delphi

Ja, sparsamhet och klokhet blev vårt fall detta år. SAIK hade bredden men vi gav dem en matchserie som mycket väl kan sinka dem till att vinna guld. På det hela taget har vi gjort en säsong som man kunde förvänta sig, något under medel i grundserien och lite överprestation i slutspelet. Med Lassi i kassen match 6 är jag övertygad om att vi hade vunnit så det var synd att migränen kom med en luleansk timing.

Bulan boys får bygga vidare på detta. Hållander och Nisse är givetvis två tunga tapp men inget helt igenom oersättligt. Nisse är emotionellt oersättlig då denne gigant även är släkt med den starkaste av Stålmän. Vi har ju Victor Berglund som näste man till rakning med E.G och förhoppningsvis kan han åtminstone fylla en skridsko av det Lill-Nisse hade. Då är mycket vunnet. Önskar all lycka till Nisse när han nu ger sig ut på sitt stora äventyr!

De matcherna i denna matchserien där Luleå öste på och spelade sin bästa hockey och man riktigt kände att, fan, detta är vårt år så fanns ändå den gnagande känslan att H är tomt. Vill vi ens offra vårt kanske enda guld till hockeygudarna de närmsta 20 åren framför tomma läktare? Nej, självklart inte. Delfinen ska koka när vi vinner. Vita jeansen ska på i stadsparken osv, osv. Oavsett detta så bjöd årets Luleå på stor underhållning och Tyrre och Engsund värmde våra hjärtan.

Ekonomiskt gör vi plus. Publik på läktarna nästa år är troligt och vi kan börja leva våra liv som vanligt snart igen. Luleå Hockey mår bra och vi har alla anledningar att vara optimistiska inför framtiden. Personligen ska man få den äran att bli pappa för första gången nu i maj. Ja, livet är oerhört.