Huge: Sen var det att det ligger i supporterns natur att vilja vara en del av lösningen jag belyste. Jag tror att du valde att missförstå lite för att agitera.
Huge: Du får tycka precis vad du vill, trevligt va?
Exempel:
1. Att komma fet och otränad, dvs oförberedd som högt betald import
2. Att sticka till andra klubbar för pengar, där man troligen mest får sitta på bänken och troligen inte får någon nämnvärt bättre utveckling när man satt MoDo i skiten istället för att stanna kvar och vara en del av lösningen, trots att man skrävlat högt och brett om sitt enorma MoDo-hjärta.
Nu berör jag i mina exempel bara spelarna och inte tränare, sportchef, säljare, arenaansvariga etc, men där finns det också saker att ta upp.
Nu är frågan om vi varit högmodiga tillräckligt och om den grandiosa självbilden börjat tvättas bort.
Hur får man oss, ett gäng stroppar som tror att vi är något att inse att vi är en liten fluglort om vi inte lägger in energi och kvalitet i det vi gör. Man får inget gratis på gamla meriter utan det är målmedvetenhet och hårt jävla arbete som gäller varje dag för att nå och för att stanna kvar kring toppen.
Uppe runt toppen blåser det hårt och där räcker det inte med bara hårdast arbete för att vara herre på täppan. Där krävs stort strategiskt och taktiskt kunnande.
Att supportrar och folk runtomkring laget går runt i ett rosaskimmer och ger uppåtpuffar hittan och dittan är mysigt men jag tror att det har jävligt begränsad effekt på prestationen, på både lång och kort sikt.
Min analys av MoDo och dess A-lagsverksamhet de senaste säsongerna är följande
Tarasov: Nej, egentligen inte. En back, nr 10 såg grymt stabil ut. 11, 9, 18, 16 glimrade väl till framåt. Några riktigt bra powerplay. Målvakten lite ojämn och skakig.
Var förresten och kollade på U16 SM-kval här i Gävle i helgen. Såg MoDos matcher. Brynäs imponerade, även Skellefteå stundvis. MoDo och Leksand mer mediokra.
Alltid roligt att kolla på ungdomshockey, helst i denna ålder när den taktiska skolningen börjar synas.
WarEvryPractice: Ring ... overcome ... tussilago ... rosaskimmer ...
Det finns absolut en poäng i att domedagsprofetior och gallakaskader inte är särskilt konstruktiva eller innehåller särskilt många lösningar på problemen men nånstans måste man väl ändå få slå näven i bordet och säga att nu får det fan vara nog? Eller hur länge till ska vi impulsiva med MoDoblod i våra hjärtan fortsätta hålla tummarna, leta det positiva och önska önska önska?
Som supporter är man inte en legionär som styr kappan efter vinden och drar så fort det börjar osa katt eller viftas med sedelbuntar. Supporter är man för livet. Man blöder för laget, det är normalläget! Korta stunddr av lyckorus är drogen.
Till skillnad från vissa primadonnor på is och kontor som tjänar feta löner lägger man som supporter ofantliga mängder av sin egna tid och sina egna pengar på att stötta och supporta laget.!på att dra på sig själv olycka, ångest, ovänner.
Ser man då något av det käraste man har misshandlas, våldtas och mobbas så vill man ställa tillrätta, även om man saknar förmåga och kompetens. Det ligger väl i supporterns natur?
Att som forum-besserwisser och konstatera att folk har fel, är naiva, är dumma och borde vara tysta, för att man vet mer, har mer inside och minsann förstår spelet bakom kulisserna väcker mer anstöd än beundran. I alla fall hos mig.
Elittyckarna är mitt största röda skynke och jag vet inte riktigt hur jag ska tygla mig. Alla har ju rätt till sitt förhållnigssätt och sin sanning. Likaväl som jag har mina hatobjekt så är ju jag garanterat någon annans.
Ska vi då sträva efter konsensus och att leverera lösningar till klubben i vårt hjärta, knappast va?
Mitt mål är i allafall att höja mig, att anstränga mig att försöka förstå dem som tänker annorlunda än mig. Vi är ju trots allt alla människor, hockeyintresserade, modoiter.
Kanske har vi fler likheter än olikheter. Kanske är inte allt svart eller vitt och kanske vet någon annan något jag inte vet och kanske kan det som verkar dumt faktiskt vara ganska nära sanningen och kanske kan jag lära mig något på kuppen?
Gavelo: Södertälje, Västerås, Björklöven, Timrå, AIK och nu MoDo.
Listan över klassiska lag som ramlat ur och sedan troligen aldrig tar sig tillbaka till finrummet är lång. Själv gick man naivt och tänkte "det händer aldrig oss". Nu sitter vi där med pungen i skruvstädet.
Jag vill för mitt liv inte acceptera att MoDo fortsatt ska föra en tynande tillvaro på hockeyns bakgator. Jag vill att laget i mitt hjärta är med och tävlar med de bästa.
Jag tycker inte att plast som Växjö, Karlskrona, Rögle och Linköping ska vara i finrummet. Där vill jag ha gamla anrika klubbar med själ och traditioner.
Tarasov: Ja, nånstans där, kring 2000-2002 började det kuka ur rejält. Även om man såklart har älskat alla hemvändare och såklart SM-guldet så har det på lång sikt för klubben gjort en oerhörd skada.
En skev självbild och en tro att jobbet gör självt när man är så grandios är inte så lätt att tvätta av sig.
Rytter: hade min omgivning inte ställt högre krav på mig än vad alla blinda får kring MoDo gjort de senaste 20 åren skulle jag bli tokig. Att missköta något jag håller så nära mitt hjärta så länge måste jag få kritisera och väcka ont blod mot. Jag väljer att markera nu.
Jag förväntar mig press och jävligt hårda krav på mina prestationer.
Återigen så åsyftades inte spelarna eller att det är härligt att dom återvänder utan vad det fenomenet gör med vår självbild, vår anda och vår förmåga att bygga strategiskt av egen kraft. Att det gör oss passiva och självbelåtna och att det straffar oss så in i bomben just nu.
Rytter: Jag är vrålförbannad på hur fan det ser ut och folk sitter i ring och håller hand. Jag vill sparka, skrika vråla! Jag accepterar inte. Mitt tålamod är slut. Nu får det tamejfan vara nog!
Kissibyxan i form av nödlösningar istället för långsiktighet är som att kissa i byxan, varmt för stunden, men även för att man är sämst när det betyder som mest. Sen berättade ju Svammelman om att det var så psykiskt jobbigt att spela inför en hemmapublik som vill att man ska vinna.
Amitiel: Jag säger inte emot dig. Tyvärr så blir just detta, som vi med vettet i behåll inte kan säga nej till, också blytyngden som drar oss mot bottnen.
Vi blir medvetet eller omedvetet passiva och tar inte tag i skiten på det sätt vi borde. Vi har 20 års erfarenhet av det. Är det verkligen bara jag som ser det?
Vi har efter att varit för dåliga för länge åkt ur högstaligan. Nu i fritt fall på god väg mot konkurs och nystart i div. 3.
Det är nuläget och exakt vad vi måste förhålla oss till för att ens ha skuggan av en chans att överleva.
Kanske kommer vi aldrig tillbaka.
Många väljer i detta läget att tänka att foppas pengar och hemvändare är lösningen och någon slags vändning. Det gör att de pengarna och potentiella hemvändare alltså hellre blir hinder än verktyg i återetableringsarbetet.
Inte förrän man accepterar att det är vi, från grunden måste bygga vår egen stolthet och klubbanda, hela vägen upp genom organisationen, kommer vi ha den inställning som krävs för att börja hindra det fria fallet.
bisterfinnen: Alltså, återigen. Det är mekanismerna hos klubb och klubbledning. Självgodhet, det löser sig, vi är ju MoDo gubevars.
Nä, sjukdomsinsikt. Vi är inte bättre eller mer värda än hur vi presterar idag och imorgon osv.
Vi är för dåliga, obrydda, oproffsiga och självgoda med en alldeles för stor tilltro till att någon eller några ska komma och lösa våra problem för att jag ska må bra.
Högre kvalitet i alla led Marknad,både varumärke sälj Ekonomi Strategisk klubbstyrning och klubbledning Strategisk sportslig ledning Taktisk sportslig ledning Enskilda spelares träning och utveckling
Vi har efter att varit för dåliga på ovanstående nu åkt ur högstaligan och är för närvarande i fritt fall på god väg i konkurs och nystart i div. 3. Kanske kommer vi aldrig mer igen.
Självgott sitter många och slickar sig runt munnen. Sedinarna!!! Wow!!! Det vore nåt det!!!!
Eller: återigen, inte spelare utan spel- och systemfilosofi, utbildning, anda, scouting, varumärke, systematik för spelarförsörjning.
Att sitta hand i hand med huvudena uppkörda i arslet sjungandes we shall overcome väntandes på frälsarna från västerlandet lär ju vara receptet? Låt det jäsa några år till bara så är vi nog en superklubb!! Proffsigt!
{5647}: Det är inte kvaliteten på spelarna eller vad de tillför som är problemet. Fattar du inte det?
Det är mekanismerna hos klubb, styrelse och fans som är problemet. Du är urtypen för problemet och det skulle inte förvåna mig för 5 öre om du skulle vara en del av klubb eller styrelse och därmed världens mest högburna struts/gåsbeteende.
Nu tindras det med ögonen och längtas till tvillingnedkomst. Ovis av erfarenhet? Faktaresistens? PIssibyxan-mentalitet? Är AJ den som har lösningen? #modose
{5647}: Problemet är väl pissibyxan-mentaliteten, varmt för stunden men inget långsiktigt. Det blir ett alibi mot att bygga långsiktigt och icke personberoende. Det är alltid nån messias som ska komma och rädda oss och rätta till allt. Det har passiviserat hela organisationen sedan Sedinarna stack. Våra frälsare från -07 kränger båtar, bilar och är mer eller mindre lyckade finansmän. Var är arvet dom lämnade som genomsyrar spelet och organisationen?
Visst tog vi ett guld men nu är det inte lika mysigt, eller hur?