Timrå IK

Jag föredrar Nielsen före Lander alla dagar i veckan.

Tankar och reflektioner såhär långt:

Vem hade kunna tro att det var i offensiv zon Timrå skulle ha sina största bekymmer inför seriestarten med undantag för specialteams?

Förstakedjan är kreativa monster med en effektivitet som är mördande, men; det förutsätter i princip att man vinner en tekning och får kontroll på pucken direkt annars blir det ett bortkastat byte i 11 fall av 10.

Dahlén är en såpass bra spelare att han skulle kunna spela med Bockstensmannen och Greta Thunberg och det skulle funka men inte som det ser ut för närvarande.
Det är inte samma spelare som lämnade 17/18 som kommit tillbaka, och då syftar jag i synnerhet på spelet utan puck, och är det detta Nordamerika såg så förstår jag varför man opponerade.
Stackars Lööke åker runt och gör två spelares jobb just nu.
Att Lill-Uffe aldrig har eller kommer att vara en fysisk spelare det är klart men att inte ens vara intresserad av att vara delaktig i Forecheck/Backcheck eller kampen om pucken, lider hans kedjekamrater oerhört av och kommer aldrig orka med detta i längden.

Dagens hockey tillåter inte spelare att ligga och fiska alá Bremberg tyvärr.

Att Lundin knappast lär gnälla då han går mot sin överlägset bästa säsong i produktion redan efter en handfull matcher där mycket kan tillskrivas herr übermensch så hamnar Lööke jäkligt konstigt till då han för stunden inte är mer än en glorifierad brunkare för att hela kedjan inte gör "jobbet", och detta är knappast det mest optimala för varken Timrå eller Lööke och heller inte anledningen till varför han valde Timrå och Hockeyallsvenskan.

Jag tycker att Hartmann egentligen bör vara allt som Dahlén på pappret skulle kunna önska/behöva i sin kedja. Stor, fysisk, bra på rören, stark efter sargerna, rightare med ett jävla trevligt skott men där det i nuläget faller på Dahléns oförmåga att skapa ytor åt sig själv så finns bara "Löcke" att tillgå, då Hjärtmannen inte riktigt har tillräckliga skills, vilket är synd.

Samtidigt går vi miste om Jens spetskvalitéer och möjligheten att sprida ut vår offensiva avighet på mer än en kedja, vilket blivit oerhört tydligt under Wahlgrens frånvaro och en kvalité som vi inte har råd att avvara enbart som bredd i förstafemman.

Tycker att 2a kedjan igår var första gången på bortaturnén som vi egentligen hade ett hot i 5 mot 5 även utan omedelbar puckkontroll.

Nu kan det naturligtvis finnas en miljard anledningar till varför det ser ut som det gör med vår forwardstjärna, och hans produktion samt smartness går såklart inte att förbise men för att det skall hålla i längden och för att vi ska få ut maximalt av truppen krävs uppenbart en förändring där. Mardrömscenariot är väl att det skulle vara en ren inställningsfråga som staben inte vågar hantera.

Vidare är jag inte överförtjust i sättet man nyttjar sina checkinglines heller. RollsBoyce och E.B gör en sak bättre än några andra i denna serie och det är att jobba ut puckar och flytta spelet från defensiv till offensiv zon MEN detta blir helt och hållet ogjort om det inte resulterar i ett spelavbrott i form av blockering eller annat när man väl flyttat upp pucken då förmågan att etablera ett anfallsspel saknas. Och än så länge enbart resulterat i en gratis kontring eller spelarbyte.

Får magkatarr av att se dem "dumpa ner puckar för att jobba på" istället för att driva stenhårt på mål. Detta tror jag även Jansson och Kaijser borde anamma lite mer, även om Kaijser i synnerhet är ett monster i forecheckingen och Jansson besitter en hel del skills så tror jag de båda skulle må bra av att spela lite enklare åtminstone för att hitta trygghet i grundspelet och samtidigt gynna laget.

(Nån borde passa på å påminna Boyce om hur 99% av hans 15-25p/säsong tillkommit, rakt enkelt spel direkt på mål, inte genom uppställt anfallsspel).
Fjellström får heller ingen riktig chans att visa vilken typ av spelare han är mer än att han uppenbarligen kan backchecka och då ett helt bortkastat lån.

Slutligen skulle jag önska att man försökte bryta motståndarnas uppspel lite tidigare i uppspelsfasen. Detta är dock en klar förbättring från föregående säsong men vi tappar lite för ofta spelare högt uppe i forecheckingen till absolut ingen nytta. Vi borde vara bättre på att värdera när vi kan sätta press och när vi istället ska stänga mittzon.

Däremot ser arbetet i egna försvarszonen ganska bra ut.

Inledningen av 18/19 påminner annars ganska mycket om 17/18. Svettiga tredjeperioder! Men bra målvaktsspel och jävligt spetsig spets får poängen att rulla in.

Angenäma bekymmer sett till materialet

tackar tackar

RasmusVS: Det är ingen dum idé och en förmodad följd av en sajning med Westerlund och Hardegårds återkomst. Det finns liksom ingen tid att ’spela in’ Nielsen nu, behoven ser dessutom annorlunda ut nu jämfört med i våras. Nielsen konkurrerar med Lander om den plats i varje backpar som vigs åt den mer ’spelande’ backen, och även om Nielsen täljde guld på SHL-nivå i våras så har Lander fyra seniorsäsonger under rocken.

Ett angenämt bekymmer är vad det är och jag trodde absolut inte på det här scenariot inför säsongen, men då hade man ju inte ägnat Lerebäck en tanke heller. Hans inledning har fått det att bli allt mer trångt för en sån som Nielsen.

hubbenorlen: Håller med. Men att explodera och leverera hockeygodis under inledningslunken på serien i fucking blötkrutsbofors en söndag i nästan oktober?

Nyss hemkommen från Karlskoga. Själva hockeymatchen har ni redan analyserat duktigt här och från alla tänkbara perspektiv

Att besöka Nobelhallen är alltid en lika spännande upplevelse. Lera, iskall betong, massor av den gamla skolans hårdrock från typ 70-80-talet som utan glimten i ögat blandas med ”klappa händerna när ni är riktigt glad”...

En supporterklack där ett flertal bär sina blå glansiga vct-addidasträningsoverallsjackor (fräck nostalgipryl) som här suttit på i original sedan typ 1979. En klackjävel som timme ut och timme in skanderar en ramsa som vi besökande timråiter förvånat tolkar närmast som ”vi älskar fotboll”.

En hårt surrad trolltrumma (som garanterat kan ha varit med när Karolinerna frös ihjäl i fjällen 1719) dunkar suggestivt och monotont mellan Ballrom Blitz och Ace of Spades.

Enstaka blåvita halsdukar annars mest svarta slitna hårdrocks t-shirts på de flagnande betongläktarna vilka får sovjetiska atombunkrar från kalla kriget att framstå som mysgrottor.

Kallvarma spruckna varmkorvar och byxvarm läsk och längst ner i grytan kall bucklig is med domare som ringer på allt.

Det är sådana här hockerresor som får mig att önska skattelättnader mot alla jävla lyxlirare som får spela och besöka arenor i glättiga SHL.

Två poäng får det svarta att kännas riktigt grått och mysigt!

Jag är rädd att vi fått snuten efter oss om vi norpat tre pinnar idag, vilket sannerligen inte var långt borta. Två poäng fick räcka någonstans. Tycker jag då, laget verkar skita fullständigt i allt vad artighet heter. Vi lägger helt tydligt in några extra växlar under sista tio, mot ett BIK som ödslat 50 minuter på att försöka stånga sig igenom ett allt mer sammansvetsat försvar. I egen zon gör vi jävligt mycket jävligt bra, vilket bidrar till att Ohre gör sin bästa match i a-lagströjan någonsin. Utan backup också, vad det verkade? Brattström måste ha blivit sjuk eller nått.

För mig framstår det allt mer tydligt att laget vet exakt vad de sysslar med, det känns aldrig det minsta stressat. Situationer och konstiga studsar kan hela tiden uppstå men det verkar alltid finnas motmedel. Det återstår att se om detta är en inneboende egenskap i just den här truppen eller om det är formbaserat.