Bragd-Birger

Helt jävla gälet hur Modo lyckas sumpa sin SHL-plats. Hur fan gick det till?
Och Leksand... ojojoj. Vilken bragd!

Gött med riktiga derbyn i vinter. Nu ser vi till att plocka hem Ludvig. Emil fortsätter så klart i shl.

hubbenorlen: Haha, så obeskrivligt usla Modo är. 3-3 i matcher mot detta Leksand...fantastiskt. Lika bra att dom åker ur.

Alltså, fan vad jag både hatar och älskar detta. Hatar därför att jag - för första gången på too-many-fuckin-säsonger - har ett så hoppfullt, bubblande hockeypirr i hela kroppen att det kommer att göra så förskräckligt ont när allt går åt helvete I afton. För det kommer det så klart göra. Allt annat än soppatorsk och ett riktigt antiklimax är en utopi.

Men, man kan inte annat än älska det ändå. Utopier är det vi timråfrälsta lever för. Det var dom som fick oss som var med att genomlida Ökenvandringen (18 jävla år!) utan att gå bananas och ta ett knylerskt bad med älgstudsaren. Och, herregud. Those days 99-00...fan, vilken belöning det blev. Kanske något av det vackraste jag någonsin upplevt (kidsen får ursäkta, deras födslar var ju mäktiga och allt det där men...när Mathiasson knäpper in pucken mot Nyköping och pekar uppåt med fingret...be mig inte rangordna).

Var man med under den där tiden, vilket de flesta av oss var, är det svårt att inte dra paralleller. Livsfarligt svårt, eftersom det ju egentligen är två helt skilda världar. Då var vi en rödvit hockeymaskin, som rullade fram som en ångvält och gick in i kvalserien som visserligen en underdog, men ändå som förste utmanare. Och, vi hade en Z som var rent löjligt bra. Och ett med allsvenska mått mätt helt fantastiskt lag i övrigt. Förväntningarna på något riktigt stort i den kvalserien var, rent objektivt, befogade.

Hyfsat annorlunda i år. Någon ångvält har det inte varit tal om, annat än under korta, intensiva perioder. Det bestående intrycket i övrigt är snarare impotent power-play, sargrundelrunkeri, obegripliga lösningar i egen zon...samt avslut som förvandlar varje avlossad puck till en magplattesökande badbollsmissil.
Men. Sen har det funnits någonting mer. En liten kompontent, eller flera egentligen, i det här jävla laget som retar utopinerven. Förmågan att ta sig samman när det VERKLIGEN gäller. Inte när det n ä s t a n gäller (som braket efter första poängbonanzan fore jul), utan när läget är så brunt att endast mirakel ter sig som den enda utvägen. Då, och först då!, tar sig det här obegripliga laget sig samman. Och helvete, vilken hockeypoesi som då nedpräntas.

Någon Z har vi inte i år, men vi har som bekant Dahlén. Omöjligt att inte göra jämförelser, även om dom är en smula orättvisa rent kvallemässigt. Men jiiisus, såna kliv han har tagit. Och fortfarande tar. Varje byte med honom på isen är en möjlighet till mirakel, och bara den känslan rättfärdigar referenserna till the mighty Z. En ynnest att bevittna.

Laget i övrigt, spelare för spelare, tål kanske inte någon nogrannare jämförelse med laget 99-00. Om man tittar spelare för spelare. Låt oss därför inte göra det. Spelarnas individuella kvaliteter är inte det som är den primära orsaken till att vi, i afton och på torsdag, äntligen spelar om något som faktiskt innehåller en liten pusselbit till biljetten mot Utopia. Det är laget allt det här handlar om. Modet att våga, orken att kämpa, viljan att verkligen delta. Då spelar det inte så stor roll vilka som är på isen (jo, det gör det så klart men det struntar vi av retoriska skäl i nu). Då är allt, precis allt, möjligt.

Nu blir det en svettig, ofokuserad arbetsdag i väntan på nedsläpp. I fuckin love it, and hate it. Hjärnan försöker ideligen påminna mig om att stålsätta mig, skruva ner förväntningarna och förbereda mig på det troliga och hemska. Men hjärtat vill annorlunda. Hjärtat sager fuck off! till hjärnan, och pumpar blodomloppet fullt av adrenalin och förhoppningar.
Oavsett hur det går i kväll, eller på torsdag så...tack Timrå. Tack för det rus jag för tillfället befinner mig i. Tack för den påfyllning av hopp, stolthet och framtidstro som denna arma hockeykropp just nu belönas med.

Tack! (Och, för i helvete: ut och kör skiten ur Mora i kväll!)

Kongo: Nu bygger jag ju inte min nubben-bedömning på en säsong, så din fråga är lite eljest. Jag konstaterar bara att SAMTLIGA lagbyggen efter Lill-Kenta-epoken varit dysfunktionella. Årets säsong följer bara mönstret och utgör inget 'nu är måttet rågat!!!1'-moment för mig. Det hade jag för flera säsonger sen.

Hoppas som faen att han går till Örebro. Både för hans och Timrås skull.

Kongo: Att ha ryggrad är för mig synonymt med att 'inte vika ner sig'. Något jag tycker att Timrå gjorde rejält i slutet. Och som man gjort otaliga gånger den här säsongen. Det verkar vara förbannat svårt för Timrå att kollektivt spela med cojones och stå upp. När man gör det - vilket vi sett åtminstone några ggr den här säsongen - har jag då fan inga problem med att man torskar. Eller jo, det har jag ju så klart. Men inte på en dra-åt-helvete-med-det-här-skitgänget-nivå, vilket var vad jag kände i afton. Trots att man i slutändan inte torskade mer än en poäng.

Jaja. Det är en dag i morrn å.

Deprimerande men synnerligen väntad förlust igår. Timrå är aldrig bra mot hest, men den största anledningen är nog faktumet att det varit uppehåll. Roade mig med att kolla genom resultaten de tre första omgångarna efter ett uppehåll denna + förra säsongen. Hyfsat jobbig statistik.

Förra säsongen: Timrå inledde stilenligt, och poängskörden efter de tre första omgångarna var således 1, 0, 0. Sen ångade man på i hyfsad stil till novemberuppehållet. Därefter: 0, 0, 0.
December och julmys följdes upp med: 0, 1, 0.
Sen, februariuppehåll och - lidnersk knäpp! Tre påföljande omgångar: 3, 3, 3!

Come 2015/16. Ja, där vi har vi nuffrorna i alltför färskt minne.
Starten: 0, 0, 2.
Novemberuppehåll: 0, 0, 0.
Och nu efter stärkande julledighet: 0, 0, ?.

Undantar vi det som onekligen ser ut som ett undantag, dvs februariuppehållet i fjol, får vi summa summarum impregnerande 4 poäng på 17 matcher. Mäktigt!

Nu är statistik statistik och allt det där, men...nog känns det som att det finns något att fila på under matchledigheterna. Det ser ju likadant ut varje gång man startar upp: segt, kladdigt, fladdrigt. Hur fan tränar/preppar man ijenklien?

lungan:... och visa av erfarenhet vet vi att vi därmed har typ en sju matcher lång förlustsvit att vänta.
Men, det tar vi då. Nu är det jul, och möjligheternas tid. Låt oss tillåta oss lite drömmar och själsfrid.

Have a good one!

Laken: Dela nya lag! Vi är för bra för den här skitserien!

Nä, men ikväll blev det ytterligare en seger i kategorin skön. Helt annat motstånd än Almtuna och Bävern. Oskarshamn lirar verkligen som ett lag. Respect!

Och som sagt, desto skönare då att vinna. Gött att det är akilleshälarna som avgör - målvaktsspelet och effektiviteten (nåja på det senare i första perren, men absolut totalt sett).

Nu är det bara att kräma ur det sista på torsdag och smiska häst. Vore förbannat jävla myskul om vi kunde gå till julvila med ytterligare pinnar i bagaget.

Återigen: grymt snyggt jobbat Timrå! Hockey är sannerligen en underbar sport!

Lite svårt att förhålla sig till det Timrå håller på med för tillfället. Segrar hit, segrar dit. Flera i rad. Hållna nollor, dödlig effektivitet framåt. Vinst mot fuckin' Pantern. På bortais! När man håller på att få seriös kontakt i tabellen!

Helt galet. Men såklart alldeles jävla underbart samtidigt. Nu tycker jag att vi fortsätter att bryta timrålogikens lagar. Orubbligaste nu inom räckhåll: hamna på plus i målskillnadsstatistiken. Om jag inte helt är ute och kör vespa vill jag minnas att Timrå bara snokat på den milstolpen en gång den här säsongen, och att det omedelbart/ofelbart resulterade i en fet förluststreak. Så brukar hockeygudarna vilja ha det. Men, som sagt. Låt oss bryta den barriären nu.

Kul som faen med Boyce målporrande också. Hade han som utropstecken inför förra säsongen, men då blev det som bekant mer ett semikolon. Han har det i sig, pöjken. Bara gå ännu mer på mål och våga vägra sarghörnen.

Sen måste jag säga att det blev ungefär 200 ggr roligare att kolla på Timrå efter att #26 kom in. Alla vi som börjar närma oss old-as-fuck-strecket och kommer ihåg hur en fjunig Z kom fram i slutet av förra millenniumet...deja vu. Det är så vackert, så mäktigt. En ynnest att bevittna.

Nu blir det en sista Lagavulin, därefter en synnerligen god natts sömn.
Tack Timrå! Hockey är en underbar sport!

Hahaha...vad faen är detta? Plötsligt blev Molinder Skuggan Nillson, och Timrå blev effektiva. Två saker jag inte förväntade mig på förhud.

Fortsätt köra Timrå! Häng dom högt!

Grymt skön seger idag! Kan inte påminna mig att jag varit så lugn någon gång i vinter som i tredje när Timrå chefade ledningen.
J-Dog en perfekt förstärkning. Även om VIK-målisen borde ha tagit 2-1 målet, så...skönt med någon som placerar och vrider sig och bara nyper direkt när passet kommer. Aktionen i samband med 4-1 kvalle också. Spets!

Kul också att Hallin var med i bräschen. Fortsätt driva! Och avsluta!

Däremot är #93 ett sänke för heta Boyce-Wedin. När/om våra glascentrar är tillbaka vill jag se lite ommöbleringar. Borde gå att få ut mer av den duon.

Najs också med ett bortalag som bjuder upp till spel. Idiotiskt nog, eftersom det är det enda bortaspel som Timrå kan hantera men...respect.

Och, jodå: Hockey ÄR en underbar sport!

Men hörrni, hur skönt var det här då!
Först 10 minuters 5-3 för Asplöven (såg det ut som), sen en uppryckning sista 2,5 minuterna, slumppuck bakom kassen, Marklund till Wedin... och så avgör vi med 26 sekunder kvar. Mullemull!

Två raka treor - sjukt ovanligt, sjukt mysigt. Extra gött att spöa ett bogey-team också. Respect!

Hockey är en underbar sport!

Fan, jag eftersvettas som GW efter en joggingrunda. Nu blir det fanimej en Lagavulin mitt på blanka tisdagskvällen. Wunderbar!

Skönt att man inte är manodepressiv!

Yes!!!! Sniper-Jeremy!