 |  |  |  |  |  |  |  |  |  |  |  |  |  |
 |  |  |  |  |  |  |  |  |  |  |  |  |  |
El_loco: Pelle Hallin är väl ingen fixstjärna? Han är en levande legend med ett rött hjärta! En slitvarg och härförare! Hallin spelar inte solo. Han är anden i Timrå IK. Han behöver dugliga spelare och ledare runt sig för att skörda.
Först ska det härvas och plöjas. Sedan sår man. Därefter vårdar man sina plantor... Skörden kommer alltid sist och vi supportrar är det perfekta regnet.
Fall på knä inför universums härskare.
sargad: Jag håller med. Men om jag ska spåna fritt så var väl Roffe lite utav en nödlösning i somras, som dock gjort det bra utifrån de förutsättningarna som fanns, åtminstone sett till att tabellplaceringen. Jag vet dock inte hur snacket går inom organisationen. Sen så är han ju 56 bast, familjen bor kvar i Boden. Visst går det att bygga en kontinuitet ändå men jag kan tänka mig att man vill ha ett yngre alternativ som vill köra detta fullt ut. Jag gillar när de signalerna sänds ut, att nu är det Timrå IK och inget annat som gäller. Som t.ex. med Challe. River upp hela familjen och flyttar till Sundsvall, satsar allt.
Om man ska börja på en satsning under kommande säsong, även om den fortsatt är lågbudget så bör man helt riktigt göra det med en tränare som inget hellre vill än att vara med på den resan.
En tränartrio bestående av Patrik Ross, Ante Karlsson och Robin Lindqvist skulle jag verkligen ställa mig positiv till. Om det är någon ände man ska satsa det lilla man har nu så är det på organisationen runt laget och runt juniorlagen. Nyckeln i detta tror jag är att fortsätta kunna vara självförsörjande när det gäller "utfyllnaden" av spelare i mesta möjliga mån, spelare som fyller brunkfemmorna. Sen blir det en ren bonus om man fostrar spelare som tar plats i första- och andrakedjor.
Fan vilken intressant framtid vi står inför.
DJ Hemp: Jag har jobbat som journalist i 20 år och har träffat på en enda kollega som varit full på arbetstid. Han fick sparken. Att säga journalistik och alkoholism hör ihop är resterna av en myt som möjligen var sann på 70-talet. Att påstå att det är så i dag är att överdriva grovt.
De flesta av de gamla rävarna som levde på det sättet gick i förtidspension och är numera alkade vrak som sitter och super i sin ensamhet.
Så ryck upp dig innan det är för sent.
Redigerad kommentar
+ulfberth+: det tror jag också. Men sanningen är den att om flerdelen av Supportrarna ondar, vägrar gå på matcher, vräker ur sig en massa negativt om klubben så kommer den negativa spiral som ändå märks idag att borra sig allt längre ner i föreningen, den kommer få allt större fotfäste och det kommer ta mycket längre tid att få ordning på det här.. Det gagnar inte föreningen. I stället är det bättre (trots att det är jävligt svårt) att fortsätta försöka vara positiv kring föreningen och dess verksamhet. Att fortsätta knyta näven i fickan och övervinna allt skit som lämnas efter vägen. Det tar tid att bygga upp en förening som varit nere i avgrunden. Företag har förlorat pengar (en del har förlorat ansenliga summor), många Supportrar känner sig lurad av de förtäckta årsredovisningarna som tidigare styrelse lämnat efter sig och många som arbetar i föreningen känner säkert en uppgivenhet kring det prekära läget.
Men det är liksom detta tillsammans som kännetecknar urkulten i en förening. Det spelar ingen roll hur jävla kass föreningen är, man älskar den ändå. Min roll som pappa till en son som lirar i Timrå på ungdomssidan är att förmedla min kärlek, mitt budskap, till nästa generation. Det här är ett sätt att leva, det gör ont ibland, men det är kärlek.
Jag lyckas rätt bra i mina försök att få pojken att förstå. Efter varje match han går på söker han sig närmare klacken, han visar mycket hjärta i klacken (har själv varit där och sett), hans passion för laget blir större för varje dag som går. Och då går det inte så jättebra sporstligt just nu...
Med vår kärlek, kan vi också ställa krav. Krav att de som spelar och representerar föreningen skall göra det med den äran. Där föds också framgången. Nu har vi ett ungt lag som jag tror känner rätt mycket för föreningen. Bra! Vi börjar där. Sedan bygger vi en ny framgångssaga. Det går och det är just det vi ska göra.
Då blir det en del skadeskjutna kråkor på vägen. Men vem bryr sig?
Frågor på det?
Knylan: Det där verkar vara det nya svarta härinne. Allt är misär, och vi är den fattigaste, resurssvagaste och mest syndeli-synd-om-klubben i svensk hockey. Att vi har en lagbudget som står sig rätt väl i en allsvensk jämförelse är helt ointressant. Det är ändå så mycket mer synd om oss än någon annan räkmackeförening.
Jag tror på Timrå. Det här kommer att bli bra. Så här en knapp månad in i den allsvenska tillvaron tycker jag att det känns över förväntan. Den här säsongen sanerar vi, landar. Förändringar i den sporstliga ledningen (= mindre one man show av Nubben) är enbart positivt (andas Skarin. Det är min åsikt, lev med det).
Folk kommer att återvända när de senaste säsongernas unkna, deprimerande loser-luft vädrats ut. Det kommer att ta lite tid. Vissa påstår att det aldrig kommer att kunna bli som förr eftersom hallen ligger där den ligger. Löjligt. Men en passande snuttefilt att ligga och ynka under, eftersom man då alltid har något att skylla på. Arvet efter TJ.
Nej, Timrå kommer att komma igen. Hur och i vilken form är oklart. Klart är att dagens giganter inte säkert är morgondagens. Det gäller också förlorarna. För inte så många säsonger sen pratade man om De Fyra Stora (FBK, LHC, HV och VF) som genom sin särklassighet skulle döda serien. Då spelade Skellet i Allsvenskan. Löven konkade. Luleå var menlösa. Nu sladdar HV och FBK, Frölunda letar identitet, Luleå har byggt ett topplag genom briljant och kostnadseffektivt arbete. Skellefteå är regerande mästare och supermakt. Timrå spöar Löven efter straffar i Allsvenskan.
Jag ser framtiden an med tillförsikt. Vi har det vi har, och det gäller att göra det bästa av det. Se vår särprägel, försöka att optimera de resurser vi har. Hitta en nisch. En sådan hade vi, tidigare. Förädlingsfabrik och Dr Frankensteins för slumrande hockeykarriärer. Det höll länge. Ända tills vår stomme (Carlsson, Lind, Matthiasson, Styf, Casselståhl osv) försvann och inte kunde ersättas. Då blev det kortsiktigare byggen, med större krav på fullpottar i rekryteringarna. Vilket Nubben skötte med den äran, ett tag. Men sånt håller inte i längden. Inte när man är en klubb som Timrå. Om det hade blivit maximal sportslig framgång (finaler, guld) hade sitsen blivit en annan. Då hade det kunnat rullat på. Men icke. Nu gasades det när soppan började sina, sen bromsades det försent...och tog tvärstopp.
Gjort är gjort. Den vägen är provad och bevisat icke farbar. Nu laddar vi om och hittar en ny. Det k o m m e r att gå. Men det är inte Nubben som ska styra på den trippen. Det känns helt självklart, och jag tror inte att föreningen tänker annorlunda. Nytt och fräscht. Inte säkert bättre, men annorlunda.
Går jag till mig själv och försöker sätta fingret på vad som känts så fel på senare år så är det som poppar upp i skallen: förmågan att vinna matcher på hemmaplan. Jag har de senaste åren haft en närmast hundraprocentig närvaro. Det är i regel bara när jag varit bortrest som jag inte suttit på min plats i E-on och följt eländet. På senare år har det mest varit en stor klump i magen, ett lidande och ett allmäntillstånd på randen till psykisk kollaps som präglat sinnesstämningen när man klivit innanför dörrarna till hallen.
Det är inte så mycket att laget fått harva i botten av serien som varit problemet. Nej, det är den där satans oförmågan att våga vinna hemma. Det som kännetecknade Timrå under 'dom glada åren", att komma ut som blodtörstiga vargar och sätta skräck i vilket lag som helst som besökte arenan. Det var ett sjukt tryck i hallen, supportrar stod upp och applåderade och ibland var det nära att vågen skulle gå runt i hallen. Det är den där euforiska känslan som fick mig att längta till nästa gång. Den känslan har på senare år försvunnit, totalt, p g a oförmågan att bjuda hemmapubliken på underhållning.
För mig kvittar det om denna känsla upplevs i SHL eller i SA. Naturligtvis lockar SHL fler åskådare på matcherna men med ett vinnande koncept igen, framförallt på hemmais, så tror jag att publiken så sakteliga kommer att återvända. Den där känslan av lycka, att få skrika och vara glad med flera tusen andra likasinnade är nästan bättre än 7-1.
Jag har sagt det tidigare och säger det igen: en bra start på årets serie är ett måste för att det ska börja dyka upp publik på arenan. Föreningen är nere för räkning, förtroendet är i botten. Företag har fått sätta till mycket pengar för att föreningen skall få chansen att byggas upp igen. Intresset finns där, om än i en begränsad omfattning. Det är upp till Timrå IK nu att visa företag, Supportrar, etablisemanget att man är beredd att ta matchen. På alla sätt. Snabbast tillväxt får man genom sportsliga framgångar och det är det jag hoppas på nu. Börja med att vinna på hemmais, skapa ett rykte om att det ska vara ett helvete att komma till Timrå och spela match. Sedan bygger vi vidare därifrån.
Till sist: för mig är det inget alternativ att sitta hemma och tjura och tycka ditten och datten om föreningen och hur den har skötts. För mig handlar det om att även fortsättningsvis stötta på alla sätt jag kan. Med närvaro under matcher, med sponsring, med arbetskraft som skapar förutsättningar för våra ungdomar o.s.v. Jag hoppas fler tänker likadant.
Per HApps: Ja men fasen vad skönt att man bor i Timrå ändå så man iallafall vet att mina skattepengar går till något vettigt och inte något teaterhus eller bro eller något sånt skit :-)
TikAlltid: Jag tror också att rekonstruktören har på fötterna när det gäller Timrås bästa. I övrigt är den här härvan så invecklad och snårig att jag inte förstår ens hälften av alla turer med lån hit, säkerhet dit, osv. Men rekonstruktion känns najs.
Dock: jag tycker ändå inte att klubbens företrädare (Nolander) ska ut och agitera på hemsidan om frågor som rör demokrati och partipolitik. Moteratpolitikern må vara helt dum i huvudet och önska Timrå ner i division 4, men så länge han han agerar utifrån sin politiska uppfattning med de demokratiska medel han har till förfogande är det bara att gilla läget.
Timrå IK har satt sig i sitsen att man är beroende av kommunens stöd för att överleva. Detta faktum innebär inte att kommunen är skyldiga att hjälpa föreningen. Däremot gör man självklart det om man anser att alternativet - Timrås utplånande från hockeykartan - blir en värre konsekvens än en räddningsaktion.
Aber: Olika partier/politiker kan faktiskt tycka olika i denna fråga. Dessa politiker och den makt dom besitter i form av mandat och inflytande är ett resultat av kommuninvånarnas röster i valet 2010. Så, i förlängningen avgörs denna fråga - i a f från kommunens sida - av kommuninvånarna själva. Och det är väl svårt att ha några principiella invändningar mot.
Moverare:
alltså va fan gör du i vår gästbok nu vomerare? Här har du lyst med din frånvaro under Timrås elitserieera, och när vi hoppat ner ett steg så dyker du upp som en joker i leken.
Varför håller du dig inte på ditt Sundsvall hockyforum och vomerar din blåvita sörja?
Den sista man vill höra ifrån nu är ju du.
Hej govänner!
Måste säga att jag gillar nybyggarandan som råder i hs för tillfället.
Jag har likt Modano, Rock’nRolf m fl. varit vansinnig/förolämpad/förtvivlad över hur laget presterat vid ett flertal tillfällen de senaste säsongerna. Skillnaden är att jag aldrig haft lusten att skriva av mig i affekt, utan dessa signaturer och flera andra har fungerat som katalysatorer som renat systemet åt mig. Tack för det, era tokiga jävlar.
Men nu är det dags att vända blad. Vi har under åren visat att vi är precis som alla andra supporters. Som nya i elitserien ondgjorde vi oss över bortskämda supportrar till andra lag som inte gjorde annat än gnällde över allt som hade med deras förening att göra. Vi lovade oss själva att sådana skulle vi aldrig bli.
Men när etableringsfasen var över och slutspelen kom lika reguljärt som skattesedeln blev även vi fartblinda. Fokus hamnade på de delar som inte var bra och vi var jävligt dåliga på att glädja oss över framgångarna. En semifinalplats var ”sådär”, en kvartsfinalsorti var ett misslyckande. Vi blev allt det där vi tyst hade svurit att vi aldrig skulle bli.
Vi har alltså visat att vi inte var några vidare medgångssupportrar. Nu har vi i alla fall chansen att visa att vi står upp i motgång. Det vore häftigt om vi kunde visa att vi är landets bästa motgångssupportar.
Jag gillar att idéerna sprutar från de supportrar som knutit näven i fickan och som vägrar att inse att det aldrig är försent att ge upp. Idén om att ha en synlig barometer på antal sålda säsongbiljetter är ett av flera bra initiativ. Vilka signaler skulle det inte sända till sponsorer, media, marginalsupportrar m fl. om det såldes fler biljetter än föregående säsong?
Likt en religiös fanatiker är jag övertygad om vi kommer vi att belönas om vi håller fast vid vår tro. Det kommer säkert att ta sin tid innan vi leker med de riktigt stora pojkarna igen, men det kan gå, det måste gå. Lika säkert som att jag kommer att bilda backpar med ”Lill-Strimma” i nästa liv. Och att det är jag som har den offensiva rollen.
Så fortsätt andas, älska, förtvivla, förfäras och gläds med Timrå IK. För det är likgiltigheten som är den riktiga faran, och ”A quitter never wins”.
Redigerad kommentar
hubbenorlen: Det jävligaste som kunde hända just nu vore att Leksand tappade Elitlicensen, och vi fick deras plats. Ett år till i träsket...
Bygg nytt!
Lycka till ikväll Timrå!
vi behöver er i Elitserien så se nu till att fixa detta.
Redigerad kommentar
Taurus: Nä, allt är givetvis den gamla ledningens fel. Och i synnerhet Linkans! Det kan vi köra med i tre fyra år till!
Jag fattar bara inte vad Nubben lyckats med. Visst, han fick hit Gunno. Men sen då? Obegriplig spelarsammansättning. Inte en enda spelare som överraskat positivt. Left-overs från elitserien, inte en enda pigg allsvensk värvning. Nostalgi. Tränardebutant inför den på förhand tuffaste säsongen någonsin. Noll-koll vad gällde lockouten (jag menar...det kom ju inte direkt som en blixt från klar himmel. Nog borde man hunnit att f ö r s t ta reda på vad det skulle kosta att teckna försäkring åt exempelvis Zäta med monsterkontraktet innan man röstade ja? Och innan man gick ut i tidningarna och satte press på Hockeyligan att ändra sig? Totalt inkompetent från början till slut).
Sen under säsongen: uppenbar brist på spelintelligens. Den på förhand märkliga satsningen med defensiva centrar såg väl, i praktiken, 'sådär' ut. Det kunde man kanske ha försökt åtgärda I TID? Försöka få bort någon/några spelare och frigöra resurser? Göra något vad fan som helst? Och vad är det för psyke man scoutat på spelarna? Ett par förluster, sedan föll det här korthuset snabbare än Dr Albans karriär efter Friends in Need.
Istället drar man igång insamlingen en bit in i januari. Och det första man gör är att anstränga sig så mycket att man plockar in en sedan april spelledig Murra, som lägligt nog befinner sig inom gångavstånd. Sen är man 'jättejättenära!!1' att värva Hlinka och Umicevic. Men det sket sig! Dom ville tydligen inte spela i ett bottenlag, eller så hade man inte råd! Men det var jättenära!
Lyckas man inte få in en riktigt bra center eller två halvbra yttrar innan i övermorgon är det ett fiasko utan dess like. Om det är svårt att få spelare att spela i ett kvalserielag, varför i helvete vänta tills vi har båda skridskorna där då? Varför verkar det som att det först för två veckor sedan stod klart att, oj...vi behöver nog en bra center till Gunno för att vi ska få ut hans fulla kunnande. No shit, sherlock!
Nä, du. Hade vi bedömt Nubben efter samma måttstock som vi bedömde Linkan hade Nubben varit tjärad och fjädrar för länge sen. Men, han är ju jättebra. Kanske Sveriges bäsyta sportchef, ijenklien. Dom där åren i Frölunda när han lallade bort deras största spelarbudgetar någonsin, det var bara otur. Och för att han ijenklien inte kunde lyckas där. Det är ju i Timrå han har sitt hjärta! Och han är ju bäst med små medel! (Vilket börjar bli ganska länge sen. Säsongen 02-03 var hans bästa. Där och då var han kung. 03-04 hade han tur, med tanke på flopparna. 06-slutet (då han blev första sportchef någonsin att bryta ett befintligt kontrakt och dra till en konkurrerande klubb) räknas inte. Då lades grunden till den ekonomiska soppa vi vadar upp till halsen i idag. GM Nubben (jodå, någon sketen sportchefsmarionett a'la Linkan var han aldrig) fick en maximalt urkramad budget (spetsad med framtida pengar) att leka med. Då köptes det mycket och dyrt. Tilltagna sign-on-bonusar (vilket sedan gjorde det omöjligt att behålla samma spelare när kontrakten löpt ut, av skattetekniska skäl. Då gick spelarna istället till klubbar som kunde erbjuda motsvarande höga belopp fast i regelrätta löner). Sen värvade man Challe, snodde med sig Hahl...och Timrå satt rejält på pottan.
Nä, jag har svårt att se något positivt ö h t med Nubbens comeback. Men jag tycker att det är fantastiskt att så många andra gör det. Och t o m tycker att 'han är skitbra! Om inte h a n lyckats bättre än så här, tänk då hur det sett ut med någon annan!!1'.
Vi behöver fler våldsverkare i Timrå IK. Nästa säsong vill jag se åtminstone ett as i laget. Någon som kan göra Timrå IK hatade i hockeysverige. Är det något som skapar sammanhållning så är det att vara hatade. I dagsläget så tycker folk mest synd om oss. Framförallt vi supportrar tycker oerhört synd om oss själva. Så länge det fungerar på det sättet så kommer det aldrig ske någon framåtrörelse.
Magnus Rövarn: Men herregud. Ska spelarna ta sitt "samhällsansvar" och bo i Timrå för att stofiler som du ska bli nöjda eller?
För en ung, modern människa finns det ingen som helst anledning att bosätta sig i Timrå i stället för Sundsvall.
250kg kärlek: Jag pratade med Carlsson för ett par veckor sedan och han tyckte att Montén var kanon med en spelidé som han och laget trodde på fullt ut. Han sa även att "det finns alltid någon man stör sig på, men nu finns det ingen sån".
Det sista tolkar jag som om det inte finns några divalater hos spelarna utan de har till fullo anammat uppgiften att det är hårt jobb som gäller.
Blizzard: Jag vill minnas att jag pluggade en kurs i "Kredit och obeståndsrätt" i omedelbar anslutning till det (då) förkrossande nederlaget mot Nyköping NH90 i play off 1 1997. Tänk att man ska ha nytta av de studierna på timråplanket 15 år senare.
The Great One var då cirka sju år gammal och grät floder eftersom det var det sista vi såg av Dmitri Starostenko. Laken och Kongo tröstade och sa "den där nya killen, Micke Lind, han är ju kvar och han är jättebra".
Ett annat minne (verkligt till skillnad från ovanstående TGO-fundering) från matchen var annars att El Maco, som då bott i Stockholm i fyra år, dessutom fyra år med totalt en match för Timrå (S/T!) i Stockholm, var pinsam i klacken i Nyköpings hall. Helt opåläst och inte up to date. Timrå fick chansen i Power Play och jag stämde upp i gamla fina VRRRÄÄÄÄÄK IN PÖCKEN varvid Stenkarn (som jag träffade IRL för första gången?) knackade mig på axeln och teaterviskade *vi kör inte den ramsan längre*. Jamenvafan!
Kan vi inte återuppliva VRRRÄÄÄÄÄK IN PÖCKEN igen föresten? Lite Retro? Den där "Forza Timrå" är den ramsa som är tråkig och uttjatad nu efter 15 år och delas med 1289 andra idrottslag bara i Sverige.
Imorgon kan vi prata andrahandspantsättning av överhypotek och varför Kyösti Karjalainen blev en ettårig parentes i Timråhistorien. Obeståndsrätt och säsongen 1996/1997, together again at last.
Veckans hetaste ämnen
1097
Det som saknas är ju pengar, inte kunskap.
Vi är ju inte Kovland direkt.