Timrå IK

sargad: nej, fast ska du producera i en extremt defensiv och icke-spelförande miljö måste du vara offensiv spets själv. Dvs kunna skapa mycket ur lite. Det kan - iaf så här långt - enbart Jonte.

Man kan kolla på en snubbe som Heikky och tycka att "han skjuter ju mycket, det är orimligt med så låg skottprocent så det bör lossna". Det är lite ett tankefel. Du behöver inte vara en superskytt för att göra många mål. Spela i en offensiv miljö, i en kedja med mycket offensiv speltid eller i ett kontringsinriktat lag, och du kommer att få klara målchanser och göra en del lätta mål (var på rätt ställe med klubban i isen). Då får du en trevligare skottprocent.

Att värva brunkare, ha en låg andel spelskickliga backar samt spela en extremt försvarsinriktad hockey är en mördare vad gäller offensiv kapacitet. Antalet skott på mål är ointressant. Väldigt många tas från dålig vinkel, med fri sikt, för klent eller så tvehågset att målvakten är perfekt positionerad.

Vi kan så klart förvänta oss mer av, framförallt, Wedda. Han är i grunden urtypen för en spelare som själv kan skapa chanser och producera. Till skillnad från i princip samtliga forwards utom Jonte. EP? För vek. Han bryter i princip aldrig mönstret och skapar på egen hand. Borde aldrig vara förstecenter i min bok.

Övriga forwards lider rätt hårt av spelsystem och, inte minst, avsaknaden av offensivt skickliga centrar. Westy är ett skämt på det området. Eriksson kan utveckla den delen av spelet, men han känns extremt mycket som en typisk tredje-/fjärdecenter. Lander är inte samma spelare som han var 22/23. Tyvärr.

Hönan och ägget. Vi kanske inte kan få ut mer av det här laget (även om Heikky och Wedda rimligen bör börja producera mål på iaf över-Strömberg-nivå), och då faller väl bygget tillbaka på Nubben. Som funderar på att ersätta Jonte med två mindre offensivt skickliga spelare nästa säsong...brrrrr.

angeroath: jo, jag är inne på det också och därmed lite kluven. Den här defensiven blir supermysig om vi tar oss till slutspel.
Men, vi ska ta oss dit också. Vilket jag är tveksam till efter matcherna mot Leksand och Malmö, där vi ser så totalt megaimpotenta och vilsna ut offensivt trots oerhört svagt motstånd.

Känslan är som sagt survival-mode, ungefär som att TS tänker att Timrå är SHL:s Nybro som ska gneta sig kvar i ligan. Där är vi inte, än. Ekonomiskt ja, men kvalitetsmässigt nej.
Men hela föreningen verkar ha samma inställning. Knylan utryckte det utmärkt i senaste poddavsnittet. Mössan i hand, glada att få vara med. Vi är små och det kommer vi alltid förbli.

Jämfört med ifjol är det noll drag runt Timrå. Svårt att locka publik, sponsorer, lågt intresse från media (undantaget negativa skriverier relaterade till ekonomi och/eller klubbledning), extremt lågt underhållningsvärde för icke-timråiter.
Ollonet var en charlatan, men han hade iaf visioner och han visste hur man sålde in dom. Spelare ville hit.
Nu gnetar vi på, nöjda att få delta. Misstänker att Nubben lär mötas av mindre entusiasm när han ringer inför nästa säsong. Detta även om Genborg, Eriksson och Freij är bra reklam.

Men, byta med Djurgården? På många sätt ja. Hade älskat om vi kommit in som nykomlingar på samma sätt 2021. Framåtlutade, uppkäftiga och opålitliga. Men: det är en nykomling. Undviker dom kval (vilket dom gör) är det succé.
Vi är inne på vår femte säsong nu, och bör vara helt inne i kostymen. Det visar vi genom att vara mindre, fegare och gråare än någonsin. Deprimerande.

Känslan nu är att vi lever på lånad tid. Vi hänger inte med övriga klubbar ekonomiskt, våra (dyra) återvändare blir äldre och mer tandlösa, Nubben letar nästa Johan Andersson och strösslar 3-årskontrakt på brunkare med poängmakarallergi. Oerhört oinspirerande.

Ska vi åka ur SHL kan vi ändå göra det med stil. Eller, iaf genom att spela hockey i båda riktningarna.

Det största problemet som jag ser det är att vi så här långt spelar en hockey som inte genererar målchanser i någon större utsträckning. Vi checkar inte särskilt hårt, vi ställer upp i mittzonen, vi fokuserar på att hålla motståndarna på utsidan i egen zon (där dom får snurra fritt), vi har inte förmågan att snabbt få pucken uppåt i banan när vi erövrat den (parodiskt i slutet igår när Timrå skulle pusha och EN checkande malmöforward lyckades paralysera tre timråspelare till paniskt burskydd).
Vi har oerhörda synkproblem när det gäller uppspel/anfall. Blev vansinnig många gånger igår när puckförande spelare inte ser vilken spelare som har yta och fart och därmed bör passas. Istället väljer man en lång chanspassning på en bevakad spelare (gärna felvänd), eller så väntar man tills spelaren tvingats stanna vid offensiva blå och först då drar iväg passet.

Igen: gårdagens Malmö är nog det sämsta laget vi mött i SHL på överskådlig tid (och då räknar jag in Oskarshamn 23/24). Det syntes direkt att
- vi kommer att få utdelning om vi checkar
- dom kommer att suga på att ta ner farten i mittzonen
- dom får sorteringsproblem i egen zon om man rör sig/platsbyter
- det kommer att uppstå stora luckor bakåt när dom blir ivriga i sin offensiva press
- det här är ett allsvenskt motstånd

Timrå misslyckades kapitalt med att dra nytta av ovanstående. Visst, man vann skotten och nog "borde" man ha vunnit - men det finns ju fan inget attackpsyke. Allt går liksom genom storhjärnan, till frontalloben, kravlar sig över hjärnbarken...innan det når händer och fötter. Med 17 omgångar spelade kan vi inte påstå att det är en slump. Någonting saknas i mindsetet. Och, det är frapperande hur få riktigt klara målchanser man skapade igår, med tanke på Malmös uselhet.

Jag tror på riktigt att Timrå skulle ha svårt att städa av Almtuna eller Östersund så som det ser ut nu. Man är totalt oförmögna att föra en match. Vi trivs när vi möter ett förväntat topplag på bortaplan. Där motståndarna styr spelet och vi får fokusera på att ligga rätt, hålla tätt, med näbbar och klor freda det egna målet. Har vi tur lyckas vi sedan profitera på någon av de (få) målchanser vi skapar när motståndarna blir frustrerade. Då kan det bli en 2-1-viktoria. Klang & jubel, kvitto på att vi tänker rätt.

Vilket vi på ett sätt givetvis gör. Skulle det vara slutspel nu tror jag att vi haft betydligt bättre möjlighet till framgång jämfört med fjolåret. Om vi fått möta FBK, Skellet, Frölunda eller Rögle. Tyvärr skulle vi med största sannolikhet ryka i två raka i åttondelen när vi mötte sämre motstånd.
Sen är poängen så klart svårt att snacka bort. Tabellmässigt ligger vi bra till. Bättre än dom flesta "experter" (och undertecknad) på förhud tippat. Men: tror inte för en sekund att det kommer att hålla i sig om inte någon radikal spelmässig förändring sker. Även om jag tycker att tolkningar av "underliggande siffror" spårat ur en smula är det svårt att blunda för att vi - rent statistiskt - suger hästballe. Eller, så här: siffrorna säger ungefär samma sak som det man ser. Vi har usel offensiv, men är bra på att köttmura framför (storspelande) målvakt. Sexy.

Ifjol spelade vi för att vinna. Naivt, yes - inspirerande, hell yes. I år verkar vi spela för överlevnad. Oklart varför. Inte fan har vi gått från topp6 till 2018/19 revisited på en säsong. Play in känns högst realistiskt. Kval osannolikt. Varför spelar vi då som om vi kommer att ha blomstercermoni på torget i Timrå om vi hamnar på plats 12?

Nej, hörrni. Jag är riktigt jävla orolig. Och besviken. Hatar att se den här jävla Växschjö 5.0-hockeyn och att hela föreningen känns som att man står med mössan i hand och hoppas att det ska bli 2003 igen.
Får vi någon ny sportchef? Eller ska vi bara köra på med Nubben i 20 år till? Hur tänker vi på tränarfronten? Vad gör vi med icke-fungerande spelare? Är det spelsystemet som kraftigt påverkar potensen, eller är det plötslig over-the-hill-kollaps parat med kapitala felrekryteringar?

Gaaaaah! Oerhört less idag. Hade mått mycket bättre om vi torskat mot FBK med 6-1 och vunnit med 4-1 mot Malmö.
Livrädd inför HV i morgon. Vi kommer garanterat att komma ut övertända och se skitladdade ut första 5 minuterna, men sen kommer vi att få mål i arslet och successivt vika ner oss.

Tack gode Gud för novemberuppehållet.