Nu kan man väl bara säga till dessa unga sköna orutinerade TIK-are (som typ kostar en tiondel av VIK-truppens guldgurkor)
Säg åt grabbarna:
- Åk ut och ha jävligt kul! Spela som ni lärt utan oro. Ni har gjort en jävligt bra säsong. Ni har bevisat att unga orutinerade galler blandat med kantstött röd och vit dynamit kan köra 8-or runt alla andra lag. Ni har inget att förlora... Njut nu för helvete!
Och älska att vara underdoggar med morrpotensial i drivor!
Skrikigt! Slagit nävarna i ratten, gråtit (4-4) vrålat! Snyftat... Bilkörning, Sporrradion mellan Sundsvall - Västerås... Nu en hamburgare med några gråtande VIK-are på en MAX i gurkstan. Vill fira! Sneglar på alko-gellen på MAX wc...
oldboy: När det gäller tema ishockey kopplat till legend, då finns det väl bara Timrå och Njurunda som kan knytas till det högtidliga begreppet i sundsvallsområdet?
Knylan: RIDDAREN: Vem är du? DÖDEN: Jag är Döden. RIDDAREN: Kommer du för att hämta mig? DÖDEN: Jag har redan länge gått vid din sida. RIDDAREN: Det vet jag. DÖDEN: Är du beredd? RIDDAREN: Min kropp är rädd, inte jag själv. [DÖDEN: Nåja, det är ju ingenting att skämmas över.] Riddaren har rest sig upp, han fryser. Döden öppnar sin kappa för att lägga den kring Riddarens axlar. RIDDAREN: Vänta ett ögonblick. DÖDEN: Så säger ni alla. Men jag lämnar inga uppskov. RIDDAREN: Du spelar ju schack, inte sant? En glimt av intresse tänds i Dödens ögon. DÖDEN: Hur vet du det? RIDDAREN: Åh, jag har ju sett det på målningar och hört det i visorna. DÖDEN: Ja, jag är verkligen en ganska skicklig schackspelare. RIDDAREN: Du kan ändå inte vara skickligare än jag. Han letar i sin stora påse som han haft bredvid sig och tar fram ett litet schackspel, sätter försiktigt ner det och börjar ställa upp pjäserna. DÖDEN: Varför vill du spela schack med mig? RIDDAREN: Det är min sak. DÖDEN: Det har du rätt i. RIDDAREN: Villkoret är att jag får leva så länge jag står dig emot. Spelar jag dig matt, friar du mig. [Är vi överens?] Riddaren räcker fram sina båda händer mot Döden, som ser på honom med ett plötsligt leende. Döden pekar. Riddaren öppnar handen. Där ligger en svart bonde. RIDDAREN: Du fick svart! DÖDEN: Det passar ju bäst så. Inte sant?
Fan! I morse var det vanlig torsdagsfotboll. Seg tradition sedan 1977. (Jag kom med i gänget runt 1989 och är rockie med andra ord. Nästan alltid iklädd min allt mer slitna TIK-shirt. I morse vann vi stort. Och det brukar betyda kassaskåpssäker TIK-seger. När dessutom motståndarnas elakaste jävla mördare vrålade:
- Grattis din jävel! Men i kväll får ni dyngstryk av Hästen!!!
Johan J: Jag var där mentalt! Rent fysiskt såg jag typ Växjö mot Brynäs på storbilds-tv på ett betonglager i Gävle! Smord av ett julbord i värsta cateringträsket med TIK-pinn i kavajslaget... Brinner bocken i afton, då har jag redan fixat en toppadvokat! Uhrra!
Sjukt. Vankar av och an på bakgården. Iklädd rött och vitt. Smuttar på min byxvarma Explorer. Observera att jag häller över drycken från dagens jävla moderna fjantflaskor, till en orginalflaska från 1986! Den klassiska kvartingen med vit pappersertikett och det stolta skeppet.
Rastlös som en sockertrimmad iller.
Hålögd och med glödande ögonrödor.
Sånger från andra våningen kommer via en knastrig LP av Jonny Cutts orkester:
Inser att det är snart trettio år sedan jag började åka runt och vara "hardcore" timråsupporter. Fan jag är ju en gammal farbror nu! Minns hur folk kom fram och kommenterade min knallröda T-shirt när jag handlade på Domus i Arboga. Lill Strimma. Folk minns honom då.
Vi kämpade oss alltid sakta uppåt. Timrå IK är laget som bäst symboliserar livet och universum i stort. Svarta hål, digerdöd, finanskrasch, istid och doften av svett.
Vad har hänt på 30 år?
På den tiden fick man förklara för nyfikna i motståndarpubliken varför någon i klacken målat ett rött zäta i ansiktet. Efter ett tag behövdes det aldrig förklaras.
Då såg vi ibland stjärnor födas och en och annan profil på isen. Vad ser vi dag?
Politiker som öppet vågar pissa på traktens anrika hockeyklubb.
System. Kollektivet. Galler och profildämpande visir i drivor. Tröjor med lånade nummer. Enformiga tränare som mal på som trötta grammofonskivor där nålen raspar i samma spår inför varje ny match. Marknadskommunikatörer som har lika mycket fantasi som en stormarknad i Nordkorea...
Varför kan inte en tränare ta en klubbjävel och slå sönder typ en båsinredning ibland?
Det är något i hela systemet som vissnat.
Jag är skeptisk till punk men spelar ändå ibland Ramones på högsta volym ensam i min fina bil när jag i slips och kavaj åker till något affärsmöte:
- BEAT ON THE BRAT WITH A BASEBALL BAT!
Stoltheten Timrå IK. Stoltheten! Knyt näven och vakna. Det måste komma inifrån.
dr dängroth: Kan någon förklara det här med uppläggen bakom att låna spelare mellan klubbarna? Varför exempelvis bara typ två matcher? Hur är igentligen det strategiska tänket bakom dessa lån och tidsaspekten mm.? Hur tänker man i stort? Finns det någon grundläggande filosofi? Regelverk?
SMÅLAND: Rött och vitt är prylen! En annan har firat de senaste lavinerna av TIK-pinnar så att begreppet ögonvitor numera är synonymt med ögonrödor! Glädje är att skriksjunga Imperiets klassiker: - Ett hjärta är alltid rött! Samtidigt som man dansar iklädd 2001-års hemmaställ runt en snart tom KARTONG med urkramade explorerflaskor! Nu är vi på väg mot skenheliga Uppsala för att sätta oss först i kön när biljettförsäljningen öppnar inför tisdagens match! Yea!
DJ Hemp: Märkligt. Precis när jag begriper, då byter någon kanal på radion. Mellanvåg. Men så är inte heller kvalitén på iso-tejpen till klubborna lika bra som förr!
Gillar ändå din inställning. Utan dig får grågubbarna på läktarna ingen näring. Du vet dom där som plötsligt kan häva ur sig sköna citronsura kommentarer som:
- Timrå har aldrig haft någon målvakt! Timrå har aldrig haft några backar! Timrå har aldrig haft några backar!
Man "lixom" gillar dom ändå. För nog fan står dom där på läktarna i flackande belysning i blötsnö och srielunk.
Och vad vore "nötverket" utan dessa djupa dalar i livets EKG?
Föreslår ett besök i Örebro under den säkert regniga semestern:
Men herre Gud. Har något lag varit större favoriter än VIK i afton? Ett expertsnitt över resultat inför mötet låg väl på typ 1-11... Två raka matcher där vårt unga billiga sköna gäng spelat bra men haft svårt att avgöra...
Det är för helvete storartat att lyckas trycka upp fetgurkorna i mammons dajmkryss och nita laget som håller till i Sveriges femte största stad!!!
Jag är så jävla stolt över detta lag och dess organisation!!!
Att lyfta ur askan och åter börja den mödosamma resan mot hockeyns framsida. Det är en lång resa! En resa som kräver mod, blod, svett, kamp och tro.
Gnällgubbar ger jag inte ett skit för. Och DJ Hemp kan givetvis ställa sig i en pöl med kattpiss och klappa händerna om det känns bättre? Jag har aldrig brytt mig mindre. Sammanslagning? Fts!
Timrå IK! Historia! Fan vad jag gillar detta lag och den här kampen. Det som inte dödar härdar.
Såja, nu ska jag skruva på korken och smyga tillbaks i hockeyskuggan...
Grattis Timrå IK till årets två finaste poäng hittills!
VIK har för övrigt hittat en äckligt positiv jänkare i Cody Murphy. Tre pinnar mot Vita Hästen i går. En jävla fart och klubborna i isen framför kassen är VIK:s motto... Timrå IK står inför en helvetes torsdag.
Låt det för helvete tändas ett ljus, om så ett ynka tomtebloss, på vår ångestladdade bakgård! Vi lirade bra mot Leksand som körde råtorsk mot Almtuna. Brrrrrr.
Koskinen... Vilka minnen. Funderar på om det finns fler TIK- supportrar som blivit tacklad eller rent av mosad! Av den där jävligt grymme Koskinen?
Råkade faktiskt ut för det under lite salongsberusad barfotafotboll på en upphöjd gräsmatta där målen bestod av fyra solstolar i plast som stolpar. På anrika Åstön. Någon form av invigningsritual inför säsongstart om jag minns rätt...
Minns att Zetterberg klev av det spontana fotbollsliret då han skulle resa vidare till Detroit och sin NHL-karriär. Chickens;)
Och hur fan en supporter som jag hamnade i det spelet är en annan historia... Men jag minns att Explorern fick mig att bli en episk fotbollsspelare. Och när jag som siste man i försvaret ser en motståndare som Koskinen komma stormande fram med boll och galet flin, då är det bara att lyssna på medspelarnas vrål:
- Stoppa honom! STOPPA HONOM!!!
Jag tog fart. Livets bästa glidtackling! Bolljäveln bort! Men även Koskinen försvann! Med ett brak mer eller mindre rullade han ner för en slänt fyllt med buskar och högt gräs. Mina medspelare hyllade gapskrattande mina talanger som "bonebraker". Koskinen kom upp ur slänten. Minns att han hade typ grönt gräs på flinten.
Mina lagkamrater hyllade mig. Har för mig att det var det årets juniorspelare som ställdes mot de ny finnarna och så jag som på något sjukt outgrundligt vis hamnade där...
Matchen fortsatte. Jag fick tag på bollen och driver framåt. Då händer det!
Någon jävel kör in en bil på planen! Och kör rakt över mig!
Efter ett tag inser jag att det inte är någon bil... En småflinande Kalle Koskinen tittar på det ynkliga moset framför honom. Moset är jag.
Med darrande röst säger jag något i stil med:
- Fan Koskinen, det där var väl lite väl hårt...
Koskinen kliver fram till mig. Stirrar med sin mördarblick och väser en replik jag aldrig ska glömma i hela mitt liv:
- Ja ä int Koskinen, ja ä Tony Adams!
Finns det några andra klassiska möten som uppstått mellan spelare och rödvita supportrar? Man är nyfiken.
"Då märktes det att Timrå har allsvensk klass. Laget briljerade med läcker klubbteknik, snabba förflyttningar och en förmåga att komma ur var och varannan närkamp med pucken i behåll. Timrå hade dock ingen slutprodukt som matchade allt puckinnehav. Avsluten var ytterst fjuttiga och långt ifrån av allsvensk klass"
Saxat ur Östersunds Posten.
Tar med mig dessa rader rakt av. Fila på det här laget. Pumpa in självförtroende, muskler, lungor och ett skålpund avslut. Krydda med hockeyhistoria, matsked underdog och en nypa Buster typ (Det sista går inte att förklara).
Avsluta med en bunt maniska, trevliga, humoristiska, snygga, välartade, envisa och brutalt anrika rödvita (om en aningen kantstötta) supportrar med så sjukt mycket klassisk hockeyhistoria i resväskan att härförare Hallin ändå framstår som en snygg flickscout som åker skridskor i tuggummi!!!
Den mixen kan åter lyfta kultlaget bland publik, sponsorer och all annan jävla skit, till horisonten på fina hockeyhimlen!
bar mofftak: Ett enda nedsättande ord om svagbegåvade och jag går fan berserk här inne i tråden. Dessa funktionshindrade och handikappade är inte på långa vägar på den låga nivå som dessa politiker. I den världen kan en lågbegåvad fan bli klok stadsminister i jämförelse. Här ser vi något mer behandlingsbart. Rättshaverister på sin höjd. Men håna inte de utvecklingstörda och diagnostiserade. Dessa är långt över dessa politiker.
Sprit är jättekul och även jättefarligt. En laglig och reglerad drog som enligt statistik väl gör ca. var tionde användare till missbrukare i någon grad? En drog som alltså både skapar lust, glädje och kreativitet. Men även tragedier och död. Jag respekterar normalt både nykterister, försiktighetsdrickare och alkoholister från samma standard som övrigt civilt uppträdande... Gränserna och gränsvärdens individuella påverkan på den enskilde individen, kan vi säkert vrida och vända på tills korna går hem. Men påverkad ska ingen spela, det måste vara grunden i den här debatten ur ett rent hockeyperspektiv. Och som påverkan räknas väl all negativ fysisk begränsnongspåverkan i negativ riktning? Enklast så.