{7412}: Du är nog nära sanningen. Att vara hockeytränare och general för den här typen av lag kräver lika mycket psykologi (om inte mer) än rena hockeykunskaper.
Vi har nu set hur många matcher som helst där spelarna i Timrå IK kör fast i uppspel, snurrar i hörnen, petar i pp, undviker uppoffrande fysisk kontakt, lägger minut efter minut till jävla burskyddshelvete och konstant undviker den jobbiga ytan framför mål vid anfallen.
Inför matchen i går hörde vi Forsbergs vanliga mantra typ:
"Vi ska spela raka och snabba uppspel och vara nogranna bakåt".
Jo tjena!
Både en blind och döv ser att detta inte fungerar hos spelarna han leder just nu.
Jag tror att den här "surjämten" inte riktigt ger laget gnista just nu.
Vad göra?
Vi har inte råd att sparka tränare som det ser ut. Då är alternativet att Forsberg helt stolt och enkelt säger typ:
- Vi har ett väldigt spännande ungt och dynamiskt lag här i Timrå. Det är många ungdomar och ibland kör man helt enkelt fast. Det känner säkert flera föräldrar till. Därför plockar vi nu in några hjälpande krafter som under en period tillsammans med grabbarna försöker plocka fram och lotsa oss fram till vinnarhålet och glädjen igen!
Sätt ihop en grupp frivilliga hockey och ledar überjävlar som redan i dag står nära laget, kanske hyra in någon smart jävel?, som sätter sig ner med Forsberg och lagkaptenen för att rensa luften. Med ett enda mål. Hur får vi glädje och framgång med Timrå IK igen?
Kan vara en strategi.
Men att inte göra något alls, det kan vara den största strutsprylen i modern tid
Nisse på Mon: Nog är det så. Timrå IK är en förening som gått igenom mycket. Stålbad, kriser och en och annan ångestladdad vacker framgång.
En organism som spretar och sprattlar. Många viljor i en lagsport som i sig själv genomgår stora förändringar.
Jag själv börjat känna en uppgivenhet. Kanske är det långt över 20 år av notoriskt och märkligt fanatiskt supporterskap som börjar sätta sig i knäna...
Sist jag tog mig på TIK-match mot AIK borta, då infann sig plötligt ett märkligt vemod. Jag kom på mig med att börja snegla mot en bekväm sittplats.
Fy fan.
Eller mot Almtuna för någon månad sedan. Då hamnade jag nästan i slagsmål med en överförfriskad ung het TIK-are som inte slutade vifta med sin supporterflagga framför mig när spelet drog igång. Jag såg glöden i hans ögon. Själv såg jag inte spelet och blev mest irriterad... Jag har tänkt en del på detta. Minns när jag själv sydde flaggor och bekostade "bootleg"-thirts som man än i dag kan få se ett och annat slitet exemplar av när man åker och står i klacken...
Alla vet att soljäveln kommer att slockna en dag. För mig är det en piss i Mississippi. Skräcken för att glöden ska falna i Timrå IK är betydligt värre.
Jag har i alla fall fan gjort mitt. Mina två söner som nu är utflugna ur typ "örnboet" i typ "tallen" är fostrade till rödvita supportrar fast dom föddes typ 500 kilometer från den heliga gralen "ladan" i Timrå.
Utan en spänn i ersättning har jag lagt minst 20 år av mitt liv till att följa och stå upp för detta lag.
Något känns galet just nu i Timrå IK. Tänker osökt på TIK-Backlund som blev intervjuad i en periodpaus i c-more för ett gäng matcher sedan.
Då hajade jag till. Han sade ganska beslutsamt något i stil med. (Observera att det inte är ett citat, utan mer hur jag minns det)
- Vi ska inte gå upp i SHL nu. Det är inte vårt mål. Vi ska bygga den bästa juniorverksamheten för att kunna plocka upp "egna" spelare. Tänk att publiken ska kunna se en massa TIK-fostrade spelare på isen.
Säkert en bra tanke och grundidé. Men kanske fel att kommunicera mot marknad och publik?
Drivkraften och lockelsen måste vara drömmen och framgång. Det är det som kittlar publiken! Det är det som skapar intresset och hajpen. Döda aldrig drömmar! Sunt förnuft ska man ha. Men glöm aldrig bort att Timrå IK alltid lever på drömmar om segrar! Det är alltid målet!
I dag har vi ett lag som består av största del mycket unga lirare som lever i en hysterisk kommunikationsvärld Där typ Facebook och fasta tv-tider är mossigare än gamla runstenar i "vår" värld. Vad leder den här dynamiska och spretiga gruppen?
En typ gråhårig Jämtlandsfarbror som nyss slängde bakelittelefonen? Nubben? Styrelsen? Rädslan att förlora? Viljan att vinna? Supportrar? Publik? Media? Bekräftelsebehov?
Alltså inget elakt om Forsberg i sak. Men när det blir oroligt och spretigt i högintrycksgruppen, då krävs det kanske mer än vresig tjurjämtstugg för att få rätt riktning på massan? När tåget tuffar på och vi ligger topp tre i tabellen, då är Forsbergsjäveln som klippt och skuren som driver of the train.
Själva hockey kan redan dessa lirare löjligt mycket om... Men när det spårar ur, då måste någon/några få det valpiga TIK-loket på spåret igen. Elda i kol och visa att Timrå IK har den där organisationen som "the jungsters" vill vara en del av. Precis som Backlund säger.
Stötta Forsberg genom att kanske tillfälligt ta in "fixarna" precis som när karaktärerna i någon film av misstag skjuter en person i huvudet i bilen. Man ringer "fixaren" som mot en ringa ersättning städar upp röran och ser till att allt blir bra igen (Tarantinos Pulp Fiction är ett bra exempel)
Därefter kan surjämten fortsätta att kungligt köra TIK-LOK.
"Fixarna" borde fan vara en lika naturlig del av hockeystrukturen som knäskydd. Då kanske avsättningen av tränare dessutom skulle minska betydligt.
KniveN: Timrå har dominerat. Två-tre feta målchanser. Men 0-0 känns bedövande. AIK med ett pissmål och det lär skaka ordentligt. Jobbigt vara TIK-are på plats. Men det känns som vardag i vår ångestladdade värld.
El Maco: Livehockey är normalt inte min pryl. Men då dagens bokade soppteaterföreställning på Kulturhuset flyttade, då infann sig en märklig rastlöshet. Nu åker vi pendeltåg kors och tvärs för att komma så nära Håvet som möjligt.
Sputnik: Hamrin för helvete! Klok och hockeykunnig så det stänker floder av puckolja och vispande grafitklubbor i rinksoppans storkök när han tycker till eller filosoferar runt ishockeyns bisarra värld.
Varför inte byta ut "vardagsrum, del av fönster, ljusstake, tyllgardin och typ ramla nästan ur bildsjälvfilmnings stuket" mot ett kamerastativ och en enkel backdropp (enhetlig bakgrund) men typ texten "Hamrin hockeytycker" tryckt massor av gånger i rött mot vitt? Det skulle lyfta dessa klocka ord typ 300 gånger, i alla fall ur ett mer stylistiskt perspektiv. Innehållet är givetvis redan fulländat av kunskap och intressanta tyckanden och åsikter!
Med kanske bara en gnutta slipad bildform, då kunde dessa inlägg få ännu större guldkant om de nu inte redan får och har det. De skulle säkert leva ännu längre i den här allt mer medial floden av videobloggar, FB och Youtubedelningshysteri som råder.
Tänkte skriva drivor om exponering av budskap och marknadsprofileringstankar... Men nöjer mig med att skippa det och inse att Hamrin alltid är sjukt bra hur fan han än presenterar sina typ videobloggar!
Det här var bara en reflektion från en som fick kolla in filmen typ tre gånger då jag fastnade i en omedveten fundering på bakgrund och varför Hamrin långsamt gled ur bild;)
Jämtlandsfil: Tja... Det kan kanske vara förmågan att se, analysera och förmedla det man ser från ledarhåll i båset? Det vill säga typ den del av lagets kunskap som kommer från den mer skritskolösa avdelningen.
Slutsatsen blir... Tydligen en viktig pusselbit i dagens ishockey!
Jimmy Hamrin hyllar en debuterande 16-åring som den mest drivande i gårdagens match. Det måste svida precis på varenda possition i övriga laget.
En debuterande 16-åring ska lira några byten, känna hunger, bli stolt, växa på sig och vilja ta en plats i laget när han vuxit klart. Inte fan ska han vara drivande och dominera!
Det är som att en radiostyrd båt typ skulle dominera ett fucking F1-lopp! Skämmskudde på övriga laget!
Vad är felet? Noggrannhet har jag hört hockeytränare snacka om. I gårdagens Timrå IK var den lika bortblåst som alla träd efter stormen Gudrun.
Något är galet just nu. Det känns inte bra...
Om hockey även är psykologi, då är det läppspelning, tvångströja och madrasserat rum som ligger närmast om det här fortsätter!
Märklig förändring. Nu sitter man på helspänn och önskar att ingen ska få iväg en farlighet mot Mattson. I början av säsongen var han väggen och tryggheten själv. Hockey är en jävla psyksport!
Bra boxplay. Slumpmål. Hadegård är en skön kärv jävel. Konstaterar att hans första mål i Timrås a-lag bara var typ ett ynka turmål och att han önskade krig där ute i sista perioden.
Vi supportrar kanske skulle samla i hop lite bonusdeg och en blåställpokal (Givetvis i blodrött och en strimma vitt)...
Därefter kunde vi i sann hjältejuryanda utse veckans rödvita hårdjobbare eller uppoffrare eller hjälte eller något åt det hållet. Den som får flest pokaler erhåller förutom den kanske mer symboliska degen, ett stort diplom flätat av svettig taggtråd!
Att erhålla detta pris, innebär också att denne spelare för all framtid (vissa undantag får skrivas in. Tex. ej gå till Modo eller liknande avarter) får stöd av oss supportrar på olika vis. Hjälp med Indrivning, tillfredsställa jobbiga flickvänner eller annat livssvårt som är värt guld! Vi fixar det mesta för våra hjältar!
Lirar man hockey i axelskydd av rostigt gjutjärn? Då ligger man bra till i min bok.
Enough: Almtuna borta är en helveteskamp om man vill sno poäng. Hoppas nu bara inte psykspöket slår fel för dessa unga herrar. Det jag är aningen orolig för kan vara en omedveten rädsla att bli skadad inför det stora äventyret dagen därpå... Men innerst inne tror jag inte att det finns någon handbroms överhuvudtaget på dessa fantastiska junisar.
Vi har nu set hur många matcher som helst där spelarna i Timrå IK kör fast i uppspel, snurrar i hörnen, petar i pp, undviker uppoffrande fysisk kontakt, lägger minut efter minut till jävla burskyddshelvete och konstant undviker den jobbiga ytan framför mål vid anfallen.
Inför matchen i går hörde vi Forsbergs vanliga mantra typ:
"Vi ska spela raka och snabba uppspel och vara nogranna bakåt".
Jo tjena!
Både en blind och döv ser att detta inte fungerar hos spelarna han leder just nu.
Jag tror att den här "surjämten" inte riktigt ger laget gnista just nu.
Vad göra?
Vi har inte råd att sparka tränare som det ser ut. Då är alternativet att Forsberg helt stolt och enkelt säger typ:
- Vi har ett väldigt spännande ungt och dynamiskt lag här i Timrå. Det är många ungdomar och ibland kör man helt enkelt fast. Det känner säkert flera föräldrar till. Därför plockar vi nu in några hjälpande krafter som under en period tillsammans med grabbarna försöker plocka fram och lotsa oss fram till vinnarhålet och glädjen igen!
Sätt ihop en grupp frivilliga hockey och ledar überjävlar som redan i dag står nära laget, kanske hyra in någon smart jävel?, som sätter sig ner med Forsberg och lagkaptenen för att rensa luften. Med ett enda mål. Hur får vi glädje och framgång med Timrå IK igen?
Kan vara en strategi.
Men att inte göra något alls, det kan vara den största strutsprylen i modern tid