 |  |  |  |  |  |  |  |  |  |  |  |  |  |
 |  |  |  |  |  |  |  |  |  |  |  |  |  |
Kring alla dessa diskussioner om klubbens vara eller icke vara känner jag att jag vill lägga in min syn på det också.
Jag är född och uppvuxen i Östersund och lärde mig att älska Timrå när de kom upp i elitserien 2000. Jag kan inte minnas att jag ens kände till Timrå som ort innan dess. I öster var det ju Sundsvall som fanns. Norr om det Härnösand och ännu längre upp Örnsköldsvik. Det är inte förrän på senare år som jag, genom dessa forum, lärt känna Timrå som ort mer. Och det ger inte så himlans mycket kännedom om orten i mitt huvud.
Numera har jag hamnat söderut pga studier och arbetstillfälle. Men det jag vill säga med detta är att jag troligtvis inte ens vetat om att Timrå fanns om inte klubben existerat. Jag menar att Timrå som ort får så otroligt mycket mer PR (även om det nu är mycket negativt kring klubben) än om klubben inte funnits. De måste försöka värdera in detta i det hela som pågår nu. Jag är i alla fall ett exempel på en person som har Timrå IK att tacka för att ha lärt känna Timrå som ort och det tror jag gäller bra många fler personer, framför allt de som bor i den södra tredjedelen av landet. Utöver denna abstrakta faktor så försvinner, som andra här har sagt, mycket intäkter till kommunen om klubben går i graven. Jag förstår att kommunen och dess invånare som inte brinner för klubben är trötta på klubbens ekonomiska bekymmer men snälla, tänk längre än pengar. Vad hade Timrå varit idag utan klubben?
Dundrade hem genom dimman från Södertälje i den franska bilen. En knastrig men högljudd bilsterio på repeat.
Tre låtar. Tre budskap. Timrå Hej, Rammsteins Du hast och Avery Watts med ENOUGH!
McDonalds i Strängnäs. Tjejen i kassan såg ut som hon ville ligga med någon av oss tre timråtröjor som klev in genom dörrarna som i en dammig westernfilm. Även om jag inte längre kvalar in i den ”liggaklicken” fanns där åter lite klassisk magisk TIK-energi som i alla fall fanns förr.
(Alltså på den tiden ungefär när Bulla åkte med supporterbussen till Bofors innan Elitserien)
Nu nöjde vi oss med att drömma om rödvita piratskepp i bollhavet och smaskade snällt i oss våra hamburgare innan vi fortsatte vårt lilla segertåg hem.
I trapphuset öppnade min märkliga VIK-granne dörren. Han såg eländig ut och väste hest:
- Kom in på en stänkare.
Jag klev på. Fick en kall oktoberfestöl i brist på skumpa. Därefter öppnade han sitt hjärta.
Tydligen hade hela VIK-laget låst in sig i omklädningsrummet flera timmar efter gårdagens förlustmatch.
- - Kriiiiiiiiiiiiiiis.
Mumlade VIK-grannen lågt mellan de ymniga klunkarna av dålig whisky.
Innan han nästan somnade rödgråten och uppgiven över en hög med tomflaskor insåg jag att knäckta grannen även försökte tala om att VIK snart möter Timrå… Och att han på något vis kände skräck inför framtiden…
Jag tröstade honom med några värmande ord:
- - Ta det lugnt. Västerås är favoriter. Lyckas vi göra en bra match är vi nöjda. Känn ingen press!
Innan jag lämnade lägenheten kom frågan:
- - Jo just ja. Timrå lirade väl även i kväll? Hur gick det?
Den finaste formen av hockeyångest.
Han spydde när jag stängde dörren.
Redigerad kommentar
Anton Axelsson kan man lita på.Från Aftonbladet:
UPPLEVELSEN
– När fansen i Timrå sjöng ”Ja må han leva” när jag fyllde år. Jag trodde inte ens att de visste vem jag var. Det var fräckt.
Bragd-Birger:
Hoppas ni fixar det, vi om några vet vad ni genomlider. Lycka till alla timråiter, menar det.
*Pausaaaaaarrrrrgggghhhh*
Jag har fan inte klarat av den här degraderingen så bra mentalt och inte heller klarat av att besöka hockeysnack. Nu har jag vant mig vid tanken och tänkte hänga med här igen. Men läser inte ikapp. Så jag vet inte vad folk tycker och tänker.
Min syn på läget:
* Jag accepterar att vi är allsvenska. Jag dör inte om vi strävar på i serien några år och laddar om och rustar laget för ny elitsatsning när tiden är modig.
* Jag är ingen anhängare av tanken att vi INTE skulle kunna bli ett elitserielag igen. Oavsett spelort. Vi ligger inte ljusår efter de andra klubbarna i intäktspotential och har snarare lite uppsida i kostnadsmassa jämfört med vissa. Om vi ska prata ekonomi bara. Sen är det så att smartast och duktigast vinner i längden. Gör vår styrelse och klubbledning bästa jobbet så får vi med tiden bästa laget på isen.
* Jag är djupt orolig över ekonomin på kort sikt. Men om det blir koll på läget så vet alla vad de har att jobba utefter. Jag tror merparten fans och sponsorer hänger med (även om kakan blir mindre). Jag känner bara att mitt engagemang blir starkare i motgång. Jag kanske inte brinner mer för att se sämre hockey men jag brinner mer för att göra allt jag kan för att rädda och utveckla föreningen.
* Nu är det slut på tycka-synd-om. Nu är det jävlar-anamma!
Kan någon förklara VARFÖR den allmänna uppfattningen är att vi inte skulle ha en suck att åter ta steget upp i ES inom de närmsta 10-20 åren? Det är inte 80-tal längre.
Varför ska det hela tiden bölas så jävla mycket? Varför har Timråsupportrarna så oerhört lite stolthet i kroppen annat än när det ska munhuggas med Modoiter?
Om det nu kommer ta 10-20 år, hur kan en förening som Rögle åka ur för att sedan gå upp igen två säsonger senare?
Det är just detta som stör mig allra mest med att vara Timråsupporter. Denna konstanta passivitet, att sitta och bara titta på samtidigt som föreningen förfaller. Det är ett jävla gnäll på ledningen på INTERNET, men inga krafttag tas. Årsmötet är lika glesbefolkat som vanligt. "Jaha, det var ju kul att få tillhöra Elitserien ett tag. Men nu är det över. Då får det vara så."
Vart är glöden? Det är inte direkt så att vi är en förening utan anor och kultur. Vi har ett försprång gentemot andra, färskare, klubbar. Vi har tillhört Elitserien i 13 år. Det har hunnit byggas upp ännu en generation med Timråsupportrar som garanterat är större än den som fanns innan vi gick upp. I Sundsvall så är Timrå IK det självklara laget att hålla på bland kidsen. Så var det inte under 90-talet.
Åren med Lill-Kenta var roliga, men jag vettefan om dom inte förstört ännu mer. Detta tjat om ödmjukhet har förstört hela föreningen känns det som och då syftar jag mest på supporterskaran. Det skadar inte att våga vara uppkäftiga. Det är just detta som gör att jag aldrig någonsin trott att vi skulle kunnat vinna SM-guld, trots stolpträffar och tappade skenor i SM-slutspel. Vi viker ner oss. Tappar vi inte skenor så hittar vi andra vägar att förlora. "Timrå IK är det svenskaste vi har" brukar jag tänka ibland.
Det är nog ungefär här som jag känner att degraderingen kommer göra nytta. Om man löser ekonomin (med eller utan vår hjälp) så har vi en god möjlighet att få tampas i toppen av Hockeyallsvenskan och bygga upp ett självförtroende igen. Då kan vi våga börja ställa krav igen. Jag vill aldrig mer förknippa Timrå IK med snällhet och artighet. Jag vill aldrig mer se klacken stå och applådera laget efter en förlust där man vikit ner sig. Om vi aldrig tillåter oss att visa äkta känslor så tror spelarna att vi inte bryr oss. Dom, legoknektarna som gör 1-2 säsonger här, blir mer besvikna efter en förlust än vad vi supportrar blir.
Vi, vi sitter och grinar över att inte spelarna tackar klacken efter en mycket oroande förlust borta mot Västerås. Hur i helvete kan man som klackmedlem känna besvikelse över en sådan sak? Det är ju DU som supporter som ska älska den här föreningen allra mest. Du ska vilja spotta på laget efter en sådan förlust, istället så vill du se ett gäng gamnackar pliktskyldigt stå och klappa med klubban i isen för då är du nöjd. Jag hatar att det blivit såhär.
Hälge: Man märker verkligen hur klubben har skärpt upp sitt tänk kring vilka signaler man vill sända ut. Det här är ju ett klockrent besked såhär dagen innan en KS-premiär. Mycket bra. Det har säkert varit klart sedan ett tag.
Jag hoppas att man så fort klubben börjar komma på fötter anställer personal som har ännu bredare kunskaper inom sådant som PR. Det skulle nog kunna göra mycket i en förening som Timrå IK där sådant varit eftersatt i alla tiders evighet.
För övrigt så förtjänar Hallin mer respekt än vad man någonsin kommer kunna ge honom.
Nu vill jag se att ALLA supportrar ställer upp och går på Kvalserie-matcherna! Minst 5000 ska det vara första hemmamatchen!
Matt Murley, må din säd spridas över hela Sundsvall.
Tänk om vi skulle hålla detta. Det vore roligt.
Veckans hetaste ämnen
804
· 
· 
