Den där sista onlinern var signerad Kent Ekeroth, eller hur var det? : )
Och ja, jag kan faktiskt komma på mig själv med att längta tillbaka till i alla fall mitten av 1970-talet ibland. Rent hockeymässigt alltså. Till Timrå Isstadion i synnerhet.
Jag anser att det ändå är lite coolt med en riktig hardcore-hall som den i Kirseberg. Att man sedan fryser som fan är en annan tråkig femma. Det känns skönt när man går därifrån i alla fall...
Kirsebergs Ishall är Panterns rätta hemmaplan. Där är föreningens vagga. Bara ett långt stenkast ifrån där jag bor. Men, visst, det är rena fryshuset. Malmö Isstadion är att föredra. Bekväma Malmö Arena är att ta i, även om de har spelat där också.
Själva matchen orkar jag inte kommentera, men det började ju bra i alla fall. : /
Tyvärr har jag inget ljud på sändningen här på O'Learys I Malmö Plaza, utan får hålla tillgodo med mainstreampop på låg nivå i bakgrunden. Men huvudsaken är att man får se Timrå spela och att vi dessutom har svarat för en imponerande snabb vändning i 2:a. Snart kommer de nog att byta kanal till Man Utd vs Hull, så jag lär misss slutet av matchen, men det är sånt man tvingas leva med...
Rätt bra fart i dag. Mora har en något högre intensitet och mer puckinnehav, men vi har bl a bränt ett friläge samt haft ytterligare ett par heta tillbud. Dock har vi knappast någon fördel av domaren denna gång. Ganska så logiskt med 1-0 ändå. Det är mina spontana synpunkter så här långt.
Smokey: Jaji, det där känner man allt igen. En svunnen tid. Med en inplastad jävla madrass och en ärkebrutalitet. Men det skedde aldrig på Stockholms Söder. Hur satans packad man än var. Jag måste nog flytta tillbaka dit...
RunarUp: Men vi vann ju, för fan. Nåt så djävulskt. Och jag blev full. Jävligt full. Och jag är full ännu. På jobbet. Så satans hårt firade jag den där segern. Minns ingenting från hemkomsten. När jag vaknade upp i morse var det kalsongläge och alla gosedjuren låg prydligt uppradade på kudden bredvid min. Jävligt trevligt var det. Mitt sista minne från gårdagskvällen var att jag skrek som satan och jublade över att vi satte 4-2 på plats. Tydligen hade jag beställt in en öl också. En bärs. Kvittot från O'Learys tydde fan på det. Att det kunde vara så här roligt att kolla på hockey igen. Det trodde jag inte. Men det var det. Så detta gör jag gärna om igen. På O'Learys. Och att bli full. Jävligt full blir jag. Och vi vinner. Vinner nåt djävulskt. Och jag skriker rakt ut och jublar. Livet kan vara så underbart ibland. Men det är fan inte mycket man minns alla gånger.
Skål detsamma! Har med mig egen sprit. O'Learys är ju så fucking dyra. Tänker att Timrå har presterat en djävulskt bra första period. Den här matchen borde vi fan kunna ta hem. Krossa Bofors-satan och bli full - jävligt full!
Äntligen! Säger jag igen. Har inte sett Timrå på ett tag nu, då man blir alldeles för trött av att jobba som jag gör och orka med kvällarna. Men nu trotsade jag hela skiten, begav mig till mitt lokala O'Learys i Malmö och krävde att få se matchen mot Karlskoga. Den visas på många TV-skärmar, så förhoppningsvis får TIK-hypen sig en liten boost här i staden. Men då måste vi nog fan vinna också. Rock on Tikers!
Det är roligt att starta trådar. I kväll är det dags igen. Även om jag själv inte har en realistisk chans att se matchen, så följer jag den med intresse via mobiltelefonens Text-TV. Vi måste fan börja vinna nu. Som vi gjorde i inledningen av serien. Men uppenbarligen kan man aldrig någonsin ta något för givet vad mina favoritlag anbelangar. Trots allt: Forza Timrå IK!
Jag beklagar det inträffade för er del, men samtidigt kan jag sympatisera med tanken på att inte acceptera en förlust. Det hade varit värre om de hade attackerat er buss om ni förlorat. Antar att ni kunde njuta av segerns sötma under vägen hem lik förbannat...
Angående det du skrev för ca 17 timmar sedan: Så brukar det inte låta när jag är förstoppad, men det stämmer kanske för en del. Vad gäller gårdagens derby är det bara att tömma och glömma. Såvida man inte är förstoppad då förstås...
Förvisso lät inte Alfredshem särskilt catchy. Domsjö hade kanske varit något, men ärligt talat så klingar namnet MoDo rätt bra i sammanhanget kan jag tycka. Det var min åsikt redan som mycket ung.
Jag gläds med mitt TIK och lider med MoDo. Skadeglädjen är ingen sann glädje. Såvida det inte handlar om lag från Gävle. Fast inte ens där blev jag särskilt skadeglad (över Gefles degradering). Snarare handlar det om en närmast total likgiltighet. En så kallad naturlag var upphävd och inför detta lyfte jag i alla fall på hatten.
Det var ändå precis vad man befarade. Det matchas tätt och ingen kan ständigt vara på hugget. Minsta lilla ouppmärksamhet och matchen kan vara körd. Inget att hetsa upp sig alltför mycket över...
Problemet kan bli att MoDo har mer tändvätska än vi. Platt fall mot Mora senast medan vi lekte med Västervik. Detta täta matchande kan säkert innebära att vi går på en mina igen, som mot Löven för en tid sedan.
Jag vill bara säga att jag scannar av detta forum flera gånger om dygnet och belönar alla utomsocknes besökare, från t ex MoDo och Björklöven, med ett "gilla". Det kan de som bemödar sig att komma hit anses förtjäna.
Jag vill markera att jag inte känner någon glädje över Dragons konkurs. Det var bara en länk till något tråkigt som har hänt i distriktet. Klubben ska ha all heder för att man bärgade Medelpads första SM-guld i en någorlunda stor lag- och bollsport.
Av MoDo och Leksand föredrar jag faktiskt MoDo. Har just ingenting emot någon av lagen. Kvartsfinalserien 2007 svider fortfarande lite samt även Kvalserien 2013, men det är nog allt. För MoDo har jag känt vissa sympatier sedan jag var liten på 1970-talet, så det är väl det som det handlar om. Annars är det givetvis Timrå som gäller. Synd att vi inte kom längre i år, men det var i alla fall ett steg framåt. Jag har för övrigt inte sett en endaste match live i Malmö Arena denna säsong. Det var roligt att följa laget på väg upp i SHL (på Leksands bekostnad), men numera har jag jävligt svårt att bry mig. Dessvärre har jag det senaste året tappat mycket av mitt sportintresse, vad det nu kan bero på. Kanske är det all stimulantia, kanske är det att jag har inlett en alldeles ny karriär på en skola i Malmö, kanske är det att jag har träffat en fransyska med rolig brytning i Köpenhamn. Eller så är det en mix av alltihop, jag vet fan inte riktigt. Hur som helst känner jag en aning dåligt samvete för att jag har ett så lågt engagemang och skriver så sällan här nu för tiden. Men nu har man i alla fall talat ut lite grand. Tack för ordet.
Sitter på tåget på väg till Malmö och drömmer om en jätteskräll mot mäktiga Löven från framtidsstaden Umeå lite senare. Fantastiskt att vi har fått låna en supermålvakt från ännu mäktigare MoDo. Kanske att han kan lyckas med att rädda några lugna puckar? Fan vet, men man kan alltid hoppas. Har börjat tvivla lite grand på detta med en sammanslagning med IFSH. De sladdar betänkligt i tabellen och har väl egentligen inte imponerat särskilt mycket sedan Superallsvenskan 1999? Då gick de exakt lika långt som vi och föll i Play Off. Därefter har det gått lite tyngre. S/T-fusion - en tveksam vision. Annat var det 1990.
Den där sista onlinern var signerad Kent Ekeroth, eller hur var det? : )
Och ja, jag kan faktiskt komma på mig själv med att längta tillbaka till i alla fall mitten av 1970-talet ibland. Rent hockeymässigt alltså. Till Timrå Isstadion i synnerhet.