Historik
Föregående · 5 · NästaFörsta halvtimmen går till att presentera Privat Partner modellen (detta till en grupp där samtliga redan var med i PP...). Därefter intervju med klubbdirektören Svedman, Flera frågor om "hur han mår" och hur prestationen på isen påverkar "hur han mår" och vad han gör. Inga sensationella nyheter här, direkt. Ekonomiska läget beskrivs som "stabilt men ansträngt". Nyckelord känsla, stöd, energi.
Därefter Alcen (JA) och Grahm (EG). JA talar myndigt om att man måste hålla sig lugn, "kontrollerad desperation". "Ska man agera måste man ha ett Syfte, annars agerar man inte". (Note to self: vi ligger nästjumbo) . JA igen: Vi vill alltid ligga högt i alla serier. EG fyller på: " Vi vill alltid göra vårt lag bättre".
Pitchen från Svedman, Alcen och Grahm är att säga något utan att egentligen säga något. Man har mötet eftersom det ingår i PP-paketet. Mycket prat om hur "de mår", mindre om vad de gör. En timma in i mötet har jag inte hört något jag redan visste, med undantag för EG's föräldraledighet. Grattis till det!
Det här mötet var precis vad jag behövde när jag ska bestämma mig för om jag vill fortsätta i PP. Lärde jag mig något nytt? Ja, 311 nya hockeyfloskler. Sade JA något han inte sade i podden för en vecka sedan som alla kunde ta del av? Nej. Värde för pengarna jag lagt på PP alltså lika med noll. Lyckades HS, JA och EG genomföra ett möte utan att avslöja någonting som inte var redan känt. Jajemensan.
För det första: moderatorer måste bli bättre på att reglerna för forumet efterlevs. Samma gäller för alla som skriver här. Kolla reglerna och respektera dem. Med andra ord: väx upp, bete er som vuxet folk.
För det andra: att ha en av de ledande och mest ifrågasatta debattörerna som moderator är som att ha vargen att vakta lammen. Gör om.
För det tredje (och det här är en större poäng att fundera på): Tycker att skribenterna här inne borde fundera på vad deras inlägg säger om deras förmåga att förstå idrott. Vi blir alla frustrerade och irriterade när Brynäs, kollektivt och individuellt, spelar dålig hockey. Men, uppriktigt sagt, vad har ni för förväntningar? Detta är sport. Alla lag vinner och förlorar matcher, ibland en i taget, ibland i långa streaks. Alla klubbar har oscillerande utvecklingskurvor. Gläds med organisationen när det går bra, supporta organisationen när det går dåligt. Detta innebär *inte* att in absurdum försvara allt som sker, men fundera över hur du väger kritik mot support i dina kommentarer. Fundera på vad du själv är bäst betjänt av när du underpresterar; att någon messar dig att ”fan vad du suger”, eller att någon messar dig ”kom igen, vi vet att du kan bättre, kämpa på”. Om du tycker att Brynäs spelar totalkass hockey har du fyra val; byt lag, skit i hockey, uppdatera frimärkssamlingen, och gå ut i skogen och skrik. I vilket fall som helst, logga inte in här och böla ur dig en massa invektiv. Vi är trötta på att läsa det. Vi som gillar Brynäs tycker inte om att du använder föreningen som en slagpåse för dina frustrationer.
Vi har en starkare trupp den här säsongen än vi hade förra säsongen; det har kommit in flera tunga namn, framför allt på backsidan. Men det vi ska jämföra oss med är inte förra truppen utan andra lags trupper, och vi är relativt sett svagare i år än förra säsongen. Alla lag har förstärkt ordentligt och i flera fall smartare än vi gjort.
Vi kommer alltså inte att ha några lätta matcher den här säsongen. Vår produktivitet är låg, och trots att vi har två riktigt bra målvakter läcker vi bakåt som ett såll. Vi har svårt att ta oss ur egen zon, och som någon påpekade verkar backar och forwards inte kugga i särskilt bra. Bärande spelare som Rödin, Palve, Dima och Björnen ser oväntat bleka ut. På plussidan har vi ett bra tränarteam och några få utropstecken i truppen. Strömgren, Eklind, Ölund och Scott har överraskat positivt.
Jovisst, vi kan värva in en sniper, men det tar 4-5 matcher innan de lärt sig spelsystemet. Jag är alltså väldigt rädd för att vi ska få ännu en lindansarsäsong.
1. Respektera motståndet. Brynäs har kommit in varenda match med en attityd av typen ”vi har spelat i den här serien sen Hedenhös och nu ska vi visa er hur det går till i högsta serien”. OIK består av ett hopsop ärrade rinkkrigare som sett allt och hört allt. Sånt imponerar inte på dem.
2. Genomskåda deras strategi. Oskar kan inte vara ett spelförande lag, men det vet de och har byggt strategin utifrån det. Man utnyttjar motståndarens misstag, excellerar i snabba vändningar och kontrar sönder motståndaren.
3. Visa ödmjukhet och tålamod. Vänta på lägena istället för att skapa lägen åt dem. Brynäs har ett bra spelsystem byggt på ödmjukhet och tålamod. Man täpper till i mittzon. Det sista man ska göra är exakt det som Brynäs gjorde igår, med två forwards planlöst jagande puck i anfallszon. PA-hockey. Bulanhockey.
4. Spela snabbare ur försvarszon. Brynäs akilleshäl på hemmais, men som ofta fungerar ganska bra på bortais eftersom vi inte låtsas kunna föra en match.
Nu börjar ett stort jobb. Målet kan inte vara att bli líka bra som de andra SHL-lagen är nu. De kommer att vara bättre till hösten och vi måste lyfta oss rejält för att hävda oss bättre nästa säsong. Vi behöver en sportchef och en tränarstab som har en idé om vilka vi är, vad vi står för och hur vi ska spela och som kan sälja in den idén till laget. Vi behöver en klubbdirektör som ger ramarna, och som brinner för Brynäs. Vi behöver en styrelse som kan ge organisationen riktning och leda verksamheten. Och vi behöver se över truppen, göra kloka, scoutade värvningar, behålla de vi vill ha kvar och skiljas från de som inte platsar.
Jag tänker fira det nya kontraktet rejält, men sen börjar som sagt jobbet.
Jag har alltid haft enorm respekt för Dackell som hockeyspelare, men han skulle aldrig givit sig in i ledning och administration. Jag störs av att hans kommentarer om "det har varit rörigt i Brynäs de senaste åren." Han var en del av den röran, han bidrog till att skapa den röran. Det är lite som en bumper sticker jag såg, "you are not stuck in traffic, you*are* traffic". Har inte Dackell ansvar för att Sundlöv kom tillbaka som sportchef, för att bara ge ett exempel?
Vidare sliter jag med värdegrundsfrågorna. Det ska tydligen handla om "så här gör vi i Brynäs IF" eller "det här står vi för i Brynäs IF!", men sen bryter den stora diskussionen ut när vi ska försöka enas om vad det är vi står för eller hur vi arbetar. Vi kanske missar en stor poäng här. Har Färjestad någon värdegrund, har Rögle? Rögle tog in bröderna Abbott som sportchef och coach. I den mån det fanns en värdegrund så satte de en egen målbild och kravställning på alla i föreningen utifrån den målbilden. Framgången och drivkraften är hur tydlig som helst. Alltså; vad ska vi ha en värdegrund till, annat än att understödja en bred social förankring för vår verksamhet?
En sak känns säker. Om vi väljer om sittande styrelse och förlänger med nuvarande sportchef är det bara en fråga om tid innan vi lämnar SHL.
1. Spelschemat. Vi kör matcher i princip varannan dag. Frölunda har vilat och kunnat träna hela veckan. Brynäs såg trötta ut efter första perioden. Kanske inte jättesmart att gå runt på tre backpar när man möter Frölunda borta, men vi har väl strängt taget inte några fler matchdugliga backar just nu? Hade man kunnat pröva Viktor Persson?
2. Skadeläget. Alla här vet vad jag menar. Och även om vi fått in någon ersättare för de skadade spelarna så har vi inte hunnit träna in t ex Harper i systemet.
3. Domarna. Vi åkte på fem tvåminutare och ett matchstraff (varför det, förresten) , Frölunda noll. Jag tappade räkningen på deras slashing, tröjdragningar och framför allt interference. Joel är kung i SHL, det vet vi, men ändå...
Surt som attan. Nu väntar fyra matcher på sex dagar. Hej och hå.
Jag är en stor anhängare av jämställdhet mellan könen i alla delar av samhället och anser att miljömässig uthållighet är en livsavgörande fråga. Men de diskussionerna för jag med personer och grupper som har de frågorna som sina expertområden, inte med en hockeyklubb.
”Morfar, Morfar, berätta om när han med alla de fina orden kom till Sätraåsen!”
” Men mina kära små tomtenissar, jag har ju berättat den sagan så många gånger…”
”Snälla, snälla, snälla…”
”OK då. Det här hände en gång när Brynäs skulle anställa en ny klubbdirektör. Den här gången sökte man extra noga för att hitta någon som var riktigt, riktigt bra. En av dem som intervjuades hette Campari, om mjag minns rätt, och han imponerade väldeliga på dem allihop."
”Menar du Campese, Morfar?” frågade en av nissarna.
”Whatever,”sade Morfar. ”Den där killen lovade att Brynäs skulle vinna fyra SM-guld på tio år, kan ni tänka er? Han sade att vad Brynäs behöver är en organisation som uttrycker vad vi är och som kan vara en dynamisk plattform för att möta framtidens utmaningar.” Vi vart ju helt förstummade, sade Mormor, som var högsta hönset på åsen. Och Campari sade att kan vi bara känna värme i kylan och se tryggheten i förändringen så kan inget stoppa oss.”
”Och sen då, till sist då, innan han gick, så sa han, att, fan också, han sa… ’tack för att ni finns’. Kan ni, kan ni tänka er?”
”Gråter du, Morfar?,” frågade en av nissarna. ”Äsch”, sade morfar, snöt sig hårt och torkade något fuktigt ur ögonvrån, ”såklart inte. Det var nån chilli på lunchpizzan, tror jag.”
”Campari kunde börja med en gång, så redan nästa vecka dök han upp och började använda alla de där fina orden om styrkan i att känna svaghet och dynamiskt ledarskap. Han skulle skriva ett program för att reformerna hela organisationen, lovade han. Mormor och de andra i klubben förstod väl inte riktigt vad han menade, så Mormor föreslog att han kunde väl snacka med han som inte kan hockey men som vet allt om kvinnor, ungar, miljö och framtid, vad var det han hette nu igen? Var det Cahvring?”
”Du menar Cahling”, sade en av nissarna försiktigt.
”Whatever”, sade morfar irriterat. ”Mormor bestämde att Campari och Cahvring får komma upp med nåt.”
Hockeylaget hade inte vunnit en match på hur länge som helst, men i den nya organisationen betydde inte det så mycket. ”Jävla fint med det där som Campari kallar den diversifierade, vertikalt integrerade organisationsstrukturen”, sade Mormor. ”Förr blev man ju både förbannad och orolig när laget förlorade 10-12 matcher på raken. Nu vet man att det där är bara en ’säsongsbaserad justering av resursinflödet’. Sen på sommarn, då, det har ju Campari förklarat, då har vi inga intäkter från det sportsliga, det är stabilt och bra. Han är fan inte född bakom en byrå, den grabben.”
”Jag tror han heter Campese”, försökte en av nissarna.
”Whatever”, sade Morfar. ”Poängen är att förr i tiden blev man sur när vi torskade. Nuförtiden hade man ju så mycket annat att stå i. Det var ungarna och vindkraften och att alla ska koncentrera sig sin emotionella och metaboliska harmoni. Att inte klubben tänkt på det tidigare.”
Alla var inte lika övertygade. Lagets nye tränare, en tuffing av den gamla stammen, tyckte att alla förlusterna var ”skit” och att man borde stärka upp truppen så att de kunde börja vinna några matcher.
”Det där är ju bara fyrkantigt 1900-talstänk”, sade Cahvring till Campari.
”Precis”, svarade Campari, ”binärt, machostyrt, ärträknande 1900-talstänk. Man trodde att alla var ombord vårt nya organisationsparadigm, och så dyker den där rauken upp från ingenstans. Det han kallar förlust är ju en tillfällesstruktur att kognitivt bejaka en lärdomsprocess. Det återstår mycket arbete innan vi är färdiga.”
God Jul, alla Brynäsare. Vinster är överreklamerade. Matcher också, för den delen.
Med andra ord, untouchable.
Jag hade en julsaga färdig men verkligheten överträffade dikten så postade ingenting. Kanske en påsksaga?
Lev väl, Brynäsare.
Jag är väldigt bekymrad över hur Brynäs spelar hockey just nu. Igår verkade sarg-ut vara "övningsmålet uppnått". Det såg bra ut mot Växjö men sedan dess har det varit erbarmligt dåligt. Tvåa på pucken, massor av förlorade närkamper och ett stressat passningsspel. Målvakterna är väl som förra säsongen; egentligen är Sandström lite bättre nu än i våras. Men coachningen av laget förbryllar mig. Varför spela Öhlund och Johansson, två naturliga centrar, som ytterforwards? Varför spela Kilas i PP? Varför spela Sunken överhuvudtaget? Hur många felpass och felaktiga bedömningar gjorde han igår?
Jag har ingen aning om detta beror på Melin eller inte. Men säsongstarten är extremt viktig för lagets prestation. Nu är det brant uppförsbacke och mycket nerver i de kommande omgångarna.
Se där! En åsikt!
Gött att säsongen snart är igång nu.
Jag gillar också att forumet här fungerar så bra nu. Klar förbättring jämfört med tidigare. Bra jobbat, moderatorer och alla skribenter!
Det är perfekt för Brynäs att börja borta. Allt tryck på Frölunda. Brynäs kan spela på snabba spelvändningar.
Zaborsky kommer att få svårt att ta plats i laget. Han tillförde inte mycket de matcher han spelade, varken framåt eller bakåt. Jag är fortfarande skeptisk till den värvningen.
En julsaga
”Farfar, farfar, berätta om när nissarna gjorde en överraskningspresent till nissetränaren!”
”Men kära små barn, ni har ju hört den sagan så många gånger…”
”Snäälllaa…”
”Jaja, OK då. Det var så här”, började farfar. ”Julen hade lagt sig över Sätraåsen. I Gavlerinken slutfördes det sista arbetet innan julledigheten. Materialaren M bytte snören i ett par griller, pressansvarige CC satt vid datorn och pillade med en ny logga och chefen HGK satt i telefon med sin gamla mormor.
Höstsäsongen hade inte alls varit bra. Ja, inte ens de senaste säsongerna hade varit bra. Nissarna vann guld för två år sen men efter det hade det liksom inte fungerat. Nu hade man ett gäng nissar som kommit från skogens alla hörn. Där var bröderna Po och Pa, som ingen såg skillnad på men det gjorde inget eftersom man fått båda två till priset av en nisse. Sen var där Skott och Svett som ingen förstod vad de sade. Sen var det Nicke, härföraren tillbaka från den ryska stäppen. Och sen var det en hel rad nissar som liksom bara var där fast ingen visste riktigt vad de gjorde; Eklund, Kilen, Westlund, Blomqvist, Olden, Lindblom… De tränade och hängde med på match då och då men hur de kommit dit och varför de var där var det ingen som riktigt visste. En gång frågade tränaren TJ en kille i omklädningsrummet ”å vem faan är du då?”. ”Jag är högerforward, jag”. ”Å faan. Så pass”.
I tränarrummet satt TJ för sig själv. TJ var definitivt inte glad. Han bläddrade i ett slitet ex av Brynäsaren från guldåret 2012. ”Faan”, sade han tyst för sig själv, ”Silfver, Ekholm, Kroken, Widde, Svedberg, sicka grabbar. Sicket gäng”. Sen glad hans blick över till listan på anslagstavlan med A-truppen och en lång, utdragen suck följde. ”Faan.” TJ insåg att med det här nissegänget skulle han aldrig stå där på torget igen, aldrig mer bli Årets Tränare och förmodligen vara tillbaks till att träna J-18 nästa säsong. ”Faan och helvitte.”
”Men det var ju bara en mellansäsong”, avbröt lille Huge. ”De hade taskig läsförståel..”
”Du är en mellansäsong hela du”, muttrade 70. ”Hela ditt liv har varit en lång, utdragen, never-ending, facking mellansäsong.”
”Såså. Inga F-ord i det här forumet, om jag får be. Lille Tony borde kanske varva ner ett par kilowatt”, sade farfar. ”I tomtestugan samlades alla nissarna för att bestämma hur de skulle muntra upp TJ. Lille Po reste sig upp och sade ”jag tycker att vi typ gör så här. Idag sopar vi isen med kommunalarbetarna från Leksand och nästa vecka så skrinnar vi alla så mycket vi bara kan och staplar upp puckarna i de andra nissarnas kasse! Kom igen nu!”
Alla de andra nissarna nickade bifall och såg så där beslutsamma ut som bara nissar kan. Sen gick Po in till TJ och berättade vad nissarna kommit fram till. ”Så har vi nissar bestämt att vi ska göra”, avslutade lille Po grötmyndigt.
TJ tittade upp från blaskan. ”Faan”, sade han. ”Är du Pa eller Po?”
”Jag är typ Po.”
”OK, Po”, morrade TJ. ”Sånt här bestämmer jag. Jag säger som jag brukar säga. It’s my way or Riks-76:an.”
”Men om vi vinner en massa matcher så blir du väl typ glad igen?”
”Riks-76:an” väste TJ mellan sammanbitna tänder till Po.
Men ni, ni är ju inte...ni kan ju inte…ni vet ju inte… ni, ja, ni…” stammade TJ. ”Det är vi visst det”, pep lille Po.
“You’re getting any of this?”, viskade Svett till Skott. ”Zip”, svarade Skott, ”but I have a strong feeling it’s not a major loss.”
Och så blev det. Kommungubbarna från Leksand fick åka hem utan en endaste poäng, och sen fortsatte nissarna att vinna massor av matcher. Och i april stod TJ på torget igen, och sade rörd ”alltså faan, det är ju grabbarna som ska allt beröm”.
Typ.
God jul, Brynäsvänner.
Massor av stora namn på ryggarna men ett djävligt oproffsigt agerande. Att jämföra med de topplag som man säger sig vilja utmana.
Bara jag som får en lätt sunkig känsla i magen när Masken talar om Brynäs som "vi"? Jo, jag känner historien, förstås, men alla de åren i Leksand...
-”Men barn små, hur många gånger ska jag berät…”
-”Snälla, snälla snäääällla..”
-”Jaja, det var så här. En dag kom mormor in till nissarna i verkstan och berättade att man beslutat sig för att förstärka verkstan med tre nya nissar. Beskedet skapade lite oro bland nissarna. Tänk om de nya nissarna var mycket bättre än de nissar man hade, då kanske man skulle skicka iväg flera av dem i släden till andra verkstäder? Förmodligen var de bättre, varför hade man annars tagit hit dem? Nissarna sov oroligt i halmen den natten. Imorgon skulle de träffa de tre nya nissarna.”
Lille Gusten visste redan hur sagan slutade så han kollade på en repris av Idol på teven istället för att lyssna. ”Amanda, Amanda”, suckade han tyst för sig själv. Rackham läste i ett programblad från 1966 och sade ”mmm, mmm” för sig själv med jämna mellanrum. Patrick hjälpte farmor göra mumma i köket och krossade nejlikor och kardemumma i en mortel så att det skrällde i hela huset. Huss hade smugit ut i hallen och satt och ”dejtrejdade” på laptopen.
Alla var tidigt på fötterna nästa morgon. De ställde upp sig på en lång rad och alla viftade med skäggen när släden med de tre nya nissarna svängde in på gården.
Den förste nissen som mormor presenterade hette Eero Solochvår. Han hoppade glatt upp på brunnskanten och började prata om sig själv och vad han tyckte vad så kul med att ha kommit hit. 20 minuter pratade han, ingen förstod ett ord. Det lät som, som, ja, som svenska och engelska och lite finska allt på en gång, sade farfar. Det var bara lille Juuso som förstod vad den nye nissen sade, ”om han para inte försöker prata svenska så kår det kanska pra. Han säger att han fick int’ slå in paket så ofta i den förra verkstan och eftersom han älskar att slå in paket så kom han hit iställe’”.
Den andre nye nissen var en lång, ståtlig nisse som hette Magnus Dyhr. Han klev upp på muren och sade ”Hallå eller, Mange va namnet, görasköj att va her, asså ja hade ju ente så möcke å göra der jag va innan så jag blev änna sketgla när jag fick komma hit. Rektigt bödigt av dig, mormor. Kan man feska nånstans her i närheten?” Mormor och nissarna och Tomten Nicke bara skakade på huvudena och stirrade på Magnus Dyhr. ”Kanske solochvårarn kan förklara för Magnus Dyhr vad vi håller på med här?”, föreslog Nollan.
Sen kom turen till den tredje nissen. Han fick hjälpas ner från vagnen av Sunken och Nollan, två av de starkaste nissarna. Lauritz höll fram ett par kryckor, och till det taktfasta dunket av kryckorna mot marken tog sig nissen sakta fram till sällskapet på gårdsplan. På två minuter hade han blivit genomsvettig. Där stod han nu och flåsade medan han stödde sig tungt mot kryckorna och tittade på nissarna. ”Det här”, sade mormor utan att kunna dölja sin stolthet, ”är vår nye förstenisse. Han heter Jonas Nordanvind. Egentligen hade jag inte råd att ta hit honom, men en massa kompisar har bidragit med pengar. Han var duktigt dyr, ska ni veta, men nu är han alltså här.”
Det rådde en dov, kompakt tystnad på gårdsplan.
- ”Kan han slå in paket?”, frågade gammelnissen Dacke försiktigt efter en lång stund.
- ”Nej, inte nu”, sade mormor, ”men har varit riktigt fena på det, en gång för länge sedan. Och om ett par månader, när han kan gå ordentligt igen, så kan han säkert slå in paket igen.” Mormors besked lugnade inte nissarna. ”Men hallå, mormor”, sade nissen Emil. ”Vi måste ju slå in massor av paket på bara några dagar, hur ska barnen annars få sina julklappar? Och du har lagt våra sista pengar på det här, det här kronvraket, är du helt flärpad i kolan eller?”
- ”Flärpad i kolan, vad betyder det, farfar”, frågade lille Kvadraten. Han hette egentligen Gurra ÅttaÅtta men alla tyckte att det lät ganska fånigt.
- ”Det betyder, tja, knäpp, ungefär”, sade farfar.
- ”Satan, satan, satan”, hördes från lille Huss ute i hallen. Ingen vågade fråga hur det gick med dejtrejdandet men det lät inte så bra.
- ”Som jag ser det”, sade nissen Ove som varit ett bra tag i verkstan, ”så är ju det här bra. Vi har fått hit en nisse som vi inte förstår vad han säger, en som vi förstår vad han säger men önskar att vi inte gjorde det, och en som kommer att behöva Rolator i verkstan. Om det är den här trion som ska ersätta oss så kan de inte kasta ut någon av oss gammelnissar. Vem som helt av oss är bättre på att slå in paket än Solochvårarn, fiskaren eller Nordanvind. Hehe, jag kan vara kvar tills jag själv behöver Rolator”, sade Ove.
- ”Abbans mormor”, sade sylf och kastade in ett clementinskal i brasan. Han hade blivit av med sin rosa nallebjörn och var allmänt på ett djävla humör. ”Så abbans typiskt”.
Lille Huge sade för en gångs skull ingenting. Han hade somnat vid granen och snarkade med vidöppen mun.
- ”Men hur ska det här gå”, sade Tony vresigt och gick bort och släppte ner en pralin i halsen på den sovande Huge som for upp med en fruktansvärd hostattack. ”Hur tror mormor att det här gänget ska kunna slå in fler paket än de andra verkstäderna? De har ju fått amerikanska och kanadensiska nissar som slår in paket med en hand. Och i Linköping har de fått en tjeckisk nisse som kan lacka tre paket samtidigt med tungan, vafan har våra nissar å komma med? Den här trion me Bumba? Va?”
- ”Du fattar som vanligt ingenting”, sade lille Huge med rinnande ögon. ”Tror du inte mormor vet vad hon gör?” ”Näää”, sade alla de andra barnen. ”Men åh, är det bara jag som är nyanserad och kunnig här i huset”, suckade Huge.
- ”Hur gick det då, farfar?”, frågade lille 20. Han visste hur det hade gått de senaste 64 åren men inte just det här året.
- ”Tja,” sade farfar, ”Eero var lite blyg i början men efter bara några dagar hade han slagit in fler paket än alla de andra nissarna. Magnus Dyhr var en riktig snöppeljönsare i början och lackade allt utom paketen och satte tejp på de andra nissarna istället för på paketen. Han kunde inte ens tälja en dalahäst i början. Men efter ett tag kom han också igång.” ”Man bliiiiir ännasöm rektitt frellst på de her efter ett tag”, sade han.
- ”Och Nordanvind, då, hur gick det för honom”, frågade 20. ”Nordanvind”, sade farfar och fick ett förunderligt ljus i blicken, ”han blev kvar länge i verkstan och slog in nästan lika många och vackra paket som den legendariske gammelnissen Lill-Osten Nilsson”.
- ”Ååååh”, viskade alla barnen andäktigt.
- ”Hörde ni?”, pep Huge. Som gammelnissen Lill-Osten! Heja Nordanvind och heja mormor och heja alla nissarna!”
- ”Mumman är klar”, meddelade Patrick. ”Den är perfekt. Kryddig och mustig och har bra fart i sig. Problemet är bara att nu är den schlut.”
- ”Yes, yes, YESSS”, skrek Huss från hallen. Ingen visste varför, men det lät hoppingivande på något sätt.
- ”Nu tror jag att det är dags att dela ut julklapparna”, sade farfar. ”Sen är det dags för skinka och sill. Jag undrar om inte farmor har bjudit hit vår gamle vän Koork på julmiddag. Jag tror att detta blir en alldeles speciell jul.”
God Jul, Brynäsvänner.
Jag har mailat en hockeytokig kollega i Kanada (där alla är hockeytokiga) för information om Cosgrove.
More to come!
Föregående · 5 · Nästa