Ok. Först en något hetare träningsmatch mot löven och en till i dag. Resultatet blir mer material att mata in i den rödvita maskinen. Inget annat. Det är i mars vi ska dundra. Hoppas även att vår andremålis får matchträna i dag och kanske någon upplockad junior som får chansen?
I går när vi stötte ihop med våra soppåsar vid soptunnan, då kommenterade jag givetvis lågmält tabelläget. 46 poäng fler och 107 i målskillnad. Han blev pionröd i nyllet och väste därefter: - JÄVLA TUR NI HAR. Därefter dröp han iväg. Jo, jo. Tur var ordet;)
Hamnade nyss i en kö bakom kaoset när någon ilsken bilist försökt preja Brynäs spelarbuss på E-18 utanför Köping. Hockeylivet är inte bara fyllt av märkligheter från disciplinnämnden...
Känns lite fånigt när domarna försöker kompensera för att SSK ska ha en möjlighet att komma ikapp. Just den prylen kan de väl släppa? SSK försöker ju bra själva.
Hockey går verkligen upp och ner. Just nu kan vem som helst se att glöden saknas i Timrå när det vankas match.
Sist mot Almtuna var det mesta kvar i bussen i hela första perioden. Visst, vi lirar... Tränar hårt och lunkstretar ohotat i toppen av tabellen.
Matcherna känns mer som sekvenser i träning. Ibland brinner det till, men det är mycket löpande bandet och mellanmjölk på jobbet.
Det enda som brinner just nu är väl som det ser ut vi supportrar som regelbundet sågar och hysteriskt utvärderar varenda uppspel, backspel och hörnsnurr.
Bristen på ishallsatmosfär är enorm. Frustrationen ännu större.
Jag vågar knappt tänka på hur det kommer att bli när den kraften åter släpps in på en ståplatsläktare...
När det VIKTIGA drar i gång, då besitter Timrå IK ett helt stall med extra hästkrafter och power!
Dynamiten finns där. Stubinen väntar på att tändas. Maskinen tuffar stabilt på tomgång...
Fy fan vad jag längtar!
Just nu är det fan mer som att uppleva ett längre träningspass när det vankas nytt möte mot VIK.
Kör tikarna med tyngdvästar under skydden? Det kan kanske förklara varför man tänker på en klassisk saga när man förvånat kollar in den här tillställningen...
Knylan: Känner lätt obehag inför aftonens mellandagsmöte mot ”grisfors”.
Inte på grund av att vi behöver vinna just den här matchen, det skiter jag mer eller mindre i, mer på grund av Karlskoga under ledning av rödvinskungen och gråtpsykot Mikael ”Daggen” Eriksson (ja, han har spelat hockey i franska senapshålan och rödvinsgettot Dijon) medvetet ska försöka skada TIK-spelare...
Att åka till Karlskogas iskalla betonghall är det närmaste ett besök i hockeyns svar på skräckfilm man kan komma.
Ja, ja... Fan. Men ändå. Skönt att bli av med oket att slå något jäkla rekord som faktiskt inte betyder ett skvatt på riktigt. Jag är inte bitter;) Nu kan vi fokusera på gå upp i högsta serien. Det enda som betyder något.
Och snälla! Döm inte ut laget nu! Det här gänget har visat att vi orkar med lite grus i maskin!
Firar rekordet genom att ta ut och läsa etiketten, väga den försiktigt i handen. Därefter lägga tillbaka fina bubbelflaskan i skåpet med perfekt temperatur. Folie och grimma ska av när vi är i SHL!
Garanterat enda gången jag inte trånar efter långlagrad Champagne:)
Någon här som pedagogisk kan förklara möjliga vägarna upp och ner från och till SHL?
Hassan: Det var mycket mysko känslor i går. Daggens märkliga ”nu börjar jag nästan storgråta” till kapten Dahléns ”jag kan ändå nästan inte sluta fnissa” under C-mores ”seriösa” intervju efter matchen. Tackade spelarna varandra efter matchen i går? Det såg ut som om Karlskogaspelarna bara gick rakt ut.
Och jag som trodde känslorna svalnat nu när publiken försvunnit. Jo tjena!
I går fick vi en påminnelse om att hockeyn lever! Hade det funnits publik som eldat på känslorna i går, då hade nog domarna fått ringa brandkåren.
erathoo: Lööke fick väl en tand utslaget och ett blödande hål i kinden. Han kanske var svår att förstå? Han kanske sa titta? Då är det lätt att höra fel när man är skadad runt munnen. Sluddra och ordet titta kan bli typ jättefel;)
Då sitter man vid jobbfikat och snackar hockey med arbetspolarna. Inget är som förr i dessa tider.
Jag knackar lätt med min TIK-kaffemugg mot datorns kamera. Leksingen i Västerås (!?) gratulerar klämkäckt till vår seger. Dom är fan alltid lika lyckliga dessa knätofsar. I både med och motgång. Modoiten har däremot en helt svart ruta med enbart namn i det gemensamma elektroniska mötet. Påstår trött att hans kamera inte fungerar...
SSK:aren flinar rakt in i kameran med en stor saffranskringla i näven och påstår att dom är seriens formstarkaste lag. För det har han läst i tidningen.
Vi TIK:are tröstar oss med att vi i alla fall leder serien och det finns en strimma ljus i mörkret!
Strax kommer givetvis det dagliga tugget om covidhelvetet.
I dag med hockeyanknytning! Hur har själva hockeyspelandet på isen förändrats utan publik?
Leksingen i Västerås, alltså han bor där, som slog Brynäs igår med 3-0, menade på att det skulle kunnat sluta 7-0 i går om inte brynässpelarna i båset, stönat och reagerat högre än en normal enögd VIK-klack mot domsluten och situationer på isen.
Tystnad i hallen. Hur förändrar det spelet? Tänker osökt på i går mot Väsby innan Dahléns andra mål.
Dalle åker och knackar lätt med klubban i isen. Till och med jag hör det i tv-soffan. Lööke behöver inte ens titta upp. Som radarn på en rysk fregatt uppfattar han läget och serverar en perfekt macka i rätt fart och riktning till Dahlén som stänker in pucken.
Hade knappast funkat i en fullsatt arena...
Har ni några tankar på annat som förändrats i själva spelet när det är tomt och tyst på läktarna?
Elektroniska kaffemöten är annars skit. Fan vad jag längtar efter att se en lidande modoit live;)
Och på tal om rekord, är inte matchtråden mot Väsby här på HS också rekordlång?
Så här uttalas efternamnet på vår nya back:
{~WEER-kosh~}
Förnamn: Patrick.