På tal om kinky, är det inte med stolthetens tårar i ögonen man ser den vackra draken på hemsidan? Med tallarna som klubbmärke är ordningen återställd.
Har aldrig fattat den där fetischen för motståndarsupporters. Folk som jublar när jag själv mår som sämst är inte mina vänner. Men för vissa verkar synen av en motståndarreplica utgöra en närmast magnetisk dragningskraft. Det tassas, cirklas, och innan pausen är slut har det både gruppkramats och tagits byta-kläder-bilder. Nästan lite kinky.
El Maco: Djurgården är på väg att sunka till sig ordentligt. Frågan är om man kan ta sig ur den negativa spiral man är inne i. NHL-stjärnor under Sudden-klass räckte tydligen inte till när det gäller att locka stockholmarna på hokky. Får väl se om det går bättre med spelare som Liwing, Andersson...
F ö får man skylla sig ganska mycket själva. Stockholmare i allmänhet tycker att det är för många meningslösa matcher och för löjlig matchinramning. Hmm...vilka var det nu som ville ha fler matcher och dom så förhatliga derbygrupperna? Och vilka var det som hade en Loket-wannabe med headset så pinsam att folk över fyra vred sig i stolarna?
Att man inte kunde lista ut att publiken skulle reagera med avståndstagande på dom här sakerna framstår som närmast obegripligt. Stockholm är Stockholm. Det som är hippt och häftigast i världen i Karlstad eller Jönköping är knappast det som går hem i huvudstaden. Där blir det en trend, och trender är gjorda för att leva en begränsad tid. Nu verkar man ha insett detta, men frågan är om man kommer kunna köra hela back-to-basics-konceptet fullt ut innan klubben lirar allsvenskt. Fan trot.
mattis69: Känns ganska troligt, ja. Å andra sidan kommer det säkerligen finnas en hel del fynd att göra i rea-backarna när (om) NHL tagit vad dom vill ha. Många känner sig manade, långt ifrån alla blir kallade.
Eken: En snabb bläddring i täljeforumet ger intrycket av att de skitsnackande timråfansen snarare borde beskrivas med singularis. Vad gäller Hedström känns det löjligt att ens diskutera saken med någon som så uppenbart saknar koll.
Eken/Pappin: Allvarligt talat, det finns nog ingen som orkar ta era små provokationer på allvar. SSK är, i mina och säkerligen flera andras ögon, en klubb som faller under epitetet 'den som ligger sparkar man inte på'. Jag kan uppbåda ungefär lika mycket aggressivitet inför 'hotet' SSK som jag kan gentemot Brynäs, Malmö eller Örebro Pirates.
Trevligt att ni hittat hit igen, dock. Vill minnas att senaste 'finbesöket' från kringelhållet skedde runt försäsongen 02/03. Diskussionsämne: SSK:s stjärnor vs Timrås loser. Ämnet dog väl ut efter sisådär tredje elitserieomgången, för att därefter förtvina i Den Stora Vilan. Tills nu då. Är väl Kollar som är upphovet till hybris, kan tänkas.
JimmyH: Är tämligen övertygad om att det blir NHL-spel i år. Spelarna må vara tjurskalliga - men de är ändå sig själva närmast. Misstänker att kallsvetten så smått börjat bryta fram i Alfredssons panna när han kollar bankomatsaldot och gör en överslagsräkning. För att inte tala om själva basen i NHL - spelarna med en beräknad livslängd på endast ett par år. Varför skulle dom sympatistrejka bort sin karriär för att storstjärnornas löner ska kunna fortsätta anta allt mer absurda nivåer?
Nä, tipset blir att ligan drar igång i vanlig tid. Därmed inte sagt att man är överens och ler & långhalm innan den 15:e juli. Men om jag vore Hedström skulle jag satsa mina pengar på NHL-hästen, givet att kontraktsförslaget från Anaheim är bra.
kungsbacka: Aha...jag trodde att en supporters uppgift var att stötta laget. Att blint tro på någonting utan reflektion låter mer som en...idiot. Man kan ju också tycka att ett hockeyforum blir lite tråkigt om inläggen är av typen:
- Fan vad bra det ser ut! - Mmm...håller med! - Samma här!
Men vad faen. Du är förmodligen en bättre supporter, och möjligen människa, än vad jag är. Det får jag leva med.
Poffa: En lagom blandning ångest och extas är givetvis det ultimata hockeyelixiret. Att enbart glida på i allmänt gemüht kan bara göteborgare finna glädje och mening i. Ur den synvinkeln ser årets timråsäsong betydligt mer givande ut än de tre föregående.
Angående Kapanen så var/är han ett unikum. Aldrig någonsin sämre än sitt max i de matcher som betydde något. Lägg där till en utmärkt jämhet och en extremt låg procent plattmatcher. När man tänker på Timrå med Kapanen vs Timrå med DeRouville/Andersson/Ahl blir man närmast chockerad över skillnaden. Att han var så underskattad som han var är i sanning ett mysterium.
Naturligtvis jävligt trist om Hedström drar. Han är - precis som Nubben säger - en av seriens absolut bästa forwards. Utan honom ser ytterforwardspositionerna - med undantag av Nordgren och Laakkonen - inte särskilt imponerande ut.
Manderville blir väl en tänkbar ersättare. Och det är här jag trots allt ser en liten strimma av hopp. Hedström sitter på Timrås i särklass fetaste lön. Manderville in - kostar garanterat mindre. Måhända blir det plötsligt möjligt att få till den där förstecentern som så väl skulle behövas?
Silly season lever. Timrås trupp fyller mig med ömsom hopp, ömsom ångest. Där finns talang i mängder, intressanta möjligheter - samtidigt ser det jävligt tunt ut. Med en bra start och och en närmast episk fingertoppskänsla av Nubben - där samtliga nyförvärv slår hockeysverige med häpnad - kan det bära riktigt långt. Å andra sidan: min Bergmanska ådra ser också de dystraste av möjligheter. Oksa läcker som ett såll. Nordgren drar upp en ljumske under SCA-cupen. Regin ser ut som en yngre - och valpigare - upplaga av Lee Jinman. Då kan det gå precis hur jävla illa som helst.
Laken: Tyvärr är han nog det. Å andra sidan - han har ju nobbat NHL-kontrakt förr. Bara att hoppas på att bossarna over there rankar honom lägre än vad vi själva gör.
Angående Regin blir det spännande att se vilken kvalitet han håller, samt vilken roll han tilldelas. Kraven från det birgerska hållet äro låga, men förväntningarna ändock tämligen höga. Kvalitetsträning under Mäster Kentas faderliga översyn kan resultera i vad som helst.
Bytet av klubbmärket är ett litet - men ack så viktigt och estetiskt tilldragande - första steg. Vackert så. Känns dock lite märkligt när man sedan envisas med att framhäva örnjävelns betydelse som 'varumärke'. Jag må vara egoistisk, men nog bryr jag mig mer om örnens närvaro på timråsouvenirer än på anställningskontrakten...
Så, nja. Detta känns onekligen som en desperat eftergift inför årsmötet. Men nog tarvas det mer innan vi tallefjantar låter oss nöjas?
Och lillasyrran gör ett ryck, minsann. Krizan i mål är naturligtvis ett rejält uppköp jämfört med Silo. Antar att det deppas i Luleå nu. Man gick väl, i vanlig ordning, ut med att man hade honom 'under behandling' ? Vilket på lulingska betyder att han var en av alla hundra som, helt på måfå, fått ett kontraktsförslag tillsänt sig. Å andra sidan kanske man inte ska vara sarkastisk mot den strategin, han Ragnar vad-han-nu-heter nappade ju.
TIKbiff: Gamla i mina ögon är Styf, Koskinen, Carlsson, Gahn, Nordgren, Aalto...borde kanske snarare ha uttryckt det som rutin kontra ungdomlig entusiasm.
Centeruppsättningen, ja. Två forwardsplatser återstår, och om Gud är god tar Hedström den ena. Plan B: Manderville. Återstår så en plats. Här vill jag i likhet med de flesta ha en rejäl förstecenter.
Hagos har jag tidigare uttryckt mina tvivel om. Han är väldigt bra på mycket, men vad gäller playmaker-förmåga finns mycket i övrigt att önska. Möjligt att man kan lira honom i en förstafemma med spelskickliga yttrar (Laakkonen) och ändå få en fungerande offensiv, men jag är tveksam. Som jag ser det behövs truppen balanseras upp av en center så lik Krykov som det bara går.
Hur som helst ska det bli spännande att följa fortsättningen. Mitt förtroende för Nubben & co är nästan löjligt stort. Jag köper allt dom kommer med.
Laken: Förutsatt att Hedström stannar, så...ser det onekligen jävligt intressant ut. Mixen mellan ungt/gammalt klockrent. Talang i överflöd. Ett topplag om allt faller ut till 100%, men mer troligt ett lag som ska ges tid att mogna.
Det ser inte stabilt ut, men jag gillar det ändå. Attityd!
Härligt, härligt! Blir synnerligen intressant att se vad kan han uträtta i vinter. Förhoppningsvis mycket.
Enligt hemsidan 'bestämde han sig i början av veckan'. Expressen har tydligen siare anställda på sin tidning. Känns som att det kan vara värt att hålla koll på deras speltips...
Albert Hall: Jodå, jag har koll på Jante. Historien om hur Rönnqvist, Gusten m fl ansatte honom i omklädningsrummet är en höjdare. Därefter har det varit festligt att följa hans korståg mot Luleå i allmänhet, och nyss nämnda spelare i synnerhet.
Apropå duster hoppas jag att alla läst Per Ledin-tråden på Hockeykultur.com. Stor komik.
65selander: Masken som sportchef i Leksand är kanske Brynäs smartaste - och mest diaboliska - drag någonsin. Även om man kan tycka att det vore mer sportsligt att spöa dom på isen måste man ge er en eloge för kreativiteten.
Brynäs, ja. Det smärtar faktiskt att se en av svensk hockeys insitutioner tyna bort. Förra säsongen var symptomatisk. En faktiskt riktigt bra satsning, och ett lag som åtminstonde på pappret såg ut som en klar slutspelskandidat. Då: lockout, ebb i kassan och hopplöst oförmögna till handling.
Ljusningen denna säsong är väl en icke-lockout. Då kommer Mora till sist att få visa att dom verkligen är precis så usla som vi alla vet att dom är. Och med en Masken i högform finns det ytterligare en stark kandidat till kvalserieplats #2.
Hockeycentralen går från klarhet till klarhet. Ett av mina flitigast använda bokmärken. Inte blir det mindre plus när man, i artikeln länkad nedan, oreserverat hyllar Maestro Nubben. Med all rätta. Även om jag själv inte reagerat odelat positivt på samtliga namn så gillar jag handlingskraften. Det finns en strategi och en tanke bakom.
Leksand nämns som Timrås antites, och det går knappast att invända mot. Masken måste ha ett inofficiellt rekord i antal misslyckade värvningar. Frågan är om han lyckas bättre i år. Knappast troligt.
kulltorp: Hockeymagasinet har haft honom som klar sedan länge, vilket gör mig tveksam. Om han nu skrivit på redan under kvalserien borde han rimligen presenterats nu. Finns ju ingen anledning att vara finkänslig i flera veckor efter att laget spelat klart.
Janken: Själv jämför jag nästa säsongs Timrå med förr-förra årets. Dvs två icke-lockouter mot varandra. Timrås bekymmer vid en fortsatt lockout är nog tämligen ringa. In med Zäta, Modin + ytterligare förstärkning där man anser det behövas. Ambitionen - och förmågan - att bygga ett genomtänkt lag oavsett lockout finns ju, till skillnad från mindre fungerande klubbar.
Pätr: Tror som du att Timrå kommer bli bra nästa säsong. Dock anser jag det befogat med att peka på vissa frågetecken.
För min del handlar dessa främst om centersidan. Nielsen (?), Warg, Regin och Gahn, plus - ytterst eventuellt - Hagos. En intressant, men riskabel uppsättning som i princip kräver kollektiv islossning för att fungera.
Jämför med säsongen 02/03 - där Timrå enligt mitt tycke hade det mest välkomponerande/-fungerande laget någonsin. Själva fundamentet det året var en oerhört stark centrallinje, där man rullade på Krykov (Overkligt bra), Lind (i princip skadefri, magnifik) samt Koivunen (lika bra det året som han var dålig nästa). Resultatet: en närmast CCCP-lik jämnhet och uppvisning i konstant kreativitet. Minns tidningarnas superlativer om 'The Big Red Machine'. Själv vet jag att jag vid ett flertal tillfällen satt och närmast snorgrät över det vackra som utspelades på isen framför mina ögon.
Den säsongen är min måttstock. Min förväntning och förhoppning är att få se något liknande igen. Den uppställning som börjar formeras kan, möjligen, göra något liknande - men det är samtidigt att kräva närmast oanständigt mycket av dessa spelare. Dom kan överträffa sig själva, men inte hur mycket som helst.
Jojo, här händer det grejor. Fick en smärre chock när jag öppnade hemsidan efter ett par dygns ovisshet i mediafria obygder. Kapanen är naturligtvis en stor förlust. Skadefri är han den främsta målvakt Timrå någonsin haft. Alltid bäst när matcherna gäller som mest. Känns väldigt tråkigt att hans tid i Timrå skulle avslutas som den gjorde. Det fanns fortfarande mycket ogjort.
Men, han ville hem och Timrå var tveksamma. Förståeligt från båda håll. Klart är att han är svår att efterträda. Jag själv skruvar ner förväntningarna, ty sådana som Kapanen görs endast i väldigt få exemplar. Duktiga och stabila målvakter finns det dock fler av. Förhoppningsvis tillhör även Oksa denna kategori.
Till forwardsförvärven så. Lakkonen var ju väntad, och han ser klockren ut. Wennerberg och Warg var - för mig - betydligt mindre väntade, och här är jag också betydligt mindre exalterad. Wennerberg känns som den intressantaste. Han har en dokumenterad potential, och har uppenbarligen attraherat Kent-Mikael i flera års tid. Det sistnämnda fyller mig med tillförsikt. Här finns en tanke bakom.
Och det lär det väl även göra bakom Wargs signatur. Frågan är bara vilken. Själv finner jag endast en attraktiv egenskap: förmågan att spela såväl center som ytter. Men i övrigt? Hur mycket oförlöst potential kan en spelare med hans bakgrund egentligen förväntas ha? Jag är skeptisk. Hade han gått till Sundsvall hade jag icke reagerat. Nu gör jag det. Förhoppningsvis av ren okunskap.
Strategin i värvningarna är i a f uppenbar. Här ska byggas nytt, och föryngras. Talanger ska förädlas och gå i blomning. Något som förmodligen var en förutsättning och ett krav från Lill-Kentas sida när det nya kontraktet signerades. Hur nervös man än kan bli över en sådan strategi är det onekligen spännande. Och går man in med nuvarande centeruppsättning (inkl Hagos och Nielsen) har man jävlar i mig cojones. Då finns det bara succé eller fiasko som möjliga utfall.
Tidigare tyckte jag att årets silly-season var positivt tråkig. Nu har det sistnämnda fallit bort. Det första svajar, men pulsen ökar. Det är punk i luften. Nubben med compadres kör sitt eget race. Ingen tvekan där. Jag säger: go for it. Slå oss med häpnad.
Onekligen lite småcoolt av Leksand att greja det. För andra gången i rad, dessutom. Om skellefteåspelarna tycker att dom har press på sig är det knappast en viskning i jämförelse med leksingarna. Blir intressant att se hur Leksands framtid ser ut. Ny arena, märkligt god ekonomi och en lokalkonkurrent i Mora. Kan gissa att Simons kammar luggen med något darrig hand idag. Hans dagar som elitserieklubbspatriark är räknade, and he knows it.
Brynäs imponerar också en smula. Dom lyckades få ut vad som krävdes - och fanns - i laget när det som mest behövdes. Det räckte till fortsatt elitseriespel, men frågan är om man kan undvika samma situation nästa år. Då med ett hårdsatsande Malmö och ett, förmodligen, än mer desperat Skellefteå.
För nu måste något göras i Skell-hell. Visst har man vikit ner sig, men man har heller inte räckt till sportsligt. Laget är helt enkelt för klent. Det saknas ordentlig spets. Wernblom och Söderberg må imponera på Sundsvall eller Löven, men näppeligen på Brynäs eller Leksand. Peo får dra upp storlädret och gambla. Köpa in ett par spelare av riktigt hög elitserieklass. Skaffa en förstafemma som inte räds Fan själv. Annars går det inte, nästa år heller.
Utgår från att Lind skulle vara välkommen här, om det nu rycker i sundsvalltarmen hans. Det kryllar ju inte av centrar i Timrå, direkt. Hagos lär dra. Som jag tidigare nämnt - och som förmodligen ingen instämmer i - deppar jag icke om så blir fallet. Han är för bra för att vara tredjecenter, men för dålig playmaker för en styra en producerande kedja. Jämför med en sådan som Krykov. Timrås bästa värvning efter Kapanen.
Nä, Lind som andracenter kan jag köpa. Nielsen som tredje, Gahn som fjärde - och en uppdaterad Krykov-klon som härförare i förstafemman. Låter godis.
I övrigt måste jag säga att årets värvarsäsong är oerhört tråkig, om än på ett positivt sätt. Nubben - och övriga klubbledare - är helt enkelt för bra. Dom önskade kontraktsförlängningarna tickar in i stadig takt, och (de förmodade) nyförvärven känns oerhört genomtänkta. Man kan bara sitta med armarna i kors och njuta av hur mästerligt timråskutan styrs.
Eskas: För att TIK skulle vara lika goda kålsupare skulle Nubbens kommentar på hemsidan varit: 'Vi är djupt upprörda över dessa osmakliga lögner som idag publicerats. Det finns ingen sanning i detta, och jag funderar på att stämma tidningen för förtal och ärekränkning!'...
Fatta skillnaden. Klart Nubben är sur, det finns en anledning till att man vill hålla sånt här hemligt. Därmed inte sagt att reportern gjort fel. Nubben har sina skäl att agera som han gör, reportern sina.
Härligt med Hallin! En spelare jag gillat från första början. F ö en jävligt cool värvning när det begav sig - från allsvenska SSK:s avbytarbänk till elitserien. Numer tillhör han, sin begränsade effektivitet till trots, Timrås kanske viktigaste spelarkategori: pacemakern. Utan dom stannar Timrå.
Tycker att det är fascinerande med Loobs förnekanden. Att klubbar rycker i lediga spelare innan säsongen är färdigspelad är en sak. Kanske inte snyggt, men praxis. Varenda jävel gör det.
Det förändrar dock inte faktum. Loob är patetisk. Och dessutom en tvångsmässig lögnare. Det är ju samma visa varje år. Någon tidning snokar reda på en spelare som är klar för FBK i ett känsligt läge. Loob dundrar i tidningarna om 'lögner' och känner sig 'djupt kränkt'. Två veckor senare en nyhet på hemsidan där Loob välkomnar nyss nämnde spelare till klubben.
Varför håller han inte bara käft när hans värvningar läcker ut?
Kevin O Shea: För mig väger slutspelet tyngre än grundserien. Om Christian Olsson hoppar 17,90 i kvalet, men sedan klappar ihop och kommer 12:a i finalen, är det en godkänd tävling då?
Jag känner en oerhörd besvikelse, och i mina ögon är denna säsong ett sportsligt fiasko. Detta därför att man presterade som minst när det gällde som mest. Man fick inte alls ut det som laget var kapabla till. Om man presterat på topp, vågat spela den hockey laget spelat hela tiden under Kentas ledning fram tills kvartsfinalserien, men ändå förlorat hade jag reagerat annorlunda. Irriterande som fan, men inget fiasko.
Grundserien var ett stort fall framåt. Där syntes Timrås potential. Hade man nått semi fanns det fanimej en realistisk chans på guldet. Definitivt final. Men likförbannat: hockey är inte fotboll. Elitserien är ingen rak serie. Det du vinner efter 50 omgångar är ett bra utgångsläge för slutspelet. Det är då det avgörs. Och det är då man ska vara på topp.
Jaha. Så var en silly season över, och en annan tar vid. Helvete vad tomt det känns. Så fruktansvärt meningslöst. Timrå utslaget av ett ytterst mediokert Djurgården, och SSK lirar semi. Sicken jävla säsong.
Kvartsfinalsdebaclet kommer att svida länge, länge. Nackskottet kom igår, men det var som påpekats femton miljarder gånger redan inte där kvarten förlorades. Faktorerna som avgjorde till Timrås nackdel var, enligt mig:
1. Horribel taktik i de första fyra matcherna. I stället för att möta Djurgårdens icke-hockey med Timrå-hockey lekte man följa John. Kan dom kan vi. Resultatet blev en temposvag, närkampsinriktad och ängslig hockey. Helt enligt Wikegårds våta drömmar. Denna feghet kommer jag ha väldigt svårt att förlåta Kenta för.
2. Iskalla målskyttar. När man som nämnts ovan valt att förlita sig på en taktik som ger väldigt få klara målchanser/match måste man vara effektiva när lägena dyker upp. Var var Nordgren? Modin? Ingenstans. Och därmed försvann två kedjors produktivitet.
3. Svagt centerspel. Zäta är enorm. Krykov höll måttet. Sen är det stopp. Gahn visar ett stabilt fjärdecenterspel som en Magnus Salmi version 2.0. Tämligen menlös. Hagos får beröm från alla håll, själv känner jag en tilltagande tveksamhet. Visst, snubben har kvaliteter. I boxplay, som sarggnuggare, men...som playmaker är han totalt värdelös. Saknar helt tajming i avvägning pucktransport/släppa puck. Dras till sarghörnen med sådan frenesi att Sedinarna framstår som bröderna Bulldozer. Och hur många öppnande passningar har han levererat i år? Kan inte se honom som något annat än en tredjecenter nästa säsong. Om han nu stannar. Mig kvittar det faktiskt.
4. Målvaktsmatchen. Tack och hej, Kipprusoff. Inser nu hur bortskämd man varit med Kapanen som siste utpost. Aldrig sämre än bäst när det gäller. Tyvärr kan inte det samma sägas om Kippru. Theodore vann tvekampen överlägset.
Finns en hel drös med punkter till, men jag blir så deprimerad av att läsa vad jag själv skriver. På väg hem från jobbet ska jag åka förbi systemet, köpa en jävla massa sprit och sedan supa sammanbitet tills korna går hem. Eller nåt.
Går fortfarande som på små moln, efter den ovanligt vackra och alldeles underbara gårdagen. Det finns en Gud! En stig ut ur Dödsskuggans Dal!
Nu är det fan på allvar. Nu är det Timrå som lirar igen. Jag vet inte vad som hände i de första fyra matcherna - men det är glömt och historia. Det går inte att känna annat än kärlek till världen och allt den innehåller när man ser Timrå spela så vackert som de gjorde igår. Visst, en del säger att det var en skitmatch. Att pucken kunnat studsa lite hur som helst i tredje. Att Rönnmark med lite flyt fått in ett par tusenlappar på Oddset och att Timrås saga därmed varit all.
Så må vara. Men Skönheten besegrade Odjuret. Och möjligen tvärtom, när Hedström svarade fotbollstöntarna med två raka pärlor. Nu kan det inte bli annat än vinst i morgon. Jag försöker bolla fram och tillbaka, men det finns inga andra trovärdiga alternativ.
Gud finns inte där man tror. Vore antalet kyrkor och inavlade pingstvänner ett mått på gunsten i Vår Herres ögon skulle HV och Modo lira final. Så blev det som bekant inte...hohoho! Sorry, jag kunde bara inte hålla mig. Nä, Guds sympatier ligger annorstädes. Därför står, som Mike så förtjänstfullt påpekat, Det Sjunde Inseglet för dörren. Himmel mot Helvete. Väteperoxid versus Den Goda Smaken.
Inte fan kan detta sluta annat än lyckligt. Jag såg ingenting - nada! - som pekar på djurgårdsvinst. Det psykologiska övertaget är fullständigt bombardiserat. Och, vad ännu bättre är: Krykov - den gamle krokusen - är på väg att åter gå i blom. I går var han fullständigt magnifik. Därmed ser vi ut att mönstra åtminstone tre heta femmor i morgon. Förhoppningsvis med Zäta på tå igen. Gårdagens insats vill han nog glömma ganska fort. Inte minst tekningarna i främst första halvan av matchen.
Slut på ordbajsandet. Längtar tills morgondagen. Må slutspelsskäggen växa! Let's go Amish!
Fan! Hade redan klarat omställningen och de mentala förberedelserna för en lååååång off-hockey säsong. Och så reser sig Timrå på nio, börjar visa den kick-ass mentalitet man så länge trånat efter...och vips, lever hoppet ånyo.
Nu sitter man här, febrig av upphetsning och strax i färd att äntra Globen. Förlust finns inte. Det kan inte bli så. Det vore helt enkelt för jävla grymt. Vet inte hur nervös jag kommer vara när pucken släpps, med tanke på mitt nuvarande tillstånd. För att inte tala om det drar iväg mot sudden. Inga öl att trubba nervändarna med heller. Känns fegt. I kväll ska döden stirras i vitögat, och då ska samtliga sinnen vara vidöppna.
Snygg och passande trådrubrik. Blir det måhända Timrås sista dödsdans som kan bevittnas i eftermiddag? Kommer man innan nedsläpp åka fram till timråklacken och skandera 'Vi som ska dö saluterar er' ?
Rent oddsmässigt borde Timrå dock vinna idag. Djurgården må ha urinerat på oss, men fyra raka skulle Timrå inte ens släppa mot Frölunda. Å andra sidan verkar de berömda marginalerna - som man tydligen vill förlita sig på - inte bry sig om sannolikhetslära. Vore dock lite mer värdigt att få avsluta säsongen med en begravningsöl i Globen.
Smokey: Stor-Foppas reaktioner efteråt är, mitt i bedrövelsen, stor komik. Gillar särskilt när han springer fram till B-Å Gustavsson och skriker att han kan glömma Näslund, Foppa och Sedin-systrarna i VM.
RocknRolf2: Att få ett helt lag - med ett fåtal undantag - att prestera som minst när det gäller som mest kallar jag fiasko. Har inte sett kvällens match, men de tre tidigare är bland det absolut värsta jag sett någonsin.
Åka ur mot Djurgården är i sig inget fiasko. Men sättet man gör det på kan jag inte rubricera med andra ord.
RocknRolf2: För mig kommer detta slutspel alltid leva kvar i minnet under rubriken 'När Timrå fegade ur'. Har inga problem med förluster (retoriskt knep - klart jag har), förutom om man förlorar på eget grepp. Detta är ett gigantiskt fiasko som snart fullbordats.
Gödslar min bitterhet med ljummen folköl. Nekade PPV-inviter, och utan att se matchen känns det som ett riktigt val. Hualigen. Tjatar envist vidare: det är inga enskilda situationer som ansvarar för Timrås soon-to-be 1-3 underläge i matcher. Det är en felcoachning och en Wikegårds-knock på Lill-Kenta.
Enda förklaringen som jag ser det är att han råkat förväxla Djurgården med Frölunda. Hur kan man annars förklara denna extrema fegdefensiv som givit ett mediokert Djurgården julafton?
Men, just det...slutspel är ju inte grundserie. Härligt att han efter två misslyckade slutspel äntligen lyckats få till det i det tredje, då. Bara att ta nya tag och fila inför nästa år. Då jävlar ska det misstagminimeras!
FH - avdammad: Skönt att återse din signatur på Hockeysnack. Hoppas att du rör på dig, så att dammet icke fäster igen.
Skulle gärna vara optimistisk, men hur jag än försöker kan jag inte se annat än mörker. Anledningen är att jag inte alls delar Kentas syn på denna obehagliga matchserie, eller vad som måste göras för att komma ur strypsnaran. Jag tänker: Rocka Röven Av Högern. Han tänker: Inga Fler Misstag.
Med säsongens matcher, och tidigare slutspel, i minne är det smärtsamt att se denna kvartsfinalserie. Fram tills nu har han medelst suveränt taktiskt sinne och fingerzpitsgefühl lockat fram en kollektiv storhet ur tämligen basala ingridienter. Nu har han lyckats med det motsatta. Ett helt lag åker omkring och underpresterar. Man kan snacka om formkurvor, oflyt, misstag och så vidare in absurdum. Enligt mitt bemenande är det inte där det felas. Det är snarare inställningen, och den taktiska disponeringen av styrkorna.
Just nu är coachmatchen Frank Bruno mot Lillen Eklund. Och det är inte Wikegård som efteråt kommer att säga 'jag tyckte jag var bra med så länge jag stod upp'. Tyvärr. Jag såg gårdagsmatchen som lite av ett vägskäl. Därför blir jag både förbannad och uppgiven när jag ser vilken spelplan timråiterna så ängsligt försökte följa. Därför känner jag närmast vrede när jag hör Kenta fokusera på det misstag som leder fram till 2-1. Och därför hyser jag väldigt litet hopp om vändning av denna kvartsfinalserie.
Märk väl. Jag förespråkar ingen tuta-och-kör, hej-vad-det-går-hockey. Hjärnan måste finnas med, defensiven ha hög prioritet. Men det är fanimej närmast tjänstefel att undlåta sig att överlämna taktpinnen till Djurgården, som därigenom får ännu större möjligheter att spela hockey så som de vill.
Farhågorna från kvartsfinal 1 håller i sig. Timrå håller på att skänka bort en kvartsfinalserie. Det vi ser nu är inte en hockeyfest där de som vågar vinner, utan ett chickenrace med Timrå krypkörandes på ettan. Det är sannerligen ingen vacker syn.
Kenta fokuserar efter-match-snacket på 2-1 målet. Visst, utan ett sådant hade dom inte vunnit, men: jag blir rent förbannad av det. Oerhört provocerande. Taktiken är alltså inget misstag. Här handlar det om att säkra, säkra, säkra. Avvakta. Håll ihop laget. Gå inte bort er i kontringar, bla bla. Finns säkert en massa snygga termer för det, men här är min: fjollhockey.
Älskar Timrå, Kenta och alla berörda, men: kärleken smärtar. Jag har aldrig sett ett ängsligare och ett så uppenbart felstyrt timrålag någonsin. Jag känner ingen stolthet över huvud taget över det jag tvingas bevittna. Rädslan att förlora/göra misstag är inte bara större än önskan att vinna, den genomsyrar allt.
Trots allt, två livlinor kvar. Hoppet om att Kenta ska erkänna sitt misstag och släppa försiktighetens bojor är dock minimalt. Därför är jag inställd på att kommande matcher blir en svanesång över en spilld säsong. Och faktum är: fortsätter fegspelet så vill jag inte ha någon semi. Lite jävla stolthet måste finnas. Utan rockn'roll stannar Timrå.
Nervdaller inför aftonen. Kedjorna ser dock alldeles ypperliga ut. Nordgren-Zäta-Hedström kan omöjligen misslyckas. Om sedan Manderville lyckas smitta Modin med lite kick ass-attityd, så...kan det bli riktigt intressant.
Magen sänder försiktigt positiva vibbar. Laget måste vara på tårna nu. Efter två skitmatcher har man trots allt kommit undan med blotta förskräckelsen och 1-1. Dags att kliva in matchserien på allvar och plocka fram det man vill visa.
Bortaplan ytterligare en faktor som talar för. Vilket är en styrka, men samtidigt en svaghet så länge man inte har självförtroendet att blåsa på på hemmais. Det har visserligen bara spelats en slutspelsmatch uppe i Timrå, men erfarenheterna från serien borde ge en tankeställare. Timrå har t ex spelat stabilare mot LHC/VF borta jämfört med hemma.
För att denna kvartsfinalserie ska få ett lyckat slut - och för att Timrå ska kunna prestera efter förutsättningarna - krävs en mental uppryckning. Djurgårdens taktik är uppenbar: få ner farten. Störa Timrå med balanserad forechecking, och stänga till i mittzon. Trycka ut spelet mot sargerna och bygga rytmen kring kampsituationer.
Timrå måste våga och orka tvinga matcherna åt ett annat håll. Trampa på ännu hårdare. Använda spelare som Modin, Manderville och Carlsson som murbräckor och få försvararna att falla ner. Storma mot mål. Centrera djurgårdsförsvaret så att kantryttarna kan storma genom mittzon och jaga dump-puckar.
Om Timrå fortsätter att spela lika avvaktande som i de två inledande matcherna lär det strama i Wikegårds byxor. Då är oddsen 45/55 i Djurgårdsfavör. Kan man istället bryta dödläget och våga ännu mer ser oddsen betydligt gynnsammare ut. Därför ser jag, faktiskt, hellre en frejdig förlust idag än en ängslig uddamålsvinst.