Kerstin_k: Planeringen för den här hyllningen är ju inget annat än miserabel. Kört igång en halvtimme innan istället så hade väl folk fått vara på plats för att inte missa nåt.
Kerstin_k: Jag tolkade Freddans 'inför match'-snack som att han föredrog Brattström men var osäker huruvida han var matchklar med hänsyn till sjukdom dagarna innan match. Kanske jag som drar för snabba slutsatser?
Jensen_12: När det gäller tacklingar, för ishockey är ju ändå en fysisk idrott, så kan vi direkt räkna bort Jonathan Dahlén. Nu är inte Dahlén back, men när det gäller att vinna närkamper i strid om pucken för att skapa målchanser är det fysiska spelet lika viktigt för en forward och där har, tyvärr, vår #54 en lång bit kvar. Inte minst när han siktar på spel i NHL.
hubbenorlen: Nyköping i playoffutträdet, var det väl? Och man provade ett helt nytt grepp och ändra platsen för laget att göra entré på isen. Från det gamla väl beprövade, från bakom omklädningsrummen, kom laget ut från kortsidan på västra stå. Magplask, big-time oavsett!
Nisse på Mon or: Linus Lundin i MoDomålet har släppt 5 puckar på 12 skott. 41,67% i räddningsprocent. Nej, jag ser inte matchen men känns om major fuckup bland backar och avsaknad av försvarsspel.
Andersson: Jag förstår inte problemet? Timrås match börjar 18.00, fotbollen kl. 20.45. Hockeymatcher brukar väl i regel ta upp knappt två och en halv timme av vår tid på jorden. Okej, om vi räknar in både en ev. övertid och även straffar på det så är vi kanske och nosar på tidpunkten för avspark.
1970-talets uppställning Under 1970-talet syftade "The Big Red Machine" istället på dåtidens bästa uppställning inom det sovjetiska landslaget. Det bestod då ofta av följande fem spelare:
Valerij Charlamov Boris Michajlov Vladimir Petrov Aleksandr Maltsev Valerij Vasiljev Därutöver deltog ofta även Anatolij Firsov. Målvakt i den klassiska uppställningen var Vladislav Tretiak, som tack vare sin långa karriär i landslaget ofta kom att vara del av även 1980-talets uppsättning.
1980-talets uppställning 1980-talets mest framträdande uppställning i landslaget kopplades ofta till de tre spelarna med efternamnen Krutov, Larionov och Makarov. Egentligen är KLM-trojkan/KLM-kedjan namn på enbart anfallskedjan (där KLM står för initialerna), en delmängd av förstafemman.
Den ishockey som presterades av de sovjetiska ishockeyspelarna var ofta överlägsen beträffande snabbhet, styrka och kollektiv spelintelligens i jämförelse med de främsta konkurrenterna. Dessa var ofta Tjeckoslovakien, någon gång Sverige och Kanada samt en gång USA (i den avgörande gruppspelsmatchen i Lake Placid 1980). Överlägsenheten och spelstilen gjorde "The Big Red Machine" till en propagandamaskin för hur ishockey kunde spelas.
Under 1980-talet kunde många svenskar namnen på förstafemman i Sovjetunionens ishockeylandslag utantill, och många minns dem fortfarande:
Vladimir Krutov, vänsterforward Igor Larionov, centerforward Sergej Makarov, högerforward Vjatjeslav Fetisov, vänsterback Aleksej Kasatonov, högerback
Sputnik: Liknelsen är ju minst sagt smickrande, men oavsett vilka man idag väljer att namnge "The big red machine" bör man ha historien och verklighetens superfemma i åtanke:
Synct: Närå, så kränkt och irriterad blir jag inte av att läsa inläggen, jag får väl lyfta lite på blicken och fortsätta ignorera vad han skriver helt enkelt. Jag undrar bara vem eller vilka som roas av det?
EXPLORERSMÅLAND: Några raka frågor: Varför gör du dig till och hittar du på ord som inte finns och varför skriver du som ingen människa ens skulle få för sig att prata ens i onyktert tillstånd? Det är bara extremt drygt att behöva skolla förbi dina inlägg som inte är det minsta roliga eller intressanta.
Tarasov: Var på föreläsningen som var i S-vall. Han gör det bra som har orkat, i alla fall hittills, för det lär inte vara nån lek att ställa sig kväll efter kväll och se sitt liv passera revy och alla fruktansvärda upplevelser passerar revy, gång på gång. (Ja, jag läste boken då den gavs ut)
JonteD: Jag flyttar diskussionen hit istället. Du skrev: "Jo de är att hjälpa andra människor att överleva o prova hålla dom isär så att dom inte krigar! Jag är före detta fallskärmsjägare o jag tycker att jag gjorde skillnad så att inte serberna i Bosnien kunde slakta oskyldiga o att talibanerna inte gjorde samma sak de är den enkla sanningen sen får alla tycka vad dom vill men jag har gjort något så att mitt samvete känns bra."
Ädelt och empatiskt utan några som helst gränser. Men ändå, det går inte att komma ifrån om det verkligen var värt det? Den lilla skillnad som en individ utgör är såpass liten i det stora sammanhanget. Men om alla tänker så, javisst, det är solklart så. Jag har också en enorm empati för människor som av olika anledningar far illa, men jag värnar lika mycket om mina nära och kära, om min egen hälsa och även om meningen med varför jag finns till.
Det är inte så att blankt struntar i de fruktansvärda människoöden som de människor du nämner tvingas genomlida, inte alls. Jag nämnde empati och endast helt empatilösa människor klarar väl av att helt iskallt bara se på, utan att känna en stor känsla av ilska. Jag har istället valt att skänka pengar via dom kanaler som finns att tillgå. Det är vad jag kan göra.
JonteD: "fem vändor i Bosnien plus två i Afghanistan". Jag tänker, varför gör man såna saker, alltså rent frivilligt? Borde det inte finnas välgrundade fakta på bordet redan innan man överväger att göra nåt sånt som verkar i rent avskräckande syfte. På förhand, vad finns det att vinna som är värt det trauma som kommer som en garanti efteråt?
DET är pinsamt, om något den här kvällen!^