hockeyn förlorar på det här!!1' ? Självklart lägger jag in det på mitt pluskonto vad gäller Timrås möjligheter att på förhand vinna matchen. Sitter jag och skrockeliskrockar och önskar gips och ond bråd död för det? Nej.
För att ta en Foppa-parallell. Om nu Foppa går mot en ny vår, spelar fantastiskt och hjälper Colorado till slutspel...varpå han blir skadad inför första playoffomgången. Hur tror ni tongångarna går i motståndarlagets omklädningsrum? Depp och förtvivlan? Tappad livsglöd och motivation?
Gustafsson: Jag tror att resultatet kommer bli lika objektivt som om man skulle köra 'rösta på bästa barnet' bland dagisföräldrarna. Men jag kan tycka till, om du lovar att nästa omgång handlar om den finaste hockeypenisen.
Timrå Icon: Jag kan spela av dom till dig. På kasett. Faktum är att just Eagles-skivorna är anledningen till att jag har kvar min vinylspelare. Lyssnade en gång på första plattan på CD, men att höra 'Witchy woman' eller 'Take the Devil' utan det där subtila knastret kändes som helgerån.
På tal om dansband: jo, det ä r bajs om än utfört av synnerligen kompetenta musiker. Jag kan till nöds förstå om folk vill klänga på varann till det, men att sitta hemma som en annan Rolnad och spisa skiten...brrr! För att avsluta mitt Eagles-korståg: lyssna på 'Peaceful easy feeling' om ni vill höra skillnaden mellan slick, precis västkustcountry och just dansband. Så nära, men ändå så många hundra mil ifrån.
mikenomad: Ja, den diskussionen bör kanske tas i annat sammanhang. Men ärligt, jag kan bara gratulera dig. Du har fortfarande saker kvar att upptäcka! Jag skulle ge mycket för att få höra exempelvis Desperado-skivan för första gången igen. Börja med den, så ska du se att du snart kommer att sniffa efter ännu tyngre Eagles-shit.
Eagles må ha sin storhetstid 30 år tillbaka i tiden, men god damn. Jämför dom för fan inte med Smokie! Plattorna dom lirade in med sin första sättning (när dom fortfarande hade en skön öviksk doft med banjo och grejer) är något av det fetaste den här sidan digerdöden. Och Don Henley har fortfarande en av världens absolut skönaste röster. Såg dom på deras 'Hell freezes over turné', och det var jädrarimej kvalitet för finsmakare.
Men, efter att Don Felder hoppade av comebackandet svalnade min temp. Halva grejen är han och Joe Walsh gitarrspel. Dessutom är Timothy B Schmidt en mes.
RocknRolf2: Hynning blir man mest provocerad av. Så många offensiva kvaliteter, och så lite jävlaranamma. Hade han haft något av det sistnämnda hade han kunnat spela i NHL. Så: tack, men nej tack. Jag tror att det är dags för båda parterna att gå vidare med sitt.
liston: Jag är inte ute efter att basha Foppas skills som hockeyspelare. Frisk är han bättre än dom flesta. Tyvärr har han väl väldigt sällan, om ens någon gång, varit just det de senaste 7, 8 åren. 'För bra för elitserien'? Tycker jag inte. Låt oss behålla lite perspektiv på saker och ting. Jag minns det sista derbyt förra säsongen, när t o m en sån som Hynning överglänste Foppa (vars mest utmärkande bidrag i den måste-matchen var klantiga utvisningar).
John K: Eller så blir man bättre på scouting, rekrytering och personalhantering. Prestationslöner är fjoms. Du ska veta karaktären och stilen på spelaren du värvar, och du ska ha en tränare och ett lagbygge som gör att du får fram det du önskar. Visar det sig sedan vara en felsatsning - agera.
superfalle: Fast det är ju spelarnas marknad, utbud & efterfrågan as usual. Med fler penningstarka potentiella arbetsgivare ökar spelarnas löner, även om spelarkvaliteten sjunker. Vill man komma runt det får man antingen spela egna juniorer, eller lägga värvningskrutet på spelare som ingen annan vill ha.
Wayne Gresky: Ja, hockeykartan av idag är ett stort problem. Rent egoistiskt önskar man ju att KHL går i kånken. Sen skulle det vara trevligt om Tjeckien och Finland började producera lite fler NHL-spelare igen, så man slipper den här brandskattningen av svenska talanger. En modifiering av avtalet vore också bra. Den här tidsregeln rörande sajning av draftval har t ex inte allt blivit bra. Varken för elitklubbarna eller för spelarna.
superfalle: Bilhandlaren som var Tre Kronors viktigaste pjäs under hela 90-talet och en bit in på 2000-talet? Just han. Dif hade kanske ingen glädje av honom, men det hade jag.
Wayne Gresky: Mitt resonemang exactly. Och visst har Foppa varit betydelsefull för Modo. Men han hade paradoxalt nog varit än mer betydelsefull om han varit ett par snäpp sämre. Nu har han ju mest spelat i Elitserien när han inte haft något val (skador eller lock-out), och där har främst den förstnämnda faktorn varit anledningen till att han inte kunnat leda Modo till framgång.
Sundin är ett typexempel på spelare som är den mest otacksamma för en klubb att fostra. Drar i extremt unga år, och njuter alla framgångar på en annan kontinent. Efter 15 år är bindningarna till sin svenska klubb av förklarliga skäl ganska svaga, och suget att köra 'en avrundning' litet. Hedman är väl ett modo-exemplar som riskerar gå detta öde till mötes.
superfalle: Jag menar vad spelare gjort för sina klubbar. Och där anser jag att en sådan som Jörgen Jönsson är en FBK-ikon, oavsett sitt Rögle-ursprung. Och med sitt knippe SM-guld anser jag han vara hyfsat betydelsefull där.
Foppa har, tillsammans med Näslund, Sedinarna osv, hjälpt till att 'sätta Övik och Modo på kartan', som det så vackert heter. Fint, fantastiskt. Men särskilt många SM-tecken har det ju inte inneburit. Snarare är det väl så att efter att Foppa drog till NHL har varje återkomst slutat i stor besvikelse. 'Dream Team' under lock-outen. Fjolårssäsongen tillsammans med Näslund. Den där handfulla sviten matcher han gjorde någon annan säsong, och som slutade med presskonferens i pausen och ännu ett 'nej, det funkade inte'.
Men, som sagt: visst. Om det inte spelar någon roll vilka framgångar man hjälper sitt lag få, utan bara hur många fuktiga supporterögon man frambringar, så...är väl Foppa bättre för Modo än vad Davidsson varit för HV. Jag är tveksam till om du får HV-fansen att hålla med om det dock.
superfalle: Utan att förringa det Foppa gjort för Modo, så...vete fan om jag skulle säga att han varit delaktig i fler framgångar för sin klubb än Jönsson i FBK, Davidsson i HV eller ens Kenny för sitt Rögle. Att han är viktig för ett i övrigt helt menlöst Övik, apselut. Men låt oss behålla perspektivet.
KORITFW: Ja, det är kul att foten verkar vara så bra att han kan spela med laget han helst av allt vill. Vinna den där medaljen han saknar och inte vill lägga av utan: den tredje SC-ringen.
bisterfinnen: En gissning är att folk möjligen är lite småless på att höra/läsa om Foppas fossing. Att faktiskt se honom spela är en helt annan historia.
Tycker Svarten-situationen är märklig och svårbedömd. Svartvadet ser Åslund komma, men varför åker han snett mot pucken på ett sätt som gör att han omöjligt kan ta emot den tackling som han trots allt kan befara kommer? Hade det varit en Foppa i sin prime hade han gjort precis samma sak, men sekunden innan kollisionen utdelat en mäktig offensiv tackling och mysande åkt iväg med pucken. Svarten gör liksom ingenting för att skydda sig. T o m alternativet att vända sig med ryggen utåt hade varit mer protektionistiskt. Åslund å sin sida agerar lite okontrollerat. Nja, jag vete fan hur man bedömer det där. Matchstraff känns för hårt, men samtidigt: bedömer man det vara otillåtet och för hårt och en 2:a är det svårt att inte argumentera för ett Game, med tanke på följderna.
MorganaLefaey: Seså, ryck upp sig nu! Det här är inte på långa vägar avgjort. Ljust blir natt och tvärtom för varje förlupen puck. In i kaklet, in i dimman!
Missade matchen, men jag är övertygad om att det var en vacker historia! Fantastiskt starkt att kunna sweepa Glenn! Och att stå pall när det verkligen som bäst behövdes!
Som lax på löken klev vi förbi dom två äckligaste lagen i serien. Det är då man vet att det verkligen är en lördag med schmör på. Tänk så vi ska gotta oss åt det här sen, när vi lirar kval och Modo spelar hem guldet. 'Efter 47 omgångar låg vi faktiskt en poäng före!!11'.
Ja, jädrars hörrni! Är inte livet ett ganska mysigt påfund ändå? Låt oss klämma i nu, hela Sverige - ni också, Övikare och västkustbor:
Timrå Icon: Om vi vinner den här är det dags att bli modolider under uppehållet. Sitta och håna dom för deras träsktillvaro, samtidigt som vi diskuterar för- och nackdelar med dom andra slutspelslagen.
Edit: en motivering - AIK och SSK ska vi möta. Då får vi s till att hålla dom bakom oss av egen kraft. I övrigt gå minst lika bra som dom resterande matcher. Fler i skiten, mer nerver, mer chanser till urkukning. Men det bygger på att Timrå vinner idag. Kan dom det, fast det bara är en måste-match idag, och inte en MÅSTE!!1-match om senast mot Modo? Fan trot.
Olle: Även jag börjar nerva så smått. Sett till hur det har sett ut är det svårt att inte vibba positivt. Å andra sidan - hur vanligt är det att sweepa andra lag utan att tappa poäng?
Jag tycker att dom två senaste matcherna varit oroväckande usla. Innan dess var formen på uppåtgående, och jag tycker faktiskt - här håller säkert ingen med mig - att vi i stort gjorde en bättre match när vi torskade mot Skellet borta än vi gjorde nu mot Modo. Framförallt är det backspelet som i det närmaste totalt havererat. Alla lag vet numer att Jokela ska forecheckas, och det blir lite som bygdegårdens fiskdamm på midsommar - vinst varje gång. Är Karlsson inne är det perfekt att stå som hans gubbe framför mål, för då kommer man att ha i det närmaste ostört manöverutrymme. Är det Skogs, ja då är det bara att båga lite i zon så kommer han att ta burskydd och sen hinner hela laget samla sig i mittzonen...osv.
Och bristen på lyft efter den senaste tidens poängchock (jag menar, vad är det...8/12 på dom 4 senaste?) oroar. Det borde göra att spelet blir tryggare, mer självklart. Varför blir det inte så? Stressen över kvalplatsen borde rimligen ha släppt.
Men. Givetvis hoppas man på en trea i morrn. Det finns fog för det. Vore ju underbart om VF kommer ut närmast paralyserade av kvalseriefrossa, spridandes puckar som funnos det icke en morgondag. Läckande försvar, nyckelforwards som viker ner sig och målvakter som silar allt. Det scenariot finns bland dom möjliga. Och det vore fantastiskt härligt om det kunde inträffa just i morrn.
Till topps! Kvalserien är överskattad, gå för slutspel!
...så borde klubbledningen i Skellefteå vara lite småfrustrerade just nu. Laget går som tåget, andraplats i tabellen och en högst realistisk chans till guldet. Trots detta lockade man i gårdagsmatchen mot AIK endast 4344 pers till arenan - en siffra som underträffar Timrås sämstanotering den här säsongen. Totalt har man ett snitt på 92 pers fler/match. Som topplag med en fantastisk hockey. I jämförelse med ett bottenlag som ägnat hela säsongen åt att urinera på sin hemmapublik.
Snacka om otacksamt. Det är ju nu dom borde fylla kassakistorna, med tanke på att det kan - och lär - dröja innan dom får ihop ett sånt här lag igen. Lindström och Lehtonen försvinner med största sannolikhet efter säsongen. Likaså Rundblad. Även Warg? Snacka om svettigt jobb för en sportchef att försöka ersätta dom pjäserna. Särskilt om man inte lyckats bygga upp en fet plånka att använda sig av.
Något att tänka på i tider som dessa. Det är fan inte lätt att bita sig fast däruppe. Njut Skellet, i morgon kan det vara ni som scoutar kvalserielag igen!
Olle: Det är faktiskt skrämmande hur lite insyn och koll kvällsdrakarnas tyckare och skribenter de facto har. Fattar dom inte hur klåpiga dom uppfattas, nu när folk faktiskt har internet och möjlighet att själva se i princip all hockey som spelas? Antingen fattar dom inte själva hur lite koll dom faktiskt har, eller så skiter dom i vilket och bara kör på. 'Äh, dom som köper tidningarna är ändå inga hockeynördar', liksom.
Det är som när Wikegård och gänget sitter och levererar tvärsäkra analyser fem minuter efter en full omgång spelats. Som om dom hunnit uppfatta 5% av vad som ö h t hänt i matcherna?
Nej, mycket skit matas man med. Eller matas och matas, man kan ju välja själv om man ska vara där och gapa. Men patetiskt är det likförbannat.
Johnny Bravo: Faktumet att Tomas Pettersson tar upp Granath och Halonen men utelämnar Karlsson gör att hans åsikter väger luft för mig. Han kan mycket väl ha rätt i sak - att det blir Kvalserien - men den där analysen var mest ordbajs.
Per HApps: Lite väl mycket nostalgi i dom där namnen. Nubben har gjort sitt, och jag tycker att hans facit i VF talar för sig själv. Där hade han allt: resurser, en handplockad tränare och mandat att pilla i stort som smått. Det gick riktigt jävla uselt.
Hockeyvärlden och marknadsvillkoren ser lite annorlunda ut idag än den gjorde för fem år sen. Timrå måste hitta sin egen väg i detta. Gör man det bäst genom att plocka in gamla uvar? Jag är tveksam.
Jag vill ha nytt blod, lite fräscha visioner och ett nytänk. Vi behöver, först och främst: nya tränare. Ny sportchef. Ny fystränare. Det är prio ett i min bok. Vad gäller spelartruppen vet vi precis vilka kontrakt som inte ska förnyas, och vilka som ska brytas.
RocknRolf2: TJ har ett märkligt sätt att argumentera. Just meningen "man ska ha klart för sig att det är ett väldigt tufft jobb att vara sportchef i Elitserien" är ju rena Goddag Yxskaft-svaret. Det är just faktumet att det ä r så krävande som gör att det ställs extra höga krav på den som ska ha jobbet.
Men det är klart, man kan ju resonera som så om allt. En kirurg t ex, som ideligen karvar fel och avlivar sina patienter. 'Man ska ha klart för sig att det är skitsvårt att skära i folk, så låt oss inte döma honom för hårt'.