Inledningsvis handlar det om mitt nick som här inne skrivs på latin. Många påstår att dessa ord, beskrivande ett överraskande svek, aldrig uttalats på latin utan istället på grekiska som Karoliina skrivit det på.
Åsikterna är delade och ingen kan med säkerhet säga vad som vad vardagsspråk för inblandade personer. Med stor sannolikhet var åtminstone militärerna i denna berättelse tvåspråkiga i talet. De hade nog haft svårt att föra befäl annars.
Helt klart så är historieberättelsen först nedtecknad på grekiska och den latinska benämnigen i skriftform förekommer långt senare i historien.
Memorial Cup blir den största hockeyhändelsen på andra sidan pölen den här säsongen i konkurrens med nyss avslutade J20-VM. Eftersom MC spelades redan innan NHL bildades så förstår jag inte varför det skulle spekuleras i någon dödsruna.
Stanley Cup hade AHAC, WHL och PCHL spelat om 39 gånger innan det blev NHL:s exklusiva slutspel. Om nu NHL skulle gå i graven så skulle ligan som fortsättningsvis kan spela om den här trofén, vara den mest åtråvärda att spela i för en majoritet av världens bästa spelare. Att det kommer att finnas en sådan liga även framöver är jag helt övertygad om.
Så det handlar ju om att det inte ens finns en enad front inom IIHF för hur vi skall hantera övergångar. Det finns inte en enad front om vad som är det mest åtråvärda att vinna inom hockeyvärlden. Däremot är det ett faktum bland alla spelare inom IIHF, var de stora pengarna finns att tjäna.
Hade vi applicerat problemet på fotbollsvärlden och man försökt hota med uteslutningar eller knepiga avstängningar, så hade vi säkert kunnat hamna i en situation där spelare fullkomligt skiter i Champions League eller de nationella ligorna. Därför att möjligheten att tjäna pengar finns på annat håll och möjligheten att vinna VM (som då rankas högre än CL) fortfarande finns.
Sedan tycker jag det är viktigt att påpeka att vi i Europa inte särbehandlas av NHL. Det förekommer inga marknadsmässiga övergångssummor när spelare inom kanadensiska eller amerikanska förbundet får NHL-kontrakt heller.
Kanske finns det en lösning i framtiden om vi får en Europa-division av NHL. En separat organisation som kan reglera övergångar här i Europa. En som passar oss och som framför allt ser till de ideella klubbarnas behov och överlevnad. Nordamerikanerna behöver inte detta då det är en helt annan struktur i deras sätt att fostra spelare till de stora ligorna.
Att NHL är medvetna om denna skillnad står ju helt klart. Annars hade de aldrig kastat "brödsmulorna" på IIHF:s bord varje år sedan ett antal år tillbaka. Något som står helt klart är att de också skulle klara sig väldigt bra utan oss. Betydligt bättre än vad vi själva skulle klara oss om vi stängde våra bästa spelare från deltagande i VM i Riga 2006.
"Att Nordamerikansk hockey inte är med i IIHF medför att vi inte kan utöva några som helst påtryckningar på klubbar i Nordamerika eftersom de inte lyder under det regelverket."
Det där är väl en sanning med modifikation? Sanningen att säga så är en överväldigande majoritet av IIHF:s spelande medlemmar just Nordamerikaner.
Går väl egentligen 4 sådana på varje europe i en jämförelse.
Så det handlar ju mycket om kultur och tradition samt att de inte köper vårt sätt att hantera övergångar. Vi köper inte deras men deras har en bredare förankring.
Strukturen ifråga när det gäller att fostra spelare i Europa, jämfört med Nordamerika skiljer också väsentligt. Om man ponerar att NHL inte ens går igång till säsongen 05/06, då lär vi få en otrolig invandring av högklassiga spelare till ES. Vad händer. Skall europeiskar klubbar betala marknadsmässiga övergångar till, collegelag, lag i de stora juniorligorna, universitetslag eller den organisation spelaren tillhör? Det är väl inte helt otänkbart, att nordamerikanska advokater blir väldigt insatta i hur de olika "transfersystemen" fungerar i Europa. Transfer utanför avtalen NHL-IIHF har redan slutits denna säsong mellan ett ryskt lag och en NHL-klubb.
En överväldigande majoritet av hockeyvärlden anser att just Memorial Cup och SC är det finaste man kan vinna. Att då hota någon därifrån, att de inte skulle få spela i VM eller OS, framstår ju mest som tragikomiskt?
Har för mig att även Marcus Näslund var en av dem som stack vid "otillåten ålder". Förmodligen hade den enade orginalfronten svalt för få eldgafflar för att vara tillräckligt rakryggade i saken.
Hade man hotat med livstids avstängning och lagt tyngdpunkten på Rosno Cup i Moskva runt jultid så hade de nog fått något att tänka på. I ett sådant läge tror jag inte dollarbuntar prioriteras.
...och dollarna är redan växlade. TobbeA som brukar synas här ibland skall väl också med. Någon annan som har vägarna förbi S:t Petersburg runt den 13:e januari?
Nja, huvudet på spiken vet jag inte. Mer en aspekt på varför inte Kanada nått ända fram på så länge. Detta skulle väl i så fall kunna sorteras under "motivation slår klass".
Sedan tror jag också att vi hade haft större framgångar på J20-sidan om man permanentat en allsvenska på 12-14 lag 1995, istället för att köra igång den rikstäckande SuperElit.
Vidare tror jag inte medaljregnet 92-96 hade varit så ymningt om inte Sovjetunionen trillat samman och Tjeckoslovakien delats. Ändå får man väl påstå att årgångarna födda 70-76 kanske är de bästa J20-landslag vi ställt på benen.
Sådär...en hyfsad utgångspunkt på hur lätt jag anser det är att plocka medaljer i J20-VM. Men kan Finland så kan väl Vi?
Hade inte det här varit en ypperlig tråd i "Juniorhockey" :-)
Annars finns det även bevis för hur "dålig" svensk juniorhockey nästan alltid varit. Förutom medaljregnet 92-96 (4 silver och ett brons) så har det sett rätt skralt ut. På de första 18 turneringarna togs 7 medaljer. Alltså inte mycket mer än medalj i var tredje turnering. Så hade vi tagit ytterligare två brons sedan 1996 så hade vi varit så bra som vi alltid varit och alla hade varit nöjda?
Att vi överhuvudtaget tar medalj är generellt sett...sensationellt. Det kan aldrig bli fiasko för att vi inte tar medalj. Knappast för att vi förlorar en gruppspelsmatch emot Kanada heller. Sedan kan Wennerholm påstå detta hur mycket han vill. Förmodar att han på nytt fått vittring och snart lär drevet gå mot den som Wennerholm anser vara ansvarig för debaclet.
Det man istället borde fokusera på är vad som händer när man går från J18 till J20. På J18-sidan har vi varit Europaledande ihop med Sovjetunionen. Vi vann t. o. m. det sista J18-EM:et som spelades 1998. Två år senare var detta gäng distanserat av de flesta europeiska konkurrenterna. Detta är sålunda inget nytt problem, så här såg det ut på 70-talet också, som oftast på 80-talet, samt under stora delar av 90-talet. Ytterligare ett problem är att just J18 också slutat leverera i jämförelse med andra europeiska länder och det är ett nytt problem.
Sedan finns en helhet som heller inte beskrivs i svensk media. Ifråga om juniorhockey så är det alltid Kanada vi skall titta på. Varför det undrar jag? När vann Kanada senast, landet som har fler juniorspelare än övriga världen ihop? Kan bara säga att om de inte vinner denna turneringen så är det 8 år sedan sist. Med de mediala prestationskrav som finns i Sverige, så borde Wennerholms hjärna suttit utsmetad längs väggarna om han jobbat på Toronto Sun...han hade exploderat.
USA skulle jag heller inte prata om i termerna "under lång tid". De har oftast vållat oss problem endast under 2000-talet. Förutom segern förra året så har de endast tre medaljplatser. De stora juniornationerna under de sista 6-7 åren är otvivelaktigt Tjeckien och Ryssland. För att ta Tjeckien och deras uppgång på juniorsidan som exempel så kan nämnas att de inte lyckades vinna en enda gång under tiden som Tjeckoslovakien. Under 2000-talet har de vunnit två gånger. På de sista 6 turneringarna har Ryssland vunnit tre plus att de varit i final ytterligare en gång.
På de sista 7 turneringarna har vi också haft både Schweiz som Slovakien på pallen. Konkurrensen har alltså stärkts väsentligt sedan de första 18 åren då Sverige var på pallen 7 gånger. Rent statistiskt så skall vi på den här nivån kunna konkurrera med samtliga länder utom Kanada. Nu gör vi inte det i samma utsträckning som förr, men problemet är inte nytt utan hur gammalt som helst.
Hade för inte så länge sedan nöjet att få interjuva en gammal hockeytränare från dina hemtrakter. Vi tog upp ovanstående problem och han anser det mer än lättlöst. Hockey är en kampsport och förutom kamp så kräver det en god portion vilja för att lyckas. Denna uppbådas vanligtvis lättast från sämre socialt lottade områden (exempelvis Ryssland och Tjeckien). Han drog också en parallell med tungviktsboxning. Det har inte funnits en vit världsmästare i tungviktsboxning sedan Ingemar Johansson på 50-talet. På 50-talet flyttade också de flesta vita amerikaner ut i de välmående villaområdena och lämnade de svarta i innerstädernas hårdare klimat. Detta skall tydligen också märkas i den amerikanska fotbollen, där det afroamerikanska inslaget varit stort länge.
Så sämre sociala villkor för blivande hockeyspelare kanske är patentlösningen :-)
Nej, jag sitter inte på något trumfkort :-) Att särskilja vad som är eller inte är en retsticka tenderar till helt olika subjektiva bedömningar. Det är ju bara att följa denna tråden så inser man det. Däremot så finns det faktiskt objektiv fakta på vad som presteras...när man inte sitter på bänken ;-)
Nej, det har jag inte påstått. Däremot påstår du i en jämförelse mellan Tolsa och Jämtin, att man skall göra annat än att sitta på bänken. Och gör man den jämförelsen så är det tydligt i dagsläget, att Jämtin är bättre än just Tolsa.
Hultens irrfärder fortsätter. Obekräftade uppgifter placerar honom nu i norska Comet. I så fall skulle grabben vara klar för spel i sin femte klubb på mindre än 12 månader.
Egentligen var det ingen kris i Globen/Stockholm heller. DIF snittade 7 404, vilket är 10 mindre än deras totala snitt, 75/76-03/04.
DIF har uppvisat ett bättre snitt vid 13 tillfällen men också ett sämre vid 14. Man kan säga att DIF hade en ganska så ¨normal¨ publikuppslutning under förra säsongen.
Däremot uppvisade Malmö sitt sämsta snitt genom tiderna i ES.
Majoriteten av övriga 10 lag slog rekord eller uppvisade publiksnitt som man inte sett sedan 80-talet.
De som snackade om¨publikkris¨ förra säsongen hade nog inte alla hästarna i stallet. Förra säsongen hade ES sitt näst högsta publiksnitt genom tiderna, 5 746, plus att man ökade med 235 gentemot, 02/03.
Det är bara säsongen, 89/90, som fler sett varje match. Då var snittet 5 934.
Vilket genialt konstaterande! Skulle du kunna ge några exempel på spelare som lämnat HV, för att Jönköping skulle vara en stad som det är svårt att trivas i?
Naturligtvis får Maco Sr. en klockren stilpoäng för det. Kanske kan han även bena ut tråden "Landslagsquiz" på arenan Hockeysnack. Den är över en vecka gammal nu och vi har knappt fått på oss stövlarna ännu.
Som bekant så värvades Lassila till FBK från HV som gjort sin första ES-säsong, 79/80. Det var i jumbolaget HV som Lassila blev först i ES historia att hålla nollan två matcher på raken. Ingen har överträffat det sedan dess, fast det har väl blivit tangerat ett par gånger. Bl. a av DIF:s "Osten" Östlund någon gång på 90-talet, liksom Peter Åslin. Förutom att HV blev dyngjumbo 79/80 så gjordes det också betydligt fler mål på den tiden. Säsongen 79/80 gjordes det i genomsnitt 7.93 mål per match mot 5.37 förra säsongen, då ingår även suddenstraffar i den kvoten.
Kaffedräkter hade FBK redan på 60-talet, som synes av min bifogade bild. Stilpoäng om du kan namnge spelaren. Så det var inget nytt även om de togs till nåder under Lassilas tid i klubben. Tror t. o. m. att det användes både en eller ett par säsonger innan det också.
Magnus Eriksson är väl ett modernare exempel av målvakter som heller inte rosade marknaden i Karlstad.
Ähh, så var det nog ja. Det är 23 år sen Lassila tog FBK till deras första SM-guld. Sedan måste det då vara 24 år sedan han slog det rekord som ännu inte överträffats.
Nog skall väl "förhistoriska" SM även dem räknas som slutspel? Visserligen klassades SM som en "öppen turnering" t. o. m. 1951, men det var inte vem som helst som fick vara med ändå.
Kriterierna var ungefär såhär. Alla lag i högsta serien, vinnarna av Div 2-serierna, distriktsmästare. I de fall där distriktsmästare inte korats hade distrikt knytet till Svenska Ishockeyförbundet mandat att ändå skicka ett lag till SM.
Visste du föresten att två av era silverhjältar ganska omgående hamnade nere i södra vätterbygden? Både landslagsmeriterade målvakten Stig Johansson samt Bror Andersson spelade för IK Stefa under början av 50-talet. Stig återvände nog ganska snart men Bror Andersson var kvar här länge. Var bl. a. spelande tränare i Vättersnäs IF. Ett Vättersnäs som 1967 slogs ihop med just IK Stefa och blev Vätterstads IF. Det som idag står för V:et i HV71.
Tycker inte att det är speciellt konstigt att marantontabellen över högsta serien ser ut som den gör.
I exemplet med Malmö så spelade man faktiskt under namnet Malmö IF/MFF, säsongen 72/73, alltså säsongen direkt efter att man brutit sig ur moderföreningen.
Örebro körde samma grej även dom 72/73 och spelade under namnet Örebro IK/SK.
Lite krångligare är det med IF Björklövens 26 säsonger i högsta serien. 6 av dem är under namnet IFK Umeå, en som IFK/SSK Umeå och 19 som IF Björklöven. Det som är lite märkligt här är att det kanske skulle vara 27 säsonger istället? SSK i konstellationen, IFK/SSK Umeå, står för Sandåkerns SK som också gjorde en allsvensk säsong, 69/70. För övrigt i samma serie som IFK Umeå då spelade i. När det handlar om sammanslagningar förmodar jag att man bara räknar säsonger då något av lagen spelat i högsta serien. Skulle båda spela samtidigt räknas det ändå bara som EN säsong.
Djurgården gjorde väl också något krumsprång för inte allt för länge sedan (runt mitten av 90-talet), då hockeysektionen blev fristående gentemot moderföreningen. Laget gick väl då officiellt under namnet Djurgårdens IF:s IF, typ Idrotts Förenings Ishockey Förening.
Ja, helt underbara historier. Ingen tvekan om vad den mannen har närmast hjärtat.
Skall väl också vara en av Sveriges största statistik-nördar? Vad jag hört kom förbundets online-service till efter ett brandtal av nämnde Wallin i tidningen Hockey.
"Vad värre är att Micke Andersson ska åka med och vara assisterande coach! Nu! I vårt usatta läge! Nått så ini helvete dåligt, för att uttrycka det så att det inte går att missförstås.
Våra tränare ska vara hemma och få ihop spillrorna till ett lag, inte åka iväg till en kalkonturnering bara för att det kan vara en merit för den fortsatta karriären."
Allting beror ju i grund och botten på att förbundet valt att sparka Hardy vid ett jävligt olämpligt tillfälle. Finns det ingen möjlig ersättare så är det här enda alternativet, har ju praktiserats förut med misserabelt resultat för både landslag som ES-klubbar.
Kommer att finnas en interjuv med Håkan Falkenhäll i nästa nummer av HV-Magasinet. Beräknas komma ut vid nyår. Killen har en rätt brokig hockeyhistoria.
Åh äntligen, tydligen är herr Moroney sedan länge förpassad till glömskans garderob. En av svensk hockeys största profiler.
Moroney var när lagbilden togs, på ett par månader, nästan 40 år. Han coachade Vikingarna en hel del i början på 70-talet. Som synes så backade han inte för att dra på sig grillerna heller.
Men ytterligare en kanadick har faktiskt gjort landskamper för Sverige. Liksom för Moroneys del så handlade det om matcher som inte räknades som officiella. Har du en aning om vem det kan vara? Han var faktiskt t. o . m. världsmästare för Kanada.
Kan det vara Island of domination från Sad wings of destiny?
Såg för övrigt Halford på en helsnurrig rulle på C+ för någon vecka sedan. Tydligen något som videogurun Åkerlund totat ihop. I den här drogbaserade historien som tydligen hette "Spun" agerar Halford uthyrare av p-rullar.
Om Jan Schneider finns inget mer än säsongen i Ore. Eurohockey saknar stat för Mora då det gäller säsongerna 75/76 och 76/77. I mina ÅI finns han dock inte med då heller.
Nu har jag laddat upp ytterligare en bild från de historiska mötena, en matchbild.
Den här matchen sågs av 10 000 åskådare, men det är ingenting mot de tre övriga matcher som sågs av 2x27 000 (inomhus) samt 21 000 utomhus.
På bilden verkar också avbytarbåsen vara knepigt placerade. Om man nu inte bytte bås som man bytte planhalva så var det nog svårt att undvika offsiden :-)
Eftersom ingen är intresserad av ingredienserna i en "soffgrogg" så går vi direkt till pudelns kärna.
Jag har fått tag på en jävligt märklig bild. Det handlar om det enda utbyte som någonsin förekommit mellan Sverige och detta land. Så i fråga nummer ett, är jag ute efter landet där denna lagbild är tagen?
Detta är inte Tre Kronor och året är 1974. Det handlar om Vikingarna (B-landslaget) och laget är inte officiellt, alltså matcherna har inte räknats in i statistiken. Åtminstone 4 av spelarna har senare gjort landskamper i Tre Kronor.
En av spelarna här är verkligen malplacerad. Borde nämligen inte fått vara med. Ändå är han så pass känd att han är en av få hockeyspelare som det sjungs om i Sverige. Vem söker jag?
En annan av spelarna är idag fortfarande känd som en av ES största "busar" genom tiderna. Vem skulle det kunna vara.
Wimbledon, Franska Öppna, US Open. Naturligtvis har ingen av spelarna på bilden några meriter därifrån, men en har jävligt nära anknytning, vem då?
Hur kan man snacka hårdrock och 70-tal utan att ens nämna Kizz?
Hade den här tråden ens varit möjlig utan ZZ Top och "Beerdrinkers and hellraisers"?
Annars har det väl varit ett par riktigt stora och seriösa omröstningar i saken. Är det inte då som "Stairways to heaven" bruka vinna överlägset? Själv föredrar jag "Whole lotta love".
Van Halen är också något jag starkt förknippar med det sena 70-talet, "Ain't talkin' bout love" eller "You're no good".
Scorpions före balladträsket, "Backstage queen" eller "Polar nights".
Någon annan drog upp Black Betty med Ram Jam. Ett ypperligt exempel på att hårdrocken på den tiden hade sina "one hit wonders". Bostons "More than a feeling" skulle kunna vara ett annat exempel på detta.
Ja, centersituationen inger ingen vidare nattsömn. Både Davidsson och Sahlstedt har legat på en nivå där de normalt borde bänkats om man haft möjligheten.
Tyvärr finns det inga alternativ. Ekan är ju om möjligt ännu vimsigare. Center-vikarie Remstam är långtidsskadad, dito Määttänen är långt ifrån uppe i ordentligt matchtempo.
Även med en Karlsson tillbaka i högform, kvarstår taskig konkurrens om centerplatsen i tredje och fjärde formationen.