Knylan

Fet-Ecke:

Ska vi fortsätta neggotippa eller notera 0-1?

250kg kärlek: Är det någon man känner?

Rooster23: Men en gammaldags tränare? Du må utveckla. Gammaldags som i att tränaren är 60+ eller gammaldags tränare likt Lasse Falk eller någon, en tränare som står för en filosofi som varit föråldrad sedan 25 år tillbaks?

Förläng med Linkan!!"?==?!

Rooster23: En gammaldags tränare? Tränare på gammart vis? Själv vill jag se en kvinnlig tränare.

73Sjöbba: Vi snackar snart åtminstone hälften av det antalet iaf. Snart lägger han hålfotsinlägget på hyllan och satsar på något mer kreativt, som på länken möjligtvis.

Bergius: Det var innan han blev stockholmare.

Om inte Åkerlund hade stått ikväll så hade vi gjort minst nio mål!

Redigerad kommentar

Det var mitt livs största misstag att fatta tycke för det här rövgänget till förening.

RocknRolf2: Jodå, det krävs bara att vi hejjjar extra mycket. Som nu i päpä t.ex. Hejja hejja!

TimråikPower: Läs och begrunda.

AVGÅ NYGÅRDS!!

Jag håller med Boork och jag lider med vårat lag späckat med "kusinen från landet"-karaktärer. Leif Boork är marginellt bättre än Roland Engström när det kommer till nydanande och givande åsikter. Glappet mellan Boork och Carl Johansson är ohyggeligen stort.

Folkligt, festligt, fullsatt.

"Timrå har en trumma, bomtjickabomtjickabombombom!"

Skarin: Jo, men vad säger egentligen att inte Lander kunnat göra a-lagsdebut som 11-åring?

Modoante: Det är så det ligger till alltså? Att Modo väljer att ha en större öppenhet kring sin ekonomi? Man känner starkt för att lägga alla kort på bordet samtidigt som man ligger sist i elitserien, bara för att spä på misären ytterligare lite till? Eller hur ska jag tolka det?

T T: TJ borde ta SMS-lån och köpa en riktig snajper samt en 54-minuters back. Ska han snåla oss ur högsta serien eller?!11?

Modoante: För att vi inte är white trash och inte har tagit SMS-lån för 700 000. Som ni. In yo face.

Ambroo: Agera Nubben!

Tycho: Man får lite PRO-vibbar, minst sagt.

Jag fick plötsligt en känsla av att det vänder nu. Det säger emot allt jag tidigare sagt, tänkt och känt, men jag tror att det vänder nu. Och, jag hatar att jag känner så. En till kräftmatch imorgon och jag tar fram smörkniven och börjar karva i mig. Precis allt och ingenting talar för att Timrå IK kommer att slå på stort. Något som får oss supportrar att på allvar ifrågasätta rimligheten med livet. Bukkake på hockeyvis. Ni som inte vet vad bukkake är å andra sidan bör ej göra sig besvär att googla fram det, men jag tycker att det ordet och begreppet beskriver det jag känner klockrent.

Man har sagt efter de senaste 7-8 matcherna att det inte går att sjunka lägre än vad man gjort i varje match, men ändå har laget underträffat sig själva. Dock säger något i mig att botten verkligen nåddes igår. Fenomenalt skrattretande. Men nu kommer den där matchen. Den där segern som man kan njuta av utan att behöva tänka att vi vann, men inte fan var det övertygande. Den kan ge hopp.

Har jag fel så är det över.

Simmalugnt: Vi kan damma av Starostenkos gamla 245:a som står i gamla ismaskinsförrådet och ställa i båset och skillnaden skulle bli knappt märkbar. Eller Birgers hund som sagt. Eller Tommy Sandlin då som sagt. I en urna.

NYP: Vilka på kansliet får fortsatt förtroende?

Pihl1337: Namnen börjar rulla in ser jag.

Pihl1337: Ja, eller Tommy Sandlin då. Det hade varit än mer festligt.

The Fat Bastard: Jim Brithén? Mumma.

Pihl1337: Jag håller med. Wikegård eller Tommy Sandlin är mina förslag. Tror chansen att få någon av de två är lika stor ungefär.

Ambroo: Dom är som den där snälla farbrorn som lockar in en bland buskarna för att sedan skita en i ansiktet.

Jag kan inte förstå hur vi kan förlora fyra av fem förlängningar, det känns märkligt. Framförallt med tanke på hur många förlängningar som vanns under fjolåret. Det är helt sinnessjukt detta. Man vill ju tro att man förstår något av den här sporten, men när det ser ut som det gör nu, kontra hur det kan se ut och hur det har sett ut så tvivlar man ju storartat. Det går inte att förutsäga eller analysera något alls.

Den som kommer dragandes med "vi måste fortsätta hejja på våra hjältar för att det ska vända" och hela den skiten är endera kvinna eller helt dum i huvudet. Charles förtroende kan och måste vara så löjeväckande lågt att jag inte kan finna ord som kan beskriva det hela. Det här går inte. Jag orkar inte.

Tänk att man sitter och längtar efter den här jävla skiten varenda jävla sommar. Jag tål inte min egen person.

Pär: Han ska ha sparken innan tredje. Håller med. Böga.

Challes ser sådär karaktäristiskt väderbiten ut, näsan är illa däran. Detta ska gå. VÅGA BÖGA!

Kongo: Beslutet kring vart klacken skulle stå togs på någon minut där 2003, vi ville stå på mitten men såg på en gång att det skulle bli för smalt plus att din gamle favorit Patrik Svedlund tyckte att vi skulle stå i hörnet med tanke på bortaklacken.

Janken: Det börjar ta sig! Riktigt bra jobbat av Hundarna. Kul att se att det producerats mängder med tvåpinnare också.

stefan jalonen: Som supporter så är man i de allra flesta fall ett fan av en spelare så länge denne är aktuell för TIK, när denne sedan väljer ett annat lag eller om en spelare från oss byter klubb så börjar man sedan pissa på denne. Så nu kan vi alla enas om att Månsson är skit. Svart-vitt ska det vara.

VÅGA BÖGA!

Anonymous: Jag vet ju givetvis vad du menar men jag kan bara inte se att det ser ut som det gör på grund av den sortens orsaker. Poängen är att Boork hittat en jävligt grund och flamsig vinkel.

Anonymous: Vad är Stockholmsstil då? Faller alla stockholmare in under "stockholmsstil?" Beror den skrala säsongsinledningen på att Charles ger märkliga svar på ställda frågor under PPV-sändningar? Beror det överhuvudtaget på att han är från Stockholm?

Hahl Bundy: Jag kan tycka att det där resonemanget är rätt så tramsigt, att man kan härleda den bedrövliga säsongsstarten till att Charles råkar vara Stockholmare och därför har så oerhört mycket mer speciell auktoritet än om han råkar härstamma från Lycksele eller dylikt. Man förklarar klubben som fruktansvärt bonnig om så vore fallet. Och vad är det egentligen som säger att Challes "mästrande ledarstil" skulle göra sig bättre i Djurgården eller Frölunda? Vad grundar man det på? För det skiljer sig så fruktansvärt mycket mellan landsorts och storstadsklubbar rent organisatoriskt och attitydsmässigt? I Djurgårdens IF så är det vardagsmat med diverse medieutspel gällande vissa individuella insatser eftersom klimatet i Stockholm är natt och dag jämfört med det i Timrå?

Boork är en synnerligen platt expert. Det händer inte speciellt mycket.

PEAP: Kan inte annat än att hålla med. Man får "läsa mellan raderna", om man säger.

Årets blogg är korad.

actionleif: Jag får bilden av ett fullkomligt uppgivet skratt. Det började som ett skratt för att sedan överlåta i konstiga läten och sedan övergå till gråt och hopplöshet. Typ såhär:

DJ Hemp: Precis. Essensen av allt är att jag vill att man som spelare ska våga och framförallt vilja ta fler obekväma beslut och framförallt våga stå upp mer. Att hela tiden agera iskallt och "tänka ett steg" längre kan väl absolut vara bra, men i detta läge så krävs det att man ska så att säga våga krama en annan kille för att något ska hända. Att fortsätta nöta i samma spår ger ju uppenbarligen ingen effekt därför måste man bryta mönster på något sätt. Att då spela mer på hjärta och ren jävla instinkt ter ju sig som den absolut enklaste lösningen och dessutom mest logiskt med tanke på att vi som sagt verkar sakna en uttalad tanke med hur man vill att det ska se ut på isen. Vi vill göra mål och vi vill släppa in lite mål. Ja okej, men våga böga då. Det är allt det handlar om.

Sen så är det ju som med allt annat också, att bara bryta ett mönster helt och hållet är inte lätt. Något måste väcka hatet hos spelarna. Den där primitiva ådran. Den har man saknat nu ett tag.

Skarin: Hehe, jag gör vad som helst för pengar.

Kempe: Man är blind eller bara dum i huvudet om man kan finna själslig njutning i detta som TIKing.

Allt det handlar om nu är att vi måste VÅGA BÖGA. Jag har hittat ett gångbart mantra här, det är jag fullkomligt övertygad om. Vi måste våga åka in i skiten. Ta lite smällar. Vara lite grisiga. Våga slappna av, men ändå med full fokusering. Jag har inte sett riktigt grisande sedan kvartsfinal ett hemma mot Modo 2007. Lite ursinne. Vi måste VÅGA BÖGA. Smälla på. Vara rejäla. Trots att vi saknar grundspel så borde vi ändå ligga bättre till än vad vi gör bara genom att grisa mer. Just nu hatar vi ingen och ingen hatar oss. Det finner framförallt många kvinnor på läktaren en charm med, hockey utan hat, men jag gör det inte. Vi kan vara elitseriens mest osportsliga lag om vi vill.

VÅGA BÖGA. Byte efter byte, ut och in. In och ut. Hade jag inte befunnit mig i europas största skämt till huvudstad, Oslo, så hade jag styrt en banderoll tills på lördag. Timrå IK måste för första gången någonsin provocera någon. Det är dags nu. Challe kan förbruka den sista lilla promille av det minimala förtroendekapital han har kvar på att åtminstone försöka få detta att se mer aggressivt ut.

VÅGA BÖGA.

Kempe: Och det betyder med största sannolikhet ingenting. Vi har lärt oss nu att "fall framåt" inte är något mer än en insats som råkar se bättre ut än insatsen vid omgången innan. Det säger ingenting om hur det kan komma att se ut vid nästa match. Det handlar bara om dagsform och inte om något annat som brukar kunna spela roll, så som grundspel t.ex. Vi får lita till slumpen helt enkelt tills något radikalt sker.

The great one: Jag delar den känslan. När läget sett liknande ut tidigare år så har det genast ställts krav på medlemsmöten, att inblandade ska få ge sin bild till supportrarna kring hur dom ser på läget. Nu när läget är mer prekärt än det varit vid tidigare tillfällen så höjs inga röster alls. Jag hade själv försökt börja trycka på ett sådant möte också, men jag tvekar vid tanken. Det skulle kännas fruktansvärt obekvämt. Jag får ont i magen bara jag tänker på det. Varför vet jag inte. Det är det som är så oerhört märkligt.

Leffe: Det här med supportrarnas stöd tror jag är fullständig nonsens i det här läget. Lösningen till det här är inte att klacken står och sjunger "Vi är Timrå och vi ger aldrig upp" med tomma blickar vid 0-4 efter två perioder hemma på lördag utan att det visas känslor. Det visas väldigt mycket känslor kring den här föreningen men inte ett skit under matcherna? Hur kommer det sig? Hur kan opinionen kräva Charles avgång här, men man kan inte skymta ett spår av det under matcherna?

Det ställs väldigt mycket krav här men från läktaren är det tyst, den plats yttrat missnöje faktiskt skulle kunna ge effekt.

Ambroo: Det som är så talande för hela situationen är att det inte finns en människa som på allvar skulle ta Charles i blodigt försvar. Skrivs det syrliga blogginlägg uppe i Luleå så garvas det istället och länkas. Det är en väldigt märklig situation just nu. Likgiltigheten tar ett hårdare och hårdare grepp om mig. Man klipper nästintill banden bara för att sitta vid sidan och betrakta alla taffliga försök till förbättring.

Ungefär som ett förhållande som är inne på sin absoluta slutfas och som gått i slentrian sedan en väldigt lång tid tillbaks. Båda vet att det egentligen bara finns en lösning och det är att lägga ner, men man ska försöka ändå. "Vi kan väl försöka med något nytt i sängen? Kan vi inte båda ha reflexvästar?" eller nått. Likgiltig skit är vad det är.